lördag 21 mars 2009

Ta dig en tugga till - du blir ju vad du äter

Människan verkar upplösa sig i två underarter vars drömmar går i skilda riktningar.

Det ena slaget av dröm kallade den grekiske filosofen Herakleitos (400-talet fvt) för "Vägen upp", en väg mot intellektualitet och klarsyn.

"Vägen ner" visar sig istället i den här rubriken (och filmklippet) från Aftonbladet:



Det här ser ut att vara drömmen om att handlöst falla tillbaka och regrediera till den natur och det djurens rike som darwinisterna påstår att människan utvecklats från.

Av en slump använde även Jesus djurens konung i ett av sina kraftfullaste uttalanden - fast hans poäng var en helt annan:




Ur
Thomasevangeliet, den äldsta samling uttalanden av den
remarkabla läraren som existerar (klicka för förstoring).



I senantiken hade människan redan grundligt undersökt det motsatsförhållande som verkade råda mellan medvetande och "natur", och slutsatsen - eftersom människan nu visat sig kunna resa "i anden", det vi idag kallar "ut ur kroppen-upplevelser" - var att själen uppenbarligen var något mer än bara en "harmonisk överton"1 till det fysiska substratet.

Jesus använder här lejonet i en annan bemärkelse än vi i vår - för vilken gång i ordningen - nymornade naturdyrkan? (Var det inte västerlänningen som bedrev rovdrift på jorden tills för bara några år sedan?)

För Jesus är lejonet sinnebilden för den biologiska värdkroppens driftsliv. Inte på det sätt att natur och kultur är antagonister, utan att natur och själ inte springer ur samma "rot", inte har samma "förälder".

Vad han i klartext säger är den människa är förbannad som låter sig uppslukas av driften så att känslolivet blir kapten på skutan. Den människan har kastat in handduken och saknar - radikalt fattat - människovärde.

Den människan sorterar under det hon valt att identifiera sig med, och har förlorat sitt adelsmärke, sin "frisjäl". Hon är nu inte mer än den organiska planet dit hon som andesjäl anlände för att uppleva och nå insikter. Hon har blivit som de allra ömkligaste av alla män - han som tror att det är kostymen som gör honom!

Men identifikation med naturen var andemänniskans uppdrag på jorden! Senantiken var en intensivt intellektuellt vaken period, och innan kyrkan på 300-talet vunnit diverse religionsdebatter och skapat en doktrin kring den jordiska läraren Jesus hade en evighetslängtan, som bättre svarar mot människans essens än de känslor som mannen som tumlar bland lejonen, dominerat åtminstone de mer bildade grupperna ("filosoferna") i Medelhavsvärlden och
Främre orienten.

Sedan slocknade något på jorden och vi gick in i en lång mörk tunnel, i väntan på att återupptäcka mänsklighetens universella identitet (om inte ännu större). Ja, dessa är djupa ting - inget som biologerna kan räknas få syn på i sina mikroskop!

Troligen är det här det nästan fåniga svaret på varför ateismen frodas inom biologin: människan upplever sig större än det cellulära liv hon studerar av den enkla anledningen att hon i flera bemärkelser SER NER på sitt studieobjekt. Människan är smart medan cellerna (enligt hennes domslut) saknar medvetande.

I den här känsloruschen av att ha fattat något det biologiska livets systematik, identifierar sig den här gruppen av naturvetare med gårdagens Gud - Laggivaren själv - och fastslår att det inga andra gudar finns än människan själv!

För minns vad psykologen Jung sade: de gudar människan visar på dörren tränger sig strax på (genom analöppningen enligt gammal folktro), och blir hennes mentala sjukdomar. Till dessa åkommor hör bl.a. den neurotiskt betingade gudsförnekelsen som är i stånd att helt utan förvarning derangera den som nyss föreföll så resonabel. (Se inlägget om Charles Dawkins.)

Tanken är inte så imbecill som först kan tyckas. Empiriker är ju den som förnekar meningsfullheten av utsagor som inte kan prövas via de fem sinnena. Därmed är empirins själva von Oben-perspektiv - att det "ser ner" - ett argument som materialister och kognitionspsykologen bör kunna ta till sig. Dess egen metodik förklarar varför de inget ser utöver dem själva - disciplinens "ego" står i vägen och leder till solförmörkelse (vad solen representerar här, är inte något större mysterium).

Men de individer som vänder blicken uppåt, och studerar det som är större än människan på hennes tunna humusskikt, når istället en annan insikt2. Det är därför astrofysiker (och kvantfysiker som passerat det materialistiska paradigmets smärtgräns och hittat något mer) så påfallande ofta har någon slags gudstro och med detta finner intelligent design en attraktiv teori.

Ateism skulle alltså kunna vara något så simpelt som en funktion av egocentricitet och mänsklig hybris - inte de kvaliteter vi normalt förknippar med ordet intelligens.

Mitt heta tips att är vi firar Darwin 200 år nu, men att han kommer att vara reducerad till en liten fotnot när tiden nalkas för det som skulle kunna ha varit hans 300-årsjubileum om inte saker rört på sig. (Om en man som föddes lite före sin tid, se boktipset om Arthur M. Young, helikopterns uppfinnare.)



_____

1. Se t.ex. Platons Faidon (300-talet fvt) för en grundlig analys av den falska slutledning som alltjämt i dag, 2300 år senare, biologer propagerar för (de har ju sin agenda och sina arbetstillfällen att vårda sig om...) Idag kallar de Platons övertonsteori för epifenomenalism - idén att medvetandet bara är ett slumpmässigt sidofenomen till den stendöda biokemiska soppan i hjärnan.

Varför föraktar biologer sig själva (och andra) på detta vis? Varför ser de inte igenom det vetenskapliga projektets godtyckliga natur? Ett svar ges i avslutningen på detta inlägg. Ett annat skulle kunna vara att det faktiskt existerar två underarter av människan, just som Thomasevangeliets Jesus menar.

Att tala om Guds och Djävulens barn, leder idag till våldsamma protester från de senare (trots att de inte anser att termerna är meningsfulla eftersom de inte denoterar något i den empiriskt prövbara verkligheten), men oavsett nomenklatura kvarstår faktum:

För den som överväger den filosofiska idealismen som övergripande modell (se FAQ - obs! 9 A4 sidor!) skulle ateisten kunna vara den "underart" som är på Herakleitos "vägen ner" - ner mot andlig död och identifikation med fantasin om materien.

Andra själar på jorden har redan sprungit halva loppet, är på "vägen hem" (avvecklar falska identifikationer). De söker nu förstå människans intelligens i ett perspektiv som inte förolämpar Intelligensen. (Se en skiss på den senantike filosofen Plotinus metaforiska människosyn här.)

Att något åt det hållet skulle kunna vara påvisbart inom den fantasi som fixerat sig vid empirisk påvisbarhet, hävdar jag i bloggen Sideriska siktet, genom ett antal fallstudier av individer som vid en astrologisk granskning tydligt domineras av antingen de negativt polariserade elementen Vatten och Jord, eller de positivt polariserade elementen Luft och Eld.


2. För den begränsade filosofen Ludwig Feuerbachs materialistiska tes, att Gud är människans projektion av sig själv mot himmelen, se min astrologiska analys av densamme här.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar