*****
Själv teologie studerande runt 1990 kastade jag mig på DN:s recension (och därefter SvD:s) av Jonas Gardells bok om Jesus. Tyvärr saknar jag redogörelser för sakinnehåll som inte redan valsat runt i pressen, som uppgiften att Gardell läst in en tandlös obildad figur i den historiske Jesus och att Jesus försonande offergärning inkluderar alla.
(På den senare punkten har en kommentatör rättat mig; Gardells Jesus lider med människan, men sonar ingen synd hos henne.)
Att DN-recensenten inte till vardagslags ägnar sig åt den här typen av litteratur, märks när han talar om Jesus som en lynnig och manipulativ sektledare. Mot detta påstående står Nya Testamentet, där istället en anti-sekteristisk inställning i Jesus framtoning märks - inte minst där han hutar åt sina lärjungar när de snear över att andra helare använder hans namn.
Jesus svar om att den som inte explicit är emot honom, är för honom, måste väl vara det mest o-sekteristiska yttrande som någonsin fällts! Jesus bjussar på sitt varumärke!
Vad gäller "lynnigheten" anbelangar, skulle den med den tidens språkbruk - och givet kontexten - väl ha kallats "helig vrede", berättigad indignation över t.ex. det pekuniära geschäftet på det heliga templets förgård1.
Nej, vi har ingen sympatisk läsare av Gardells bok i denne DN-skribent. Så synd. Jag hade gärna hört något om Gardell t.ex. inkluderat Thomasevangeliet i sin studie.
Det spektakulära Nag Hammadi-fyndet från 1945
med bl.a. Thomasevangeliet
Förutom hos de lutherska konfessionella, lutar religionsforskningen (efter mycket velande) nu åt att detta evangelium som i en komplett handskrift hittades i en egyptisk åker 1945 representerar den äldsta tillgängliga traditionen om Jesus.
Det är inte ens en litterär text utan ser ut som en minneslista med 114 "jesusord", varav en del har återanvänts i de fyra evangelierna, ibland i något annorlunda varianter. Judas Thomas hågkomster av Mästarens "rebusar" tycks representera den första orala traditionen av folk som faktiskt hörde Jesus själv!
Bestickande är att den första generationen anhängare fullständigt gav sjutton i sin lärares genanta dödsdom och korsfästelse. Den sonande offerdöd Gardell vill rädda ur den organiserade kristendomen fanns ännu inte! Det får naturligtvis avsevärda konsekvenser för det budskap Gardell vill föra fram! (Se rättelsen ovan.)
Vid den här tiden traderades ännu Jesus orientaliskt färgade mysterielära som uttalanden vars avkodning kunde medföra ett uppvaknande ur det köttsliga sinnets vanföreställningar, Jesus egen lära handlade allra minst om man skulle tro på en korsfästelse som han ännu inte varit med om.
(Den judiske historikern Hugh Schonfield, med Albert Schweitzer om jag inte missminner mig, var förvisso av den övertygelsen att Jesus orkestrerat sin egen korsfästelse...)
Jesus budskap enligt Judas Thomas hågkomster var att kunskapen var det som skulle göra åhörarna fria. Kunskap om vad? Jo, att himmelriket finns INOM och UTOM åhörarna.
Allt är "himmel" - bara man lyckas tända det tredje ögat (kroppens inre lampa). Detta sker samtidigt som detta eländiga ego dör, det som insisterar på att missfärga världen och selektera bara de delar som passar dess egna syften.
"Vi är gudar i vardande" - men inte förrän man rotat ut all vilja att berätta sin version om Jesus!
Mot Gardells "tandlösa ynkrygg" till Jesus visar ett annat studium av läraren att vi har att göra med en extremt intelligent människa - "ännu inte 50 fyllda" som en passage i NT säger. Han är därmed troligen något äldre än den 35-åring i social misär Gardell sökt reducera honom till, vad jag förstår av förhandsrapporteringen. Vad t.ex. om bibelställena som påminner om att folket blev imponerade av hans myndiga undervisning?
Eftersom Jesus också hänvisar sina åhörare till Ljusets söner några gånger i Nya Testamentet, och rekommenderar dem att efterlikna (och inte rent av ansluta sig till) denna grupp, hade det varit intressant att i DN-recensionen fått veta om Gardell överhuvudtaget gjort något försök att diskutera Jesus i förhållande till dem.
Ljusets söner, mer kända (via några senantika historiker) som esséerna, är författarna till 1900-talets mest remarkabla skriftfynd vid sidan av det egyptiska klosterbibliotek jag nyss hänvisade till.
Med bara ett års mellanrum dök de egyptiska evangelierna och Dödahavsrullarna upp. Denna remarkabla koincidens har så i grunden ändrat förutsättningarna att uttala sig om den historiske Jesus att det är en ren skandal att DN inte plockar upp någon sådan tråd ur Gardells bok.
Om det nu inte är så att hedersdoktorn själv totalt kört över vår tids viktigaste material för den historiska rekonstruktion av Jesus för att han ville skriva en jesushistoria i linje med sina egna preferenser!
I verkligheten var Jesus ingen tandlös loser utan mer troligt en högutbildad esséerfunktionär2, mycket möjligt en apostat som tog det bästa ur sina lärofäders system men lättade på gruppens rigida auktoritetsstrukturer. Jesus kända Bergspredikan kunde ha varit hämtad ur Dödahavsrullarnas regelsamlingar!
Denna hypotes skulle förklara precis allt kring Nya Testamentets Jesus, inte minst hans helande - esséerna var enligt historikern Josefos kända för sina medicinkunskaper (implikationer för Gardells monstruösa bild av en stukad, sjuklig Jesus?) - och likaså hans många referenser till att läsa samtidsskeenden såsom omen.
Dödahavsrullarna visar att esséeerna studerade bl.a. åskan som ett omen av speciell betydelse. Någon som kan sitt Nya Testamente kanske minns ovädret vid tiden för korsfästelsen? Ja, här rapporteras t.o.m. om en jordbävning! Dödahavsrullarna innehåller märkliga system som väger samman himmelska och jordiska skeenden och utläser Guds vägledning i dem.
Med insikten om att esséerna använde astrologi för att säkerställa mängden av demoni respektive gudfruktighet i aspiranterna kan man också förstå det annars obegripliga uttalandet i Johannesevangeliet, att "Gud delar inte ut anden efter mått".
Här misstänker jag en av de kritiska skiljelinjerna som fick mannen Jesus att bryta med rörelsen och "starta eget". Esséernas strikta renlighetslagar gick Jesus uppenbarligen också emot, och här har Gardell inte läst Nya Testamentet som fan brukar läsa Bibeln (upp-och-ned)!
Innan ni köper Gardells bok, bläddra och se om han alls snappat de senaste 20 årens hetaste forskarspår. När Lena Einhorn gjorde sitt försök till ett jesusporträtt för några år sedan, lyckades hon inte ens hålla isär Jesus och Paulus!
En tanke smyger sig på, att svenskarna kanske ska hålla sig till sekulära jämlikhetsfrågor. När de söker bedriva religionsvetenskap sker detta utifrån så usla grundförutsättningar pga folksjälens historiska förståelsehorisont, att risken är stor att resultatet landar helt vid sidan av Vägen... En barndomsvisa kommer plötsligt för mig...
Kungens lilla kråka skulle ut och åka
Ingen hade hon som körde...
SvD:s recensent tangerar också bara generella frågeställningar kring Gardells bok, men ger ett mer påläst intryck. Men i frånvaron av omnämnande även här av något ur den uppsjö nytt och sensationellt historiskt material som nu bearbetas ute i världen, stärks min misstanke att Gardell har serverat svensken sin version av samma kristna konsensusbild som styrt den teologiska undervisningen sedan anno dazumal.
***
Jag noterar nu också att (givetvis!) tidningen Dagen har recenserat boken och det grundligare än någon av de två stockholmstidningarna.
Anm. Detta var en aningen "tvättad" version av ett tidigare inlägg (nytt fönster).
Se även Jesus som Queer samt Andesjälen som stjärna i skyn
_____
Noter.
1. Det ska dock medges att religionsforskningen sedan länge visat att Johannesevangeliet innehåller en "överskrivning" av originaltexten. En andra redaktör har inympat antisemitiska tendenser och producerat stycken med en mer hätsk jesusfigur. Detta måste man beakta.
Se vidare historikern Hugh Schonfield och "Those Incredible Christians" samt hans intressanta, "avteologiserade" översättning "The Original New Testament".
Att rena templet stod f.ö. högt på esséernas "att göra"-lista, ännu ett spår i den verkliga jakten på den historiske Jesus och hans "utbildning"...
2. Svenske bibelforskaren Birger Gerhardsson noterade i den judiska orala traditionen den sociala rollen maschil (eller maskil) - en "ordspråksmän" eller lärare som undervisade via liknelser. (Jesus, någon?)
Men detta råkar också vara Dödhavasrullarnas tjänstebetckning för, möjligen, sändebud utskickade att "peppa" folk i den messianska värvningskampanjen (det kommande upproret mot romarna).
Dödahavsforskaren Geza Vermes menade dock att tjänstetiteln tillhör esséernas absoluta ledarskikt. Maskilen är den esséiske Mästaren själv, en beteckning som klingar bekant för kristna!
Vermes drog inte själv några kopplingar mellan esséismen och det första århundradets judekristna, men nya generationer forskare har fortsatt analysera materialet. Forskningen tog ny fart efter att den israeliska staten i november 1991 krängt Dödahavsrullarna ur händerna på ett katolskt-kristet forskarteam som helt enkelt inte levererade materialet till världen.
Förklaringen till forskargruppens skandalösa senfärdighet är, tror jag, enkel. Fynden hotar kyrkans jesusbild. Mästaren var ingen isolerad gudafigur - ett helt team hade berett väg för honom, och i vissa avseenden var han ett språkrör för en redan existerande ideologi och världsåskådning.
Det är därför Thomasevangaliet fokuserar en lärare, en man med ett budskap, och inte en frälsargestalt. Jesus lärde ut att varje människa måste, så att säga, ta sitt eget ansvar och uppstå från materialismens kors, de fyra vädersträcken - det förkroppsligade livet i världen. Här är andesjälen förslavad och dold under ett inskränkt ego.
Att själavandringen ingick i Jesus ursprungliga budskap är mer än troligt - se Katolska kyrkans encyklopedi för föreställningens närmast universella utbredning! Men Thomasevangeliets Jesus talar i beslöjade metaforer. Kanske kommer vi aldrig säkert att säkert få veta. Men en rekonstruktion av tillhörande kringmaterial gör detta troligt.
Johannes Döparens anhängare, som flydde till Irak, hade t.ex. transmigration på sitt program, och Johannes identifierar idag forskningen ganska enhälligt som en esséer. Döpte folk gjorde han blott ett stenkast från byggnationen uppe vid Döda havet.
Så detta är då den mer troliga historien om den utvalde ledaren Jesus som gjorde upp med den extrema asketismen i detta "kloster" eller "läger", utan att för den skull dumpa hela lärosystemet. Jag vågar tro att det inte är den berättelsen som står att läsa i Gardells bok.
Sanningen är väl den, att ingen vill ha den verklige, historiske Jesus. Kristendomen efter Nicea 325 allra minst! Det blev en hel höna av den här fjädern. Judiska historiker har kommit längre, men deras litteratur används givetvis inte i teologiutbildningen, som ju befattar sig med trons och inte verklighetens Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.