Hermes, helare & transportör

Hermes som helare och
själars vägledare

En historia ur verkliga livet. Jag träffade ett helande medium vid 20. Hon var bekant till en släkting för vilken jag entusiastiskt berättat historier om livet bortom ljuset i tunneln och annat jag upptäckt vid 18-19 och som jag inte kunde förstå att ingen talade om - sånt här material förändrade ju hela förutsättningen för livet! Det var den på sin tid omvälvande boken av dr Raymond Moody om nära döden-upplevelser som fått mig att sitta upp och lystra.

Släktingen i sin tur återberättade mina historier för sina bekanta, vilket lockade fram "erkännandet" om medialitet från den här kvinnan. I maj 1980 arrangerades ett möte på tu man hand mellan oss. Ett vägskäl i mitt liv, kanske ett av de viktigaste.

När jag kom till hennes lägenhet visade hon mig runt och pekade ut litet hemmagjort altare i sovrummet där hon brukade "distanshela" sjuka människor genom bön. Lite senare samma kväll tog hon fram en packe Kirlian-fotografier (aurafoton) på sina händer. Eftersom jag redan sett såna i böcker, noterade jag direkt skillnaden.

"Här ser du varför jag kan hela", sade kvinnan, "jag har fått en dubbel portion med mig" (jag minns den här meningen ordagrant). Vad hon syftade på var att det utanför den normala coronan runt den fotograferade handen fanns ännu ett ljussken som liknande ett svajigt norrsken. En extra "spökaura"!

Sen förde hon handen under soffan där jag satt och omgående gick en glödhet energi rakt in ändalykten och upp genom ryggraden på mig! Jag, tjugoåringen, blev livrädd. Den kanske sextioåriga kvinnan skrockade roat åt min överreaktion.

Vad jag än hunnit läsa om "ut ur kroppen"-upplevelser och annat sällsamt, var det här första konfrontationen med den äkta varan! En handfull böcker med new age-innehåll hade plötsligt blivit påtagligt verkliga.

Nå, så utflippad var inte litteraturen - jag höll mig borta från tonårens von Däniken och annat uppenbart sagoartat. Inte så många månader innan mötet hade jag t.ex. läst en populärvetenskaplig sak om cykler (som säkert förberedde mig att acceptera astrologin då den innehåll den rätt kända berättelsen om radiobolaget RCA:s ingenjör John Henry Nelson som råkade upptäcka att mellanvågssändingar försämrades när planeterna stod i vissa geometriska förhållanden till varandra):

Sen pratade jag och helerskan hela kvällen. Hon nämnde flera av sina tidigare liv, berättade om sin "guide" på nästa existensplan - en före detta äkta man som inte längre dippar ner i materialitet utan har högre administrativa jobb för de själar som fortfarande reinkarnerar... Redan kvinnans energistråle hade mig såld och jag kände ju igen det där med själavandring också...

Sen den kvällen är jag immun mot skeptiker, dessa fattigare själar som måhända kommer igen på spurten. Men tyvärr går det tretton på dussinet av dem i Sverige, med dess tradition av ingenjörskonst och simpel modellering enbart på basis av redan kända fakta. Ingen plats i mätbarhetens rike för funderingar över vilka världar som inte ens i princip kan mappas upp via vetenskaplig metod (då de inte lätteligen kan fångas in med vår nuvarande hjärnkapacitet, i så måtto vi bara nyttjar vårt logiska luftrum...)

Här ett varmt minne, en dedicering i en "spiritistisk" bok, "Samtal med en ledare i andevärlden", hon gav mig den kvällen:

Efterspelet

Att kvinnan gjort ett intryck syns inte minst av bokinköpen den efterföljande tiden. Två månader senare läste jag t.ex. den här genomgången av två västerländska reportrar av ryssarnas parapsykologiska forskning "bakom järnridån":

Vid den här tiden hade jag ännu inte mött astrologin, och först nyligen, sommaren 2008, kom jag mig för med att ställa ett "event"-horoskop för kvällen som dediceringen i boken förevigat.

Jag noterade några uppenbara koincidentiella kopplingar mellan min födelsehimmel och majkvällen 1980, men lämnade frågan därhän. Nyligen, på min astrologiblogg, tog jag mig emellertid för att undersöka horoskopet för dagen då en annan viktig bok i mitt liv "hittade hem". Här är den studien.

Koincidenserna, som den jungianska djuppsykologin hellre skulle kalla synkroniciteter ("icke-kausala men meningsfulla samband"), är rätt uppenbara. Min födelsehimmel överst och kvällen med helaren därunder:

Som synes startar kvällen vid 18-tiden med psykets och den mystiska femininitetens planet Månen oerhört lägligt placerad för att ge min Sol i fem grader Vågen ett djup att spegla sig mot! Fet synkronicitet! Utan en "kvinna" eller reflektor har Solen ingen självkännedom alls - den bara gasar på! Kvällen var av stort värde för mitt "solära" liv.

Månen är dessutom den mest framträdande vid den här timmen eftersom den just då stiger över mötesortens östra horisont. I så måtto reproducerade kvällen närapå min egen födelsehimmel där också den psykiska Månen steg i öster i ett tecken av Luftelementet.

En ytterligare koppling mellan mig och tillfället ges av att Venus denna majkväll passerade genom Merkurius tecken Tvillingarna och ganska perfekt nuddade vid min Tvillingascendent och Måne. Min reflektor, pysket, blev varse ett "venusianskt" fenomen (minns här att Venus skapar förbindelser där Mars är en krigare som bryter förbindelser).

Venus - en kvinnas närvaro invid min kropp. Säger något i samläsandet av de båda horoskopen att det var ett möte på "energinivå" och inte en fysisk kärleksberöring? (Vilket det ju inte var - hon höll handen under soffan.)

Ja, själva elementet talar väl sitt tydliga språk, och de traditioner som i Luftelementet vill se en koppling till "psykiska verkligheter" kan ha rätt. Astrologin är ett kärl i vilket alla häller ner sina egna favoritidéer, och det kan bli rätt förvirrande om man inte är klar över vad slags bilder eller metaforer man använder, och hur de logiskt förhåller sig till varandra.

Månen som psykets planet skär sig t.ex. rätt illa med associationen av "paranormal varseblivning" till Luft - Månen associeras normalt med Vatten och känslolivet medan det luftblå elementet normalt sett representerar mentala och logiska konstrukt.

Här bör man dock noga minnas Månens tecken och element som preciserar vad typ av psyke man har att göra med. Astrologin är inte literalistisk. En Måne har inte längre sin naturliga koppling till tidvattnen och havet när den befinner sig i Jord. Böljegången stillas i detta stabilare element, så symbol också det är!

Man kan även göra en enkel distinktion (som så ofta görs) och tala om en symbols exoteriska och esoteriska sida. Visst är Merkurius, Tvillingarnas härskare, på det yttre vardagliga planet en försäljare och en kommunikatör.

Men esoteriskt är han också, som grekernas Hermes påminner om, den gåtfulla budbäraren som reser mellan alla existensplan! Den här berättelsen har droppat ur bilden i ett materialistiskt västerland där psykologin bara reducerats till att beskriva individuell egopsykologi (eller social relationspsykologi).

Man kan säga att redan i den förlusten av tankehöjd stängs dörren till planeternas djupare signifikanser eftersom dessa bottnar i en äldre världsbild som människan tror hon "utvecklats" förbi. Sanningen är att arketyperna är tidlösa och alltid desamma. Möjligen är vår tid extremt andefattig men då och då föds likväl människor som bryter mot "vad som är möjligt". Kvinnan med helarförmågan var en sådan.

Bland flera enastående berättelser jag fick höra från helaren, fanns den om hur hon träffade sina klienter. Hon gick till sömns varje kväll och lämnade vid insomnandet sin kropp genom det ena benet!

Via detta märkliga sätt att frigöra sig från den fysiska kroppen (som jag aldrig senare stött på i någon bok i dessa ämnen), färdades hon sedan om natten över hela världen och sökte, vägledd av sin överordnade guide, efter sjuka människor som hon hade rätten att hela. Hon underströk för mig att hennes guide hindrade henne i vissa fall - dessa människor behövde sin sjukdom för att lära sig någon lärdom i livet.

Tillbaka i "denna världen" gick det sedan veckor eller månader och så kunde plötsligt ett brev komma med posten från någon avlägsen del av världen. (Här visade mig helaren en tjock pärm med brevkorrespondens.) Ryktesvägen hade hennes namn nått fram till den sjuka person HON redan hade valt ut!

Allt detta är så uppenbart den "högre" eller ockulta, esoteriska sidan av den silvervingade och flygande Merkurius/Hermes med sin Caduceus - samma "trollstav" som sedan blev emblem för den grekiska läkarkonsten.

Psykoterapi = Själens vårdande och botande

Det var länge sedan någon tog den uppgiften på allvar, konstaterade den jungianske djuppsykologen James Hillman barskt på 1970-talet. Väst har tappat kontakten med Djupet och därför dör vår civilisation alltmedan den attraherar allt uslare själar med allt mer ont bagage. Väst har blivit helvetet där ytliga människor grillas i sin egen ångest tills de själva bryter sig loss och börjar söka svaren på de eviga frågorna.

Visst kan det gudomliga tyckas sadistiskt, men det ligger i vår inre frihet att vandra så snett att historier som denna till sist bara ser ut som fabler och skrönor. Det är då vi kan tala om att ha hamnat under inom den lägre, den yttre Merkurius jurisdiktion, där skepsis och logik reducerar Intelligensen till nära nog noll. För, som Platon och antikens stora tänkare visste, är inte logik och intelligens samma sak. De är enligt indisk astrologi t.o.m. varandras fiender!

Solen finner ofta inget behag i Merkurius sätt att transportera dess budskap och en "bränd" konjunktion mellan Solen och Merkurius kan vara botemedlet: Solen gör sig fri från Merkurius vinklingar. Minns att hela mediebranschen behärskas av denne lägre Merkurius. Ack, den som bygger sin världsbild på enbart externa informationskällor!


Efterord

Jag blev själv indirekt vittne till ett av kvinnans helanden. Efter att ha - trodde jag - tagit farväl av min farfar som var döende i leukemi, hörde jag det viskas om att helaren på distans tagit sig an hans fall. Inte många veckor därefter skrevs han ut från sjukhuset - helt frisk. Mållösa läkare kliade sig i huvudet och undrade var leukemin tagit vägen. Farfar fick ytterligare 5-6 år i den här världen.

Naturligtvis går inte orsakssambandet att bevisa mellan helarens förböner och hans helt otippade tillfriskande, och detsamma gäller för kvinnans hand under soffan och min upplevelse av en glödhet energirusch genom hela kroppen. Som filosofen David Hume sa, vi bara antar att det föreligger ett orsakssammanhang mellan våra skilda sinnesintryck! (Möjligen drev Hume med skepticismen gernom att driva tvivlandet över allt in i absurdum - det finns vissa tvivel om hans seriositet som filosof...)

Men vem bryr sig om den nattståndna materialismens propsande på att allt måste vara orsaksbetingat? Uttrycker inte kravet på att se en fallande dominobricka fysiskt bringa nästa att falla en mer än väl överspelad värlsbild? Har inte kvantfysiken sedan årtionden visat att partiklar uppvisar omedelbar "medvetenhet" om varandras rörelse och imitation av varandra i hastigheter över ljusets? Här pågår med andra ord saker utan signalöverföring, utan kausalitet!

Vetenskapen vet med andra ord sedan länge om att kausalitet bara är en av många modeller för att förklara saker och ting. Vetenskapen har, tvärtemot vad skeptikern föreställer sig, genom kvantfysiken bekräftat religionens grundbegrepp transcendens - "överskridandet".

Det är den underhållande författaren och fd fysikprofessorn Amit Goswami som driver hem den här poängen (se hans namn-etikett eller tidigare lästips). För i de korrelerade partiklarna finns uppenbarligen en kontakt mellan dem som förutsätter en verklighet bortom tid och rum, en "transcendental verklighet" genom vilken partiklarna har omedelbar kontakt med varandra.

Skulle detta kunna vara det som det blå Luftelementet i dess mest ockulta eller esoteriska läsning syftar på? Är den luftburne Merkurius/Hermes symbolen för "ögonblickligt helande" och omedelbar förflyttning genom "hyperrymd"? Kanhända kommer Merkurius stolt att tjäna som emblem för morgondagens utvidgade världsbild och vetenskap?

Tänk - och du är där!