torsdag 2 september 2010

Om valet & kinesiska ödsprognoser

Jag har förstås intresserat följt händelseutvecklingen inför valet eftersom Mona Sahlins och Fredrik Reinfeldts "årliga omen" syntes beskriva samma historia men från skilda perspektiv. 

Reinfeldts födelsetimma är dock inte verifierad (om än tagen från en välrenommerad astrologisajt). Hans "fall ner i en fängelsehåla", tolkat som en förlust av statsministerposten, måste därför tas med en nypa salt.

Mona Sahlins födelsetid nedtecknade jag emellertid när hon deltog i ett tv-program om astrologi på 1980-talet och jag har också sett upp uppgift på nätet som bara skiljer några få minuter. (Jag rekonstruerade födelsetiden från den karta som visades i bild.)

Problemet är att den konfucianska klassikern I Ching är allt utom självklar eftersom den talar i liknelser. 

Sahlins omen för perioden är kapitel 11, TAI, vilket beskriver en process där någon tillväxer i styrka genom anfallskrig, tar över makten helt enkelt. Ordet "tai" beskrivs ofta i alltför statiska termer, som "frid", men det betyder bokstavligen att "blomstra" och är, till skillnad från Reinfeldts årliga omen, ett löfte om framgång.

Så långt, allt väl. Men när det kommer till den mantiska symbolens sex enskilda linjer och deras vidhäftade "domslut" blir det svårare.

Valet ligger precis i gränslandet mellan två kvartalsomen och man får kisa med ögonen (som Mona brukar) och försöka se någon form av "process" eller "rörelse" i situationen. Men det kräver förstås att man först har förstått de två enskilda "stillbilderna" (som i sig också beskriver en process eller förändring av något slag).

Vad gäller sommaren och de rödgrönas underläge i opinionsmätningarna, stämmer Monas prognos alldeles perfekt. Tiden kallas PI, Obstruktionen, I Chings 12e kapitel.
 

"Det stora tynar bort och det ringa tornar upp sig", säger det övergripande domslutet. Det ser mörkt ut!

Men den individuella fjärde linjen bär på ett motbud, en synvinkel på helhetssituationen. Eftersom kinesiskan är bildtecken är det fritt fram för var och en att ändra på ordklasserna för vissa bildtecken. 

Kanske står det inte "äger" utan "Äg Himmelens mandat! Då blir det ingen katastrof". Det vill säga, med kausativ verbform visar bara att Mona måste vara maximalt på offensiven under den här perioden! Exakt vad Göran Persson sade nyligen varpå feminister genast morrade över gubbsossar som gaddat sig samman mot den kvinnliga partiledaren.

Tar man strofen som en uppmaning är detta naturligtvis en himmelsvid skillnad mot om texten istället sade: "Mona Sahlin innehar Himmelens mandat", dvs, ett lakoniskt konstaterande att hon under perioden moraliskt och andligt är den som bäst representerar de värderingar som Ödet vill se implementerade på jorden!

I det förra fallet säger säsongsominat att Monas position är så dålig att hon måste ta strid mot blockeringen som det svenska avskum ("scumbag") förorsakat den politiska styresmodell som bäst gynnar flertalet och, som Mona sade i intervju, är "kittet" som förhindrar att just hexagram Obstruktionen uppstår - en scen där överklassen (Himmelen) vinkar adjö till underklassen (Jorden) och hela samhället rämnar i två delar. (Tänk, lite tillspetsat, inbördeskrig där den underprivilegierade förorten attackerar Lidingö-villorna och dess socialdarwinistiska och djupt egoistiska "var och en för sig själv"-filosofi.)

*****

Höstkvartalet följs så av sagda TAI, Blomstringen. Frågan är här naturligtvis: Är det Monas egen blomstring som förutspås? Sker en mirakulös omsvängning under de sista veckorna innan valet? Detta omen beskriver en helt motsatt situation eftersom de två komponenterna "Himmel" och "Jord" är omkastade i strukturen. 

Jorden i topposition utmärks av dess öppenhet och foglighet, dess välkomnande av den lägre men framåt/uppåtriktade Himmelen. Himmelen är naturligtvis en härskar- och maktsymbol och TAI:s enskilda linjer låter förstå att ett expansionskrig tjänar som konkret förlaga för de kosmiska principer som gäller i den aktuella situationen.


Precis som den aktiva fjärdelinjen i sommarominat utgjorde ett positivt motbud till den mörka helhetssituationen, landar vi här istället på den tredje linjen (räknat nerifrån), och notera noga logiken: Här verkar den översta och sista av de tillväxande härskarlinjerna (heldragen yang) ännu inte ha rott hem segern. Här beskrivs soldater ute i fält i ett skede där attacken mot fiendestaden ännu ligger en bit in i framtiden. Soldaterna (valarbetarna, de rödgröna, etc) har varit ute i fält länge och misströstan kan ha satt in. 

Men I Ching manar att inte "oroa sig över sitt eget hemvändande" efter krigsslutet redan innan man ens har utkämpat striden! 

Är detta en varning mot att stridsmoralen sjunker och den kollektiva framryckningen hotas av att egocentrering och inåtvänt grubbel börjar ta över?

En armé måste vara en enad kraft! Texten tycks adressera ett uppkommet problem i fält och påminner om att det finns en glädje i att inta gemensamma måltider - att äta i lag är en slags "bonding".

Men vad är meningen att få detta råd ungefär samtidigt som valkampanjen (krigskampanjen) är över och valet ska ske? Rådet tycks komma ett kvartal för sent! Och vad innebär då detta om man istället läser ominat som "facit" eller den faktiska situationen för Monas höstkvartal?

Med denna mer detaljerade granskning ser man att I Ching i själva verket inte alls ger Mona Sahlin (och de rödgröna) klartecken för ett maktövertagande. Höstkvartalet då de borde sitta i regeringsställning i Rosenbad skildras inte i termer av krigsseger. Tvärtom är systemets logik knivskarp: precis som fjärdelinjen i Obstruktion kontrade dess dystra besked faller här tredjelinjen kort om helhetssituationens löfte om Blomstring.

Det kan innebära att jag, trots vissa tvivel om hur att läsa båda symbolerna sida vid sida, övertolkade TAI efter den 19 september. Tredjelinjen når inte upp till symbolens gynnsamhet, tagen som helhet! 

Jag önskar jag hade fel, eftersom av två onda ting, två materialistiska politiska ideologier, är den minst ond som adresserar ENHET (eller enhetlighet) i sitt program.

Platons "Den Ena" är Gud själv eller den kinesiska Vägen (Tao), och hur grumlig en materialistisk socialdemokratisk vision än är, med dess materialistiska bas, återklingar den ännu svagt av enhetstanken som bygger på kosmos egen utsaga om tillvarons beskaffenhet. Så egoistiska kan emellertid svenskarna ha blivit, att de inte längre förstår vad ett solidariskt samhällssystem är. 

För egen del har den här sommaren varit ett uppvaknande. Jag har tyckt uttryckligt illa om socialdemokratin tidigare, pga dess ideologiska bas i 1800-talets materialistiska verklighetsbild och individer som predikat den men själva levt som självgoda borgare i livsstilar som i allt väsentligt liknade vilken högermänniska som helst. Individer som älskat att pyssla med måttligt riskabla värdepappersplaceringar och se kapitalet jobba åt dem.

Det I Ching kallar "avskum" kort och gott, individer som inte längre minns tanken "en för alla, alla för en" - vilket kanske är begripligt då de tre musketörerna representerade den gamla ordningen då själens nobless fortfarande hyllades och religionen gav ett genuint fundament för tanken om alltings enhet, snarare än gruppegoistisk enhet inom en klass.

Möjligen måste socialdemokratin förlora ännu ett val för att kunna gå till botten med såväl ideologi som frågan om vilken världsbild de vill bottna i. Tyvärr innebär det fyra ytterligare år med Djävulens direkta redskap. Marknadsekonomin kommer att försvinna från jordens yta om hundra, kanske tvåhundra år, men det kommer inte att bero på världens borgerliga regeringar som sågat alla band till en äldre konservativ världsbild, den som innefattade också andliga värden, skyhögt över marknaden och penningen.

Tiden är ännu inte mogen för den Nya Världsordningen, men allt fler som sett morgondagens jord väntar otåligt...

Här är den ursprungliga prognosen från januari 2010.

Här är samtliga linjeomdömen till båda omina.



1 kommentar:

  1. 2/3-samhället är här.Friska människor med jobb och god hälsa struntar i arbetslösa och sjuka.Det drabbar andra men inte mig.Jag träffar mycket folk i jobbet och får höra en del.Den moderna svensken är sig själv närmast och vill inte bidra med någon solidaritet.Och vem som sa att du skall behandla andra som du vill bli behandlad själv,det kan många inte svara på idag.

    SvaraRadera