måndag 25 januari 2010

Insekter är "superorganismer"

ScienceDaily rapporterar en välbekant "nyhet", återupptäckt av vetenskapen vars misstro till andras utsagor lett den till att bilda en skyddad verkstad där de själva är överdomare över vad som ska få stämplas som sanning.

Jag har tidigare nämnt en iakttagelse att termiter i en termitstack verkar ha "röntgenblick" för de andras arbete även när en försöksledare blockerade termiterna från varandra genom ett hinder (träplanka eller liknande). Ungefär som om termiterna grävt en gång från varsitt håll och "i blindo" möttes på exakt rätt ställe istället för att gräva förbi varandra.

Det nya fyndet består i att det förefaller råda en mikro/makroparallellism mellan en hel insektskoloni och de enskilda medlemmarna. Nyheten var inte ny eftersom den triggas varje gång man för frågor om arter och Platons Former på tal. Existerar "myran" som en idé i Platons transcendentala "blueprint-region", då är alla dess enskilda instantieringar i fysiska små kryp en lägre grad av verklighet och den monistiska materialismen en felaktig modell. Vad som inom vissa arter ter sig som de enskilda instanserna "personlighet" är bara en följd av det Platon kallade för det inbyggda felet i universum, så imperfektioner från den bakomliggande Formen.

En nära besläktad formulering hördes i USA:s kända trancemedium Edgar Cayce (1877-1945), där man emellertid alltid kan tänka sig gråhårig över källorna till informationen han levererade under självinducerad hypnos. I vaket tillstånd var han en "god praktiserande kristen", söndagsskolelärare vid sidan av sitt dagjobb som porträttfotograf.

Hans märkliga förmåga attraherade inledningsvis närkretsen som var kristen, men vartefter ryktet spred sig (en förstasida i New York Times 1910) kom människor från alla möjliga branscher och livsåskådningar att sitta vid hans sida, tillsammans med hustrun som överinsåg trancesessionerna, samt en stenograf.

Cayce förklarade i en tranceföreläsning om själva trancetillståndet att materialet som kom från hans undermedvetna var av komposit natur. I vissa fall behövde hans psyke bara "telepatiskt" tappa den som sökte råd och svar, i andra fall kunde Cayces undermedvetna kontakta hela universums databank, vilket var vad han beskrev det som.

Hans omedvetna psyke kunde alltså förflytta sig genom det vi kallar tid och rum och "läsa av" den historia som genomströmmat bestämda lokala positioner - för sjukdiagnoser på klienter behövde han veta exakt tid och plats, och klienten måste befinna sig på den adressen för att hans trancetillstånd skulle fungera! De här berättelserna runtomkring Cayces remarkabla förmåga är egentligen lika intressanta som det ibland udda material han levererade.

Från någon källa, som inte längre kan bestämmas, men säkerligen föranledd av en "kristen frågeformulering", kom så svaret på frågan om skillnaden mellan själens beskaffenhet hos djuren jämfört med människan. Cayce deklarerade då ur hypnos med sin föreläsarröst att djuren inte som människan äger några individuella själar, de har "kollektiva själar". Och det är här historien knyts samman med Science Dailys rapport.

Det nya fyndet påminner i mina ögon också om fraktaltänkandet, vilket i sin tur också har antika förlagor i nämnda mikro/makrokosmiska parallellism. Det är samma tanke som astrologin bygger på. Direkt "strålning" från planeterna till människan på jorden är den naiva materialistens föreställning och den som de mer obildade skeptikerna brukade använda för att söka förringa astrologin.

Den bättre diskussionen borde istället föras längsmed den gestalt som här börjar framtona. Astrologin kanske fungerar eftersom den bara återupprepar, i en annan skala, de "first principles" som matematikern och flygingenjören Arthur M. Young menade att astrologin synliggjorde. Astrologin beskriver alltså en djupare verklighet än forskningen ännu nått fram till, men en verklighet som antikens visa män tydligen kodade i en förrädisk bildsymbolik.

Kanhända är varje levande människa på jorden en unik liten "iskristall" som repeterar samma form som solsystemet (och ytterst hela kosmos) på något plan bildade just vid födelseögonblicket i fråga (det går att sätta startpunkten var man vill, PRINCIPEN visar sig ändå efter en tids observation). Detta var då den stoiska filosofins sympatheia-tanke som också den klassiska mekanikens företrädare och dagens determinister är anhängare av. Deras hoppfulla tes lyder: "Givet en tillräckligt kraftfull dator skulle egentligen hela universums orsakssammanhang kunna kalkyleras."

Detta är då materialistisk monism, innan man tagit hänsyn till de ingrepp i tillvaron som Observatören (anden) är kapabel till. "Observatörseffekten" har seglat upp som en faktor inom kvantfysiken och påminner om att hela föreställningen om en objektiv materiell värld är just bara en fantasi från den tid då kolonialistiska europeer trodde de kunde Kontrollera det fysiska universum, om inte annat så i sina egna tankar. Se här min astrologiska analys av den förvisso skarptänkte Laplace, han som i samspråk med Napoleon inte sett något behov av "hypotesen Gud" i sitt arbete.

Man behöver inte själv vara matematiskt bevandrad för att se vilken makttripp allt det här med inhägnade skyddade verkstäder och empirisk verifikation egentligen är. Det är en historisk reaktion mot en annan, högre stående mänsklighet som ännu använde sig av ett sjätte sinne, en äldre filosofi som menade att sann kunskap var tillgänglig direkt från inom människan (enligt sympatheia-teorin här ovan) eftersom, med de indiska filosoferna, "den som på 'här' och 'där' gör en åtskillnad (vetenskapens dikotomiserande grundförhållande), går från död till död."

Om Observatören nu inte är en del av världen var likafullt materialismens sätt att dödförklara Anden och undanta medvetandefenomenet från dess ekvationer ett patetiskt besannande av den indiska filosofins nästan hånfulla definition av den total imbecillens sätt att hantera kunskapsteoretiska spörsmål - en sådan som i mörker vandrar från en död till nästa.

Platonismen såg också igenom misstaget med att gräva sig allt djupare ner i Moder Mayas illusoriska värld. Efter en kort tid i bifurkationernas labyrint inser man Principen, att den ligger inbyggd i varje litet sandkorn för den som möter världen på rätt sätt. I det läget upphör Satan att kontrollera psyket, och man genomskådar det scientistiska blindstyret för den själ i fritt syndafall som han var. Om bildspråket ursäktas...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar