Aposteln Paulus ord om att bära "Kristi märken" på sin kropp kan genom intelligent religionsforskning nu äntligen förklaras, inte som att han åkt på prygel i någon bondhåla som fick nog av hans ihärdiga predikande, utan just som att han befunnits ha "rätt" sorts födelsemärken på sin kropp.
Stjärntydning, kroppstolkning och studier av åskan som meningsfulla omen - det var krut i kristendomen under de första (nu bortglömda) årtiondena! På den tiden såg man sammanhang som modern vetenskap, som, liksom för att skilja sig från sina förfäder, redan a priori vägrar att befatta sig med. /1.
Men precis som vetenskapsteoretikern Karl Popper suckade över astrologins "ofalsifierbarhet" (och därmed icke-status som äkta vetenskap) via dess tusen och en kombinationsmöjligheter (redan på nybörjarstadiet grenar den ut sig i 10 planeter x 12 zodiaktecken x 12 hus), på precis samma sätt verkar nu genforskningen falla kort om västerlänningens högtravande lovsång över förnuftsmänniskans förmåga att fånga LIVET i sina reduktionistiska modeller:
"[Isländska företaget] Decode kan anses ha varit framgångsrikt vetenskapligt och producerat en rad forskningsrapporter om sambandet mellan genvarianter och olika sjukdomar.Det är inte det som är problemet. Det är istället att alla nya genupptäckter (Decodes och andras) hela tiden komplicerar bilden ytterligare. Massor av genvarianter visar sig vara inblandade i enskilda sjukdomar, mer än vad någon anat. Vid diabetes handlar det till exempel om 90 genvarianter, vid tarminflammationen Crohns sjukdom 30." SvD
Karl Popper hade nog lamenterat även genforskningen för att den bara öppnat dörren till en myllrande myrstack som inte kanske inte ens i princip var överblickbar. Antingen borde väl astrologin uppvärderas och få en senkommen kredd för dess oerhörda komplexitet, eller vetenskapen i väst börja ställa sig ganska grundläggande frågor om huruvida den reduktiva materialismen - som obegripligt nog överlevt ända sedan 1800-talet - verkligen är en framkomlig väg.
Det är den givetvis inte eftersom den vilar på falska grundantaganden om verklighetens beskaffenhet. Men än har inte antike filosofen Platons samtida företrädare fått något utrymme i diskussionen om på vilken plattform morgondagens värld ska byggas. Forskningspengarna har enbart avsatts till projekt inom ramen för det gamla fysikalistiska paradigmet.
Men det tycks nog som att tiden börjar bli mogen att åter ta den mentala monismen till heders, och lyssna till vad YOGIS - forskare i medvetandets subtila skikt - kan tillföra där de empiriska vetenskaperna kört fast på grund en alltför trång syn på vad livet är. Vem vet, i morgon kanske det är högsta vetenskap även i väst att behärska SIDDHIS - "övernaturliga" yoga-krafter, och den vägen utforska relationen mellan medvetande och psykets föreställning om "solid materia".
Neoplatoniske djuppsykologen James Hillman tröttnade aldrig på att pika vetenskapen för att den torskat på en psykologisk klassiker: den hade LITERALISERAT sina inre fantasier och via strikt protokoll sökt objektifiera vad som ytterst bara är ännu en själens fantasiprodukt: själens dröm om att vara en rätlinjig, förutsägbar maskin. (En del skulle kalla detta en dröm sprungen ur ett mycket sjukt psyke...)
_____
1. Så politiskt inkorrekt i vår tid är ett sådant astrologiskt-fysionomiskt grundantagande att det tog årtionden innan någon forskare ens ville ta tag i det här ämnet som skymtar förbi på flera ställen i det historiska textfyndet Dödahavsrullarna - trots att väst i övrigt älskar sin materialistiska determinism.
Mladen Popovic, Reading the Human Body. Physiognomics and Astrology in the Dead Sea Scrolls and Hellenistic-Early Roman Period Judaism. Studies on the Texts of the Desert of Judah vol. 67. Leiden/Boston: Brill, 2007.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.