Betala till sista öret!

"Du kan se att medan den fysiska kroppen är strukturell, är våra individuella vitala (chi-energi) och mentala kroppar funktionella. Konglomeratet av individualiserade vitala och mentala kroppar, tillsammans med den universella supramentala kroppen (Jungs kollektiva omedvetna), kallas i reinkarnationskontexten "Själ". För att undvika tvetydigheter, benämner jag den "kvantmonaden".

Eftersom kvantmonaden är funktionell, är den inte ett minne som lagras i en struktur utan ett kvantminne - österlänningarna kallar det för det akashiska minnet. Det är ett minne snarlikt fysikens lagar: det påverkar oss och det guidar vårt beteende från en domän transcendent (till vår upplevda fysisk-strukturella tillvaro).

Amit Goswami - God is Not Dead (2008, s. 200)

Skall vi svenskar haka på detta nya tåg, denna nya modell av verkligheten som redan är långt mer än bara knappt skönjbar? Eller ska ska vi fortsätta lägga alla ägg i korgen märkt "socialpsykologiska strukturer" baserade på neurologins våta dröm om en kemisk själ den så småningom till fullo tror sig ska ha kartlagt?

Då lever vi bara ett kvartsliv, bokstavligen. Enligt den nya (fast egentligen urgamla) bilden sover vi oss genom liv efter liv och samlar på oss allt flera "sidopersonligheter" i det undermedvetna. Vi blir alltmer komplexa - och komplexfyllda!

Underhållningsindustrins lek med hjärnan som en dator och personligheter som nerladdningsbar mjukvara kan tyckas fängslande, men är bara barnfantasier jämfört med hur verkligheten tycks konstituerad.

Den pensionerade fysikprofessorn Amit Goswami pläderar i sin senaste bok God Is Not Dead för korrektheten i den minst sagt säregna Tibetanska dödsbokens grundläggande människobild.

Här representerar de klassiska fyra elementen skilda väsensled: fysikalitet, vitalitet (känslor), mentalitet och supramentalitet (arketypvärlden). Det femte elementet, akasha eller etern - Guds och universums egen medvetandenivå - är ännu på detta mänskliga evolutionsstadium knappt ens etablerad.

Enstaka individer genom historiens gång har visat sig leva i det icke-lokala (eviga) eterelementet, och dessa är då dem som - uppenbarligen med framgång - "kopulerat med Världssjälen" som den kärnfulle europeiska tänkaren Giordano Bruno sade på 1500-talet. Dessa få som vidgat sig fullt ut, har som belöning fått ett seende som inte ens existerar på den materialistiska monistens ritbord.

Ska vi svenskar haka på tåget i detta liv, eller vänta så länge att planeten jorden inte längre kommer att ta emot de själar som - vid den tidpunkten - har medvetanden som, relativt, mest kan liknas vid djurpsyken?

(Ingen förolämpning av djurrikena avses - bara en anknytning till ett vanligt mänskligt sätt att se på sig själv.)

Jesus lärde att människan bara växer genom egen ansträngning, och Buddha tillade: rätt tanke, rätt viljans orientering.

I Verkligheten finns ingen plats för drömmar om subjektets primat, för subjektiviteten, partsinlagan, är roten till det onda. Enbart kosmopoliten kommer att duga för den annalkande nya mänskligheten, och det är därför vi återigen - som förberedelse - ser alla dessa folkförflyttningar över jorden.

[Drömmen skiftar nu från mentalsfären till psykets fysiska ekon.]

Ödet håller på att slå sönder provinsialismen, och många lokalt förankrade psyken spricker av stressen då de konfronteras med nya kulturer och beteendemönster. I den ytliga debatten kallas fenomenet främlingsfientlighet, och särskilt sådana livsåskådningar som avviker från svenskens lokalt rotade världslighet framkallar fruktan och agg.

" Vår sekulära statsreligion är människans individualitet och suveränitet" säger med rätta Anders Sandberg i DN-artikeln. Och denna "statsreligion" bygger på fullständigt oriktiga antaganden om vad en människa är!

[Medvetandet lyfter sig åter för en ny kontemplation av jordelivets villkor]

Antagande: Att många själar spricker av stress visar hur i grunden sjuka de varit till följd av andlig apati i Gud vet hur många liv genom historien. Katolska kyrkan kallar LÄTTJAN en dödssynd, men det bara för att den inte omfattar reinkarnationen.

Stenen som byggaren förkastade,
skall bli den huvudsakliga hörnstenen.

Vad som händer är att den lättjefyllde gradvis bygger sig alltmer helvetiska liv på jorden - han tappar mental vitalitet relativt Världsandens allmänna utveckling.

Vi Sverige har en solid bakgrund i naturvetenskap och rent materialistiska perspektiv, men vi kan knappast ta för givet att "evolutionen" tänkt sig en religionsfri och "förnuftsstyrd värld" härnäst.

Det vore att bygga sitt tänkande på obsolet grund. Fysikern Goswami visar att tankar som traditionellt hanterats av religionen (och filosofin) nu gör en storstilad comeback via kvantfysiken och fascinerande studier inom många andra områden, inte minst psykologin.

Den seglivade Jesus sade, apropå frågan om att ta konflikter och reda ut saker medan tid var: "Du slipper inte ut (ur det här kosmiska systemet) förrän du betalt till sista öret". "Dödssynden" lättja (obildning) som förorsakar stress kan alltså, och måste, lösas här i världen - medan tid är.

Jesus presenterade här en ren, "österländsk" karmalära - läran om att alla gärningar bildar "stående vågor" i tillvaron vilka sedan måste mötas på "returvarvet". Men kristendomen ser inte längre det djupa budskapet i uttalandet, utan har fastnat vid dess literala ytstruktur, vilken ser ut som en rekommendation inför ett civilrättsligt mål.

Den som har öron, den höre!

Mitt stalltips: Reinkarnationen når allmän acceptans i väst inom tjugo år. Hypnosundersökningen har kommit för att stanna, rapporterna hopar sig. Plötsligt har vi verklighetens science fiction som vår nya verklighet - den om flera personer i en och samma varelse.

Och det läckraste är: vi kommer att minnas alla våra jag - lite längre fram i evolutionen!

____

Se också just föregående inlägg ("Materialism = Medvetslöshet") samt Ervin Laszlo Science and the Akashic Field (2004).

Laszlo är femfaldig doktor vid Sorbonne. Nominerades till Nobels fredspris 2004 och är en världsberömd systemteoretiker med viktiga FN-uppdrag på sin meritlista.