torsdag 12 mars 2009

"Shit for brains"
(Psyket och magen II)

Kan det vara så att talesätt är hemliga nycklar till sanna förhållanden?

I
ett nyligt inlägg noterade jag en vetenskaplig teori om att avföring kan färdas i blodomloppet och förgifta hjärnan, så att ofokuserade eller rent av svagsinta personlighetsdrag uppstår, och hur snarlik denna tanke var till den dolda förbindelse mellan anus och hjärna som antik astrologi skisserade.

Nu kommer ett nytt lass data från vetenskapligt håll som envetet understryker att bl.a. kattskit kan leda till parasiter i hjärnan och schizofreniframkallande förgiftning eller Tourettes syndrom (tvångsmässigt behov av att säga, t.ex. "skit").

Jag har mött människor vars koncentrationsförmåga påminner en del om den dallrande amerikanska desserten och kemikaliebomben Jell-O och vilkas horoskop just indikerat sagda koppling mellan ändalykten och hjärnan. Jag satsar därför en slant på att forskningen hittat tillbaka till den föreställning astrologin tycks ha kodifierat redan i antiken.





Inte konstigt att t.ex. judarna hade så exempellösa renlighetslagar. Helt utan vetenskap i vår mening, iakttog många gamla folk med klart sinne, såg samband och drog kloka slutsatser. Säkerligen återstår upptäckten av mycken gammal folkvisdom kodifierad i astrologin.

Mitt argument för likställandet av astrologi och vetenskap är den filosofiska idealismens klassiska: vi lever i en dröm, och det är därför vetenskapens fynd är så påfallande lika mytologins utsagor. För vetenskapen är i lika hög grad en fiktion som något annat människan - andevarelsen - producerar!

En mer handgriplig profetia utifrån de nya vetenskapliga teorierna: analsex-utövare kan förr eller senare komma att få en chock av vad vetenskapen kan vara i färd att upptäcka. Detta blir då nådastöten för den permissiva sexualliberalismen som särskilt Sverige gått så i bräschen för.

Enligt ovanstående resonemang kan bindningen anus/hjärna göra analsex till inkörsporten för mentala problem (kanske antyds mentala rubbningar redan av själva praktiken...).

Är det därför fjollor låter så ofattbart korkade i sina tankestrukturer, utan djup och enbart orienterade längsmed de yttre kunskapsvägarna (de fem sinnena)? Eller är det en missuppfattning som beror på att medierna finner just bottenskrapet av homosexuell mänsklig aktivitet så mycket mer "tv-mässig"?

Eller... beror det ytliga estetiseradet och fixeringen vid kropp som objektifierat faktum på att fjollan i allmänhet har ett närmast föregående liv som obildad kvinna just under medvetandetröskeln? (Se retstickigt inlägg/forskarrön om kvinnan och irrationaliteten.)

Vad bör ett insiktsfullt samhälle göra i ett sådant fall? Legitimera ett tredje kön eller hjälpa dessa själar som hamnat på två stolar samtidigt till ökad bildning (= självinsikt)?

Svaret kan tyckas givet: det kostar samhället mindre att friskförklara mildare psykopatologier (om de inte innebär risk för tredje part) än att bota dem. Kostnadseffektiviteten är gud. Och detta fast hypnoregression, snabbt och enkelt, existerar.

Som anhängare till reinkarnationsteorin moraliserar jag inte här, utan noterar bara att själens vandringar från plats till plats ibland får oönskade sidoeffekter, men att en sekulär och scientistisk kultur som den svenska saknar varje anstymmelse till förståelse av livets djupare sammanhang.

Men minns: allt du just läste, läste du i en dröm. Uppvaknandet är en kontinuerlig process som kan tänkas fortgå intill tidens ände.


_____

Lästips. För västerlandets klassiska diskussion av reinkarnation, se Platons dialog Faidon. För modern forskning som belägger dess realitet, se dr Ian Stevensons 40-åriga arbete med att efter ett strikt protokoll intervjua små barn som minns tidigare liv och söka verifiera barnens uppgifter. Här finns spektakulära fall! Även åtskilliga fall av barn som minns det närmast föregående livet i en kropp av motsatt kön.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar