söndag 3 januari 2010

Det sista mästerverket



Hur bryter själen fallet ner i än mörkare mörker om karma-bränslet bara räckte till en födelse till en B-nation där sekulärt tänkande anses vara upplyst, en nation som Sverige? Kanske genom viktiga möten med rätt människor vid de nyckelpunkter då man är redo att pröva andra grundmönster för sin idé om vad allt handlar om.

Det var vad som hände mig när jag strax före 20-årsdagen klev in i en new age-bokhandel i Stockholm sommaren 1979 för att hitta litteratur om Nära döden-upplevelsen som jag just hört på radion om.

Det var eftermiddag och jag var ensam långt inne i butiken när en ny kund kom in och frågade efter en bok vid namn I Ching (en av de fem konfucianska klassikerna). Jag överhörde frågan och fick gåshud fast jag inte ens visste vad "I Ching" var för något. Jag gick bort till kunden och ställde några frågor.

Så inleddes en viktig kontakt i mitt liv som löst matchade en barndomsfantasi från sexårsåldern om att ha varit kines, och som kom att avgöra hela mitt livs intresseriktning. Märkligt nog hade jag bara drygt 2 år tidigare målat en surrealistisk collageliknande väggmålning i Bromma gymnasium (en stockholmsförort).

I tavlans centrum en ung man - jag själv kan förmodas - runt vilken väggar, golv och tak rasade in. Den unge mannen surfade med häpen blick befriad ut från det nedbrutna rummet på en kraftfull vattenstråle vars upprinnelse kom från en okänd källa till vänster om det rum vars väggar den bröt igenom. Ska man vara riktigt noga måste den surfande ynglingen ha ridit forsen redan innan den bröt sig in - och ut - genom det kubiska rummet.

(Kuben var förstås en symbol för materialismen, en av de platonska soliderna, men det insåg jag först senare.)

Under det uppbrutna golvet syntes ett tidigare dolt, underliggande schackbräde vars svarta och vita rutor tydligt anknyter till I Ching-motivet med dess 64 direktiv för agerande i harmoni med de kosmiska lagarna, allt baserat på den "svart-vita" Yin/Yang-läran.

Uppe till höger och bortom de rasande cementväggarna avtecknade sig stigande blåfärgade "frisjälar" som tydligen lämnade jorden och förenade sig med planeter och stjärnor i svarta rymden.

Nu 50 fyllda är det ingen tvekan om att 17-åringens undermedvetna i koncentrerad bildform "uppenbarade" de viktiga områden han hade att söka kunskap om i detta liv. Uppgifter själen förutsatt sig för denna inkarnation! Vi kommer hit med en "Att göra"-lista! En kartritning blev synlig och som innefattade astrologin (planeterna) - men med en tematisk precision den astrologi som roat mig så inte själv är i närheten av!

Född in i en torftig materialistisk miljö ("den rämnande cementgrå kuben"), dominerad av ett enahanda pratande om pengar, projicerade det undermedvetna ("vattenforsen") en helt annan världsbild mot den vägg vi elever med estetiskt tillval ålagts att fylla med konst.

Samtliga de andra 6-7 konstnärerna in spe målade fönsterrutor ut mot socialrealistiska scener, vad jag minns. Jag ensam ritade en tung, förgylld tavelram kring mitt motiv och hade mage att kalla hela härligheten "The Last Masterpiece" - "Det sista mästerverket". Kanske var tanken att skapa motvikt mot maneret som drog mot färgmättad serietidningsillustration.

Det ska tilläggas att jag vid 17 inte hade några som helst kunskaper om själavandring, astrologi eller kinesisk filosofi (utöver sexåringens fabulerande om att ha varit kines för länge sedan). Det tog två år ytterligare innan jag hörde om "tunneln" och "nära döden" och som första guide i en okänd värld mötte en skicklig statistiker på Statistiska Centralbyrån i new age-bokhandeln, han som introducerade mig för det säregna trancemediet Edgar Cayce. (Det förklarar varför "den sovande profeten" nämns relativt ofta på bloggen.)

Cayces information att själen faktiskt reinkarnerar mellan olika planeter i solsystemet förutom på jorden, fanns faktiskt förespeglat i väggmålningen, och jag mötte bara några år senare samma föreställning i indisk filosofi genom boken Bhagadvad Gita ("Herrens sång") - ett veritabelt smörgåsbord av gamla filosofiska uppfattningar.
Anmärkning. Cayces vision var naturligtvis inte en naiv bild av liv på andra planeter - våra fem sinnen tillåter oss bara se universum som stenbumlingar och kemi och det är bara den som fastnat i en sådan syn på verkligheten som sitt grundmotiv som börjar fantisera om "gröna marsianer" eller aliens med stora svarta ögon.

Cayces invånare på Mars eller Venus ska hellre ses som delmängder i utbredda medvetandetillstånd - planeten är bara en "platshållare" i vår skiktning av verkligheten.

Eller, med matematikern Alfred North Whitehead, vars filosofi jag sent omsider upptäckt, delmängderna är "tillfällen till erfarenhet". Whiteheads "occasions" tycks i engelska språket kunna varar verksamma orsaker och inte bara passiva konsumenter av erfarenhet. De levande andevarelserna ("själen") har kallats många saker genom tiderna, men nog känner man igen dem, alltid.

På senare år har jag hittat snarlika synsätt på samma idé bland hellenistiska filosofer, vilket mattat Edgar Cayce-effekten en smula. Det han sade i trance, så märkligt för en ung man på 20 utan klassisk skolning, var i själva verket bara ännu en utlöpare av det tänkande som inte längre kan kallas västerländskt utan, med Aldous Huxley, den eviga (eller oförgängliga) filosofin - tankar som spontant uppstår i varje högkultur hos dem som funderar (filosoferna) eftersom den bakomliggande Verkligheten tycks vara "arketypisk", dvs idéstyrd.

Därför kommer aldrig den "hårda" vetenskapen att kunna uppfinna några "bokstavliga" sanningar om vår värld än sådana som är formade enligt de underliggande arketyperna. Ateisten må förneka Gud, men vad gör han då istället? Jo, byter ut Skaparen mot Big Bang! Det är så löjeväckande att man skrattar på sig när man inser hur Nihilisterna har gått i baklås och bekämpar just de föreställningar som enklast (Occams rakkniv) förklarar varför de finns till: De finns för att deras själar processar Idéer (eller Former)! 

Reinkarnation, min själ! Den är en realitet och den falsifierar omgående hela den sekulära humanismens basis i biologi och neurologi! För dagens västerländska vetenskap kan inte utan en enorm revolution förklara hur minnen från en människa som levt på en annan kontinent i en annan tid plötsligt finns som personliga minnen i en ny människa någon annanstans.

*****

Till sist - dagarna efter att det här redan skrivits hamnade jag på en nätartikel som diskuterade astrologins betydelse vid tiden för Roms övergång från republik till monarki i och med kejsar Augustus makttillträde.

Jag erkänner att det aldrig fallit mig in att läsa 17-åringens motiv med kyligt blå "andevarelser" som i flertal susade upp mot stjärnorna på det sätt som den här forskaren presenterar en romersk föreställning, men visst är det kollektiva undermedvetnas outtömliga ymnighetshorn fascinerande!
Comets were generally read as unfavorable omens, signs of war or other calamities, but our sources tell us that after the death of Julius Caesar, certain people at Rome began to express the belief that this particular comet, so far from being a bad omen, was in fact the soul of Julius Caesar mounting the sky to become a god.
Chicagos universitet (min kursivering)

PS. Den illustrerande boken är ett i alla avseenden mediokert försök att skriva om spelreglerna i I Ching och hitta en dold kod i den - som om inte redan originalet är en kod! (Lyckligtvis är den för länge sedan ur tryck och lär aldrig se dagens ljus igen.)

Men det kitschiga 80-talsomslaget påminner om "livsdrömmen" jag hade flera år tidigare, med ett schackbräde som låg gömt under kubens golvplan - metafor för en underliggande spelplan på vilken livet utvecklas i harmoni med andliga lagar, varav naturlagarna förefaller ingå som ett mycket litet subset.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar