lördag 19 december 2009

Jättar på jorden

"För det fanns jättar på jorden på den tiden."
Första Mosebok 6:4
Vetenskapen har, enligt en artikel i New Scientist, svårt att bestämma sig för om mammutarna var utdöda i Nordamerika före människan anlände eller när hon redan var på plats. Frågan verkar fel ställd, för landbryggehypotesen (Berings sund) och invandring norrifrån för befolkning av Nya världen har väl ändå falsifierats nu? (Clovis-kulturen, 13.500 fvt, nämnd i artikeln.)

Den hypotesen har flera gånger motsagts av äldre fynd - som de här 16.000 (!)-12.000 år gamla hällristningarna. Andra fynd, långt äldre, har tidigare noterats på den här bloggen. Jag förstår faktiskt inte varför vetenskapsjournalister fortsätter att utgå från den hypotesen - men det är gissningsvis en bekväm referenspunkt.

Mitt favoritmedium, Edgar Cayce (1877-1945), hade inga problem med frågan om "jättarna". I hans sagoliknande berättelser om det förhistoriska Amerika och den atlantiska landmassa som då ännu låg ovan vatten, rapporterades om exempel på tidig mänsklig kooperation i stor skala för att göra sig kvitt de monster som rände omkring och jorde det mänskliga livet svårt!

Cayces Atlantis-skildringar är svåröverblickade och divergerande uppfattningar av detta skede i mänsklighetens historia förekommer, eftersom de få årtal han nämner har tolkats lite olika. Dock noterade han i sitt hypnostillstånd att det vi idag benämner med det mytomspunna namnet Atlantis i själva verket motsvarar flera, helt skilda landområden.

Den sista areal som försvann under vatten (för bara cirka 12.000 år sedan) var landområden som ligger under Mexikanska bukten, men betydligt längre tillbaka i tiden fanns landmassa också ute i Atlanten, säg, utanför New York.

Cayces geologi är komplex men tidigt på 1900-talet noterade han just jorden som en ständigt skiftande planet, land som sköt upp ur havet och land som sjönk ner - en modern och dynamisk bild i en tid då hans samtida tänkte statiskt eller åtminstone var extrema gradualister (Wegeners kontintentaldriftsteori).

Gradualisterna fick sig en tankeställare först i mitten på 1960-talet när en ny ö bildades på bara några dygn (Surtsey) till följd av vulkanisk aktivitet i mittatlantiska bergsryggen. Cayces vision av en jord i ständig förändring hade varit före sin tid.

*****



Apropå landhöjning och landsänkning berättar en nyhet från BBC om de första små fynden av mänsklig byggnation under vattnen runt Orkneyöarna just norr om Skottland. Men för att mäta sig med ~11.000 år gamla och konstfulla tempelbygget i Göbekli Tepe, Turkiet, får nog britterna komma upp med något mer, hur suggestiv de här första stenbumlingarna (foto) än är.

Fantasy-fantaster reagerar kanske på "Orkney" och minns Sagan om ringens "orker" (eller "orcher"). Första gången jag mötte det uttrycket var i romerske epikuréen Lukretius bok Om tingens natur. Där åsyftas dödsriket ("Orcus", bok 1, 115). Wikipedias uppslagsord har helt missat den förekomsten. Gamers och spelfantaster vet föga om varifrån deras nöjen kommer!

Är det för mycket att tänka sig att, just som Bibeln bevarat dunkla folkminnen av "jättar" (såförvitt det inte bara var ett framgrävt dinosarieben som skapade tron på jättar), att det mytologiska dödsriket Orkien går tillbaka på det faktum att Orkneyöarna en gång var fokuspunkt för en civiliserad värld, som då den försvann i havet förvandlades till ett dödsrike?

Jag är nu ingen Tolkien-specialist, och möjligen representerar hans orker bara en engelsmans drift med höglänningar! Men under ytan rör sig kanske äldre motiv - ännu tillgänliga via det kollektiva omedvetna...

4 kommentarer:

  1. Det där fyndet utanför Orkneyöarna tycker jag för tanken till Atlantis. Det låg ju dessutom på flera ställen enligt Cayce.
    Etymologi är intressant och fascinerande, men att ordet Orkney skulle vara släkt med Orcus... hmmm, tycker nog kanske att det påminner om sk folketymologi. Och kommer att tänka på Rudbeck och hans meningsfränder som på 1600-talet fick det till att antikens kända platser hade legat i Sverige. T o m Atlantis har jag för mig. Nej det var väl en lite väl elak jämförelse :-)
    Skämt åsido, man kan ju aldrig veta.
    Och det där med jättarna som omnämns i Bibeln är ju en gåta. Men i Enoks bok står det att jättarna parade sig med jordiska kvinnor, och då kan det väl knappast vara fråga om dinosaurier...
    S

    SvaraRadera
  2. En liten rättelse. Det är inte jättar som äktar jordens kvinnor i Enok utan "Skådarna", fallna änglar.

    Men vad gäller folketymologin har du förstås rätt, jag bara leker med tanken VAD Tolkien kan ha fantiserat om.

    Romarna hade dock intryck av högan nord - "Ultima Thule" t.ex., läste jag någonstans (som vanligt glömt vilken bok), ska kanske sammanlänkas med baltländerna. Så man vet aldrig om något folkminne av sjunkna markområden vid Orkneyöarna letat sig ner genom Europa och bildat mönster för en inte närmare specificerad "Underworld"...

    Folkminnen är ju fragment som tittar upp ur Psykets flytande värld (Jungs kollektiva omedvetna) och lever sitt eget liv bortom vetenskapsmännens tröstlösa jakt på "objektiv, upprepbar sanning".

    Ett minne eller en kunskap kan vara borta länge och väl och sedan i diffus version poppa upp på helt otippad plats i världen och det finns inte ett enda existerande yttre kriterium som talar för att upplevelsen har historiska rötter.

    Folkminnen (eller här: -etymologi) glider samman med vad man kan säga om drömmarnas kuriösa sätt att blanda fakta med fiktion…

    I en del "tidigare liv"-drömmar har jag roats av hur förrädiskt väl nutida och historiska detaljer mixats samman - och jag visste inte ens att det var sanna historiska detaljer förrän jag började forska i möjligheten att dröminnehållet var av historisk art.

    Bland annat har jag hittat kinesiska tortyrredskap i mina drömmar som jag helt enkelt inte kände till vid tiden för drömmen. Jag tror jag har skrivit om den upptäckten som tog ett kvarts sekel att göra. (Det var ett vedervärdigt slut i det livet, och kanske därför den minnesbilden alltjämt finns på botten av "mitt" lilla hörn av Världssjälen.)

    :-)

    Dock, försök till "objektiv" etymologi enligt Siwerts huvud:

    Ork/Orc/Orch är roten.

    Likt undertypen "cockney" står det nutida Orkneyöarna för "öarna där det bor orker" (jfr Tolkiens äckelvarelser - som hämtade ur ett dödsrike).

    Orkus/Orcus hos Lukretius glider in på latinska böjningsformer som jag, ingen latinare, inte vågar uttala mig om annat än man instinktivt känner igen böjningsmönster man sett många gånger i skilda sammanhang. Hades/Orkus, etc.

    SvaraRadera
  3. Jag har också haft sanndrömmar dock inte allt för ofta men den mer fantastiska av dröm från historien visade sig även det kanske sann. Jag jobbade på ett slott och en natt drömde jag att jag med häst och vagn kom till slottet och till en slottssal alldeles bredvid kyrkan. Det märkliga är att det finns ingen kyrka där idag. Men många år senare fick jag det bekräftat utan att jag dess för innan försökt ta reda på något av det att det var som så att där fanns ej kyrka.

    By the way letade om norrlänsk genforskning bakåt och fann på nätet sidor om att jättar bor inuti vårt äpple till planet. Så nord som sydpolen är strategiska punkter att bevaka som nu verkar ske här i norr där istäcket börjar släppa. Jag är nämligen född med 6 fingrar på en hand och det är mer vanligt i norr och jag minns inte men tydligen har det parat sig enligt denna märkliga historia med dessa jättar i större utsträckning. Ja de har väl då 6 fingrar kan tänka. Ja jag är i så fall genetiskt en del jätte..hihi ja ja lustiga sidor på nätet och vem vet kanske är det som så?

    SvaraRadera
  4. Kyrkepisoden är spännande. Tydligt tecken på att ha kontakt med platsen i äldre tid. Folk eller åtminstone djurliv på jordens innanmäte är en klassisk myt. Jules Verne gjorde en känd bok av fantasin!

    SvaraRadera