onsdag 29 april 2009

Tala Sanning!





Genom den verksamma kraft som innebor i ord och namn hatade Edward de Vere, 17e greven av Oxford (1550-1604), den tvetydiga utsagan - "equivocation". Det tvingande momentet låg i att han fötts till det franska släktnamnet Vere, som betyder "sanning"!

Equivocation (wikipedia)

This article is about the fallacy. For the concept in literature, see Amphibology.

Equivocation is classified as both a formal and informal fallacy. It is the misleading use of a term with more than one meaning or sense (by glossing over which meaning is intended at a particular time).
"Tvetydighet klassificeras både som ett formellt och informellt felslut. Den är det vilseledande bruket av ett ord med mer än en mening eller innebörd (genom att mörka vilken av de båda innebörderna som avses vid tillfället ifråga)."

En variant av tvetydighet skulle kunna vara att i korrespondens eller dialog låtsas haka på ett begrepp som lanserats av den ena parten, men för egen del använda ordet med en avvikande innebörd.

Så kapar respondenten ämnet och påbörjar efter sättet hos Lögnens ande att driva en pseudo-dialog. Detta hatade den humörstarke greven av Oxford och upprepade gång på gång sin ståndpunkt, både i privata brev och i sina verk under pseudonymen Shakespeare - samtidigt som han själv var en mästare i kryptiskt dubbelspråk!


In addition, Oxfordians see similarities between Edward de Vere's writings and the following Shakespearean passage:

Isabella (Measure for Measure):

It is not truer he is Angelo
Than this is all as true as it is strange.
Nay, it is ten times true. For truth is truth
To th’end of reckoning.

Oxford Letter to William Cecil, Lord Burghley:

Truth is truth, though never so old, and time cannot make that false which was once true.

http://en.wikipedia.org/wiki/Oxfordian_theory

*****

Fria tankar utifrån en dröm morgonen den 26 nov 2005, där jag vandrade som vittne till en "Oxford" och åsåg hans otacksamma raseriutbrott efter att som gåva ha fått kostbara plagg, men enligt honom i fel färg.

Några timmars googlande utifrån flera och tydliga detaljer i drömmen öppnade mina ögon för en historisk men, trodde jag först, rätt mariginell figur i det Elisabetanska England.

Jag har varit föga intresserad av något lands historia i mitt liv (utom möjligen det antika Israel). Heller inte road av litteratur eller teater, var jag intill den här drömmen helt omedveten om att Oxford var 1900-talets hetaste kandidat som författaren till de verk som går under namnet Shakespeare!


*****

Det är min föreställning att själar nonstop bjuder på sig själva (de är radiomaster som ständigt sänder ut) och att den som av dunkla anledningar vandrar en parallell väg med någon historisk föregångare kan "överlappa" med denne och i dubbelexponeringen råka plocka upp faktiska scener ur det förflutna.

I det här läget får det räcka med att hänvisa till psykologen Carl Jung och hans teori om mänsklighetens kollektiva undermedvetna som det medium genom vilket individer kan plocka upp kunskaper de inte haft någon som helst åtkomst till i sina ordinarie liv.

Några år efter sagda dröm (och en uppföljande dröm - okunnighetens mur var nu riven) är det min spekulativa tanke att Oxford kan ha levt ett tidigare liv som judisk medlem av esséersamfundet och i detta noga följt deras lära om Sanningens ande och Lögnens ande.


Ett väl utfört liv i Sanningens tjänst lönar sig såtillvida att man ges åtkomst till privilegierade kretsar i nästkommande liv - kretsar som möjliggör andens fortsatta utveckling. Lögnhalsar och mörkermän slirar istället sakta ner i den andliga hierarkin och når dyn.

Med livets gåtfulla magi brukar DETALJER från ett tidigare liv också titta fram i ett senare liv - som om de bakomliggande andarna som bygger våra liv på jorden roar sig med att droppa ledtrådar för den som är hågad att se. En sådan ledtråd skulle vara att ett tidigare liv helt i Sanningens tjänst sätter ett avtryck i själva släktnamnet i ett senare liv.



Vildgalten och mottot från
släkten Veres vapensköld.

Se Sanning och Lögn som ytterligheter som mellan sig alstrar ett spektrum av gråtoner. Men så fort en själ går in i gråzonen tappar hon insikten om att ytterligheterna är FAKTISKT EXISTERANDE realiteter. Hon börjar slira på målet och tala om "perspektiv".

Det är just de skilda perspektiven som är tecknet på att man tappat sitt fotfäste i Sanningen och är på drift "neråt" och "utåt" i skapelsen. I syndafallets totalitet föds psykopaten - individen utan någon som helst förmåga att uppleva sig internt utan enbart opererar på sig själv som objektifierad kropp.

Under deras utdragna svanesång kanske De som faller bort från Nåden ännu har ett visst grepp om noblessens yttre kännetecken: de kan ha skaffat sig en fin bostad, de kanske har placerat klassiska verk på sin bokhylla (skådebröd).

Men Sanningen visar sig i det att de inte lever utifrån den tidlösa filosofins moral utan är simpla barn av sin samtid, den "banala ondskans" (perspektivlöshetens) offer, tanklösa futurister eller t.o.m. historielösa mobbare av sina förfäder.

Det senare är helt naturligt, för i "förfäder" ska vi här se en ockult psykologisk realitet: de hatar sina egna illgärningar i tidigare liv, och projicerar därmed sitt självhat på lämpliga syndabockar längsmed den officiella historieskrivningen.

Så kom t.ex. Upplysningen att genast börja smutskasta "den mörka" Medeltiden. Det är ett tragiskt spektakel de små, usla människorna producerar närhelst de får det allra minsta att säga till om! Yttrandefriheten är fruktansvärt överskattad och kommer att leda till västerlandets undergång.

Det svenska internet, där i skendemokratins namn fora som Newsmill och kommentarutrymmet i varenda tidning inbjuder folket att tala ur sitt hjärta, är tecken i tiden.
Allt detta brus är bara föroreningar av luftrummet. Det finns religiösa ordnar där individerna bara får tala EN DAG PER ÅR, eller vid ett fåtal tillfällen. Tänkvärt.

Av bruset märker man tydligt hur landet Sverige under årtionden invaggats i myten om alla åsikters lika värde, att en genomförd värdesubjektivism skulle leda individen någonstans överhuvud.

Men egocentrikern växer sig - per definition! - aldrig högre än sitt eget huvud. Han har gjort sig själv till norm, till mening och slutmål. (Protagoras: "Människan är alltings mått.") Därför lever och dör människor i villfarelse - i ett accelererande fall längsmed gråskalan i riktning mot Lögnens ande.

Den civilisation som tar över efter den västerländska kommer åter att upphöja de eviga värdena som filosofi och religion förvaltat i tusentals år till sin vägledande måttstock. Kanske ses vi då. Men det har sagts mig att många miljoner själar kommer att få inresetillståndet till planeten jorden hävt i framtiden.

Eller också blir det tvärtom: några lyckliga lämnar kretsloppet och lämnar en jord i ekologiskt tumult åt dem som dödsstörtade här i begynnelsen.

Lyckligtvis finns andra världar i "Faderns hus" för dem som inte var förutbestämda att vara Sanningen trogna inför frestelserna på den här spelplanen. Evolutionen är så mycket större än naturvetenskapen någonsin kunnat föreställa sig!


****

Se också horoskopet för dagen då Edward de Vere föddes: Ett Lejon ryter till.


*****


Textuell kontext

Jesus, från Bergspredikan i Matteusevangeliet 5:

Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt... Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. ... Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från Det Onda.
Motsvarande parti ur Dödahavsrullarna (Damaskusregeln kolumn XV) som med all sannolikhet ingick i den unge Jesus utbildning:

Han skall ej svära vid [Guds onämnbara namn].
Ej heller vid A L (Elohim)
Ej heller vid A D (Adonai)
Esséersamfundets restriktioner angående svärjande förklaras med att den som faller kort om sitt löfte har profanerat Mose lag och Guds namn om han tidigare tagit dem i sin mun.

Jesus bergspredikan bara förtydligar och renodlar detta bud till dess innersta kärna: Det Sanna eller Det Onda (Lögnens ande) - det är allt man behöver veta om och ta ställning till. Se vidare Dödahavsrullarna för hela doktrinen om Ljusets och Mörkrets andar.



Tillägg - en synkronicitet


Bara någon timma efter att jag postade inlägget kommer dagens post (den verkliga sorten), och med den en bok som anlände oväntat snabbt från USA: en grundlig genomgång av den judiska mystikens äldsta text, en bok som för någon vecka sedan fångade mitt öga på nätet.

Synkronicitet var namnet Carl Jung gav ett meningsfullt men inte orsaksrelaterat samband. Att hålla SEFER YETZIRAH i händerna bara en timma efter att ha (under tvekan) publicerat min lösa spekulation om Oxfords tidigare liv som en jude med mystika böjelser, det är...stort!

(Spekulationen synes lös utifrån ovanstående, knapphändiga skiss. Men jag har samlat ett material utifrån de ledtrådar 2005-drömmen gav, vilket jag kanske, kanske inte, kommer att söka ge någon form vid ett annat tillfälle.)




Den fördomsfrie och insatte vet naturligtvis att en själ redan i förväg KÄNNER TILL sin åtminstone närmaste framtid, och att man ur detta perspektiv kan se ovanstående bok som ORSAKEN som här verkat "baklänges genom tiden" och ingav mig idén att skriva om Oxford och den judiska läran om Sanningens ande.

SEFER YETZIRAH - Formationens bok - var alltså ändamålsorsaken till ovanstående inlägg, precis som i indisk tradition Krishna representerar "den till sig dragande". Ja, nu börjar det bli djupt. Bäst stänga dörren och meditera en stund över vad som "tilldragit sig" - eller Vem!

tisdag 28 april 2009

De ovärdiga

Förmedlingen av kunskap inbegriper ett tungt ansvar, för kunskap som läggs i händerna på dem som inte är den värdiga kan bli ett farligt vapen. ...

Ur hinduiskt perspektiv är den moderna västerländska demokratiska utbildningen helt omoralisk. Mot betalning går de lärda med på att förmedla hemligheterna i de allra farligaste vetenskaperna. En del atomfysiker har insett detta alltför sent och är nu förfärade över det förskräckliga ansvar de lagt på sig själva.

Alain Daniélou (indolog) - While the Gods Play (1985, s.180)

Ge inte det som är heligt till hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem, vänder sig om och sliter sönder er.

Ur Jesus bergspredikan (Matteusevangeliet 7:6)

Viruset - fågel fisk eller mittemellan?

Det nya influensaviruset liknar inget forskarna sett förut, skriver Expressen, "svinsmittan har gensegment från svin, fågel och människa.

Men för den som läser livet i termer av dess symboliska budskap till mänskligheten - något som anhängare av de geometriska mönstren i sädesfälten gjort i flera år - verkar rebusen inte helt omöjlig att knäcka.

Grisen har ju sagts vara det djur som står människan närmast vad gäller arvsmassan, och även innan detta var känt användes tjänade den som en sinnebild för oss själva: att inte slösa pärlor på svinen, t.ex.

Så å ena sidan verkar vi här ha en tautologi eftersom människan är mer eller mindre synonym med sin lägre, "svinaktiga" natur.




Fågeln har å andra sidan en grundmurad symbolisk valör i otaliga antika civilisationer. Den representerar det "omänskliga" i människan - hennes sanna men inför världen i grund och botten främmande jag. På gravmålningar över hela världen ses människans själ flyga sin väg i formen av en fågel när människans tid är ute.


Den som har öron, han höre.





Är det LIVET självt som uppmanar människan att fullständigt höra upp med sitt svineri och i grund tänka över sin plats på jorden? Ockulta ögat gläds hejdlöst åt den filosofiska idealismens återkomst till västerlandet, den som håller medvetande och intelligens för att vara "grundbulten" och inte död materia.


Se också här om influensans astrologiska signatur.


Tillägg 090430:

Rykande färsk forskarteori: luftburet virus (via fåglar) plockas inte lätt upp av människan. Men om det går VIA svinet, då träffar det människan via den farliga förmedlingen av VÄTSKEDROPPAR VIA ANDNINGEN.

Här är återigen horoskopets (se länken här ovan) oheliga allians av Luftelementet och Vattenelementet, inte mindre än den underförstådda tonen i mitt inlägg: fågeln är en veritabel främling i förhållande till människan, men vi och svinen är i princip samma sak.


måndag 27 april 2009

I alla religioner: 1 blev till 2

Vetandet via mikroskopet

Research from the University of Pittsburgh published in the Nov. 20 edition of the journal Heredity could finally provide evidence of the first stages of the evolution of separate sexes, a theory that holds that males and females developed from hermaphroditic ancestors.

ScienceToday

Vetenskapen har då visat att den könsdifferentierade varelsen hade en könlös anfader. Men inget nytt under solen... Gå bara till all världens religioner och studera gamla myter och hitta otaliga exempel på precis samma föreställning.

För att bara ta ett enda, näraliggande exempel: Adam, och Eva som lösgjordes ur honom (skapades ur hans revben - där säkerligen revben har en symbolisk innebörd för den som gräver tillräckligt djupt...).

Eller den grekiska guden Hermes (vars avkomma var den tvåkönade Hermafroditos). Astrologin placerar Hermes/Merkurius bortom Solen (maskulin) och Månen (feminin), som en sambandsofficer som medlar mellan gudar och människor.

Ännu längre tillbaka, i Babylon, kallades Hermes för Nebu och hade en närmast identisk funktion: gudarnas skrivare, en "go-between" som transponerade gudarnas domslut i reda ord för människorna att ta till sig. För dessa kommunikationsbranschen krävs att "kanalen" är ett varken-eller (alternativt både-och), ofärgad i förhållande till den maskulina/feminina polariteten.

Uppenbarligen följer naturvetenskapen samma ARKETYPISKA FANTASIER (Platons Former eller Idéer) som den pre-teknologiska människan i hennes sökande och finnande.

Det intressanta - och nytillkomna - är att teknokraten därtill lider av en psykisk åkomma kallad hybris: han tror sin kunskapsväg är den enda och att religionerna tillhör en falsk föreställningsvärld!

Men ju mer vi lämnar 150 år av materialistiskt tänkande i västerlandet, ju mer kommer denna hybris att klinga av. Morgondagens medvetandefokuserade vetenskap kommer, äntligen, att locka till kommunikation från högre intelligenser än människan. De har inte kunnat tala med oss ännu - vi har varit för primitiva i våra modeller av verkligheten. Och fundera på saken: är det inte tecken på stor visdom från den äldres sida, att den väntar in barnets mognad?


Drömmen: återkomsten från Venus

Nånstans halvvägs mot de trettio vaknade jag med "besökare" i sovrummet på 1980-talet (nej, inget vilt festande kvällen innan!). Det humoristiska var att vi båda visste, hade en tyst överenskommelse, att de här säkert 3-4 meter höga blonda varelserna bara gav mig ett "gränssnitt" att titta på. I verkligheten såg de inte alls ut som förvuxna urtyper för nordbon. I gränslandet mellan dröm och vakenhet var det för övrigt helt okej att en 3 meter lång människa kunde stå upprätt i en modern fastighet med låg takhöjd.

Jag visste intuitivt att de just släppt tillbaka mig i min kropp/dimension efter en natt av äventyr ... på Venus! Dessa var venusianer1.

Intressant är ögonblicket efter deras farväl och inbjudan att "närhelst jag ville, komma tillbaka". De tre venusianerna (två män och en kvinna) försvann rakt upp genom taket (som återigen var ett icke-problem) och lämnade effekten av tre enorma pelare som sköt rakt upp i himmelen2.

Det enda mitt jordiska medvetande lyckades hålla fast vid var insikten att man kan förstå förhållandet i dimensionen "Venus" genom att mentalt eliminera alla räta vinklar ur sina jordiska sinnesdata. Då får man en uppfattning om vad livet på Venus liknar - allting hänger ihop, utan några skarpa brott !!!

Så förunderligt likt den traditionella bilden av Venus som den som förenar två och åter låter dem uppleva den enhet som föregick differentiationen i två kön, i natt och dag, i liv och död... Venus/Afrodite har förstås en nära relation till Hermes i den grekiska mytologin. Afrodite är Hermafroditos moder.

Av denna dröm kan man ana något av hur mänskligheten alltid har haft kunskapen med sig. För kunskapen är bara ett särskilt uttryck för arketyperna, vilka enligt Platon var levande intelligenta väsen!

Så jag förmodar att jag umgicks med avkommor till Skönhetens Form den natten! I sig levande varelser men ur ett annat perspektiv "blueprints" till hur vi människor på jorden uppfattar saker och ting, eller snarare "delmängder" av vår totala verklighetsuppfattning.

Tänk den människa som saknar kärlek (Venus) i sitt psyke och inte kan se sambanden för alla "räta vinklar" som sliter sönder uppmärksamhetsfältet och skränar ut individualismens vanföreställning ! Och tänk alla dem som inte har någon urskillning alls, för att deras medvetanden stannade kvar i ett prenatalt oceaniskt symbiostillstånd med modern!

_____

1. Det har säkert sin betydelse att mitt astrologiska födelsetecken är Vågen, vars planetära emblem är Venus. Å andra sidan har nästan 30 år av intresse till och från för astrologin endast resulterat i denna enda dröm om direkt samröre med "venusianer".

2. Jag har aldrig följt serien Star-Trek, men givetvis observerat science fiction-genrens klassiska "beaming-effekt". Detta var dock inte "materialisationen" från lös energi till förtätad materialitet utan mer en klassisk "UFO drar järnet i 100.000-tals kilometer i timman". Venusiernas avtåg var som att det lämnade ett negativt vakuum efter sig i formen av svarta spår som gick spikrakt upp.

söndag 26 april 2009

Genetiken, vår tids astrologi?

Jag har på avstånd noterat genetikernas heliga och dyra löften om att människan strax skulle kunna manipuleras via hennes genom, bara kartläggningen blev klar. Det var Herrefolkets kontroll över arvsmassan ännu en gång, bara i en lite mer PK variant har jag tänkt. Synsättet var alls olikt den antika astrologins, där bl.a. inom judisk sekterism i Döda havet - vilken kom att utveckla sig till kristendomen - medlemsaspiranternas andliga och intellektuella kapacitet bedömdes via de avtryck stjärnorna ansågs sätta i kroppshyddans utformning.

Aposteln Paulus ord om att bära "Kristi märken" på sin kropp kan genom intelligent religionsforskning nu äntligen förklaras, inte som att han åkt på prygel i någon bondhåla som fick nog av hans ihärdiga predikande, utan just som att han befunnits ha "rätt" sorts födelsemärken på sin kropp.

Stjärntydning, kroppstolkning och studier av åskan som meningsfulla omen - det var krut i kristendomen under de första (nu bortglömda) årtiondena! På den tiden såg man sammanhang som modern vetenskap, som, liksom för att skilja sig från sina förfäder, redan a priori vägrar att befatta sig med. /1.

Men precis som vetenskapsteoretikern Karl Popper suckade över astrologins "ofalsifierbarhet" (och därmed icke-status som äkta vetenskap) via dess tusen och en kombinationsmöjligheter (redan på nybörjarstadiet grenar den ut sig i 10 planeter x 12 zodiaktecken x 12 hus), på precis samma sätt verkar nu genforskningen falla kort om västerlänningens högtravande lovsång över förnuftsmänniskans förmåga att fånga LIVET i sina reduktionistiska modeller:

"[Isländska företaget] Decode kan anses ha varit framgångsrikt vetenskapligt och producerat en rad forskningsrapporter om sambandet mellan genvarianter och olika sjukdomar.

Det är inte det som är problemet. Det är istället att alla nya genupptäckter (Decodes och andras) hela tiden komplicerar bilden ytterligare. Massor av genvarianter visar sig vara inblandade i enskilda sjukdomar, mer än vad någon anat. Vid diabetes handlar det till exempel om 90 genvarianter, vid tarminflammationen Crohns sjukdom 30." SvD


Karl Popper hade nog lamenterat även genforskningen för att den bara öppnat dörren till en myllrande myrstack som inte kanske inte ens i princip var överblickbar. Antingen borde väl astrologin uppvärderas och få en senkommen kredd för dess oerhörda komplexitet, eller vetenskapen i väst börja ställa sig ganska grundläggande frågor om huruvida den reduktiva materialismen - som obegripligt nog överlevt ända sedan 1800-talet - verkligen är en framkomlig väg.


Det är den givetvis inte eftersom den vilar på falska grundantaganden om verklighetens beskaffenhet. Men än har inte antike filosofen Platons samtida företrädare fått något utrymme i diskussionen om på vilken plattform morgondagens värld ska byggas. Forskningspengarna har enbart avsatts till projekt inom ramen för det gamla fysikalistiska paradigmet.

Men det tycks nog som att tiden börjar bli mogen att åter ta den mentala monismen till heders, och lyssna till vad YOGIS - forskare i medvetandets subtila skikt - kan tillföra där de empiriska vetenskaperna kört fast på grund en alltför trång syn på vad livet är. Vem vet, i morgon kanske det är högsta vetenskap även i väst att behärska SIDDHIS - "övernaturliga" yoga-krafter, och den vägen utforska relationen mellan medvetande och psykets föreställning om "solid materia".

Neoplatoniske djuppsykologen James Hillman tröttnade aldrig på att pika vetenskapen för att den torskat på en psykologisk klassiker: den hade LITERALISERAT sina inre fantasier och via strikt protokoll sökt objektifiera vad som ytterst bara är ännu en själens fantasiprodukt: själens dröm om att vara en rätlinjig, förutsägbar maskin. (En del skulle kalla detta en dröm sprungen ur ett mycket sjukt psyke...)


_____

1. Så politiskt inkorrekt i vår tid är ett sådant astrologiskt-fysionomiskt grundantagande att det tog årtionden innan någon forskare ens ville ta tag i det här ämnet som skymtar förbi på flera ställen i det historiska textfyndet Dödahavsrullarna - trots att väst i övrigt älskar sin materialistiska determinism.

Mladen Popovic, Reading the Human Body. Physiognomics and Astrology in the Dead Sea Scrolls and Hellenistic-Early Roman Period Judaism. Studies on the Texts of the Desert of Judah vol. 67. Leiden/Boston: Brill, 2007.

Världshoroskopet 2009 - återbesöket

En "reaktivering" av en gåtfull kinesisk prognos för 2009 som kanske ännu inte rullats ut till fullo i vår fenomenvärld...

Pröva förutsägelsens applicerbarhet på den farliga influensan.

Aftonbladet, Expressen, SvD om fall på Nya Zeeland, DN.


fredag 24 april 2009

Identitet bortom hjärnan

Expressen gör en spinoff på DN:s artikel om kön som beteendemönster och intervjuar vävnadsspecialisten och neurobiologen Annica Dahlström.

Med sitt "könet sitter i din hjärna" anknyter forskaren snarare ihop med mitt tidigare inlägg (nya fönster) om dr Ian Stevenson och reinkarnationen än med genderspekulationerna, om än enbart på det materiella plan till vilket dagens mainstream-vetenskap avpassat sina metoder.


Rönen om att män och kvinnor faktiskt har skilda vävnadsstrukturer i hjärnan är en idé helt i linje med dr Stevensons upptäckt, att svåra traumata som orsakar en kropps död återkommer som partiella missbildningar på individens nästa kropp i själavandringsförloppet.

Tanken är enkel, och f.d. fysikprofessorn Amit Goswami har med sin gode vän läkaren Deepak Chopra beslutat ta västvärlden med storm och återintroducera den österländska tanken (som redan Rupert Sheldrake relanserade på 1980-talet): att själen bär ett blueprint för sina fysiska värdkroppar.

Denna "subtila kropp" är och förblir förstås utom räckhåll för vetenskapen som den för närvarande definierat sig själv, men Goswami argumenterar för att modern kvantfysik gjort det antika konceptet högintressant.


En själ som företrädesvis väljer feminina liv alstrar därmed ett omgivande "kött" (inkl. hjärna) med viss strukturell prägel på exakt samma sätt som ett brutalt avslut på föregående liv lägger till en till detta formförlänande blueprint. Kroppen är verkligen i radikal bemärkelse ett uttryck för PSYKETS måleriska förmåga!

"Mind over matter"

...är bara ett av de många kända uttryck svensken saknar i sitt eget språk, och avsaknaden indikerar en tillsvarande omedvetenhet, kunskapslucka.


Det vill säga, det här är den simplistiska betraktelsen: att själar som fått smak på fart och fläkt väljer maskulina kroppar och tider och kulturer som främjar deras framfart, och omvänt för kvinnor som tar spärn mot manlig framfart, riggar frizoner och vårdar livet. Men till detta kommer ytterligare faktorer, som negativt karma - det faktum att själar kan välja bistra lektioner för att balansera upp snedsteg i sitt förgångna.

Vid en tidpunkt, där sinnet söker famna den osynliga komplexiteten bakom den värld som kan beskådas, börjar svindeln. Mitt favoritcitet är från den judiska rabbinismen: "När människan tänker, då skrattar Gud." Det är helt enkelt inte givet människans intellekt att förstå hela historien.

De antika kinesiska naturfilosoferna var inne på samma idé för över 2.000 år sedan: "Vad har naturen för behov av ängslig omsorg? Med en enda operation fullbordar hon tjugo individers planer. Vad har naturen för behov av ängslig omsorg?"

Kineserna såg att naturen tycktes slå tjugo flugor i en smäll, vilket fick dem att postulera TAO - ett gigantiskt blueprint som reglerade livet på en nivå av komplexitet vi aldrig kommer att kunna ta till oss.

Ur perspektivet av negativ dharma - en negativ målsättning med sitt enskilda eller kollektiva självförverkligande - tycks hela det genderneurotiska västerlandet lida av ett svårt kollektivt karma.

Genderdiskussionerna påminner om att våra på senare århundraden alltmer godtyckliga och subjektivistiska kulturvärderingar är i upplösningstillstånd. Alltför många röster, alltför många "vetenskaper" - och ingen som, sedan religionen dragits i smutsen och misstänkliggjorts, kan leverera Den Stora Bilden av vad människan är, och vilken ordning hon primärt tillhör. (Pst...en ordning mellan djuren och änglarna.)

För även om den manliga och kvinnliga hjärnans vävnadsstrukturer ännu är intakta, vad hjälper det om det är skräp med Resenärerna, om själarna börjat "wobbla"...? En känd historiker (minns inte längre namnet) har varnat för att kulturer nått vägs ände när de börjar uppvisa "a failure of ideation" - när deras kreativa nytänkande inte längre producerar hållbara föreställningsvärldar.

Lyckligtvis pågår utanför det biokemiskt orienterade (och svårt "wobblande") Sverige ett storartat arbete på att bygga grundvalen för mänsklighetens nästa övergripande helhetsbild.

Kika på den hedervärde fadern till systemteori, femfaldige Sorbonne-doktorn (jo, det det var auktoritetsargumentet!), ungraren Ervin Laszlo? Han har brutit ut i ett kopiöst författarskap på äldre dagar, och levererar synbarligen minst en bok om året från en utblick på andra sidan av det paradigmskifte många av oss ännu har att få sikte på.



Ervin Laszlo:
hedersknyffel och -doktor


Också Laszlo har insett att den uråldriga indiska filosofin förefaller erbjuda den grundbild vetenskapen (inte minst kvantfysiken) är på väg mot.

Förhållandet är väl värt en reflektion! Det var inte många årtionden sedan svenska Lutherhjälpen skulle rädda indierna från deras elände. Nu visar det sig att indierna - bakom det enda vi haft intelligens nog att titta på: den relativt oviktiga ytan av yttre välstånd - förvaltat ett TANKEGODS som inspirerar världens främsta tänkare att bygga en helt ny(-gammal) människobild. I den bilden kommer förvisso neurofysiologerna också att få vara med, som en betydande fotnot.

Jag läser just franske indologen Alain Daniélous "While The Gods Play" från 1985. Inget ont om tyske Walther Eidlitz "Guds lek" (skriven på svenska) från ett årtionde tidigare, men fransmannens inblick i och förklaring av den indiska Samkhya-filosofin är i en klass för sig. (Böckerna är dock inte utbytbara, för Danéloiu beskriver shaivismens och Edilitz vaishanismens vitt skilda perspektiv på Samkhya-filosofin!)

Det är inte förvånande att västerlandets kvantfysik ständigt fingrar på österlandet för att få ny inspiration!

Före västerlandet fanns det andra kulturer som hittade Livets grundgestalt, och om mänskligheten nu känner sig hågad att ta ett varv till - den här gången via berättelsen om DNA - välan! Du är människa och spinner nya myter och förtränger de gamla, så länge det känns angeläget för dig.

____

Relaterat inlägg: Rationella män, irrationella kvinnor, om en studie av skillnader mellan de två typerna av hjärna vilken gav undertecknad ett annat tillfälle att lyfta fram livets ockulta eller fördolda sida.

torsdag 23 april 2009

Mänsklig kloning och reinkarnation

En brittisk läkare säger sig ha placerat fyra klonade mänskliga embryon i fyra mödrar. Här kommer alltså fyra genetiskt identiska barn att födas.

För den som ägnat tanken på reinkarnation en del tid genom åren (och funnit många faktiska fallberättelser trovärdiga), blir det här förstås ett delikat problem. Kommer det att bli en enda själ som skyndar till och befolkar samtliga fyra kroppar? Eller kommer, som en del kommentarer jag noterat, dessa fyra nya liv att vara "zombies" - talande repliker men på något otäckt sätt "platta", som om en dimension saknades i personligheten? Ja, här har fantasin ett dukat smörgåsbord!

Minns Kieslowskis gåtfulla film "Veronicas dubbelliv". Den hämtade inspiration från en utgångspunkt som reaktualiserades med hypnosterapeuten Michael Newtons tre böcker om sina 30 år av grävande i klienternas undermedvetna. Själen förefaller kunna inkarnera i både två och tre kroppar - samtidigt eller med kort förskjutning i det vi kallar tiden - om den så önskar!

En av de första ockulta böckerna i ämnet jag köpte - och en av de bättre - var skriven av en lekman, Mary Ann Woodward, som var gammal nog att ha suttit vid det amerikanska supermediet Edgar Cayces (1877-1945) sida och hört honom ur trance besvara precis vilka frågor som helst. Han tycktes hämta kunskapen från en medvetandenivå som möjligen skulle kunna motsvara Carl Jungs teori om det kollektiva omedvetna.





Temat reinkarnation återkom Cayce till många gånger, cirka 2.500 av hans drygt 14.000 bevarade tranceföreläsningar veks åt det ämnet. Så här kunde det låta - och håll tanken om fyra genetiskt identiska foster i minnet när du läser de första raderna om "the entity" - väsendet - som är det vi egentligen är:

For it is not by chance that each entity enters, but that the entity - as part of the whole - may fill that place which no other soul may fill so well.

Thus with each material manifestation there is an undertaking by an entity to so manifest that it, as a part of the whole, may become more and more attuned to that consciousness, and thus glorify Him (God) in the entity's relationships to others in any and in every experience.

Thus the urges latent or manifested are expressions of an entity in the varied phases of consciousness. In the material or earthly sojourn these find expressions or manifestations in a three-dimensional manner. Each entity, thus, finds itself body, mind, and soul. These phases represent the three spiritual attributes that are understandable or comprehended in materiality.

Yet as the mental and the spiritual become more and more expressive, or controlling through the experiences in the earth, the entity becomes aware of other dimensions in its material sojourn.

Woodward - Edgar Cayce's Story of Karma (1971, s.16)

Att läsa Cayce - som för att komplicera saken ytterligare var kristen i sitt vakna tillstånd! - och hans invecklade redogörelser levererade ur ett djupt trancetillstånd, är lite av en pärs.

Ibland är grammatiken så invecklad och tanken så stor och innehållsrik att man måste sitta på helspänn för att inte tappa honom.

Vilket remarkabelt livsöde! En studie av Cayces horoskop visar att den här fattige bondsonen, givet andra födelseomständigheter, kunde ha blivit en Stephen Hawking eller liknande - så exceptionellt "brinnande" var hans medvetande. (Mental notering: presentera Cayces horoskop på http://siderisk.blogspot.com)

Nu gav hans enkla härkomst inte många vägar för ett remarkabelt geni, ödet gjorde honom till ett trancemedium. Men ett ryktbart sådant! Trovärdighet NOLL i sin tids förnuftsdominerade vetenskapliga kretsar - förstås. Men ett så väldokumenterat fall att han förr eller senare kommer att få sin upprättelse.


I själva verket står i dag ett flertal parapsykologiska fenomen på stadig vetenskaplig grund, men de materialistiska vetenskaperna genererar så mycket pengar och handlar om så mycket forskningstimmar och arbetstillfällen att vi får vänta ännu några år innan det nya integrala paradigmet tar över. Att något är på gång i vår egen tid, har ingen missat som börjat studera allt som händer utanför "mainstream-materialismen".

Sverige kommer tyvärr inte att hinna hoppa på det nya tåget. Vår materialistiska ingenjörstradition har cementerat oss alltför hårt i en föråldrad syn på vad människan är. Jag noterade på bloggen ett typiskt exempel på detta, i det faktum att människor på TJUGO andra språk i världen fått ta del av hypnotisören Michael Newtons experiment med hypnos ner på "själens nivå" förrän ett svenskt bokförlag - sju år efter att tåget redan gått - slutligen producerar en svensk översättning av hans första bok.

Nå, att vårt land som helhet är "kört" ur andlig synvinkel, betyder inte att varenda medborgare är det! Uppenbarligen håller du som läser detta koll på vart mänskligheten är på väg! Visst är det kul, det nya mäktiga perspektiv som åter öppnar sig?

"Upplysningsfolket" fick 300 år, men nu är den TOTALA BERÄTTELSEN tillbaka på jorden igen.
Humanisterna med Björn Ulvaeus som främste språkrör må sucka över att religionerna vägrar dö ut, men vi andra vet ju vad det beror på.

Ofullkomliga som de är, representerar religionerna dock en intuitiv och korrekt insikt hos människan om att det finns ytterligare verkligheter att upptäcka bortom vårt banala lilla dag-ego! Just som Edgar Cayce hävdade i citatet härovan.

onsdag 22 april 2009

Identitet genom många liv



Varje gång jag läser en socialkonstruktionistisk studie av de mikroskopiska inflytanden på det växande barnets jag-identitet utifrån det svenska "jämställdhetsperspektivet", går mina tankar till den framtida människovarelse vi på sikt skapar. Vi har sett den redan, androgynen, i våra fantasier och science fiction-filmer. En del menar sig ha blivit kontaktade.

Och de kontaktade har rätt! Ur den idealistiska filosofins perspektiv (Platon m.fl.) är människans natur av själslig och inte biologisk art. Själen är i sig tidlös och därför kapabel att likt en gud stiga in i vilket tidevarv och människoöde som helst och därigenom uppleva och lära sig - eller meddela sig till lyhörda! Tidslinjen är inte det sista ordet i den här sagan.

Som katten kring het gröt går vi runt de oförklarade anomalier som åtföljer mysteriet människan och resonerar som om Skinners behaviorism faktiskt förklarat våra naturer - för ingen kan väl missta sig på vad KBT egentligen är. Vi betraktar fortfarande människan som en pavlovsk hund, en själlös mekanism att bända i mer funktionell riktning när något knasat.



*****

En annan, och mer realistisk modell - fastän svårt försummad i väst under många århundraden, först på grund av kristna doktriner och sedan till följd av Upplysningen och den materialistiska vetenskapen - togs upp till förnyad granskning av den amerikanske läkaren Ian Stevenson. Han lär dock få vänta ännu några år på omvärderingen av sitt 40-åriga livsverk.

Via en substantiell donation till University of Virginia från svenskättade Chester Carlson, stormrik uppfinnare av Xerox-metoden för kopiering, kunde Stevenson resa världen runt i årtionden och utifrån ett strikt protokoll intervjua små barn med distinkta minnen av sitt närmast föregående liv på jorden.


Ian Stevenson 1918-2007

Ibland mötte han så förunderligt klara barnmedvetanden att han fick höra om mer än ett tidigare liv, men regeln är att särskilt människor som dör under våldsamma och traumatiska former tycks missa den fas mellan liven då svarta tavlan torkas ren inför nästa lektion.

Själarna stormar genom mellantillståndet hungriga på att få fortsätta vad de upplevde som ett orättvist kort föregående liv. Och de som stressar på det här viset tycks benägna att återvända in i tiden med tydliga bilder, särskilt av de sista veckorna eller månaderna i sitt föregående liv!

Hur bleka ter sig inte socialpsykologernas funderingar över betydelsen av hur man håller ett barn för dess framtida könsidentitet, jämfört med dessa berättelser om människans yttersta dimensioner!? För vad Stevenson visat i många böcker - och hypnosregressioner till tidigare liv bekräftat under senare år - är att vår personlighet inte är ett fuskbygge som slängs ihop under några barndomsår.

Förvisso tar barnet intryck av upplevelser i den här världen, men för närvarande räknar inte ens humanvetenskaperna med hela det isberg som ligger dolt under vattenytan!

Varför de maskulina pojkflickorna är vad de är, och de veka pojkarna är vad de är, bottnar tydligen ofta i något så enkelt som att de just bytt kön och att själens "korttidsminne" - nu förpassat till den nya individens omedvetna - ännu är fullproppat av det föregående livets dispositioner.

Det är särskilt när en varelse efter ett flertal liv i samma "polaritet" (man/kvinna) byter för ett enstaka liv av motsatt kön, som homosexualitet eller transsexuella drömmar resulterar.


Men Ian Stevensons forskning gick betydligt längre än så. Under sin långa verksamhet lyckades han faktiskt hitta några dussin fall av missbildade barn som pekade på sina lyten och i dem påminde sig de traumata som förorsakat deras våldsamma död i tidigare liv.

Med hjälp av barnens minnen, ofta innefattande deras tidigare namn, lyckades han via polisprotokoll och obduktionsrapporter hitta de personer som brutalt dött exakt som de små barnen berättade - i helt andra städer och utan några kopplingar till de människor barnen i sina unga liv ännu mött. Hans fynd stöder exakt Platons 2300 år gamla uppgifter om själavandringen, vilka han i sin tur fått från Pytagoras (och Pytagoras från Indien?).

I frågan om psyket och kroppen är det psyket som tar initiativet till en ny födelse, och ett tillräckligt traumatiserat psyke leder till att detta blir synligt i kroppsliga defekter! Det finns således all anledning att "sova på saken" innan man kastar sig in i en ny uppgift, ett nytt liv! Det gjorde inte dessa missbildade barn. (Vi talar nu i vissa fall om så enkla saker som att ett iögonenfallande födelsemärke visar sig matcha skotthålet på en person som skjöts till döds i sitt föregående liv.)

Frågan om hur identiteten skapas, och däribland den delen som relaterar till gender, är ur det här perspektivet en fråga västerlandet famlar runt i blindo om. Evolutionen leder oss dock framåt, och nästa gång du som förälder tänker ut en avkönad metod för att inte "styra" ditt barn, minns då att det är vår efterkommande på bilden högst upp du just nu skapar!

Många människor med förmåga att se över gränsen har redan mött sig själva i en framtida kropp (precis som betydligt fler via drömmar eller hypnos kunnat fånga upp bilder av liv som ligger i bakåt i tiden). Dessa "aliens" är alltså den framtida mänskligheten, då vi lärt oss designa små och energieffektiva bärfarkoster (den fysiska kroppen) för våra, vid den tiden, makalöst omfångsrika psyken eller själar.

Är det då inte med en plötslig släng av nostalgi du minns, och blickar tillbaka på mänsklighetens barndom, då en enkel värld i blått och rosa ännu bjöd på ganska trevliga lekar?



____

För den s.k. skepticismens röst, se t.ex. en recension av ovanstående bok. Den typ av ingrodd materialism som skepticismen representerar har det inte i sin värld att släppa in fakta som falsifierar dess egen syn på medvetande som en biokemisk produkt. Se Stevensons multivolymverk för de riktigt tunga studierna, inklusive de med fysiologiska särdrag som binder ihop två dokumenterade livsöden.

Se även blänkaren Materialism = Medvetslöshet om den ytterst angelägna boken "Irreducible Mind".

måndag 20 april 2009

Slemmet anfaller!

Just snygg biverkan av den industriella stordriftsvärlden: de lömskaste av bakterier samlar sig i dolda utrymmen i världens reningsverk, inväntande rätt tidpunkt att kraftfullt decimera den konsumistiska västerländska människoarten.

Ja, så långt gick kanske inte
DN-artikeln, men jag ser scenariot, auktoritativt ledd av ungdomens mönsterbildande läsvanor (se nedan)...

Med jorden sålunda tvagad av den smuts människorna själva producerade, kan vi sedan ta steget in i den nya mänsklighetens tidsålder, Vattumannen, eller vad den än kommer att kallas. Missa inte att vi just nu genomgår de sista århundradena av Fiskarnas tidsålder, vilken i antiken kopplades med tvagning och rening från världens synd.

Ibland tror man - med novellisten Jorge Luis Borges - att världen just bara är ett symboliskt skådespel där en "handfull metaforer" valsar runt, och att det bor en djup mening i själva de händelser man möter. Som den gåtfulle läraren Jesus från Nasaret sade, "Den med ögon, må han/hon se!"




Maud Wendall fick syn på Slemmet när det trängde upp ur slasken. Hon rynkade pannan mot den grönvattniga slemmassan och försökte trycka ner den med fingret...
Hon kände ingen smärta och det dröjde flera sekunder innan hon upptäckte att fingret var borta - att det nu ersatts av Slemmet som kröp vidare upp mot handen. Hon skrek till och kastade sig bakåt. Men hon satt fast som i en lång grön sträng vid slasken. Och nu var hela handen borta... Och nu armen...

Wahlströms Kalla Kårar-serie, volym 4 (1971)

söndag 19 april 2009

Se umbärandet!

Att observera



SHI - se, examinera, inspektera, betrakta såsom, jämföra, imitera. Ideogrammet: "se" (t.h.) samt "omen" (t.v.)...

ATT TA DET DU SER MED I BERÄKNINGARNA

Motsatsen är förstås Jesus, "de ser med sina ögon utan att se" - en sarkasm om "de döda" (materialisterna) som sover inför en enkel yta av sinnesstimulationer.

De döda är literalister, svarar direkt på ordens utseende, men arbetar inte med livets inre mening. I den mån de behärskar begreppsvärlden, lever de med en dubbel standard.

För materia kan inte, i likhet med datorer, processa mening, påminner kvantfysikern Amit Goswami. Materialisten kan därför inte ens förklara hur han kan hävda Guds icke-existens. Materia kan ju inte processa innebörden i begreppet "Gud", så hur skulle materialisten ens kunna börja söka - och än mindre nå - en meningsfull definition av begreppet eller avgöra huruvida det handlar om en icke-entitet?



Prövning
(det förenklade och det traditionella kinesiska tecknet)





LI - fara, umbäranden, svårartad. Hot eller svårighet som måste mötas snarare än undvikas. Slipsten, polera, vässa. En utmaning som stärker och fulländar människans karaktär. Stimulera, egga. Grym demon.

Notera särskilt att LI också betyder "grym demon" - här bor tendensen att i egna umbäranden via projektion demonisera andra. Men varifrån kommer bilden? Jo, från det egna undermedvetna.

Alla som föds till jorden har sitt livsuppdrag fastlagt redan i det faktum att man gått in i tiden. Man är själv en av Platons Former inkarnerade i köttet.

Där, med den egna Formen, börjar arbetet - inte i "den sociala miljön". För den senare är bara den egna projektionen utåt av förhållanden för tillfället mörklagda, dvs omedvetna, inom en själv.

Så här fungerar medvetandet - som en "solipsistisk" filmprojektor - och innan man sett att det är psyket som klyver verkligheten i ett subjekt och ett objekt, kan man inte sägas ha vaknat upp till andeskådande.

I det läget är det ännu stor risk att man sätter sig på sina höga hästar och börjar tycka och värdera omvärlden som si eller så. Det enda man gör är i själva verket att onanera med sin egen luftbubbla, sin egen mentala representation.

I detta läge har man inte ens påbörjat den autentiska dialogen med Livet utan är ännu en fallen själ. (Jfr kristendomen om arvsynden, en helt korrekt men idag sällan förstådd beskrivning av ego-problematiken.)

En del kallar "slipstenen" för lidandet i livet och skyndar att naivt ansluta sig till en lära som utgår från objektifieringen av själens inre tillstånd som en yttre väderkvarn att bekämpa: utilitarismen.

Hemligheten är att först städa upp hemmavid, och granska den filmprojektor som är ens eget dikotomiserande jag.
Vindsvåningen måste städas, takfönstret putsas. Man måste inrätta sig ett liv på "övervåningen" och därifrån få syn på sitt eget lägre jag. Medvetandet kan nu operera på sig själv i en lägre instans.

Metod nummer ett för att synliggöra de inbyggda två våningarna heter yoga. Stillhet för att få syn på sin egen psykopatologi (pathe = rörelse, psykets sätt att slingra sig). Där är bakgrunden till Platons tal om stillhet och rörelse, världen av Vara och Vardande.

Den i tidsströmmen (vardandet) är en själ som faller. Den som återerövrat Varat står helt still i förhållande till världen.

Den grekiske filosofen Herakleitos sade: "Den kontinenta själen är den bästa." En sådan själ läcker inte längre som ett såll. Världen forsar inte längre in och ut genom dess vidöppna dörrar (sinnena). Den "kontinenta" själen är en markör för återvunnen centrering. Den själen Är återigen.

Var det inte just det här existentialfilosofen Heidegger var ute och fikade efter? Det är omöjligt att tänka "nytt" enär alla våra mentala representationer har sin upprinnelse i Formernas tidlösa värld.


Kineserna kände till tanken om att här och nu gå in i evigheten: HSÜ - att praktisera "tomhet" och inte låta befintligt medvetandeinnehåll röras upp av ytterligare in-data. Basen för kreativa kvantsprång ligger just i att lämna det omedvetna i fred att processa och "värpa" det gyllene ägget.

Tänk vad mycket mer antikens människor förstod än dagens vetenskapliga och "förnuftiga" individer. Nirvana - ju förr dess bättre. Sedan ler livet!


fredag 17 april 2009

Betala till sista öret!

"Du kan se att medan den fysiska kroppen är strukturell, är våra individuella vitala (chi-energi) och mentala kroppar funktionella. Konglomeratet av individualiserade vitala och mentala kroppar, tillsammans med den universella supramentala kroppen (Jungs kollektiva omedvetna), kallas i reinkarnationskontexten "Själ". För att undvika tvetydigheter, benämner jag den "kvantmonaden".

Eftersom kvantmonaden är funktionell, är den inte ett minne som lagras i en struktur utan ett kvantminne - österlänningarna kallar det för det akashiska minnet. Det är ett minne snarlikt fysikens lagar: det påverkar oss och det guidar vårt beteende från en domän transcendent (till vår upplevda fysisk-strukturella tillvaro).

Amit Goswami - God is Not Dead (2008, s. 200)

Skall vi svenskar haka på detta nya tåg, denna nya modell av verkligheten som redan är långt mer än bara knappt skönjbar? Eller ska ska vi fortsätta lägga alla ägg i korgen märkt "socialpsykologiska strukturer" baserade på neurologins våta dröm om en kemisk själ den så småningom till fullo tror sig ska ha kartlagt?

Då lever vi bara ett kvartsliv, bokstavligen. Enligt den nya (fast egentligen urgamla) bilden sover vi oss genom liv efter liv och samlar på oss allt flera "sidopersonligheter" i det undermedvetna. Vi blir alltmer komplexa - och komplexfyllda!

Underhållningsindustrins lek med hjärnan som en dator och personligheter som nerladdningsbar mjukvara kan tyckas fängslande, men är bara barnfantasier jämfört med hur verkligheten tycks konstituerad.


Den pensionerade fysikprofessorn Amit Goswami pläderar i sin senaste bok God Is Not Dead för korrektheten i den minst sagt säregna Tibetanska dödsbokens grundläggande människobild.

Här representerar de klassiska fyra elementen skilda väsensled: fysikalitet, vitalitet (känslor), mentalitet och supramentalitet (arketypvärlden).
Det femte elementet, akasha eller etern - Guds och universums egen medvetandenivå - är ännu på detta mänskliga evolutionsstadium knappt ens etablerad.

Enstaka individer genom historiens gång har visat sig leva i det icke-lokala (eviga) eterelementet, och dessa är då dem som - uppenbarligen med framgång - "kopulerat med Världssjälen" som den kärnfulle europeiska tänkaren Giordano Bruno sade på 1500-talet. Dessa få som vidgat sig fullt ut, har som belöning fått ett seende som inte ens existerar på den materialistiska monistens ritbord.


Ska vi svenskar haka på tåget i detta liv, eller vänta så länge att planeten jorden inte längre kommer att ta emot de själar som - vid den tidpunkten - har medvetanden som, relativt, mest kan liknas vid djurpsyken?

(Ingen förolämpning av djurrikena avses - bara en anknytning till ett vanligt mänskligt sätt att se på sig själv.)


Jesus lärde att människan bara växer genom egen ansträngning, och Buddha tillade: rätt tanke, rätt viljans orientering.

I Verkligheten finns ingen plats för drömmar om subjektets primat, för subjektiviteten, partsinlagan, är roten till det onda. Enbart kosmopoliten kommer att duga för den annalkande nya mänskligheten, och det är därför vi återigen - som förberedelse - ser alla dessa folkförflyttningar över jorden.

[Drömmen skiftar nu från mentalsfären till psykets fysiska ekon.]

Ödet håller på att slå sönder provinsialismen, och många lokalt förankrade psyken spricker av stressen då de konfronteras med nya kulturer och beteendemönster. I den ytliga debatten kallas fenomenet främlingsfientlighet, och särskilt sådana livsåskådningar som avviker från svenskens lokalt rotade världslighet framkallar fruktan och agg.

"
 Vår sekulära statsreligion är människans individualitet och suveränitet" säger med rätta Anders Sandberg i DN-artikeln. Och denna "statsreligion" bygger på fullständigt oriktiga antaganden om vad en människa är!

[Medvetandet lyfter sig åter för en ny kontemplation av jordelivets villkor]

Antagande: Att många själar spricker av stress visar hur i grunden sjuka de varit till följd av andlig apati i Gud vet hur många liv genom historien. Katolska kyrkan kallar LÄTTJAN en dödssynd, men det bara för att den inte omfattar reinkarnationen.

Stenen som byggaren förkastade,
skall bli den huvudsakliga hörnstenen.

Vad som händer är att den lättjefyllde gradvis bygger sig alltmer helvetiska liv på jorden - han tappar mental vitalitet relativt Världsandens allmänna utveckling.

Vi Sverige har en solid bakgrund i naturvetenskap och rent materialistiska perspektiv, men vi kan knappast ta för givet att "evolutionen" tänkt sig en religionsfri och "förnuftsstyrd värld" härnäst.

Det vore att bygga sitt tänkande på obsolet grund. Fysikern Goswami visar att tankar som traditionellt hanterats av religionen (och filosofin) nu gör en storstilad comeback via kvantfysiken och fascinerande studier inom många andra områden, inte minst psykologin.


Den seglivade Jesus sade, apropå frågan om att ta konflikter och reda ut saker medan tid var: "Du slipper inte ut (ur det här kosmiska systemet) förrän du betalt till sista öret". "Dödssynden" lättja (obildning) som förorsakar stress kan alltså, och måste, lösas här i världen - medan tid är.

Jesus presenterade här en ren, "österländsk" karmalära - läran om att alla gärningar bildar "stående vågor" i tillvaron vilka sedan måste mötas på "returvarvet". Men kristendomen ser inte längre det djupa budskapet i uttalandet, utan har fastnat vid dess literala ytstruktur, vilken ser ut som en rekommendation inför ett civilrättsligt mål.

Den som har öron, den höre!

Mitt stalltips: Reinkarnationen når allmän acceptans i väst inom tjugo år. Hypnosundersökningen har kommit för att stanna, rapporterna hopar sig. Plötsligt har vi verklighetens science fiction som vår nya verklighet - den om flera personer i en och samma varelse.

Och det läckraste är: vi kommer att minnas alla våra jag - lite längre fram i evolutionen!

____

Se också just föregående inlägg ("Materialism = Medvetslöshet") samt Ervin Laszlo Science and the Akashic Field (2004).

Laszlo är femfaldig doktor vid Sorbonne. Nominerades till Nobels fredspris 2004 och är en världsberömd systemteoretiker med viktiga FN-uppdrag på sin meritlista.

onsdag 15 april 2009

Materialism = Medvetslöshet

Den underhållande fysikprofessorn Amit Goswami har givit ut ännu en bok där han presenterar kvantfysikens värde för att få rätsida på begrepp som "Gud" och "medvetande" - beteckningar som den moderna materialistiska människan har avsevärda problem med.



Jag har i läsningen tittat med ett öga på innehållet ur en ren skeptikers blick och inser vilket svårt material detta är. Komplexiteten är i sig inte särskilt hög, och Goswami är en bra pedagog. Men fysikern visar vad än större namn (Nobelprisbelönta) inom den nya fysiken än han själv redan sagt under 1900-talet: att världen ännu rullar på i sina naiva materialistiska grundantaganden beror på att kvantfysikerna inte lyckats kommunicera sina omstörtande insikter.

Till dessa gåtor hör den om "observatörseffekten", vilken visar att det behövs ett medvetande - oberoende av materien - för att den senare ska övergå från vågform till konkret "påtaglig" värld. Medvetandet skapar alltså världen, inte tvärtom.

Mycket skulle kunna sägas om den här underhållande boken som är en duktig replik till Richard Dawkins sorgliga utfall mot religionerna (The God Delusion), men jag nöjer mig med att citera några rader, som säger mycket:

[The philosopher John] Searle wrote a book [in the 1980s], The Rediscovery of the Mind, in which he suggested that a mind is needed to process meaning; the brain alone cannot process meaning, but can only make a representation of mental meaning.

Later the physicist/mathematician Roger Penrose gave a mathematical proof that computers cannot process meaning. The name of his book, The Emperor's New Mind, is equally provocative. Like the emperor's new clothes in the famous story, all the hoppla notwithstanding, the computer's new mind is imaginary.

What Searle and Penrose have accomplished is very good science, because their work completely negates the materialist biologist's contention that meaning is an evolutionarily adaptive quality of matter. If matter cannot even process meaning, how can matter ever present any meaning-processing capacity for nature to select, survival benefit or not?

So the mind does not belong to the brain; it is independent of the brain, being what gives meaning to our experiences. But how does it follow that it belongs to God, that it is Gods' mind? .... etc

God is Not Dead (2008, s 156-7)


Teamet Kelly & Kelly et al., medvetandefilosofer och psykiatriker, har nått samma slutsats, men på helt andra vägar. I Irreducible Mind (2007), en tjock lunta på 700 sidor riktad till psykologi- och läkarstudenter, demonstrerar de grundligt och argumenterar för att västerlandet redan har etthundra år av bortträngda data som entydigt falsifierar det materialistiska antagandet att medvetandet skulle vara ett biokemiskt epifenomen.

Väst är på väg att vakna ur en 300-årig dröm, där teknikens framsteg nu måste balanseras, givet den imbecillitet till vilken vi sjunkit i andra frågor. T.o.m. den enklaste animistiska naturreligion vet mer om medvetandet än den bildade västerlänningen! Men tänk, när väst får ihop sin show igen, vilket framsteg för mänskligheten!


PS. Vissa boktips återkommer i mer än en puff - båda dessa har nämnts tidigare. Men det är för att böckerna - i rätt händer - är veritabla ögonöppnare.

Irreducible Mind är, eller borde vara, en sådan. Men den håller hög och oklanderlig akademisk nivå, så det lär väl ta några årtionden innan det nya paradigmet via populära verk nått en bredare läsekrets.

Jämför det faktiska kunskapsläget i vetenskapens framkant med föregående inlägg. Där hittade jag i en låda en gammal svensk bok från 1940-talet med den då som nu rådande svenska praktmaterialismen - en minst sagt daterad livssyn med rötter i 1800-talet.

måndag 13 april 2009

Både rörande och lite sorgligt




Någon gång för länge sedan plockade jag på en loppmarknad upp en redan då urgammal översikt av biologins människosyn.

När jag årtionden senare får syn på den igen slår några saker mig. Här, med tryckåret 1944 - under brinnande andra världskrig - lyser redan den självgoda svenska förstå-sig-på-mentaliteten fram i all dess prydno.

Boktiteln, "Den odelbara människan", syftar på materiell monism, den vid den här tiden förhärskande läran att människan består enbart av materia. Vid en tillräckligt komplex grad slumpar slutligen de atomer som nu blivit både molekyler och celler fram fenomenet medvetande. Men det är bara kemisk soppa i hjärnan som gör att du upplever den här texten.

Människan kan inte delas i stycken (kropp och själ) då hon enbart är materia. Sådant var budskapet till svensken 1944, och ingenting har förändrats på snart 70 år.

Det som är "både rörande och sorgligt" är nu inte propagandan för denna människobild, utan hur vi i Sverige lät på den tiden och på sina håll kanske fortfarande låter. Fyllda av distanslös övertygelse att vi genom att anamma vetenskapens rön har skaffat oss ett försprång jämfört med andra folk. Scientism kallas det när människan upphöjer vetenskapliga metoder till en ny religion.

Lustigt nog trodde en väldig massa andra länder precis samma sak vid den tiden, kommunist-Ryssland med sin "vetenskapliga materialism", nazi-Tyskland med ett rasläreprogram som byggde på ren biologism - blodets lära - och även amerikanerna som med Skinner trodde att människan bara var serie betingade reflexer...

(Att människan är en tänkande och kännande och reflekterande varelse är en komplikation som den materiella deterministiska vetenskapen aldrig riktigt kunnat hantera...)






Klicka på baksidans säljtext och notera de lustiga formuleringarna. Vad sägs t.ex. om förlagets löfte, där "det säger sig själv..."? Eller att författaren presenterar "de mest tjänliga grundlinjerna..."?

Tack och lov att Tyskland förlorade andra världskriget. Svenskarna kunde ha varit ännu värre däran än vi nu är...


(Jag vet att det behövs ett Monty Pythonskt sinnelag för att se den oavsiktliga humorn i baksidans präktiga ordvändningar... Det är så "sunt" och "friskt" att tankarna går till paret Myrdals sanitära svenska Folkhem där alla avvikande spärrats in eller lobotomerats...)





Tillägg. Se kort inlägg om dessa två böcker - båda motgift till biologismen (materiell monism).

söndag 12 april 2009

Galaxer och Världsskapare

Vetenskapen

Astrofysiska iakttagelser tyder på att inte alla galaxer tillkommit just efter Big Bang för 14 miljarder år sedan, som man tidigare trott. Avsaknaden av visst innehåll i en del galaxer tyder på att de har några få miljarder år på nacken och därmed bara är barn.

Den som i någon mån studerat den spekulativa indiska mytologin med dess otaliga Brahmas (världsskapare) som ömsom sover och ömsom vaknar med sin nya skapelse, ser genast vad det troligen kommer att ta vetenskapen lång tid än att förstå: det pågår ett oavbrutet big-bangande genom hela vårt universum och nya världar uppstår och förgås hela tiden.

Att sedan den materialistiska vetenskapen aldrig kommer att inse att det inte är stoft de studerar utan objektifierat medvetande på lägre niver än Gud (absolut medvetande), det ska den inte lastas alltför hårt för. Som naturvetenskapen definierat sig själv, är ju dess uppdrag inte att söka något annat än kunskap som ryms inom de fem sinnenas räckvidd (eller de instrument och apparater som kan utsträcka räckvidden lite extra).

Med detta sitter vetenskapen fast i sin egen fantasi om att det är psykets produkter som är det verkliga, snarare än de mäktiga andevarelser som skapar hela denna show vi kallar livet - och det för deras eget höga nöjes skull. Den indiska filosofin kallar livet för lila, en lek. Brahmas är gigantiska själar, och galaxerna deras yttre klädnader...


Visionen


Själv drömde jag för några år sedan att jag hittade "hem". Min närmaste "rot" i universum är långt ut på en spiralarm i vår egen Vintergata.

Det var en av de märkligaste drömmar jag haft i hela mitt liv, för jag kunde nu "se" den mörka energi som jag här insåg var ofattbart komprimerad ren intelligens - det "stoff" ur vilket helt nya världar till och med inom spiralarmen så småningom skulle ta form.

En remarkabel detalj med drömmen var hur mitt drömmedvetande hade extrema problem att famna den närmast oöverskådliga anblicken - drömmaren var på något sätt medveten om att detta var fullständig överkurs för honom, och att den drömmande (vakna?) själen normalt inte alls var verksam på den här magnituden.

De mörka segmenten kontrasterade nätt och jämnt med den bakomliggande fonden av rymd, och verkade vara ligga som lasagneplattor på något sätt - mörk energi varvad mellan men samtidigt inuti band av vanlig rymd.

Så förstå min belåtenhet att bara 2½ år senare läsa en, åtminstone till en liten del partiell bekräftelse av drömmens "budskap" - den om att ansiktslösa "Brahmas" hela tiden "kreerar" inom det övergripande universum.

lördag 11 april 2009

Ett litet Jesus-scoop

Så här i påsktider ett litet religionshistoriskt "scoop" - de instruktioner som Jesus lärare delgav honom. Åtminstone om man följer den plausibla teorin att han var en i raden av en lång traditionslinje maskiler (Mästare) inom det esséersamfund som troligen tog fast form någon gång under det andra århundradet före vår tideräkning.

Kristendomen tar påfallande lätt på att esséerna aldrig nämns i Nya Testamentet fast externa källor (Josefos, Filon) nämner dem som en av de tre stora rörelserna i landet vid sidan av saduccéerna och fariséerna.

Förklaringen är mycket enkel: de som skrev de första utkasten till det som nu kallas de fyra evangelierna var konvertiter till esséersamfundet och Jesus var mannen som värvat dem!

Minns hans märkligt osjälvständiga kommentar att han "bara är sänd till Israels barn". Den kristne föreställer sig här att det är Gud som sänt Jesus, eller att Jesus själv i oklarhet om sitt upplevda uppdrag ännu är rätt inskränkt (provinsiell) i tänkandet.

I själva verket var det esséersamfundets högsta ledning som var uppdragsgivarna. De hade ett flertal predikanter av Jesus typ ute på fältet. Och maskilernas uppgift var främst att ena folket för den messianska saken (nationalism)!

Det fanns givetvis ingen anledning för individer inom gruppen att tala om sig själva i tredje person. Därför saknas varje omnämnande av esséerna i Nya Testamentet.

Ingen regel är dock utan undantag. Några gånger alluderas till den förträffliga gruppen "Ljusets barn", vilket är en beteckning esséerna använder om sig själva i Dödahavsrullarna. De kallade sig även "De fattiga", en beteckning som även den återfinns i Nya Testamentet för det första århundradets judekristna.



Dödahavsrullarna, författade av Jesus lärofäder


Maskil var, som antytt, en funktionär inom rörelsen med uppgiften att predika och utbilda Israels folk. Ordet maskil betyder "en man med inre vision" (Theodor Gaster). Jämför Jesus tal i N.T. om att tända "kroppens inre lampa"!


Jag saxar här bara ett litet stycke ur en rulle och kommenterar vartefter.

"Dessa är föreskrifterna till (den som innehar ämbetet av) Mästare i de tiderna (den "yttersta tiden"), vad beträffar de ting han förväntas hysa kärlek till och det han förväntas hata:

Evigt hat i en fördoldhetens anda gentemot förgängelsens människor (materialisterna)!"

Notera här att Mästaren inte skall visa öppet hat mot Satans barn - exakt som Jesus demonstrativt tiger genom hela sin rättegång! Genomgående drar sig Jesus undan dem han märker saknar en sjyst attityd och som inte vill ha någon förutsättningslös dialog. I Dödahavsrullarna hittar vi alltså den handlingsregeln.

"[Mästaren] skall lämna dem deras rikedomar och förvärv som en slav till sin herre, och som en fattig man till sin mästare."

Jesus vägrar att ens ta i det romerska myntet som någon sträcker mot honom och där han hans likt den skriftlärde han var, lägger ner rätt praxis (halaka): "Ge Caesar vad som ankommer honom, och Gud vad som ankommer Honom."

"[Mästaren] skall vara lik en man ivrande för de statuter vars tid är Vedergällningens dag. Han skall utföra Guds vilja i alla sina gärningar, och i allt över vilket han har bestämmanderätt, såsom Han har befallt."

Ivra, ivrare = seloter, jfr engelskans "zeal", dvs människor med "helig vrede" kokande i sitt blod. Ja, här tycks två handlingsregler stå mot varandra. Att hålla inne med hatet mot materialisterna, överflyglas troligen av regeln på att inte spara på krutet när Guds vilja gör sig hörd! (Jesus driver ut månglarna från templets yttre gård, någon?)

Dagens befolkning skulle i samband med denna nit eller iver tala om fanatiker, eftersom den samtida västeuropén som en följd av sin falska värderelativism föredrar slingrande och kompromisser varhelst det finns risk för en kostnad. Esséerna tummade aldrig på sanningen, ett "Ja var ett ja, och ett nej ett nej" - även denna kristna grundhållning hittas i Dödahavsrullarna. Sanning och Lögn är absoluta storheter.

Den svala förnuftsdyrkan (kopplad till den behändiga värderelativismen) har lagt ett lock över själen i många moderna västländer. Vår emotionella självrepression gör att vi längre varken förstår eller uppskattar människor från mer "varmblodiga" länder i vår omgivning.

Och så sker det, att svensken, med sitt begränsade själsliga register, vänder sin egen förslappade själsmuskulatur till en negativ projektion, kanske t.o.m. fruktan eller hat mot främlingen från en annan kultur. Allt bara för att vi är så kapitalt okunniga om psykologiska mekanismer i det här landet.

Ur detta perspektiv skulle Sverige alltså inte alls vara ett av världens mest långt komna länder utan ett av de mest outvecklade! Lite esséerlära skulle göra landet gott! Som sakerna nu står är de enda som tycks villiga att ta strid rasister och andra med perverterad människosyn... Se, den sekularismen och dess frukter...


"[Mästaren] ska villigt fröjda sig i allt som sker honom och inget skall behaga honom förutom Guds vilja. Han ska fröjda sig i orden från Hans mun, och skall inte åstunda något förutom Hans vilja."

Jämför mängder av bibelställen där Jesus menar sig inte göra något av egen vilja utan bara lyssnar till sin inre Översjäl, den han kallade Fadern.

Axplocken ur Församlingsregeln, IX, också känd som Disciplinmanualen. Den utomordentligt krångliga titeln A Charter of a Jewish Sectarian Association bestods dokumentet av översättarlaget Wise, Abegg och Cook. Min snabböversättning baserades på Geza Vermes engelska ö.s.

*****

Så såg ett fokuserat och gudfruktigt leverne ut förr i tiden, och Mästaren sökte lära ut konsten till folk att vara autentiska mot livet i alla dess skeden, "allt efter deras begåvning" som esséerdokumenten säger.

Tacka fasen för att en före detta essérmedlem i ett senare liv på jorden kan uppleva vanligt folk som mentalt efterblivna, oprecisa och utan rak linje i sina liv! För nu ska jag berätta en hemlighet som yppats för mig genom lång förtrogenhet med samma dokument Jesus mediterade natt och dag över i sin ungdom: Förgängelsens barn dör om och om igen, och bygger föga konsekvens från liv till liv.

Deras själsinnehåll består ju helt av förgänglighetens frukter, de har "samlat sina skatter på jorden istället för i himmelen/på medvetandenivån". Därmed återföds de lika tomma som de lämnade världen i det föregående livet.


Något rätt har väl de gjort, som lever i det materiellt välbeställda väst idag, men vad det skulle vara är omöjligt att spekulera i - så komplex som den karmiska väven är bara i en människas liv. Multiplicera sedan de variablerna med hela jordens befolkning!

Ett judiskt ordspråk lyder,
"När människan tänker, skrattar Gud."

Det skiljer ljusår i andlig resning mellan dem som haft ett genomgripande "nivålyft" i ett andligt eller fokuserat tidigare liv och dem som i varje liv varit jordens många utfyllnadssjälar (Jesus kallar dem "jordens salt").

Och ändå är det bara ett intresse som övergår i dedikation som krävs för att byta nivå från de ytliga massorna till den del av mänskligheten som själv styr sin evolution! Bibeln uttrycker detta som "många är kallade men få är utvalda".

Här är då det ruggiga, som kristendomen tonat ner i modern tid för att inte stöta sig med det sekulära, slappa tonläget och dess totala brist på psykologisk självinsikt: Predestination existerar, och Gud vet redan vilka som kommer att förbli det ytliga packet som ouppfyllda går genom alla sina tilldelade liv.

(Vi kan här lämna den newtonska världsbildens predeterminism i en enda lång kausal kedja därhän, det är en helt annan berättelse.)

Jämför också Paulus om predestinationen ("vi som var bestämda att nå frälsning"), passager även Martin Luther långt senare noterade i Nya Testamentet. Givetvis är Guds allvetenhet - predestination - en grundpelare i esséersamfundet.

Ljusets barn var också praktiserande astrologer, i linje med första Mosebok där Gud sägs ha satt stjärnorna till "tecken" för människan. Kosmisk pietet befordrar förstås också en känsla av ett i förväg skrivet historiskt drama, innefattande de Yttersta dagarna för vilka ovanstående regler för maskilerna var författade. Obs: maskilerna, inte messias!


Men denna predestination, som den ter sig från "översta våningen", ger inte dem på de lägre våningarna någon ursäkt att sluta tala med nihilisterna och söka få dem att engagera sig i sin själs eviga öde. "The show must go on", som det heter, här nere på jorden kämpar Ljus och Mörker intill den här mänsklighetens ände1.

Eller? Dödahavsrullarna visar att esséerna, mediterande och upplysta asketer, i vissa fall inte talade med "slöddret". Att ens tänka tanken gudsförnekare förorenade deras sinne!

Det är här, om någonstans, man inser att Jesus inte var lika puritanisk som sina lärofäder. Bröt han mot de strikta reglerna och blev utkastad ur rörelsen? Det är en fråga jag stött och blött i ett årtionde minst, utan att ha kunnat besluta mig om. En del tyder på det.

Johannes evangelium klagar på att han kom till sina egna, men blev inte mottagen. Med detta har man ofta fattat det judiska folket. Men det kan lika gärna vara den besvikna rösten hos jesusanhängarna som finner det nedrigt att esséerna lät honom offras efter att troligen redan dessförinnan ha exkommunicerat honom för brott mot renlighetslagarna.

Eftervärlden kanske aldrig kommer att få full klarhet i de mystiska omständigheterna, men Dödahavsrullarna visar i vilket fall så mycket, att stora delar av den kristna jesusbilden är felaktig. Personkulten gjorde att den historiska kontexten föll i glömska.

Och Jonas Gardell har därmed inte alls "räddat Jesus ur kyrkan", utan bara sin subjektiva vinkling av en redan från början skev föreställning om en obildad snickare, någon slags naturligt religiöst geni eller möjligen bara mentalt störd!

Det är, vilket man tydligt kan utläsa ur evangelierna, snarare en bildad skriftlärd med avsevärd gravitas (och mycket humör) Gardell skulle ha sökt rädda.


_____

1. Ljus och Mörker och mänsklighetens ände är mytiska bilder som indikerar att släktet (eller delar därav) en dag kommer att utvecklas bortom sitt enkla rationella förnuft, vars kognitiva strategi är "dikotomisering" och "seriell logik".

Mänskligheten har, lär alla högre religioner ut, latent nästa medvetandenivå med sig, och Jesus i Nya Testamentet presenteras på ett sätt som indikerar att han var medveten på denna högre nivå.

"Intuition" kallas den i platonismen, men ordet står i modernt språk för en degraderad form - närmast "känslobaserade gissningar" - eftersom vi själva blivit så degraderade.

Trimmandet av den seriella logiken har haft ett högt pris, vilket den sekulära västmedborgare knappast själv kan se eftersom hon just nu är mitt inne i sin egen "luftbubbla", identifierad med och i "avgudadyrkan" av sitt eget "förnuft". Kort och gott, det kristendomen, och innan dem essérna, kallade för "synd" och egocentrering.

Den telepatiska eller tankeläsande förmåga som tillskrivs Jesus i N.T. är en av tecknen på en individ som vaknat upp till högre medvetande.