Di Leva skruvad ett varv till (om gruppkarma)

"Vi har bara varandra"

Har svenskarna överlag förstått vad Di Leva sjungit om under alla dessa år?

När det svenska kynnet hörsammat texten "vi har bara varandra", har budskapet då reducerats till torftig socialrealism? Myset i folkhemmets gillestuga?

Väl! Någonstans måste var resa börja. Begreppsbildningen är Logos. Och Ordet blir sedan till Kött. Varje tanke materialiseras tids nog.

Men frågan kvarstår. Hur många i Sverige de senaste hundra åren har genom utbildning eller medhavt karma begåvats med en förståelsehorisont som bejakar "själens krigare" annat än som en som slåss för rätten till känslor?

När Di Leva säger något "kosmiskt" har det då, handen på hjärtat, kanske kategoriserats och desarmerats som "new age-spejs", harmlöst och rätt camp? Den sluge Di Leva har säkert spelat med, väl medveten om att barn lär sig bäst när de sänker garden inför gycklare och lekledare.

Men själen är en krigare! Psykets kraft, särskilt kärnan i psykets centrum - ängeln eller anden som Eva Dahlgren säger sig ha slutat tro på - är sådan att det inte bara gäller att tänka fritt, utan också rätt. All information är nu inte likvärdig - det kommer att bli den beskaste bakläxan från 1900-talets värderelativistiska ryggradslöshet.




Yttrandefrihet av det parodiskt korttänkta slaget har skandinaverna visat sig duktiga på de senaste åren i en lek med religiösa symboler de inte längre har någon sensibilitet för. Muhammedkarikatyrernas tillskyndare var och är inga själens krigare, utan förespråkare för en ny mörk medeltid där förnuftet blivit tarvlighetens villiga tjänare.

Men vad? Här smutskastar jag medeltiden som en annan självgod upplysningsfanatiker! Det är inte lätt att jämt se igenom klyschorna - överallt myntade fraser i vilka någons värdering ligger inbäddad. Medeltiden var ju alls inte mörk. Men upplysningsmännen där på 1700-talet var ju tvungna att trampa på det som just föregått dem för att profilera sig.

De gamla kineserna har en poäng här: överlägsenhet som individ eller kultur visar man inte, menade kejsarkulturens rättsskipare, genom att demonisera den andra parten, utan enbart i sin förmåga att korrekt analysera situationen. De är därför de blänger så hiskligt på varandra i historiska krigsfilmer. CHUNG FU: att se om där bor ett ärligt uppsåt i den andres centrum. Det har inget med klipskhet att göra, utan inre varseblivningsnivåer många aldrig hört talats om.

Hur många i Sverige är ens intresserade av att begrunda orsakerna till att någon går till en sån ytterlighet som till terrordåd, särskilt om svaret implicerar ens egen livsstil i det välmående väst? (Det medges att tanken hade fungerat bättre före den ekonomiska krisen.)

Ett missfoster lever i de mångas undermedvetna, en hybrid som både tror på jämlikhet mellan så många kön som till sist kommer att få sina rättigheter lagstadgade innan den trenden blåst förbi, och som samtidigt insisterar på fasta värdehierarkier när det kommer till att fastslå det egna slagets högre utvecklingsnivå ("upplysning") jämfört med andra livsformer/kulturer.

Sannerligen, "det är något ruttet i staten Danmark". Det kan komma att ta årtionden innan vi nyktrar till och ser hur grumlat Världssjälens vatten på sina håll var under dessa år. Så många försanthållanden som inte låter sig blandas harmoniskt i den skurna folksjälen. Vägrar tryckas ner av jante, men saknar alla redskap utom en svag förnimmelse att svensken har ett frihetspatos. Men i grytan också slevvis av en modern förråad egocentrism. Vi har snart receptet på ett drägg-Sverige här.

Den dagen vi ser vilka ingredienserna var och vilka som totalt saknades, då kommer vi också att se hur adekvata begrepp och termer Di Leva rörde sig med, han new age-gycklaren vi trodde var en feelgood-typ enbart. Vi kommer då att ha börjat bottna i den post-materialistiska världsbild som sätter medvetandet i centrum istället för materien. Tanken istället för tinget. Efter den ekonomiska kollapsen vi är på väg in i. Vad ska denna luttring medföra?


"Vi är varandra"

Jag skulle redan här, långt innan bilden klarnat, vilja föreslå en annan ingång till Di Levas "vi har bara varandra". Brittiske husläkaren Arthur Guirdham skrev för många år sedan boken "We Are One Another" - Di Levas tes skruvad ett varv till.

Under sina hembesök på 1960-talet började allmänpraktiserande Guirdham notera ett mönster av psykiska störningar i hus och stuga. Det var som om hela trakten drabbats av en psykisk infektion. Utifrån sina patienters märkliga redogörelser för drömmar, känslor och "irrationella" föreställningar började han nysta, forska och leta i arkiv.

Vad han råkat stöta på var en gruppreinkarnation mitt ute på engelska landsbygden. En mängd kättarkristna hade åter förtätats i ett jordeliv, och mångas själar var ännu svårt märkta av det kollektiva självmordet i livet som katharer på 1200-talet.

"Vi har bara varandra" är en utsaga som måste kvalifieras. Se i den en destruktiv klaniskhet mellan individer som så uraktlåtit att bygga sin individualitet att de måste gruppera sig för att känna någon existens alls - ett mobbens gruppjag.

Eller, omvänt, grupptryckets negativa inverkan på den enskilde. Eller, den regelrätta masspsykosen som kan spridas genom psyken via sympatheia - själarnas samsvängning. Se väninnor synkronicera sina graviditeter på den subliminala nivån! Kan man ens tala om väninnornas medvetna steg eller är det bakomliggande krafter som orkestrerar de små sociala cellernas delning?

Gruppjagets "vi mot dom" - det är en extremt elementär instans i medvetandet som sköter den uppspaltningen, reptilhjärnan har just inga andra funktioner än att avläsa omvärlden utifrån det inprogrammerade egenintresset...

Den exceptionella psykologiska människosyn i antiken som tycks ha delats av alla från Kina i öst och ända till södra Italien i väst, berättar därutöver om ett bakomliggande, osynligt - själsligt - grupptryck. Det har inget med sociala eller miljöfaktorer men driver likväl individer och grupper mot deras Waterloo.

Psykologen Carl Jung sade profetiskt före 2a världskriget att han såg den obehagliga krigsguden Wotan uppvaknad i den tyska folksjälen. (Wotan=Oden, varav ode men också odör.)

Arthur Guirdhams upplevelser på den engelska landsbygden är ett remarkabelt exempel på en osynlig men verksam gruppsjäl. Sedan Guirdhams 50-tal har fler exempel på gruppreinkarnation i väst upptäckts.

Den kanske mest makabra varianten återberättas av den judiske rabbinen Yonassan Gershom. I två böcker indikerade han från sin egen praktik som själasörjare att offer från Förintelsen nu börjat reinkarnera på jorden efter en timeout. Åtminstone den första boken är medioker och mer intresserad av att återberätta judendomens historia, men det innebär inte att det inte kan ligga något i sakfrågan - gruppinkarnation av olika slag.




Precis som med Guirdhams fall visar det sig att det just föregående livets avslutning satt djupa och bekymmersamma spår hos dem som föll offer för nazisternas utrotning och nu börjat återvända i nya kroppar. Icke-judiska barn härjade av "minnen" vilka verkligen kan verifieras, trots att barnen saknat "nazi input" under sin tidiga uppväxt. Detaljer som därtill knappast någon än någon med djup kännedom om judiska seder och bruk kan känna till.

"Som trädet faller, så blir det liggande", sade Jesus i ett icke-kanoniserat uttalande på frågan om vad som händer människan när hon dör. Räkna inte med något "himlastormande" hädanefter om du inte byggt på de kvaliteterna redan i detta livet... Och håll psyket tyglat i samband med själva övergången till andra sidan - den emotionellt stirrige tar ostyrigheten med sig...

Rabbinens fynd motsvarar exakt doktor Ian Stevensons slutsatser efter intervjuer med tusentals små barn som "minns". Den utlösande faktorn till att svarta tavlan inte suddas ut ordentligt mellan liven tycks vara en extremt traumatisk död i det just föregående livet.

Man påminns om Platons tanke om att själen har allt medfött och bara behöver återerinra sig. Men i vissa fall ligger det förflutnas olösta problem och puttrar så nära medvetandegränsen att det genast visar sig i nattens drömmar...

Det vill synas som, för en västerlänning, en häpnadsväckande mängd sofistikerade kulturer eller riktningar inom kulturer i antik och snare tid vetat att människan (likt naturen som helhet) ständigt återvinns och återanvänds, dvs, själavandrar. Att döma av några spridda rester i Nya testamentet verkar Jesus själv ha kunnat haft den föreställningen, men så överskrivna och redigerade är evangelierna att inget säkert kan sägas längre.

När sedan en kollektiv entitet som den Arthur Guirdham gick rakt in i, har fötts, har "tidsstämplats", och börjar röra sig genom tid och rum, kommer den att börja svara på tidsandan - Zeitgeist. Likt en tidsinställd bomb kommer den att svara med storverk och kriser på livets "triggers".

Den cancerdöende Bob Marley visste detta, följande textrad är från "I Know" på postuma skivan "Confrontation":

Tribe goes up, all the tribe goes down
Bring my children from the ends of the earth

På tunnelbanan i Stockholm överhörde jag en gång två idrottstränare diskutera årskullar barn. De var rörande ense om vissa årgångar som inte innehållit några idrottsliga ämnen alls! Kanhända var deras tankemönster inte alls ett fritt tänkande utan betingat av att svenskarna många år tidigare reagerat på den starka idrottstrion Björn Borg, Ingmar Stenmark och Linda Haglund. Alla var de födda 1956.

Min tanke gick till den kinesiska kalendariska tolvårscykeln och de underliggande karaktärer den postulerar - inte märkbara i individuella personligheter men ändå där som en slags generell grundplåt. Mer som en statistiskt påvisbar disposition. Utagerande (yang) eller tillbakadragen (yin), eldig eller mild som luften...

Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar [psykiska entiteter] stiga upp och ner över människosläktet (bokst: människosonen)

Johannesevangeliet, 1:51

"Tribe goes up, tribe goes down." Det är just en "tidsstämpels" rörelse genom det fortsatta tidsflödet astrologin studerat i tusentals år, en materialiserad kapsel tid. Först i stjärnskådandets andra andning (400-talet fvt) kom astrologin att fokusera den minsta agenten av dem alla: den enskilda individen. Tidigare hade stadsstaten varit den entitet man studerade "den stora miljöns" inflytande på.

Den korrekta läsningen av Jesusordet härovan, är, misstänker jag, just hans löfte till den innersta kretsen att avslöja hemligheterna kring andevarelsernas kommande och gående in och ur den mänsklighet vi kollektivt utgör som förkroppsligad massa ("köttberget"). Jesus världsbild fokuserade individuella andars kommande och gående till det utvalda folket - exakt som Dödahavsrullarna.

I landet fanns helt tydligt samma upptäckt som i grannländerna att även individen var mätbar och en del av det kosmiska sammanhanget. Den sekteristiska judendomen framfödde ett system som bl.a. inbegrep astrologi för att kunna detektera de förväntade återfödelserna av stora kulturhjältar.

Som bland dagens urbefolkningar föreställde man sig att själarna reinkarnerade lokalt. (Se dr Ian Stevensons 40 åriga arbete med barn bland Nordamerikanska indianer och Sydostasiatiska folkslag, bland andra, vilka minns sina tidigare liv.)

Går man till antikens kejserliga Kina hittar man samma idé inbäddad i en anonym kommentar till I Ching, en av de fem konfucianska klassikerna, obligatorisk att memorera för den som aspirerade på en ämbetsposition (att vara ämbetsman var hett på den tiden):

Föreningen av frö och verksam kraft ligger bakom alltings produktion, men det är själens undflyende som ligger bakom förändringen (bortdöendet). Härigenom har vi kommit att förstå omständigheterna kring utgående och inkommande andar.

Ur Den stora avhandlingen (Ta Chuan) IV, 2, egen ö.s.

"Utgående och inkommande andar" / "Tribe goes out, tribe comes in" - Det Stora Kretsloppet. Solvindar/jordens magnetpoler... Mänskligheten kommer att återupptäcka allt. En dag.

Föreställningen om fria andevarelser tycks finnas i princip överallt där INTE kristendomen farit fram med sin sönderredigerade doktrin om att Gud nytillverkar varje själ för varje framkopulerat foster. Jesus lärde något annat och var uppenbarligen en "själens krigare" mer i Di Levas mening. Inget socialrealistiskt trams, enbart en radikal idé om vilka - eller vad - vi i grunden är.

Ockulta ögat - en blogg som företräder positionen bortom-över-efter politikens konstruerade motsatsförhållanden - kommer att återvända till det blandat positiva och negativa ÖDE man måste anta för alla som valt att födas i diskbänksrealismens Sverige, ett kulturlandskap vid världens ände där få lampor är fyllda med olja - få ockulta ögon står i brand.