Alls inte att Du var oförmögen att låta de upprätta nedgöra de gudlösa i strid,
Eller krossa dem med ett enda slag genom fasansfulla vilda djur eller ett kärvt maktord,
Men genom att döma dem lite i taget gav Du dem möjligheter till ånger,
För Du var inte okunnig om att deras ursprung var ont,
Och deras illsinthet medfödd,
Och att deras sätt att tänka aldrig skulle komma att förändras.
Salomons visdom 12:9-11
Judisk text från cirka 1a århundradet fvt. Notera hur delikat författaren söker balansera absolut determinism (vilket för en enskild människa yttrar sig om att hon föds till ett predestinerat livsöde) och fri vilja. Texten ska förstås i skenet av den judiska läran om de två andarna, vilken bl.a. går tillbaka på Zoroastrianismen. I denna strikt dualistiska världsbild existerar Ljus och Mörker, och fenomenvärlden uppstår i krafternas möte. Perserna MÅSTE ha fått den här dualismen från ännu längre österut - från kinesernas Yin & Yang-lära, eller också ar båda två grenar på ett så ålderdomligt synsätt att det förlorar sig bortom vår historieskrivning.
Teologi är ett härligt, snårigt område. I den här, de judiska esséernas lära om de två andarna förefaller t.ex. inte Gud vara allsmäktig. Som NOUS - kosmiskt medvetande - är Gud visserligen medveten på alla platser samtidigt och vid alla tidpunkter. Gudomen vet därför redan hur en människa kommer att sluta sina dagar. Likväl innehåller texten den paradoxala idén att Gud ändå söker väcka Mörkrets söner (materialister) genom att portionera ut lidande som återspeglar deras tidigare överträdelser - detta trots att de är predestinerade att inte höra Livets tilltal! Jag förmodar att det är här det mänskliga tänkandet går in i väggen. Frågorna är för stora för att lösa via diskursivt tänkande.
Jag har inte sett någon annan judisk text som kommer så nära en karma-lära som denna, och själens evighet (preexistens) förutsätts också. Intressant läsning som återfinns bland de s.k. Apokryferna - litteratur som till sist varken hittade in i den hebreiska bibeln eller i kristendomens motsvarighet.
Teologi är ett härligt, snårigt område. I den här, de judiska esséernas lära om de två andarna förefaller t.ex. inte Gud vara allsmäktig. Som NOUS - kosmiskt medvetande - är Gud visserligen medveten på alla platser samtidigt och vid alla tidpunkter. Gudomen vet därför redan hur en människa kommer att sluta sina dagar. Likväl innehåller texten den paradoxala idén att Gud ändå söker väcka Mörkrets söner (materialister) genom att portionera ut lidande som återspeglar deras tidigare överträdelser - detta trots att de är predestinerade att inte höra Livets tilltal! Jag förmodar att det är här det mänskliga tänkandet går in i väggen. Frågorna är för stora för att lösa via diskursivt tänkande.
Jag har inte sett någon annan judisk text som kommer så nära en karma-lära som denna, och själens evighet (preexistens) förutsätts också. Intressant läsning som återfinns bland de s.k. Apokryferna - litteratur som till sist varken hittade in i den hebreiska bibeln eller i kristendomens motsvarighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.