The Lamb lies down on Broadway

"Människolamm komplett med öron"

Av alla 1970-talets progressiva rockgrupper lyckades jag nästan helt missa Genesis ("begynnelse", "födelse"). Alla andra hade ju skivorna, och det tog jag som ursäkt för att botanisera i andra musikaliska riktningar.

I have always, always

grown my own before -

all schools are strange...

Marc Bolan (T.Rex - "The Slider", 1972)

Därför vet jag inte riktigt vad albumtiteln i rubriken syftade på. Men jag kan gissa. Genesis bestod av högutbildade ungdomar med kulturhistorisk medvetenhet.

Lammet är förstås Jesus som offerlamm. Genom sin död sonar han folkets synd - det var en utbredd tanke vid den här tiden att det judiska folket avvikit från den mosaiska tron, från Guds förbund, genom att hänge sig åt "västerländskt leverne" (hellenistiska kulturbruk som t.ex. att ränna runt som idioter på idrottsanläggningar istället för att skola själen via textstudier).

Men vad det försonande offerlammet gör för att inför Domedagen och den påföljande eran förbättra oddsen för dem i nöjesindustrin (Broadway), förblir lika dunkelt som det "missbildade" turkiska lammet som föddes med ett omisskänneligt människoansikte (Aftonbladet).

I ett möte med ett bona fide medium jag hade som ung (se berättelsen här), ställde jag en fråga om en incident som delvis var anledning till mitt hembesök hos den gamla damen: hon skulle ha sett min avdöda mormor manifestera sig i rummet hemma hos sin dotter och avge ett trösterikt budskap.

Dotterns kuriositet väcktes genast och hon frågade hur modern såg ut. Mediet svarade att hon bar en klänning i en viss färg (jag har glömt vilken). Dottern utbrast då, "Konstigt, mamma avskydde alltid den färgen."

Vid mitt besök hos mediet kom förklaringen. Hon hade bara hittat på det här med klänningen för att "inte skrämma" den anhöriga. I själva verket manifesterade sig den avlidnas ande inför den synska kvinnan enbart som ett huvud, utan kropp. Ungefär som lammet här ovan.

Det utlöser frågan om vilken själ det är som så förirrat sig att den vandrade in i en annan skapelseordning men ändå visar sitt rätta ansikte genom det veterinärerna i brist på insikt kallar "genetisk mutation".

Vilket offerlamm är detta, och för vilka? Är fördömelse ett soningsoffer? Vilka har då de till död destinerade haitierna friköpt? Sig själva (karmisk upplösning som ger avslut)? Eller fler?

I synske Edgar Cayces geografiska visioner över en äldre värld skulle Haiti vara en av flera före detta bergstoppar på det sjunkna Atlantis. Det är så synd att de ryska skattsökarnas preliminära fynd av något på djupet just utanför Kuba i början av 00-talet aldrig blev något mer än en aptitretare...

I den ockulta litteraturen saknas inte fantasifullt spinnande på de "kraftanläggningar" som står djupt under vatten och alltjämt interagerar med världsrymden.

Ta allt detta bara som en metafor och frågan kvarstår ändå: var den remarkabla "virtuella" soleklipsen jag nyligen tittade på ett synliggörande av ockulta sammanhang i naturen, och där faktiskt en glömd civilisation "före stenåldern" har med världsödet här och nu att skaffa?

Edgar Cayce menade att 1900/2000-talet var en utsträckt period då Atlantis KARMA - ett civilisationskarma - nådde ett fullt varv och att korrektioner nu var att vänta för felsteg i det avlägsna förflutna...

Att som jag gjorde, i en kommentar till eklipsinlägget, peka på slaveriet som ockult anledning till jordbävningen, kanske var historiskt kortsynt. Edgar Cayce nämnde dessutom (lustigt nog) de synteser mellan djur och människa och djurart och djurart som var regel i gammal atlantisk tid. Nu är vi där med människans och djurarternas genom avkodade och redo att börja bygga "freaks" av våra hjärtans fulla lust.

Se förloppen inom genderdiskussionen och legitimerandet av människor i alla upptänkliga typer av relation som en parallellutveckling - människan har just börjat förgripa sig mot skapelseordningarna, som Cayce hävdade hade skett en en avlägsen civiliisation. "X och Y" var förstås känd vetenskap när han tranceföreläste på 1930-talet, men man skulle i en yvig tolkning kunna tänka sig att han såg framåt i tiden men tillbakadaterade vår tids (gen)manipulativa mentalitet till en sedelärande berättelse om de hybrisdrabbade atlantiernas uppgång och fall. Caycematerialet sätter verkligen myror i huvudet på den bäste!

Atlantiernas "korsningar" av arter tillhör de mest svårsmälta delarna av hans tranceinformation - de låter som läsefrukten av någon som tagit bokstavligt mytiska motiv som t.ex. kentauren, hästmänniskan! Rimligen utlöser de hånleenden hos alla som helt låtit sig fångas in i det biologiska tänkandet av idag. För Cayce talade helt enkelt om en äldre civilisation på jorden som var otroligt överlägsen vår egen tid i frågan om "mind over matter", psykets (själens) förmåga att PROJICERA SIG IN I VILKET GIVET MATERIELLT SAMMANHANG SOM HELST ... och "materien" fogar sig, mjuk som modellera, efter det inkommande andliga direktivets "form".

Försiktigt talar nu biologin om "epigenetik", styrande faktorer "invid" men inte längre inuti själva arvsmassan. Nå, tusenfaldiga ert mod och våga se även kosmisk bakgrundsstrålning som en epigenetisk faktor, eller - och mycket potentare - solsystemets planetära arrangemang. Kanske är till och med en enskild människans tankar en "epigenetisk" skapande faktor.

Nyckelordet här tycks vara genesis, skapande kraft i kontrast till "blind evolution". Här är den då den yttersta striden under Armageddon: mellan mörkrets handlangare som predikar nihil, intighet och meningslöshet som drar på sig Ljusets krigsänglar, de som visar att det finns Intentioner och Mening bakom allt som sker.

Lite längre tillbaka i västerlandets historia, före materialismen drog länderna i mörker, kallades det senare för teleologi. Tanken går ända tillbaka till Platon: bakom varje fenomen i världen finns en Form som både är A och O, Alfa och Omega. Slutmålet ligger inbäddat som potentialen i fröet. I den bemärkelsen är inte lammet med människohuvudet alls en genetisk mutation utan en alldeles avsiktlig "giv".

För den med ögon att se, och öron att höra som Jesus sade i en uppenbar allusion till att livet har en uppenbar sida för de naiva realisterna (där befinner sig alla empriker, mätande och vägande det som går att kvantifiera), men också en ockult sida där Meningen väntar och lockar människan (kanske som en hägrande siren, kanske som ett sändebud - vi vet inte, och det är en risk...).

Vilket är budskapet när en människosjäl identifierar sig med, projicerar sig in på djurens nivå? Är inte detta exakt den kritik påven Benedikt XVI riktar mot filmen Avatar - att den vilseleder människoanden att identifiera sig med sitt biologiska substrat?

*****

Se analys av påvens horoskop här.

Relaterat blogginlägg: I väntan på den sjunkna staden

Se här om Kuba-sensationen med den "sjunkna staden" (som kom av sig).

Att ryssarna inte lyckades hitta finanisärer för en ny dykning efter att att ha använt underdimensionerad utrustning vid första försöket (efter den inledande sidscanningen i skattletarsyfte) var en sådan icke-nyhet att jag hittade uppgiften på nätet enbart i en kubansk tidning översätt till engelska...