Galaxer och Världsskapare

Vetenskapen

Astrofysiska iakttagelser tyder på att inte alla galaxer tillkommit just efter Big Bang för 14 miljarder år sedan, som man tidigare trott. Avsaknaden av visst innehåll i en del galaxer tyder på att de har några få miljarder år på nacken och därmed bara är barn.

Den som i någon mån studerat den spekulativa indiska mytologin med dess otaliga Brahmas (världsskapare) som ömsom sover och ömsom vaknar med sin nya skapelse, ser genast vad det troligen kommer att ta vetenskapen lång tid än att förstå: det pågår ett oavbrutet big-bangande genom hela vårt universum och nya världar uppstår och förgås hela tiden.

Att sedan den materialistiska vetenskapen aldrig kommer att inse att det inte är stoft de studerar utan objektifierat medvetande på lägre niver än Gud (absolut medvetande), det ska den inte lastas alltför hårt för. Som naturvetenskapen definierat sig själv, är ju dess uppdrag inte att söka något annat än kunskap som ryms inom de fem sinnenas räckvidd (eller de instrument och apparater som kan utsträcka räckvidden lite extra).

Med detta sitter vetenskapen fast i sin egen fantasi om att det är psykets produkter som är det verkliga, snarare än de mäktiga andevarelser som skapar hela denna show vi kallar livet - och det för deras eget höga nöjes skull. Den indiska filosofin kallar livet för lila, en lek. Brahmas är gigantiska själar, och galaxerna deras yttre klädnader...


Visionen

Själv drömde jag för några år sedan att jag hittade "hem". Min närmaste "rot" i universum är långt ut på en spiralarm i vår egen Vintergata.

Det var en av de märkligaste drömmar jag haft i hela mitt liv, för jag kunde nu "se" den mörka energi som jag här insåg var ofattbart komprimerad ren intelligens - det "stoff" ur vilket helt nya världar till och med inom spiralarmen så småningom skulle ta form.

En remarkabel detalj med drömmen var hur mitt drömmedvetande hade extrema problem att famna den närmast oöverskådliga anblicken - drömmaren var på något sätt medveten om att detta var fullständig överkurs för honom, och att den drömmande (vakna?) själen normalt inte alls var verksam på den här magnituden.

De mörka segmenten kontrasterade nätt och jämnt med den bakomliggande fonden av rymd, och verkade vara ligga som lasagneplattor på något sätt - mörk energi varvad mellan men samtidigt inuti band av vanlig rymd.

Så förstå min belåtenhet att bara 2½ år senare läsa en, åtminstone till en liten del partiell bekräftelse av drömmens "budskap" - den om att ansiktslösa "Brahmas" hela tiden "kreerar" inom det övergripande universum.