lördag 5 december 2009

Dårens väg till lycka

DIVINO SINE NUMINE FAUSTUM EST NIHIL

Som boende i Stockholm har jag många gånger gått över den av stadens broar, som passerar gaveln på Riddarhuset som vetter mot förlagshuset Norsteds, och noterat ovanståendeinskription på frisen. Jag memorerade den igår för att skriva ner när jag kom hem.

Jag kan inte latin men det förefaller betyda: "Att besinna utan att ta det gudomliga i beaktande är inget [besinnande alls]".

Kort och gott: nihilisten kan inte tänka eftersom han förnekar de former eller begrepp i Nous (Intelligensvärlden) som tänkandet måste kontemplera för att ha något att arbeta utifrån. Den som förnekar Idévärlden får bara korrupta, dunkla avbilder kvar att bilda sig uppfattningar genom.

En sådan människa förstår nästan ingenting eftersom hon inte ser sammanhang via de bakomliggande arketyperna som förbinder världen och gör den meningsfull. Ur reinkarnationsperspektivet kan dyslexi mycket väl vara en andlig sjukdom, frukten efter flera liv i total andligapati.

Ödets kvarnar maler långsamt men till sist går synderna i dagen. När inte ens den psykiska nivåns blindfläckar trots påpekanden beaktas, kan själen i ett kommande liv räkna med kroppsliga handikapp: det ultimata sättet att driva hem ett budskap är genom det konkret fysiska.

De fyra elementen som metafor för andens tilltagande avfall från självinsikt och "koagulering" indikerar att en själ inte kan falla lägre än Jordelementet. Detta signalerar den totala inomvärldsligheten och därmed också Vändpunkten. Från och med detta liv blir saker återigen bättre!

*****

Jag hittar en text om Riddarhuset på nätet. Riddarhusdirektionens president Israel Lagerfeldt var den som tänkte ut sentenserna på husets friser. Min översättning var inte tillfredsställande, texten betyder: "Utan Guds makt är ingenting lyckosamt".

Jag borta ha anat oråd ang. faustum = beakta, för visste jag då inte om historien om Faust som säljer sin själ till djävulen för kunskap?

Wikipedia anger faustus = lyckobådande.

Varför dåren kallas så begriper jag inte, om det inte är som i Tarotkort nummer noll där Dåren (som har hela resan framför sig att göra) i vissa utföranden av motivet har ett dumt men lycksaligt leende klistrat över ansiktet.

Jfr talesättet "ignorance is bliss". Det finns den typen som aktivt söker hålla väsentlig kunskap borta - dessa är de som permanentas i barnets, dårens, arketyp. Det är Peter Pan-komplexet, vägran att bli vuxen.

Men ett stycke i Wikipedias artikel om Faust visar att jag fattade latinet rätt helt rätt fast översättningen blev fel. Se här:

The Faust of early books—as well as the ballads, dramas and puppet-plays which grew out of them—is irrevocably damned because he prefers human to divine knowledge; "he laid the Holy Scriptures behind the door and under the bench, refused to be called doctor of Theology, but preferred to be styled doctor of Medicine."

Detta är 1500-talets förståelse av den sedelärande figuren och exakt min spontana tydning. (En tydning som uppenbarligen inte baserade sig på Jordelementet vars konkreta fakta i fråga om grammatik eller ordbokens exakta kunskap om enskilda ord.)

Jag noterar på Wikipedia att Goethes fördjupade version innehåller en Faust som pga sin pakt med Djävulen kommer att förlora sin själ i samma ögonblick han uppnåt den mänskliga lyckans zenit. Det är notabelt att indisk astrologi identifierar människans själ, eller rättare andesjäl (atman) med solen och att i Goethes västerländska astrologi människan sägs nå sin solara mognad vid 40.

Solen som härskare över Lejonet är därtill förknippad med lycka och en nöjesorienterad grund. (Lejonet klassas därför inte som ett medvetet tecken i indisk astrologi utan sorterar under Tamas guna, den mörka kvaliteten. Lejonet, gassande i solen på världens scen står i ett antitetiskt förhållande till Solen som symbol för dess transcendentala, sanna hemvist.)

Enligt den äldre moraliteten om Faust skulle den tillhöra de förbannades skara, som hellre försjunker i biomedicinsk litteratur som förklaring till fenomenet människan och väljer den sekulära humanismens grundperspektiv, än förkovrar sig i det som skulle ge reell lycka. Den förkovran som representeras av religion och filosofi, och vars djupare begrundan öppnar det inre sinnet hos dem i vars hjärtan Satan för ögonblicket satt ner sin fastnaglande fot.





*****

Det här inlägget, som kom att röra vid frågan om att sälja sin själ till Djävulen, knackade jag ner för en vecka sedan - innan jag hörde det första ryktet om Tiger Woods och skrev några rader om hans moraliskt tveksamma horoskop. Givet det som senare framkommit har världen fått en ny Satans son och Penningens lakej att förfasa sig över, en som försöker köpa tillbaka sin kredd med mångmiljonanbud till sin egen hustru när han inser att ytan är genomskådad. Ett sammanträffande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.