Medicinen som arketypiskt uttryck

Den romerske krigsguden Mars -
ett finger med i den autistiska åkomman?

Autism, fever, epigenetics and the locus coeruleus.

Så heter den forskarrapport som, baserad på årtionden av strödda observationer, föreslår att den socialt hämmande autismen inte beror på medfödda deformiteter i hjärnan utan på en kemisk dysfunktion i samma hjärncentra som figurerar då människan drabbas av feber.

Ur ett arketypiskt perspektiv är detta intressant eftersom problem med aggressionskontrollen är ett uttryck för även mildare autistiska störningar och feber som metafor för vrede eller ilskeattacker måste tillhöra mänsklighetens äldsta språkliga representationer. Det nära sambandet mellan sexualitet och våld springer ur samma bakomliggande arketypiska realitet.

För eld-, feber- och krigsplaneten Mars koppling till såväl "överhettade hjärnor" som "sexualiteten", se inläggen

Psyket och magen, den fristående fortsättningen som ligger som en länk i inläggets slut, samt Shit for brains (nya fönster).

Vad man kan säga är alltså att modern vetenskap om och om igen återupptäcker gamla tiders föreställningar, men nu uppklädda i mer tidsenlig dräkt. Idag kallar vi samma eviga myter (arketyper) "vetenskap" vilket gör att folk finner dem mycket respektingivande.

Respekt kände människor även förr, när en vis helare istället, baserat på många år av iakttagelser, förkunnade att någon härbärgerade den fullständigt okommunikative krigsguden Ares. (Romarna ville inte ens bygga ett altare åt sin Mars i staden - så dysfunktionell och oberäknelig i sociala sammanhang ansågs den här guden/symptomet vara.)

Eftersom samma vetenskapsrapport varnar för att någon lösning på autismens problem, trots de nya observationerna, inte är att vänta inom överskådlig framtid, och det tråkiga för alla som mött det autistiska fenomenet är att antikens metoder för att stabilisera ett stirrigt sinne, yoga och meditation, inte fungerar så värst på en individ som kortslutits pga krigsgudens direkta närvaro i det undermedvetna.

För forskarna har naturligtvis missat hemligheten även här. De letar svar i biokemin medan hela vår verklighet - den vi kallar "materiell" - till att börja med är psykisk upplevelse - fenomenell. Vi vet inte om den hjärna "där ute" som vi forskar i verkligen finns annat än i vårt medvetade - vi kanske har konstruerat "hjärnan" för att ha något att sysselsätta vårt medvetande med... Allt vi kan tala om är de sinnesdata med vilka vi arbetar.

Mig veterligen har det inte gjorts några försök att hypnotisera individer med autistiska problem. Om detta låter sig göras, kanske det skulle komma fram häpnadsväckande berättelser om VARFÖR dessa andevarelser kom till jorden i det här avknäppta tillståndet. Här finns en berättelse som väntar på att avtäckas.

Ur reinkarnationsperspektivet är förhållandet - som allt annat - av karmisk natur, men med detta sagt har man redan lämnat den nuvarande vetenskapens trångt satta verklighetsbeskrivning långt bakom sig.

För karmas nästan fånigt tydliga väg från en fysisk kropp till dess "märkning" av en nästföljande kropp (givetvis helt obesläktad), se dr Ian Stevensons livslånga forskning på barn med minnen och kroppsliga födelsedefekter.