torsdag 29 oktober 2009

Mona gör dygd av nödvändigheten




Enligt legenden var [Kronos] son till Uranos (Himmelen) vars namn...är väl givet. Ty åsynen av det som är därovan är väl myntat med namnet ourania ("himmelskt") - horosa ha ano ("att betrakta tingen därovan") - och astronomerna säger ju...att detta resulterar i ett rent intellekt.

Platon -
Kratylos, 396b

Hade socialdemokratin inte uppstått ur den närsynta materialismens och gudlöshetens mylla, hade jag mycket väl kunnat skänka partiet en röst för dess månande om de svaga. Men som det nu faller sig, tycks antikens filosofer ha rätt: folket är per definition ett pack som inte bör beredas samhällsstyrande positioner förrän de visat sig besitta tecken på själslig nobless (grek. arete).

Det lämnade för Platon bara filosoferna som godtagbara härskare. Politikerna - sofisterna - med deras förrädiska ordvändningar såg han ned på som ett ömkligt släkte utan heder i kroppen. Och inte mycket verkar ha förändrats på 2.300 år. För nu inleder Mona Sahlin den långa slutspurten med att göra dygd av nödvändigheten - se Expressen-rubriken ovan.

Ödet eller nödvändigheten (grek. ananke) kallas i den indiska filosofin för vårt dharma, det som gör oss till det vi är. Det vi är, är också det vi är förpliktade att leva ut, och den antika astrologin - både i Indien och i väst - sammanfattade dessa tankar i planeten Saturnus, den långsamma och obönhörliga Kronos som spinner tidstråden - den tidslinje längsmed vilken vårt öde, vår nödvändighet, tar konkret gestalt.

När s-ledaren adresserar sin låga popularitet bekräftar hon på ett plan att hon vet om sin trista roll i detta liv som människa, men den falskhet som drog in henne i Toblerone-härvan har inte förändrats det allra minsta eftersom hon likt de ryggradslösa antika sofisterna spelar på en sekundär betydelse av uttalandets ordalydelse.

Här avses en dammig cowboys tuffa attityd - Mona kavlar upp ärmarna och gör sig redo att göra jobbet! Det här sättet att avleda uppmärksamheten från kärnfrågan kallas inom psykologin för dissociation, som kan innebära ett avsiktligt avspaltande av en del av frågan (som mörkläggs) för att istället utveckla ett alternativt semantiskt universum kring en fras, som bortkoppad från dess egentliga och sanna denotation nu får ett andra liv och en ny betydelse...


Nej, som jag visat i några korta analyser av Mona Sahlins födelsehoroskop på min blogg Sideriska siktet, finns det inget gott att säga om det. Det här är inte en sådan typ som Platon hade velat se i härskarposition.

När jag tittade på nätet efter fakta kring talesättet "göra dygd av nödvändigheten" noterade jag att dess nästäldsta förekomst finns i en pjäs av författarnamnet Shakespeare. Vilket genast krokar i ett tidigare inlägg om den 17e greven av Oxford (nytt fönster) och om vikten att - till skillnad från Monas taskspel som bara handlar om hennes egen karriär - tala sanning - alltid, alltid!

Monas horoskop visar det inte helt angenäma livsödet (ananke) att tråna efter personlig framgång (Lejonet, Solens/den starka individualistens symbol) - men ha Solen döende i väster. Detta har hon kunnat släta över genom att tala om kollektivt ledarskap (Vattumannen = massan). En viss motsägelse redan där, således. Men när hon väl, efter många om och men, nådde maktens torn och tinnar (det saturniska 10e huset) blev den offentliga ledarrollen direkt pestartad (Mars = olyckan)! Månen och Mars - "det aggressiva, arroganta fruntimret i ledarposition, kan vi ha det så?"



Den explicita ödesskaparen Saturnus verkar som en tung barlast i horoskopet. Från lägsta världsliga position i det fjärde huset (det enskilda, det privata, känslodjupet) stänger och krymper Saturnus sinnelaget. Den bildar med det pågående dödsdramat i Vattumannen det sk sociala utstötningssyndromet, som understryker ohållbarheten i det tionde huset med dess turbulens i folkdjupet (Månen).

Från alla horoskopets hörn (angulära hus) tecknas krafter som inte vill ha denna person i härskande position. Detta är inget annat än ont karma från ett tidigare liv som nu värker fram, alltmedan syndaren Mona via Saturnus i fjärde vägrar att förstå sitt öde på djupet. Jag har under årtionden mött denna Saturnus i fjärde mången gång, och den emotionella utvecklingen är verkligen eftersatt. Fingertoppskänslan saknas i hög grad.

Fjärde sektorn som själens sektor (med Månen) är här bräddfylld av Saturnus baksluga och realpolitiska kalkylerande - all Saturnus verksamhet hänför sig enbart till gränsdragningsfrågor i den yttre, materiella världen. Saturnus visar via husplacering en död själ (vilket Monas döda barn sökte symbolisera för henne i den snabb mission till jorden och tillbaka), en människa i vilken "världen ätit sig in i själva benmärgen".

Saturnus i 4e, om sekundära besked styrker beskedet, blir en andligt död varelse, en distinkt ateist. Psykets Måne infekterad av Mars och i Jordelementet är den enda bekräftelse som här behövs. Så tydlig psykisk ambition att nå makten, till och med med den kriminelles burdushet (Mars). De två "naturligt" onda (Mars och Saturnus) besmittar den här människan och berövar himlen varje anstymmelse till egentlig begåvning eller talang.

Men det är Vattumannen som till syvende och sist förklarar saken: ett ideologiskt Lufttecken (på nedgång i väster), som i sig är en del av det sociala utstötningssyndromet - här finner vi en uns av äkthet i horoskopet i dess värnandet av "utrotningshotade" grupperingar. Det tragiska är att Mona i sin privata kamp för att bli ett Lejon (ledare) kontraproduktivt hjälper grupperingen socialdemokratin att sjunka som en döende Sol i väster!

Så här ser det ut när Saturnus, ödet, ananke, har ätit sig hela vägen in i själen och inte lämnar någon plats kvar för psykologisk reflektion. Inte otippat går den här politikern i Gay Pride-parader, för som Sideriska siktet har visat, är det just den här typen av bristfällig självförståelse som plågar horoskopen för dem som föds homosexuella. Mona Sahlin projicerar sin egen inre själsliga trångboddhet mot dessa. Men den basen är för smal för att verka som politiker.

Jag tvekar inte att identifiera Saturnus som käppen i hjulet för hela detta livsöde, för det är ingen mindre än den sjunkande Solens disponent vi talar om, och det sociala utstötningssyndromet (Vattuman + Skorpion) förföljer alltså Mona i vartenda aktivt (solärt) steg hon tar - och det är ödesplaneten Saturnus i sitt världsligt lägsta tänkbara läge som vill hennes nederlag.

Detta horoskop (och det som utspelas på den politiska arenan) demonstrerar karmalagen. Mona Sahlin föddes som andesjäl till jorden för att genomleva ett negativt livsöde. Det är nödvändigt att Mona faller för hennes själs skolning. Detta är inget hennes intellekt med säkerhet kommer att förstå, för med själens många liv följer att vår totala bild som levande varelser inte kan förklaras av erfarenhet och kunskap ansamlad av enbart vår innevarande ego-kärna (byggs på nytt varje liv, i allmänhet utan att själens "långa minne" gör sig påmint).

Det är inte möjligt för någon utomstående (utom exceptionellt mediala människor) att spekulera i varför eller vilka uraktlåtelser i tidigare liv som ligger bakom detta spektakulärt tungrodda och dysfunktionella livsöde som pekar mot en negativ karriär.

Men det inte undgå någon astrologiskt bevandrad att andlig apati kan ha med saken att göra. I Monas fall ligger t.ex. den högre filosofiska gåvan - samvetets röst och bas för varje sann filosof-politiker - begravd i materialistiska Jordelementet, i det prosaiska andra huset för penningar och födoämnen. Aj, vad den Toblerone-affären visade var hennes egentliga vilja att växa åt för håll, pekade i för riktning. (Nionde huset bekräftar intrycket eftersom samvetshusets tillfälliga härskare är Mars, i sin tur i materialistiska Oxen och bunden av ödesplaneten Saturnus - här handlar allt om världslig makt och inget om etik eller högre kognitiva gåvor.)

Det andra huset är ett hus där andligheten dör och för att understryka den saken har hon också en fullt utvecklad "satanisk axel" mellan Oxen och Skorpionen, mellan munnens snaskande och anus elimination. Den här axeln binder människan och förringar henne: hela hennes liv kommer att handla om sin rätt att konsumera. Det är en djupt amoralisk axel i zodiaken - när djuret i oss känner hunger, bryr det sig inte om moraliska frågor.

Man kan inte tjäna både Mammon och Gud, och socialdemokratin som helhet är ett enbart materialistiskt fördelningsprojekt som saknar sikte på att världen har minst två dimensioner, plattmarken och den vertikala axel längsmed vilken ingen jämlikhet finns. För det är längsmed den här axeln våra motiv och grad av själslig excellens avslöjas.

Uppfinnaren och siaren Swedenborg lärde sig av änglarna att det som skiljer folk från fä i andevärlden, där den rumsliga dimensionen inte längre finns, är skillnader i "altitud". Swedenborg tillgriper alltså den hierarkiska axeln i sitt försök att återge på vad sätt individer på andra sidan kan urskilja varandra, fastän de, som platonismen alltid framhållit, var och en finns i alla andra.

Swedenborg verkar ha uppfattat verkligheten som något slags hologram vilket gör honom fantastiskt modern. Vår ende svensk att vara stolta över? Likväl är det i USA han dyrkas och inte här. Varför? För att den svenska kollektivmentaliteten är identisk med Mona Sahlins fallna materialism. Men människan lever inte av vatten och bröd enbart.

*****

SvD redovisar samma dag utfallet av en trovärdighetsundersökning.


*****


Inlägg etiketterade Mona Sahlin på astrobloggen Sideriska siktet. Samma symboluppsättning bearbetas där lite annorlunda perspektiv.

*****

Tillägg: bonusstudie, eller "så här gör vi astrologi"

En granskning av kombinationen Mars i tionde och Saturnus i fjärde i 1162 horoskop med känd födelsetid (varav cirka 1000 är publika individer) ger följande 16 träffar:

  • Calista Flockhart - skådespelare, uppenbar faders-hangup att döma av äktenskapet med den betydligt äldre Harrison Ford
  • **anonymiserad - "vacker men sylvass attityd", skilsmässobarn
  • **anonymiserad - "skilsmässobarnet som påtog sig modersroll", modern alkoholist
  • Francis Bacon - jurist, filosof, homo/pederast, skandal pga skuldsatthet
  • Jean-Claude Damme, van - martial arts, "skådespelare"
  • **anonymiserad - incestoffer, svårt märkt av usel fadersrelation
  • Johan Friedrich Schiller, von - tysk poet, pjäsförfattare
  • Kiefer Sutherland - skådespelare med alkohol- och personliga problem
  • Kurt Russell - skådespelare, reaktionär psykologi - "en man bör äga ett vapen"-typen
  • Lana Turner - skådespelare
  • **anonymiserad - psykiskt instabil, nymfoman/tvångsmässig sexualitet
  • Michael J. Fox - skådespelare, borttynande i tidig parkinson
  • Mona Sahlin - politiker, skuldfälla
  • Nastassja Kinski - skådespelare, galen skådespelarfar, "plockad" av Roman Polanski (ja, han, pedofilen!) vid femton
  • Natasha Richardson - skådespelare, dog i skidolycka
  • Richard Strauss - kompositör och dirigent, dragning mot mörk sexualitet, tonsatte bl.a. omsorgsfullt text av Oscar Wilde om sex med döda

Av ovanstående 16 fall återkommer fadersmotivet (som problem) mer än en gång, helt i linje med olycksplaneten i tionde huset för auktoriteter samt husets naturliga härskare Saturnus i opposition mot sitt eget hus.

Mars i termer av sjukligt libido kan också anas - utövat eller offer för - men enbart en opposition till Saturnus kan inte utsäga om det är en libidinös fixering, som i fallet "nymfoman", eller en blockering, vilket kan vara fallet hos Sutherland (vem skulle inte bli "av" med en far som redan mutat in en viss position som en förste älskare? Här misstänker jag en usel relationmellan Donald och Kiefer!) Strauss egendomliga dragning mot nekrofili (om än sublimerad via konsten), är en bokstavlig läsning av Mars mot dödens planet Saturnus!

Fattigdomen och det skadade ryktet i fråga om finanser återkommer utöver hos Sahlin endast hos Francis Bacon, men det skulle inte förvåna om en djupare undersökning av övriga celebriteter avslöjar fler fall av olyckssaliga försök att stabilisera ekonomin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar