torsdag 5 mars 2009

Hur människan krympte till sinnesretningar
(en kort civilisationshistoria)



Euphemism

1656, from Gk. euphemismos "use of a favorable word in place of an inauspicious one," from euphemizein "speak with fair words," from eu- "good" + pheme "speaking," from phanai "speak" (see fame).

In ancient Greece, the superstitious avoidance of words of ill-omen during religious ceremonies, or substitutions such as Eumenides "the Gracious Ones" for the Furies (see also Euxine).

In Eng., a rhetorical term at first; broader sense of "choosing a less distasteful word or phrase than the one meant" is first attested 1793.

www.etymonline.com

Att censurera omvärlden inför sig själv via ständiga "överskrivningar" av den faktiska texten ("pissa på upphovsmannens budskap") är en favoritsyssla hos de ytliga. Ett aktuellt lokalt exempel är Konstfacksstudentens skadegörelse i Stockholms tunnelbana för att skapa sitt konstverk (eufemism) Territorial Pissing.

I eufemismen växlas sockrade ord in för att undvika mötet med ordet som river på tungen fast det kanske ligger närmare verkligheten.

Eufemiserandet kan övergå i ren verklighetsflykt, som vid frökenmentalitetens klagomål på omvärldens val av språkbruk hellre än ett möte med sakfrågorna. I det läget är självförljugenheten redan så total att Censorn inte längre själv förstår varför vissa fraser eller tankar skapar sådan inre motvilja.


Psykopatens typ har nu börjat ta form - människan som lever enbart genom ett andra, konstruerat ideal-jag. Eftersom hela västerlandets kultur bär tydligt psykopatiska drag, svindlar tanken då den IN-SER hur utbredd förställdheten är.

Vem har inte - för att avstå från eufemismer ett ögonblick - ljugit i sin meritlista för att vinna sig en fördel? Tänk nu att avsevärda mängder människor bedriver sina liv på detta sätt, och att synden (att ha missat målet i sina ord eller i sin handling) skapar en inflation som snart nog får hela verkligheten att komma på glid. Vi är till mans en god bit inne i Orwells nyspråkliga 1984.

Därtill bjuds stajling ut i alla medier och uppfattas därmed som något kultursanktionerat (och är kultursanktionerat i en konsumtionskultur som den västerländska). Vad som helst utom det som är. Marknadsekonomin kräver detta.


Tidiga förmaningar

I antiken åsåg essérna - en bildad men väldigt nationalistisk grupp judar - med avsmak hur den grekisk-romerska livsstilen spred sig i landet. Esséerna kallade dem som köpte den ytliga, dekorativa mentalitet där "kläderna gör mannen" för "sökarna efter lena ting". Knappast en eufemism!

Lenhetsjägarna är människor som lärt sig orientera liv och beteenden efter den mest vulgära formen av utilitarism, den som enbart kretsar kring maximeringen av behagfulla upplevelser och minimeringen av sådant som skänker förnimmelser av obehag. Här närmar sig utilitarismen ren hedonism som enbart handlar om att leva för sin egen sinnesnjutning.


Den oreflekterande estetiken är samma sak, den Kierkegaard sorterade som karaktäristisk för den outvecklade människan i sin tredelade miniatyr-evolution: esteten / moralisten / den andliga människan.

Det är därför Luthers och Calvins reformation kastade ut allt prål ur kyrkorummen i ett försök att återvända till den djupare karaktär de tyckte sig se i Nya testamentet (en effekt av den gamla esséiska värderingen av ett vaket medvetande utan överflödets distraktioner). Prålet i kyrkan hade ju resulterat av att det världsliga Roms värderingar infiltrerat det ursprungliga budskapet.


Lokala sötsliskar

Varför valde svenskarna till slut ett sekulärt samhälle? Ja, inte för att vetenskapens sanningar gjort religionen till något oförnuftigt och avlagt. För religiösa utsagor, vilka hänför sig till evigheten, ligger ju helt bortom den inomvärldsliga empiriska vetenskapens uppgift att alls uttala sig om.

Nej, det var industrialiseringen och möjligheten att på löpande band producera "livets goda", sådant som tidigare enbart hade varit landets tunna toppskikt förunnat, som ledde till massflykten från en äldre tids mer sammanhängande världsbild.




Det antika Kina om andens verklighet:
den föränderliga, dikotoma världen,
styrd från, säg, åtta positioner belägna
utanför vår 3D-verklighet (+ tiden).

Men kanske är det tvärtom! Kanske är
Ljuset och Mörkret regissörerna, och den
externa världen skiftar skepnad i tiden,
snurrar likt en ytans karussell. Men bara
en av, säg, åtta skepnader åt gången.

Och bakom allt detta vilar TAO still.


"Anden är villig, men dess fysiska värdkropp är svag", sade missionären Paulus. Och så kom det sig, sent i västerlandets historia, att svensken kastade all visdom överbord och började bygga Folkhemmet, i vars sista etapp anlände vidundret Hembio - en hungrig best som ständigt måste matas av nya illegalt nerladdade filmer från nätet. Denna livsstil kom att i hög grad bli vedertaget svenskt folkbruk (eufemism för oskick).


Apokalyps - nu!

I den här, den allra yttersta tiden, kom också falska profeter och viskade inställsamma ord till svenskarna, som genom de allt mer rationella produktionsmetoderna under ett halvt århundrade blivit kroniska konsumtionsmissbrukare och småfifflare (för att kunna raka åt sig än mer av det stora utbudet ting och upplevelser).

De falska profeterna återanvände argument från 1800- och det tidiga 1900-talet, och lärde att Nihilismen var den slutliga sanningen. Att ateistisk sekulär tro var den enda rätta.

Att lögnprofeterna med sådan övertygelse kunde predika så, berodde förstås på 1800-talets positivistiska livssyn som redan från början, med en fullständigt lysande tautologi, bestämt att endast det som kunde ses via ögon och höras via öron existerade inom ramen för densamma definition!
Mindre själar såg inte igenom detta nonsens, och så föddes Läran att enbart det empiriskt verifierbara var värt tid och möda...

Positivisterna skapade en skrivbordsprodukt lämpad för intellektuella krymplingar. Men ju snävare en världsbild, dess mer kontroll över dess innehåll. Och kontroll och makt, det har västerlänningen svårt att hålla fingrarna borta från. Väst ville så gärna bli den där Gud, och bara genom att definierar bort honom och skapa sig ett skämt till värld, kände dessa rationalister äntligen att de fått kontroll över skeendena.

Så det var människan själv som reducerade verkligheten till en värld utan ett högre Medvetande, utan "någon övervåning".

Hon gjorde det bara delvis för att känna bruset av Absolut Makt, ty en del av förklaringen var säkert att hon ville undvika skuldkänslor i sitt ensidiga flängande efter de lena tingen. Hon ville inte minnas att livet består av två sidor, ljus och mörker. Hon ville bara ha ljuset, men det lägre ljuset, det relativt goda.

Det Absolut Goda, som administrerar både ljus och mörker, det motsatte hon sig, människan, rebellen. Utan att veta det valde hon därmed att förringa sig och bli vad som har kallats Satans avkomma. Nere på denna nivå av beckmörker (eufemistiskt kallat "upplysning" eller "förnuft") finns ingen väg ut, oscillationen mellan relativt ljus och relativt mörker har ingen ände.

Och därför dör den materialistiska västcivilisationen inför våra ögon. Just nu.

Välkommen tillbaka, absoluta värden. Vi gjorde inget vidare ifrån oss i Er frånvaro, eller hur?





_____

Se också granskningen av det svenska nationalhoroskopet och inlägget om aggression, egenmäktighet och materialism (öppnar i nya fönster).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar