Noterade en löskokt kommentar till en FP-politikers blogginlägg om bokens framtid i den digitala eran (avhandlad även i SvD):
* Låt folk läsa vad dom vill.
* Tekniken går vidare, bara att gilla läget.
* Boken hör hemma på ett museum bredvid grottmålningarna.
* Bättre lägga skattepengar på viktiga saker.
Det är jag som för ökad pregnans punktade kommentaren för att visa hur offer redan skördats i nätgenerationen. Vad kan vara viktigare än att nå en djupare världsbild än patetiska smart-ass repliker om att förvisa böckerna till museivärlden?
Krafttag mot den här nya förrädiska formen av maskerad analfabetism kan redan vara för sena, idiotiseringen ett faktum. Den första nätgenerationen - "gratisgenerationen" - är redan förlorad, okommunicerbar i dess brist på förmåga till mer tillbakalutad reflektion.
Det flyktiga nätsurfandet mellan "one-liners" bygger inte upp någon själslig substans, individualiteten har reducerats till en tom svängdörr, en instans som bara manövrerar mellan lösryckta mikrosammanhang.
Det flyktiga nätsurfandet mellan "one-liners" bygger inte upp någon själslig substans, individualiteten har reducerats till en tom svängdörr, en instans som bara manövrerar mellan lösryckta mikrosammanhang.
Datorbranschens realitet och parametrar blir individens egna. Grattis sekulära västerland - ni fick er maskin-människa till sist, den ni drömt om så länge!
*****
För de branscher som kan stävja generation gratis totala brist på moral med lockande tjänster, är den nya nätmänniskan en perfekt kvantifierbar produktions- och konsumtionsenhet som upplever 140 tecken som en fullödig utsaga och nostalgiskt minns att en bild säger t.o.m. mer än tusen ord.
Mina tankar går till Isaac Asimovs klassiska science fiction-trilogi Stiftelsen som jag läste i tonåren. Sällan har väl för övrigt mer missvisande bokomslag ritats - de bagatelliserar och prylifierar en berättelse som är mer av en idéroman än ett Stjärnornas krig.
I berättelsen har "psykohistorikern" Hari Seldom klar blick för den predeterminerade rytmik som finns inbyggd i varje civilisation. Han förutser barbariets återkomst och beordrar att litteratur och kulturellt vetandet måste gömmas för en eon i säkra kammare alltmedan folkmassan sjunker allt djupare i den triviala mentaliteten
I berättelsen har "psykohistorikern" Hari Seldom klar blick för den predeterminerade rytmik som finns inbyggd i varje civilisation. Han förutser barbariets återkomst och beordrar att litteratur och kulturellt vetandet måste gömmas för en eon i säkra kammare alltmedan folkmassan sjunker allt djupare i den triviala mentaliteten
Det är en mardröm, det västerlandet drivit sig självt in i. De sekulära människan har inte längre en adekvat värdegrund för att korrigera alla sina dåliga vägval de senaste 150 åren.
Och eftersom civilisationer ÄR predeterminerade vad gäller deras generella Gestalt, just som Hari Seldons vetenskap lärde, är det kanske just därför vi med ovanstående barbar bara har att "gilla läget". Jag tänker INTE reinkarnera på jorden de närmaste hundra åren för att umgås med det här packet som just nu tar över rodret.
Det är en annan klan, från en annan del av universum. De är Aliens från en mörkare trakt och de skruvar just nu ner dimmern på jorden. Ja, de kan vara teutoniska andar framfödda av moder Gaia själv i självsvåldigt uppror mot Himmelen.
Och dock: här är den persisk-iranska dualismen med Ahura Mazda i ena ringhörnan och Ahriman i den andra. Här är Dödahavsrullarnas (och den ursprungliga kristendomens) föreställning om det onda i världen inte bara är avsaknaden av gott utan att vår värld faktiskt genereras genom två aktiva poler: Ljus och Mörker. Detta, läste jag helt nyss, var den tyske mystikern och författaren Goethes slutsats efter studier av ljus och färg.
"Monismerna" får mycket stryk just nu och det är lite av inbördeskrig, för de materiella monisterna sätter åt det enda de har att profilera sig mot, monoteismerna - den abrahamitiska trojkan närmare bestämt. Samtidigt far samma materiella monister ut mot dualismen i sitt eget européiska kulturarv, och ogillar Descartes för hans uppspaltning av tillvaron i "själ" och "rumslig utsträckning (värld)".
Den här låga arten är tydligen beredd att slåss mot alla riktningar och varje föreställning som söker övertyga den att den är något mer än en tillvarons meningslösa slumpprodukt. De kommer att få den död de önskar sig. Deras civilisation går till botten för deras entydiga styrning från den mörka sidan och deras fixering vid mätmetoder med vilka de inte bara fjättrade utan helt och hållet exkluderade sin egen fria ande. De tog materialiserandet ett steg för långt och materien svalde dem! Detta är "Det Yttre Mörkret".
Jag sitter här och läser i Historiekrönikan om deras tid. Det är knappt man kan tro att de existerat, Satans egna barn! Men det var ingen myt, texten berättar om dem, och Rytmikens lagar - de Hari Seldom lärde sig - bekräftar att kosmos intill evighet genomgår temporala och regionala förmörkelser. "Jag ser cykler vända sig inom cykler", som den medeltida siaren sade.
ja folkpartiet tog bort språktestet ur deras agenda, om invandrarna inte lär sig språket, ungdomen lär sig det dåligt.. vem ska prata svenska sen? Språktestet borde vara här, för SAMTLIGA medborgare.
SvaraRaderaw00t @ ur stuff.
SvaraRaderaSkämt å sido, du har en hel del skumma saker i din text. Ur en rent flanerande och strösurfande synvinkel så hade det varit roligt om du länkat upp ditt inlägg så att man kan ta sig vidare till de koncept som du diskuterar.
Ur en politisk synvinkel så kan det vara svårt att vända människor i samma riktning som du själv snackar om du skriver på det sättet.
>De sekulära människan har inte längre en adekvat värdegrund för att korrigera alla sina dåliga vägval de senaste 150 åren.
Ur en filosofisk synvinkel så tycker jag visst den sekulära västerländska människan, kanske inte snittet, men många över det, har tillräckliga verktyg för att resonera sig ut ur de flesta svåra val. Om du har läst på universitetet och tar upp kvantmekaniken som en problematisering av det objektiva sanningsbegreppet, så borde du ju också förstå hur aggregerade små osäkerheter approximeras till någonting deterministiskt. För att binda tillbaka detta till att du jobbat som datorprogrammerare; hur skulle elektroner kunna röra sig som vågor/partiklar i 35 nanometer stora ledningar i ALUer om man inte kunde beräkna det läckage som osäkerhetsprincipen ställer till med? Om det är som du säger och det verkligen inte finns en objektiv föreställning av världen, hur kan man skapa modeller för att rätta fel i signaler? Bara för att något inte går att mäta/positionera exakt vid ett givet tillfälle så betyder inte det att det inte existerar eller interagerar med resten av världen som förväntat...
Jag kan göra empiriska iakttaganden, skapa mig en taxonomi och sedermera en ontologi för dessa, men ontologin är min egen och enbart min. Den kan vara felaktig, den kan vara partiellt rätt, partiellt fel, men väl beskriven och iakttagen approximerar dessa iakttaganden ett resultat som kan betecknas som vår bästa paradigm. Detta gäller oavsett hur mycket osäkerhet som du lägger in i iakttaganden. Att sedan den vetenskapliga metoden bygger på fler typer av kunskapsskapande än empirism, tex. abduktion, deduktion/interferens samt induktion: rationalism och tänkandet som kunskapskälla. Du citerar Descartes, men han kom även fram till att Gud var den sanna kunskapskällan; något som knappast kan anses vara rationellt eller logiskt riktigt. Vetenskapen idag ligger i att kombinera flera olika metodologier för kunskapsinhämtning.
Jag tillhör för övrigt den nätgeneration som du snackar om. ;) /Henrik
Det är sant att bloggen inte ambitiöst lagts upp som ett korsindexerat System, dess anspråk är inga andra än vad som framgår i programförklaringen till höger. Många inlägg röjer dock en nyfikenhet på den idealistiska filosofin, vilken underkänner din teoretiska utläggning som annat än ett partikulärt sätt för Världssjälen att förhålla sig till sig själv, ett "fönster" som ger åtkomst till en viss Upplevelse på bekostnad av annan.
SvaraRaderaI det här inlägget ondgör jag mig över vad samtidens kommunikationsramar - "twitters maximalt 140 tecken" - innebär för dem som tillhör snittet snarare än de "många över det".
"Om du har läst på universitetet och tar upp kvantmekaniken som en problematisering av det objektiva sanningsbegreppet…"
Två villkor av vilka jag bara uppfyller det första (och då enbart humanistiska ämnen), varpå jag förstår att meningen tjänar som öppning för en privat diskurs i ämnet naturvetenskapligt tänkande och därmed bara löst kopplad till det här inlägget som jag, det medgets, etiketterade lite fel. Jag skulle ha taggat med användbara skräpetiktten "tyckande/hjärnfladder" (härmed åtgärdat).
För mitt intresse för system, se andra bloggen Sideriska siktet, när jag begrundar fenomen som att nyårsfirandet såg 700 incidenter i Stockholm på bara fyra timmar alltmedan en ovanligt svårartad fullmåne rådde, en som inbegrep de båda eklipsskaparna norra och södra månnoden. Även om inte fullmånen förmörkades (bristande exaktitud) förefaller det antika astrologiska systemet generellt hålla streck - det uttalar sig om en realitet samtiden glömt: Nous eller, i den kristna tolkningen, Guds "tankeliv".
Astrologin kartlägger en psykisk zon som dagens vetenskap inte längre använder alls, trots den synkretistiska karaktär som du nämner. Descartes och hans förankring i äldre världsbilder väntar ännu på återupprättelse.
Vad jag lärt av populärlitteratur om kvantfysik är i princip bara dess avslöjande att varken 1800-talets exklusion av medvetande för det empiriska förfarandet (med förment objektiva försöksobjekt), eller dess evolutionistiska åsikt om medvetandet som ett biologiskt epifenomen, håller streck. I inlägg om filosofen Ken Wilber (om jag minns rätt) ventilerade jag några tankar i de frågorna.
Min utgångspunkt är att inget finns bortom ditt medvetandes erfarenhet förutom kanske vanföreställningen om din materialitet. Så lärde Platon med sin utslitna grottliknelse och längre går det inte att komma i sanningssökandet. Det är i grottan vi hittar västerlandets hårda vetenskaper, men jag fascinerades i sista inlägget för 2009 av att även astrofysiken öppnat sig för reinkarnationskonceptet på makronivå via matematisk metodik.
De få som läst bloggen av och till vet att jag är en anhängare av James Hillmans platoniskt inspirerade djuppsykologi vilken påminner om Psykets ontologiska prioritet i skeendet, vilket är vad nämnda astrofysiker implicit medgivit genom att i matematiken gå bakom Big Bang till ett föregående universum.
Skillnaden mellan den bild av vetenskap du skissar och antikens filosofer, var att de senare inte hymlade om vem som skulle äras. När tecken på intelligens låter sig upptäckas via t.ex. matematiken, är det inte människan som pissar in lite mer revir, utan den Intelligens (Nous) inom vilken hon lever och har sitt vara som låter henne växa i vishet. Astrologer ser tydliga tecken på att tankar kommer till människan "utifrån".
Det bästa området för att avgöra om "västvetenskapen", sina förtjänster till trots, kanske ändå valt helt fel grundperspektiv, är frågan om verifierbara minnen av tidigare liv. Ett positivt svar innebär att vad än neurologin finner ut om hjärnans uppbyggnad, lagras uppenbarligen inte minnena lokalt, i det materiella substrat vi ärvt från våra 17- och 1800-talsläkares upptäckter och antaganden om en människo-maskin. Se etiketten "reinkarnation".
"Jag ser cykler vända sig inom cykler"
SvaraRaderaVem sade detta? Har ett liknande citat i bakhuvudet men utan något namn till det.
Jag tror det är svårt att fixera det vid någon enskild person. Det skulle kunna hänföra sig till vilken astronom/astrolog som helst under den ptolemaiska världsbildens glansdagar, som i en aha-upplevelse plötsligt får en inre vision (idébild) av hur det kosmiska systemet fungerar.
SvaraRadera