Naturrätten & zodiaken

Ur en samling pytagoreiska texter från senantiken:

Den måttfulla människan som har prövat sin kropp och själ finner härlig vilken som helst mat och dryck och till och med ett enkelt sängläger av löv. Han som har föredragit att leva som en sybarit, bland läckerheter, skulle slutligen börja förkasta till och med den persiske kungens prakt.

Lagen måste därför djupt genomtränga medborgarnas själar och beteenden. Lagen kommer att göra dem tillfredsställda med deras öde och fördela åt var och en det som tillkommer honom/henne.

Således fördelar Solen i dess vandring genom zodiaken åt var och en på jorden tillväxt, föda och liv i det rätta måttet, och inrättar denna visa lagstiftning som reglerar årstidernas avlösning.

Det är därför vi kallar Zeus nomios, laggivare, från ordet Nomeios, och honom kallar vi nomeus som delar ut sin föda till fåren. Och det är därför vi kallar verserna från dem som trakterar lyran för nomoi, ty dessa verser inger en ordning i själen då de sjungs i enlighet med harmonins, rytmikens och måttets lagar.

Från Pseudo-Archytas i "A Pythagorean Sourcebook and Library"
(red. K.S. Guthrie, s. 192)

I den här andan började västerlandets civilisation, precis som den börjat flera gånger tidigare i äldre högkulturer, med insikten om att rytmik och matematisk precision är inbyggd i skapelsen själv. Astrologin är en av de tidiga systematiseringarna och som röjer det rätta måttet för varje varelse som träder in i manifestation i vår fenomenvärld. 

Det ska till extrema barbarer att i vår tid spotta på hela den andens vetenskap som lett fram till att de står där de står idag, arvatagare till den mäktige Pytagoras. 

Dessa bespottare är från Satan, en lägre stående ordning i skapelsen som särskilt mellanplatonikerna började bli varse, fastän inte under det namnet. Ateister är, tyvärrr, inte fullvärdiga människor ännu, särskilt inte de som i samma andetag kallar sig humanister. De förnekar nämligen att människan är en av de platoniska formerna och således har ett gudomligt ursprung. 

Det här släktet är fyllt av en mindre världsbild än den som antikens snillen kunde uppfatta genom att studera utåt och inåt. Det kan röra sig om själar som har degenererat under många, många återfödelser och inte längre har någon förmåga att uppfatta livets Gestalter. De klarar inte att studera inåt längre. De har förslavats under kryckor och käppar som de kallar empirisk metod. Sinnena har bojat dem vid deras egna projektioner. Utan kryckorna är de fullständigt vilsna. De fungerar inte som kompletta, levande andevarelser.

De behöver hjälp.