Sade den indiska gurun och representanten för bhakti-filosofin Srila Prabhupada då han 1972 i USA nyöversatte och kommenterade litteraturklassikern Bhagavad Gita:
En demonisk persons begär efter pengar känner ingen gräns. Han tänker bara på hur stor förmögenhet han nu besitter, och han smider planer hur han ska kunna utöka denna förmögenhet mer och mer. För att förverkliga detta ändamål, tvekar han inte att använda sig av syndfulla medel och handlar därför på svarta marknaden för att tillfredsställa sitt illegala njutningsbegär.
Han är förhäxad av de ägodelar han redan besitteer, såsom mark, familj, hus och bankkonto, och han funderar alltid på hur han skall kunna utöka dem. Han tror på sin egen styrka och vet inte att det är hans tidigare goda handlingar som bestämmer vad han skall lyckas förvärva. Han ges en möjlighet att samla dessa ting, men har ingen aning om tidigare handlingar. Han tror helt enkelt att hans rikedom beror på hans eget bemödande.
En demon tror på styrkan av sitt eget arbetet och inte på karma-lagen. Enligt denna lag är det en människas goda gärningar i tidigare liv som bestämmer om hon skall födas i en fin familj, bli rik, få en bra utbildning, blir mycket vacker, osv.
Demonen tror att alla dessa ting är slumpartade eller beror på hans egen förmåga. Han ser ingen plan bakom mångfalden av människor, skönhet och lärdom.
(Kommentar ur kapitel 16)
I fattigbloggandets tid kan det kanske trösta någon med att vedermödor ofta är det enda som förmår väcka en själ som så djupt förirrat sig in i materialismens inbillningar att beteckningar som "demon" passar precis lika bra som "människa".
Efter det sekulära svenska "välfärdsprojektet" har vi nu en mycket lång väg att gå för att komma ifatt många av världens övriga kulturer, där man alltid vårdat den djupare förståelsen för livets villkor.
//Undertecknad själv f.n. arbetslös - givetvis. Allt annat skulle göra ovanstående urklipp till uttryck för ren och skär arrogans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.