Obamas 2010 enligt det kinesiska ödet

"Vi är i krig, vi befinner oss i krig med al-Qaida."
Barack Obama, januari 2010

För Obamas 2010, låt oss ännu en gång konsultera "floderna Ho och Lo:s rationella talsystem", en medeltida kinesisk vidareutveckling i predeterministisk riktning av den konfucianska klassikern Förvandlingarnas bok.

Detta var i antiken en påbjuden studie i kosmisk lagbundenhet - alla politiker och ämbetsmän förväntades ha insikt i himmelens och jordens väg. Det här var på den tiden mänskligheten ännu inte i stor skala hemfallit åt hybris i inbillningen att de själva härskade över natur och universum, utan ännu hade en intelligent dialog med andevarelser och andra icke-mänskliga intelligenser.

Det visar sig att Barack Obama andra året i ämbetet går rakt in i väggen! Hans årsomen är möjligen det absolut värsta i hela Förvandlingarnas bok, och året kunde inte börjat sämre än med "flygplansincidenten"!

2010 betecknas med tecknet KUN. Cecilia Lindqvist inkluderade det här tecknet i sin vackra kaffebordsbok Tecknens rike. Hon beskriver trädet i kvadraten som "inhägnad" eller en människa omgiven av vänner (s. 299).

Så här används inte alls tecknet i Förvandlingarnas bok! Lyckligtvis lägger Lindqvist till betydelsen av någon som är hämmad från alla håll och kanter, kringgärdad, eller i svårigheter. En annan läsart som svarar väl till orakeltextens sentiment är "belägrad".

En mindre vanlig sidobetydelse visar sig intressant i Obamas fall: "sömnig" eller "dåsig" - vilket kan lätt kan utsträckas till den senfärdighet som han nu står inför: terroristen var ju redan känd och ändå saggade den amerikanska säkerhetsapparaten efter!  Det är notabelt att Obama föddes just då "sömngångarplaneten" Saturnus (på sanskrit: shani - "den långsamma") steg i öster! Det är en makthungrig planet man fyller sällan skostorleken!

Kapitel 47, KUN, i Förvandlingarnas bok lyder:

Övergripande domslut:
Belägrad [Omringad, Motgång].
Framgång.
[Det är] stadgan inom den stora människan
som bringar lycka, utan katastrof.
Den ordträngde [möter] ingen tilltro. 

Det är enbart "den stora människan" som klarar att vända ett så här kringränt och belägrat tillstånd till något gott, och som går i land med uppgiften utan att förorsaka "katastrof".

I Ching understryker att det är lönlöst att hålla tal (det Obama var så bra på!) i dessa omständigheter. Prövningens tid kräver fåordiga män som förkroppsligar Nikes gamla slogan, "Just do it!"

Det kinesiska systemet preciserar sedan årets övergripande "typsituation" eller Zeitgeist med ett av "perspektiven" (linjerna) i en symbolisk yin/yang-struktur.

__  __

______

______

__  __

______

__  __

Obama kommer inte att tvingas avgå 2010, vilket hade varit följden av linje fem (den nästhögsta), men det är sannerligen ingen munter scen att vid hexagrammets baslinje eller entré möta följande symboliska scenario:

Talvärde sex (yin) på botten:
Hans skinkor är omringade av trärötter.
Han förvillar sig in i en avskild [eller mörk] dalgång.
Tre år utan att se!

Eftersom Obama just tillkännagivit tillsättandet av en transsexuell man som inte kunde förlika sig med en manlig kropp utan opererade om sig till kvinna, är det värt att påpeka att första raden i det särskilda domslutet är en eufemism. Vad texten egentligen säger är att personen fått en trästicka intryckt i rövhålet, ursäkta franskan!

Texten lånar möjligen delar av allegorin från en tortyrkammare, och utvecklar sedan i vilket fall som helst en situation som omvittnar konsekvensen av bristen på reell manlighet (minns det övergripande villkoret: "den stora människan fixar även trängda lägen").

Tillsättandet av en transsexuell är något av det mest genanta tecken på inkompetens jag någonsin sett från en människa i den här maktpositionen. Jag tänker inte utveckla tanken vidare, var intelligent människa ser det djuppsykologiska språket - och det är inte vad Obama själv och hans politiskt korrekta spinndoktorer tror de åstadkommer. För andra kulturer än den västerländska, som ännu har en djupare insikt i livets spelregler, har Obama just begått självmord med den här signalen. Men det kommer han inte att förstå än på "tre år".

*****

På temat transsexualitet (bloggens läsare känner redan författarens tankar om reinkarnation och uppgiften att acceptera den kropp man karmiskt fått sig tilldelad i varje enskilt liv) fick jag nyligen höra en rörande historia om en transsexuell man som började sällskapa lite fastare med en lesbisk kvinna - bara som kamrater.

Tydligen, utan att någon riktigt fattade vad som hände, "klickade det" till i psykena på båda två och de började fungera normalt igen. Nu lever både i ett sexuellt heteroförhållande och psykopatologin hos dem båda är som bortblåst! 

En sann historia, uppsnappad via en bekant med ett förflutet i den världen!

Intressant nog var mannen, som uppgivet gick år in och år ut i dagdrömmar om en kvinnokropp, född med Solen i den sideriska zodiakens Kräftan - kvinnans eget tecken! För den med ögon att se, och öron att höra! 

På Sideriska siktet återkommer jag ofta till att zodiaktecknen i Vattenelementet symboliserar psykopatologiska fantasitillstånd, och till dem hör genderproblematik, vare sig man accepterar teorin om ett byte av kroppstyp mellan två liv som får själen att krisa, eller inte.

Den som är så hågad kan föra över dessa resonemang på Obamas 2010: den kinesiska visdomen beskriver hans sits i år som en som blivit rövknullad och därefter inte längre kan leda med omdöme. Från och med nu kommer han, likt människor i könskris, att i blindo vackla in i en flerårig mental förvirring.

Det är som upplagt för något slags 2012-scenario - löst fattat som jordens undergång!


DN om "underrättelsefiaskot". SvD om detsamma.

Det sista mästerverket

Hur bryter själen fallet ner i än mörkare mörker om karma-bränslet bara räckte till en födelse till en B-nation där sekulärt tänkande anses vara upplyst, en nation som Sverige? Kanske genom viktiga möten med rätt människor vid de nyckelpunkter då man är redo att pröva andra grundmönster för sin idé om vad allt handlar om.

Det var vad som hände mig när jag strax före 20-årsdagen klev in i en new age-bokhandel i Stockholm sommaren 1979 för att hitta litteratur om Nära döden-upplevelsen som jag just hört på radion om.

Det var eftermiddag och jag var ensam långt inne i butiken när en ny kund kom in och frågade efter en bok vid namn I Ching (en av de fem konfucianska klassikerna). Jag överhörde frågan och fick gåshud fast jag inte ens visste vad "I Ching" var för något. Jag gick bort till kunden och ställde några frågor.

Så inleddes en viktig kontakt i mitt liv som löst matchade en barndomsfantasi från sexårsåldern om att ha varit kines, och som kom att avgöra hela mitt livs intresseriktning. Märkligt nog hade jag bara drygt 2 år tidigare målat en surrealistisk collageliknande väggmålning i Bromma gymnasium (en stockholmsförort).

I tavlans centrum en ung man - jag själv kan förmodas - runt vilken väggar, golv och tak rasade in. Den unge mannen surfade med häpen blick befriad ut från det nedbrutna rummet på en kraftfull vattenstråle vars upprinnelse kom från en okänd källa till vänster om det rum vars väggar den bröt igenom. Ska man vara riktigt noga måste den surfande ynglingen ha ridit forsen redan innan den bröt sig in - och ut - genom det kubiska rummet.

(Kuben var förstås en symbol för materialismen, en av de platonska soliderna, men det insåg jag först senare.)

Under det uppbrutna golvet syntes ett tidigare dolt, underliggande schackbräde vars svarta och vita rutor tydligt anknyter till I Ching-motivet med dess 64 direktiv för agerande i harmoni med de kosmiska lagarna, allt baserat på den "svart-vita" Yin/Yang-läran.

Uppe till höger och bortom de rasande cementväggarna avtecknade sig stigande blåfärgade "frisjälar" som tydligen lämnade jorden och förenade sig med planeter och stjärnor i svarta rymden.

Nu 50 fyllda är det ingen tvekan om att 17-åringens undermedvetna i koncentrerad bildform "uppenbarade" de viktiga områden han hade att söka kunskap om i detta liv. Uppgifter själen förutsatt sig för denna inkarnation! Vi kommer hit med en "Att göra"-lista! En kartritning blev synlig och som innefattade astrologin (planeterna) - men med en tematisk precision den astrologi som roat mig så inte själv är i närheten av!

Född in i en torftig materialistisk miljö ("den rämnande cementgrå kuben"), dominerad av ett enahanda pratande om pengar, projicerade det undermedvetna ("vattenforsen") en helt annan världsbild mot den vägg vi elever med estetiskt tillval ålagts att fylla med konst.

Samtliga de andra 6-7 konstnärerna in spe målade fönsterrutor ut mot socialrealistiska scener, vad jag minns. Jag ensam ritade en tung, förgylld tavelram kring mitt motiv och hade mage att kalla hela härligheten "The Last Masterpiece" - "Det sista mästerverket". Kanske var tanken att skapa motvikt mot maneret som drog mot färgmättad serietidningsillustration.

Det ska tilläggas att jag vid 17 inte hade några som helst kunskaper om själavandring, astrologi eller kinesisk filosofi (utöver sexåringens fabulerande om att ha varit kines för länge sedan). Det tog två år ytterligare innan jag hörde om "tunneln" och "nära döden" och som första guide i en okänd värld mötte en skicklig statistiker på Statistiska Centralbyrån i new age-bokhandeln, han som introducerade mig för det säregna trancemediet Edgar Cayce. (Det förklarar varför "den sovande profeten" nämns relativt ofta på bloggen.)

Cayces information att själen faktiskt reinkarnerar mellan olika planeter i solsystemet förutom på jorden, fanns faktiskt förespeglat i väggmålningen, och jag mötte bara några år senare samma föreställning i indisk filosofi genom boken Bhagadvad Gita ("Herrens sång") - ett veritabelt smörgåsbord av gamla filosofiska uppfattningar.

Anmärkning. Cayces vision var naturligtvis inte en naiv bild av liv på andra planeter - våra fem sinnen tillåter oss bara se universum som stenbumlingar och kemi och det är bara den som fastnat i en sådan syn på verkligheten som sitt grundmotiv som börjar fantisera om "gröna marsianer" eller aliens med stora svarta ögon.

Cayces invånare på Mars eller Venus ska hellre ses som delmängder i utbredda medvetandetillstånd - planeten är bara en "platshållare" i vår skiktning av verkligheten.

Eller, med matematikern Alfred North Whitehead, vars filosofi jag sent omsider upptäckt, delmängderna är "tillfällen till erfarenhet". Whiteheads "occasions" tycks i engelska språket kunna varar verksamma orsaker och inte bara passiva konsumenter av erfarenhet. De levande andevarelserna ("själen") har kallats många saker genom tiderna, men nog känner man igen dem, alltid.

På senare år har jag hittat snarlika synsätt på samma idé bland hellenistiska filosofer, vilket mattat Edgar Cayce-effekten en smula. Det han sade i trance, så märkligt för en ung man på 20 utan klassisk skolning, var i själva verket bara ännu en utlöpare av det tänkande som inte längre kan kallas västerländskt utan, med Aldous Huxley, den eviga (eller oförgängliga) filosofin - tankar som spontant uppstår i varje högkultur hos dem som funderar (filosoferna) eftersom den bakomliggande Verkligheten tycks vara "arketypisk", dvs idéstyrd.

Därför kommer aldrig den "hårda" vetenskapen att kunna uppfinna några "bokstavliga" sanningar om vår värld än sådana som är formade enligt de underliggande arketyperna. Ateisten må förneka Gud, men vad gör han då istället? Jo, byter ut Skaparen mot Big Bang! Det är så löjeväckande att man skrattar på sig när man inser hur Nihilisterna har gått i baklås och bekämpar just de föreställningar som enklast (Occams rakkniv) förklarar varför de finns till: De finns för att deras själar processar Idéer (eller Former)! 

Reinkarnation, min själ! Den är en realitet och den falsifierar omgående hela den sekulära humanismens basis i biologi och neurologi! För dagens västerländska vetenskap kan inte utan en enorm revolution förklara hur minnen från en människa som levt på en annan kontinent i en annan tid plötsligt finns som personliga minnen i en ny människa någon annanstans.

*****

Till sist - dagarna efter att det här redan skrivits hamnade jag på en nätartikel som diskuterade astrologins betydelse vid tiden för Roms övergång från republik till monarki i och med kejsar Augustus makttillträde.

Jag erkänner att det aldrig fallit mig in att läsa 17-åringens motiv med kyligt blå "andevarelser" som i flertal susade upp mot stjärnorna på det sätt som den här forskaren presenterar en romersk föreställning, men visst är det kollektiva undermedvetnas outtömliga ymnighetshorn fascinerande!

Comets were generally read as unfavorable omens, signs of war or other calamities, but our sources tell us that after the death of Julius Caesar, certain people at Rome began to express the belief that this particular comet, so far from being a bad omen, was in fact the soul of Julius Caesar mounting the sky to become a god.

Chicagos universitet (min kursivering)

PS. Den illustrerande boken är ett i alla avseenden mediokert försök att skriva om spelreglerna i I Ching och hitta en dold kod i den - som om inte redan originalet är en kod! (Lyckligtvis är den för länge sedan ur tryck och lär aldrig se dagens ljus igen.)

Men det kitschiga 80-talsomslaget påminner om "livsdrömmen" jag hade flera år tidigare, med ett schackbräde som låg gömt under kubens golvplan - metafor för en underliggande spelplan på vilken livet utvecklas i harmoni med andliga lagar, varav naturlagarna förefaller ingå som ett mycket litet subset.

Universum som återföder sig självt

Tanken på ett evigt universum som återföder sig självt hittas redan hos de gamla grekerna, för att inte tala om i den indiska filosofin.

De här vetenskapslänkarna är flera år gamla, men det kanske kan roa någon att se att matematikerna nu börjar bli redo att skrota Big Bang till förmån för den "klassiska" modellen.

Kanske själavandring kan bli en legitim fråga snart?

Researchers Look Beyond the Birth of the Universe

http://www.sciencedaily.com/releases/2006/05/060515232747.htm

What Happened before the Big Bang?

http://www.sciencedaily.com/releases/2007/07/070702084231.htm

En tidig popularisatör av ett "reinkarnerande" universum är aktingsvärda ungerska systemteoretikern Ervin Laszlo som jag nämnt i något boktips, en man som inte räds att använda intressanta parapsykologiska fynd från Östeuropa i sitt material!

På den tiden politiker var kultiverade (2)

Socrates: Shouldn't we then attempt to care for the city and its citizens with the aim of making the citizens themselves as good as possible? For without this [aim], as we discovered earlier, it does no good to provide any other service, if the intentions of those who are likely to make a great deal of money or take a position of rule over people or some other position of power aren't admirable and good. Are we to put this down as true?

Plato - Complete Works, Gorgias §513e-514a
(ed. John M. Cooper)

Sentimentet är identiskt med den kinesiska I Chings rekommendation till självhärskaren i föregående inlägg, att inte gynna eller befordra den "ringa människan" - hon med intentionen att enbart för egen del håva in pengar eller bekläda en maktposition. 

Det är kanske mått på vår kulturs inneboende objektiva värde att varje sekund av påverkan via reklamen handlar om att göda den "ringa människan" inom oss! Med mindre än språklig briljans verkar reggaesångaren Bob Marley ha åsyftat något liknande i versraden "Every need has an ego to feed" ("Could You Be Loved?" 1980) - men orden är kryptiska! 

Äger Behovet en ontologisk status, susar det runt behov i luften som demoner eller parasiter, redo att invadera varhelst de känner av ett tomt ego?

Vilken vedervärdig civilisation vi byggt oss, när man börjar titta djupare på vilka överlägsna kvaliteter som existerade innan människan började brösta sig över sin "demokrati" och sin "jämlikhet" - mantran för den enkla människan som mörklägger det haveri som västerlänningen är i sin livrädsla för främmande tankegångar och livsåskådningar, enbart beredd att ta främlingens hand efter att först ha importerat dennes kök via inhemska varumärken. 

F E L I X
latin för "lycka"
ytterst härlett från "att dia" - svensken en digris inför slakt?

Är västerlänningen i förklädnad själv den intelligensbefriade barbar hon ser överallt omkring sig?

Tungor talar språk av egen kraft, det är bara att följa dess indikationer.

*****

Funderingar över den matfixerade svensken ur astrologiskt perspektiv.

På den tiden politiker var kultiverade

Ett tittfönster in i Kinas historia öppnades just: fyndet av generalen och härskaren Cao Caos grav. En klassisk filosof-konung som skulle ha glatt Platon att höra om.

www.news.cn

*****

Kombinationen militär/politisk makt synas i I Ching, Förvandlingarnas bok, kapitel sju. Här t.ex. kriterierna eller förutsättningarna för en krigares makttillträde:

Den stora hövdingen (generalen) innehar Himmelens mandat.
Han öppnar upp [den belägrade] staden och mottar Huset.
De ringa människorna skall icke göras bruk av.

En slags sensmoral kring slutskedet av ett krig kan tyckas En illvillig undertext skulle vara: segrarna skriver historien. Men I Ching sysslar inte med västerländsk illvilja och partisanskap, utan diskuterar utifrån evigt giltiga naturlagar. 

Den som mottagit Himmelens mandat är också fullständigt medveten om den enorma skillnaden mellan folk och få i populationen och påminns här bara om att inte sjabbla bort segern från Himmelen med medioker personalrekrytering (för den efterföljande tiden av konsolidering). 

I Chings världsbild är en meritokratins världsbild, väsensfrämmande för den svenska jämlikhetsgyttjan!

Bokbränningen i vår tid

Noterade en löskokt kommentar till en FP-politikers blogginlägg om bokens framtid i den digitala eran (avhandlad även i SvD):

* Låt folk läsa vad dom vill.
* Tekniken går vidare, bara att gilla läget.
* Boken hör hemma på ett museum bredvid grottmålningarna.
* Bättre lägga skattepengar på viktiga saker.

Det är jag som för ökad pregnans punktade kommentaren för att visa hur offer redan skördats i nätgenerationen. Vad kan vara viktigare än att nå en djupare världsbild än patetiska smart-ass repliker om att förvisa böckerna till museivärlden?

Krafttag mot den här nya förrädiska formen av maskerad analfabetism kan redan vara för sena, idiotiseringen ett faktum. Den första nätgenerationen - "gratisgenerationen" - är redan förlorad, okommunicerbar i dess brist på förmåga till mer tillbakalutad reflektion.

Det flyktiga nätsurfandet mellan "one-liners" bygger inte upp någon själslig substans, individualiteten har reducerats till en tom svängdörr, en instans som bara manövrerar mellan lösryckta mikrosammanhang.

Datorbranschens realitet och parametrar blir individens egna. Grattis sekulära västerland - ni fick er maskin-människa till sist, den ni drömt om så länge!

*****

För de branscher som kan stävja generation gratis totala brist på moral med lockande tjänster, är den nya nätmänniskan en perfekt kvantifierbar produktions- och konsumtionsenhet som upplever 140 tecken som en fullödig utsaga och nostalgiskt minns att en bild säger t.o.m. mer än tusen ord.

Mina tankar går till Isaac Asimovs klassiska science fiction-trilogi Stiftelsen som jag läste i tonåren. Sällan har väl för övrigt mer missvisande bokomslag ritats - de bagatelliserar och prylifierar en berättelse som är mer av en idéroman än ett Stjärnornas krig.

I berättelsen har "psykohistorikern" Hari Seldom klar blick för den predeterminerade rytmik som finns inbyggd i varje civilisation. Han förutser barbariets återkomst och beordrar att litteratur och kulturellt vetandet måste gömmas för en eon i säkra kammare alltmedan folkmassan sjunker allt djupare i den triviala mentaliteten

Det är en mardröm, det västerlandet drivit sig självt in i. De sekulära människan har inte längre en adekvat värdegrund för att korrigera alla sina dåliga vägval de senaste 150 åren.

Och eftersom civilisationer ÄR predeterminerade vad gäller deras generella Gestalt, just som Hari Seldons vetenskap lärde, är det kanske just därför vi med ovanstående barbar bara har att "gilla läget". Jag tänker INTE reinkarnera på jorden de närmaste hundra åren för att umgås med det här packet som just nu tar över rodret.

Det är en annan klan, från en annan del av universum. De är Aliens från en mörkare trakt och de skruvar just nu ner dimmern på jorden. Ja, de kan vara teutoniska andar framfödda av moder Gaia själv i självsvåldigt uppror mot Himmelen.

Och dock: här är den persisk-iranska dualismen med Ahura Mazda i ena ringhörnan och Ahriman i den andra. Här är Dödahavsrullarnas (och den ursprungliga kristendomens) föreställning om det onda i världen inte bara är avsaknaden av gott utan att vår värld faktiskt genereras genom två aktiva poler: Ljus och Mörker. Detta, läste jag helt nyss, var den tyske mystikern och författaren Goethes slutsats efter studier av ljus och färg.

"Monismerna" får mycket stryk just nu och det är lite av inbördeskrig, för de materiella monisterna sätter åt det enda de har att profilera sig mot, monoteismerna - den abrahamitiska trojkan närmare bestämt. Samtidigt far samma materiella monister ut mot dualismen i sitt eget européiska kulturarv, och ogillar Descartes för hans uppspaltning av tillvaron i "själ" och "rumslig utsträckning (värld)".

Den här låga arten är tydligen beredd att slåss mot alla riktningar och varje föreställning som söker övertyga den att den är något mer än en tillvarons meningslösa slumpprodukt. De kommer att få den död de önskar sig. Deras civilisation går till botten för deras entydiga styrning från den mörka sidan och deras fixering vid mätmetoder med vilka de inte bara fjättrade utan helt och hållet exkluderade sin egen fria ande. De tog materialiserandet ett steg för långt och materien svalde dem! Detta är "Det Yttre Mörkret".

Jag sitter här och läser i Historiekrönikan om deras tid. Det är knappt man kan tro att de existerat, Satans egna barn! Men det var ingen myt, texten berättar om dem, och Rytmikens lagar - de Hari Seldom lärde sig - bekräftar att kosmos intill evighet genomgår temporala och regionala förmörkelser. "Jag ser cykler vända sig inom cykler", som den medeltida siaren sade.

Dödahavsrullarna - en översikt

Smithsonian Museum sammanfattar dispyterna över vad bebyggelsen vid Döda havet egentligen var ämnad för. Egentligen inget nytt, men jag fastnar för beskrivningen av platsens ointresse för västerlänningar. Några förbipasserande 1800-talseuropéer såg bara ruinerna av ett fort. Inget att skriva hem om.

Men i Edgar Cayces hypnostillstånd framkom historien om den lilla pojken Jesus tidiga undervisning i dessa byggnader. Åtminstone vid den här tiden hade byggnaderna funktionen av en klosterliknande skola, hävdade klärvoajanten.

Historiskt material han kan ha känt till - han var dock själv kristen - var korta omnämnanden hos några senantika historier om en religiös sekt som kallades esséerna. En av dem nämner kort att esséerna höll till i närheten av salthavet, men inte någon mer specifik angivelse.

Eftersom Cayce själv dog i januari 1945 fick han aldrig uppleva fyndet av Dödahavsrullarna i grottorna i närheten av ruinerna. Men jag förmodar att han log i sin himmel.

Bokförlaget Robert Larson gjorde 1978 den goda gärningen att översätta och utge "Edgar Cayce & Dödahavsrullarna" av Glenn Kittler (en i en serie pockets om Cayce som Warner Brooks gav ut 1970). Innehållet är idag något daterat eftersom religionsforskningen nu vet mer om rullarna.

Parallellerna, sedan alla texter från öknen publicerats, stärker Cayces trancebeskrivningar mer än Kittler kunnat ana. Att gruppen var både astrologer och frenologer var bara ett tomt påstående som kanske reflekterade ockultismen i Cayces samtid, men båda metoderna för att skilja "folk från fä" har bekräftats av rullarna.

Var Hitler, som använde rasbiologiska argument sin utrotning av judarna, själv en återfödd jude som en gång förvägrats medlemskap pga en alltför klen ande och nu surat i två årtusenden? En del karma tar lång tid att gå varvet runt...

Seriöst, Cayce namngav faktiskt ett tidigare liv för Hitler eller en historisk gestalt i vars "mönster" han menade att nu Hitler verkade. Detta var innan världen fattat vilket monster diktatorn var. Hitler hade i ett tidigare liv varit den judiska kungen Jehu, känd från Bibeln för att ha ställt till med ett blodbad. Kusligaste förutsägelsen jag sett!

Cayces många trancerapporter om Jesus tid, vilka Kittlers bok långt ifrån uttömt, är en av de mest spännande sidorna av hans mediala förmåga.

Två andra pockets (troligen inte längre i tryck) i samma ämne är:

• Anne Read - Edgar Cayce on Jesus and His Church (1970, Warner)
  

• Jeffrey Furst - Edgar Cayce's Story of Jesus (1968 / 1976 Medallion)

Den senare är extremt löst hopfogad, men värdet ligger i att den innehåller mängder av långa citat från Cayces dialoger (och några riktigt esoteriska tranceföredrag).

Värdet av en sådan bok var större innan stiftelsen Association for Research and Enlightenment (ARE) började sälja det samlade trancematerialet på CD-ROM (där förvisso merparten består av medicinska tranceläsningar för enskilda människor).

Hitler som Jehu nämns i sista delen av Robert Krajenkes trilogi om Edgar Cayce och Gamla testamentet, "Man The Messiah: God's Plan Fulfilled" (1974). Jag fick aldrig tag på första och andra delen, pocketserien var redan utgången när jag först blev medveten om den säregne Cayce.

När blev människan sofistikerad?

Många läser säkert vetenskapsnyheterna på ScienceDaily, som är en stor sajt. Men jag tycker ändå det är fascinerande, och värt att trycka på, att vi vet så makalöst lite om vårt förflutna att ett enda fynd flyttar den verktygstillverkande människan en halv miljon år längre tillbaka i tiden än tidigare formodat.

ScienceDaily

"Ut ur Afrika"-teorin har menat att människan satte sig i rörelse först för 60.000 år sedan och jag gissar att hon knappast gjorde det förrän hon kunda hacka till sig några redskap på färden!

Som sagt tidigare, med den här graden av fria fantasier från forskarvärlden - som strax visar sig helt felaktiga - föredrar jag hellre synske Edgar Cayces maxade teori om en multipel sjösättning av homo sapiens på fem olika platser på jorden, regisserade från "våningen ovanför" där blue-printen formas!

Särskilda skapelseakter signerade levande Intelligenser, med andra ord. Elohim (gudarna) kallas de i Första Mosebok (vad än har anförts om att termen bara ska fattas som uttryck för en monoteistisk uppfattning). Edgar Cayce i trance använde konsekvent det plurala "creative forces".

:-)

Mörkermannen Darwin synad

Jag hoppas att för den goda saken förlaget SteinerBooks ser mellan fingrarna att jag gör ett lite längre utdrag ur amerikanska konstprofessorn J.L. Bensons "The Inner Nature of Color - Studies on the Philosophy of the Four Elements" (2004).

Boken är löst sammansatt av två essäer och citatet är taget från den andra som inte har mycket med boktiteln att göra. Likväl är den andra essän en intressant idéhistorisk exposé över några strömningar som ledde fram till den stackars obildade Darwin, hans harvande för att få ihop en teori, och sedermera till det halvbedrägeri som består i att vår pseudo-vetenskapliga evolutionsbiologi presenterar darwinismen som en etablerad sanning.

Benson påminner om att två av de tre huvudmän som först stöttat darwinismen drog sig ur. Den kände geologen Lyell kunde aldrig under hela sitt liv ge teorin sitt fulla stöd. Resten av myten byggdes av aggressiva neo-darwinister efter Första världskriget. Och den senaste kadern av "sekulära humanister" ska vi inte tala om! Aggressiva ideologer med politisk ambition! En sinnessjuk rörelse i västerlandet, men lyckligtvis helt steril. Den kommer att försvinna.

Benson understryker att folk i gemen inte förstår på hur lös grund hela den västerländska ateismen vilar. Den minnesgode vet att den ateistiska evolutionsbiologen Richard Dawkins inte långt efter den här okända boken släppte sin pinsamma litania över religionerna, vilken jag inte sett mig i behov att läsa. Men jag betvivlar att något i den boken når Bensons ofta snillrika och djupa - inte alls lättillgängliga tankegångar.

Åtminstone har jag vid genomläsningen känt mig lite handikappad av att veta så lite om Newtons defekta färglära och om Goethes mer omfattande syn på färg (det är f.ö. Goethes färgcirkel som används i tryckbranschen).

Benson är ibland kanske lite väl koncis, som om han egentligen i huvudsak vänder sig till bildade konstnärer och antroposofer. "SteinerBooks" syftar ju på den gåtfulle klärvoajanten Rudolf Steiner, vars "Grunddrag av vetenskapen om det fördolda" jag börjat om med flera gånger sedan jag köpte den 1980, men ännu inte nått slutet av. Hos Benson summeras världstillblivelsen Steiner skådade på bara några få sidor. Perfekt!

What actually is natural selection as an idea? If it were an idea which could be transmuted into an ideal, offering something new and inspiring without shattering the foundations of a millennia-old cultural tradition—instead of becoming, as it has, a doctrinaire dogma—we would not be stumbling over the language problem at the very beginning. Why did Darwin choose these particular words?

It seems that he saw a satisfactory departure point for his theorizing in the grand "prolepticly" evolutionary scale of being, that is, of nature, in Paley’s work, which, however, had the defect for Darwin of accepting as the usual source of energy for this a Divine Creator.

As it was still daring to dispense altogether with "supernatural" (a "loaded" word in our times) causation, Darwin needed to find (we might suggest) a seemingly neutral expression. "Natural Selection" was selected, as if by a higher power meddling in human affairs. As it turned out, "deceptive" would describe the term chosen more accurately than "neutral."

How does the word "selection" serve Darwin’s purpose? First of all, by using the noun form of the verbal concept be de-emphasizes the transitive quality of the verb. Attention is subtly drawn away from that by focusing on the results, in this case the traits being studied.

Of course, in the background must be some agent (ago = do) but its identity is left unspecified. Since the "selected" traits make sense, are meaningful on some level, the logical implication is that some intelligent force (being) did the selecting. Otherwise we should expect a jumble, a heap of unrelated fragments, to have resulted.

It is exactly this expectation that is denied. We are to believe that the meaningful selection of traits selected itself, that is, to have come about spontaneously. And not once, but repeatedly, while the previous selection still existed to be acted on by the same chance processes.

Taxed with this abstraction, Darwin admitted that the term was meant not literally but as a metaphor for the "aggregate action or product of many natural laws"—not to be thought of as an "active power."

Far from being a clarification, this simply re-states the original proposition with another noun form of a different transitive verb, the transitive quality of which is again denied. The logical impasse remains.

Unanswered is our burning question: how do natural "laws" (a term that in human affairs always implicates a law-giver) that control highly specific activities such as rain-making or blowing earth around produce any results other than rain or displaced earth?

To make sense, would we not have to make the critical assumption of a pre-existing organic world capable of reacting selectively to those lawful but not "active powers"?

This dense mental muddle is ignored or trivialized to this day by Darwinians. Thus the grammatical and logical absurdities inherent in this use of the word "selection," concealed in a new but equally meaningless terminology, remain unknown and unsuspected by the general public.

However, we have still to examine the even more critical role of the adjective "natural" in this expression. Actually, to do this two conflicting concepts that play a strong part in Darwinism: "natural" and "machine" need to be treated simultaneously, but since that is impossible I shall begin with the former.

Just as "machine" leads forward to the cultural determinant of our time, technology "natural" leads us back to the pre-Darwinian cultural situation.

In qualifying "selection" with "natural," Darwin sidestepped the intellectual task of deciding what aspect of nature he was referring to, for the adjectival form conceals the problem.

Did he mean natura naturans, the active, creative principle in visible nature (as when flowers grow in the spring) or did he mean natura naturata, the summer product, the fruit and its seed?

To have faced this problem squarely would have threatened his assumption that there is no "supernatural" (divine or metaphysical) side of nature, traditionally an inalienable part of human consciousness.

The price for this default—admittedly he did not see it as that, and his followers one by one fell in line with that view— was that the resulting confusion remained built into his theory.

Amen!

(Den observante ser att texten inte nådde ett naturligt slut där, "maskinen" hade ännu inte avhandlats.)

*****

Jag återkommer till den här boken i ett inlägg på Sideriska siktet eftersom Bensons analyser stämmer så väl in med Darwins horoskop.