Att observera
SHI - se, examinera, inspektera, betrakta såsom, jämföra, imitera. Ideogrammet: "se" (t.h.) samt "omen" (t.v.)...
ATT TA DET DU SER MED I BERÄKNINGARNA
Motsatsen är förstås Jesus, "de ser med sina ögon utan att se" - en sarkasm om "de döda" (materialisterna) som sover inför en enkel yta av sinnesstimulationer.
De döda är literalister, svarar direkt på ordens utseende, men arbetar inte med livets inre mening. I den mån de behärskar begreppsvärlden, lever de med en dubbel standard.
För materia kan inte, i likhet med datorer, processa mening, påminner kvantfysikern Amit Goswami. Materialisten kan därför inte ens förklara hur han kan hävda Guds icke-existens. Materia kan ju inte processa innebörden i begreppet "Gud", så hur skulle materialisten ens kunna börja söka - och än mindre nå - en meningsfull definition av begreppet eller avgöra huruvida det handlar om en icke-entitet?
Prövning
(det förenklade och det traditionella kinesiska tecknet)
(det förenklade och det traditionella kinesiska tecknet)
LI - fara, umbäranden, svårartad. Hot eller svårighet som måste mötas snarare än undvikas. Slipsten, polera, vässa. En utmaning som stärker och fulländar människans karaktär. Stimulera, egga. Grym demon.
Notera särskilt att LI också betyder "grym demon" - här bor tendensen att i egna umbäranden via projektion demonisera andra. Men varifrån kommer bilden? Jo, från det egna undermedvetna.
Alla som föds till jorden har sitt livsuppdrag fastlagt redan i det faktum att man gått in i tiden. Man är själv en av Platons Former inkarnerade i köttet.
Där, med den egna Formen, börjar arbetet - inte i "den sociala miljön". För den senare är bara den egna projektionen utåt av förhållanden för tillfället mörklagda, dvs omedvetna, inom en själv.
Så här fungerar medvetandet - som en "solipsistisk" filmprojektor - och innan man sett att det är psyket som klyver verkligheten i ett subjekt och ett objekt, kan man inte sägas ha vaknat upp till andeskådande.
I det läget är det ännu stor risk att man sätter sig på sina höga hästar och börjar tycka och värdera omvärlden som si eller så. Det enda man gör är i själva verket att onanera med sin egen luftbubbla, sin egen mentala representation.
I detta läge har man inte ens påbörjat den autentiska dialogen med Livet utan är ännu en fallen själ. (Jfr kristendomen om arvsynden, en helt korrekt men idag sällan förstådd beskrivning av ego-problematiken.)
En del kallar "slipstenen" för lidandet i livet och skyndar att naivt ansluta sig till en lära som utgår från objektifieringen av själens inre tillstånd som en yttre väderkvarn att bekämpa: utilitarismen.
Hemligheten är att först städa upp hemmavid, och granska den filmprojektor som är ens eget dikotomiserande jag. Vindsvåningen måste städas, takfönstret putsas. Man måste inrätta sig ett liv på "övervåningen" och därifrån få syn på sitt eget lägre jag. Medvetandet kan nu operera på sig själv i en lägre instans.
Metod nummer ett för att synliggöra de inbyggda två våningarna heter yoga. Stillhet för att få syn på sin egen psykopatologi (pathe = rörelse, psykets sätt att slingra sig). Där är bakgrunden till Platons tal om stillhet och rörelse, världen av Vara och Vardande.
Den i tidsströmmen (vardandet) är en själ som faller. Den som återerövrat Varat står helt still i förhållande till världen.
Den grekiske filosofen Herakleitos sade: "Den kontinenta själen är den bästa." En sådan själ läcker inte längre som ett såll. Världen forsar inte längre in och ut genom dess vidöppna dörrar (sinnena). Den "kontinenta" själen är en markör för återvunnen centrering. Den själen Är återigen.
Var det inte just det här existentialfilosofen Heidegger var ute och fikade efter? Det är omöjligt att tänka "nytt" enär alla våra mentala representationer har sin upprinnelse i Formernas tidlösa värld.
Kineserna kände till tanken om att här och nu gå in i evigheten: HSÜ - att praktisera "tomhet" och inte låta befintligt medvetandeinnehåll röras upp av ytterligare in-data. Basen för kreativa kvantsprång ligger just i att lämna det omedvetna i fred att processa och "värpa" det gyllene ägget.
Tänk vad mycket mer antikens människor förstod än dagens vetenskapliga och "förnuftiga" individer. Nirvana - ju förr dess bättre. Sedan ler livet!
Menar du att gud inte finns i materien?
SvaraRaderaCitat: I det läget är det ännu stor risk att man sätter sig på sina höga hästar och börjar tycka och värdera omvärlden som si eller så. Det enda man gör är i själva verket att onanera med sin egen luftbubbla, sin egen mentala representation av sina egna bättre och sämre sidor.
Är det inte precis detta du gör själv?
Inlägget är en lös spin-off på läsningen nyligen av fysikern Amit Goswami (se just föregående inlägg) och den klassiska filosofiska idealism han nyintroducerar med hjälp av sin tolkning av kvantfysiken.
SvaraRaderaJo, Gud finns i materien i så måtto som Gud är medvetandet, tillvarons grundbult, och sanktionerar materien och alla andra begreppskategorier människan, en delmängd av Guds medvetande, själva kan ta för sig av från den oändliga Idévärlden och mentalt representera.
Med inläggets "materialisten" avser jag den naiva materialisten som inte inkluderar några "övervåningar" vid sidan av "materia" (för det skulle ju innebära dualism, och Descartes vill ingen ha tillbaka!).
***
Det är alltid lätt att fragmentera ett material och dra felaktiga slutsatser på basis av en lösryckt mening eller t.o.m. tonen i ett enstaka ord. Jag har mött människor (lyckligtvis väldigt få) som så direkt hugger på enstaka ord att det är lönlöst att föra ett intelligent resonemang.
I det här fallet innehåller den senare delen av inlägget också lösningen till problemet med "luftbubblandet", den ovedersägliga förbannelse som följer med människans frihet att tänka.
Tyder inte inläggets senare del på att förf. i någon mån börjat bli varse problematiken från en position utanför allsköns luftbubblor?
Jag vet inte. Detta inlägg kanske bara är en luftbubbla med den egenheten att den syntetiserat och inneslutit några andra...
:-)