I väntan på den sjunkna staden...

National Geographics nyhet 2008 om fyndet av riktigt gamla skelett i Amerika är förvisso en mindre sensation i sig själv, i så måtto arkeologer tidigare inte haft några tecken på mänsklig bosättning äldre än 6 000 år i området Yucatanhalvön/Karibien.

Så dyker ett gäng 13 000 år gamla skelett upp - i en undervattensgrotta. Grottan var uppenbarligen på marknivå när människorna levde pga. istidens infrusna vattenmassor.

Foto: The National Geographic

Ingen arkeolog - och allra minst mainstream-tidskriften National Geographic - kommer att i det här sammanhanget nämna den synske Edgar Cayce på länge än.

För han är lika oönskad i akademiska sammanhang nu som på 1930-talet, då han i den ena tranceföreläsningen efter den andra beskrev migrationen från "det sjunkande Atlantis" - det som nu är havsbotten runt Kuba, Jamaica och den karibiska ö-världen - till Yucatanhalvön!

Ett STORT problem med Cayces "readings" är förstås att han tillskriver den atlantiska kulturen viss - avancerad - teknologi. Någon form av energialstrare med slipade prismor och andra underliga saker. Perfekta ekon av 1930-talets science fiction kan tyckas.

Att både extremgeniet Nikola Tesla och härmapan Thomas Edison besökte Cayce för att hämta inspiration, är likaledes en pikant detalj som nu vetenskapshistorien inte kommer att kännas vid i första taget. Men uppgiften finns i den slutliga Caycebiografin Edgar Cayce, an American Prophet av Sidney Kirkpatrick som utgavs år 2000 - när alla från den tiden var döda. Nu kunde saker sägas som inte tidigare funnits i tryck.

Tiden för migrationen till Yucatan var enligt Cayce i slutet på förra istiden, cirka 12.000 år sedan, vilket tidsmässigt stämmer fint med fynden av skeletten och även med Platons berättelse "inhämtad nere i Egypten" där det bevarats "kungalängder" som gick ända tillbaka till tiden för Atlantis utanför Gibraltar sund och bortom det stora havet (dvs. Amerika).

Underligt nog talade en dr Greg Little om detta fynd och vad det innebär för frågan om trovärdigheten i Edgar Cayces tranceuppgifter hela fyra år innan National Geographic kör nyheten. Ytterst märkligt...

http://www.casalabarenda.com/edgar_cayce.html

Men jag undrar varför det är sådan oreda inom arkeologin. Frågan National Geographic ställer sig i sin rubrik - om detta är de äldsta skelett som hittats - är ju redan besvarad.

Nej! Det har redan hittats mycket äldre skelett i USA. ScienceDaily har för flera år sedan (2004) i två artiklar tittat på det spektakulära fyndet i South Carolina av 50.000 år gamla mänskliga lämningar!

Dr. Al Goodyear examining artifacts
in the terrace. (Photo courtesy of
University of South Carolina)

Hela "den vite mannens" teori om ett gäng som kom vandrande över Berings sund och på sinnessjukt kort tid spred sig ända ner till Sydamerikas sydspets är idag en helt havererad teori, en teori skapad av en inskränkt vit kultur som chauvinistiskt velat frånkänna övriga världen ett civiliserat liv innan de själva nått det stadiet. Jämför socialismens svartmålning av allt som föregick den, eller för övrigt det mycket lilla barnets självcentrerade psyke.

Självklart har USA haft en egen, mycket mycket äldre historia! Och det fattar egentligen vem som helst, även utan informationskällor som de Edgar Cayce fick kontakt med via sitt undermedvetna...

Edgar Cayce, mannen med den
kusligt uppfordrande, seende blicken

Just nu är Cayce svartmålad, häcklad som avsiktlig bedragare av, om vi ska tala ren sanning, ett gäng kräk till skeptiker som smutsar ner allt de rör vid - antingen för att de inte funderat djupt över medialiteten som fenomen eller bara för att de har en agenda som kräver att det bara får existera vissa skrivningar av verkligheten.

Vanligen är de nog livrädda för att dö, och det är därför de inte kan hantera de Stora Frågor som snart nog kommer på tal i samband med klärvoajans.

Men jag tror arkeologin nu har börjat verifiera Cayces remarkabla berättelse om civilisation före civilisationen. Atlantierna var bara en liten fläck av högkultur på en jord som i övrigt bestod av primitiva folk. Dessa primitiva har väl nu reinkarnerat som materialister och skeptiker...

Själarna tillhör olika "strains" eller segment av mänskligheten, och alla är inte här för att utveckla samma färdigheter. En del kommer möjligen aldrig att lämna jorden utan bli alltmer lika djuren (barn av de sinnliga drivkrafterna - naturbarn). Andra är här för att hämta en del erfarenheter och kommer i sin egen tid bli Skapare av, eller Herrar över, andra system. Om detta har jag hört viskas...

Atlantis ropar på sitt erkännande och återkomst i människans större historieskrivning. Själv känner jag tydligt ett tidigare liv här - det kom till mig under meditation och som vanligt som en märklig "stumfilm" (i meditation råder extrem inre tystnad...). Medan scenen rullades upp rådde an samtidig, intuitiv vetskap om vad den handlade om...

Jag var rödhyad indian. En farmare. Extremt telepatisk. Talade ordlöst med vindarna och den jord jag brukade. Såg naturens "auror". Och jag var lång som sjutton, mycket större kropp än den nuvarande! Ett mäktigt folk.

Den scenen kom när jag var tjugo. Nu, trettio år senare, är den fortfarande med mig, som en av mitt livs flera stora "drömmar". Hur kunde mänskligheten TAPPA i medvetandehöjd? Det förefaller ofattbart, men det har skett. Det som idag passerar för "förnuft" är ren efterblivenhet jämfört med våra avlägsna föregångare...