lördag 5 februari 2011

Platon och den grekiska gematrin

Jag hade knappt börjat läsa David Fidelers lilla bok "Jesus Christ - Sun of God" när jag aviserade dess omfång. Inlägget med bilden på det vackra omslaget och ett numerologiskt (gematriskt) exempel gjorde knappast bokens centrala tes någon rättvisa!

Fideler påminner om skylten ovanför Platons akademi. Den sade inte, som i klasskaparen Reinfelds arbetsläger Sverige, "Arbeit Macht Frei", utan varslade om att det krävdes matematiska kunskaper för akademin. 

Nog för att Platons samlade verk tycktes mig begripliga och bara helt flyktigt i Staten uppehöll sig vid talförhållanden (pytagoreisk harmonilära), men med Fidelers bok förstod jag nu att jag kan ha missat en hel del. 

Jag hade svårt för matematik i första klass och lät i livet ämnet bero - förutom en verkligt kuriös period i femte klass då jag tröttnade på att vara svagpresterande. Jag stålsatte mig, fokuserade och var plötsligt klassens bästa elev - långt före de andra och gjorde överkursuppgifterna flera kapitel fram i boken. 

Längre fram under samma termin, som det bara handlat om att bevisa något för sig själv, tappade jag åter intresset och segnade ner till en svagpresterande nivå. Jag är övertygad om att själen "knäpper på och av" färdigheter mellan liven. Jag tror mig veta så mycket om några tidigare liv att jag inte ännu en gång kunde risketera att bli en monetärt lagd sälle, en "räknenisse"! 

Blockeringen mot matematiskt tänkande lades in före födelsen, men i femte klass bröt jag så mot de spelregler som lagts ner för detta liv och märkte att det dolde sig kapacitet öfr matematik i det inre. Men det "var inte meningen" att det här livet skulle vigas åt sifferexercis.

Med risk att avslöja för mycket av kärnan i Fideler resonemang vill jag återge nedanstående sida ur bokens appendix (klicka för läsbarhet). Här är då den matematiska basen för Platons och antiken överhuvud "trevärldsschema", Den Ene, Det gudomliga intellektet (Nous eller Logos) och Världssjälen. 


Fideler visar i olika exempel hur vissa numeriska värden återkommer i gudanamn - Hermes, Apollo - och att dessa harmoniskt relaterar till grundläggande geometriska figurer. I två exempel visar han hur även Nya testamentet innehåller berättelser om Jesus som i själva verket är kodade enligt en dold metafysisk grundplan. 

Fast jag inte ens mindes definitionen på kvadratroten kunde jag inte låta bli att fascineras av boken, där Den Enes progressiva utveckling (i normalspråk: "emanationsläran") till Pluralitet (gnosticismens pleroma eller kristendomens dolda "fisknät" bakom den manifesta Naturen/världen) långt ifrån är den enda fascinerande tankegången! 

Fideler gav min förståelse av Platon en distinkt litet skjuts framåt! Och, apropå tidigare ord om att han verkade lillgammal som skrev en så vittförgrenad bok redan vid 30, noterade jag på webben att han föddes in i den filosofiska förlagsvärlden. Förstår jag rätt drev hans far bokförlaget PHANES. När jag vid nio läste Fantomen studerade han förmodligen redan klassikerna!

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar