Politik & Naturrätt

Jesus, militant samhällsreformatör?

Kristendomen lyckades inte bara överleva förföljelser utan blev också statsreligion i det väldiga romerska riket - samma imperialistiska Rom de första kristna i Palestina (fast de kallades inte vid det namnet ännu) kämpat mot. "Ge Caesar vad han ska ha och ge Gud vad som tillkommer honom", säger Jesus i Nya testamentets kanske mest missförstådda text. 

Luther tolkade det senare som att leva ett schizofrent dubbelliv, att dels foga sig under den världsliga makten men också förbli trogen Guds förordningar. Jesus uttalande är betydligt subtilare, särskilt om man påminner sig att han också sade att "ingen människa kan tjäna två herrar", syftande på Gud och Djävulen, denna världens herre. 

Uttalandet om att ge kejsaren sitt och Gud hans, handlar absolut inte om att betala skatt och vara allmänt politiskt korrekt utan om att avstämma - med den här bloggens språkbruk - den supralunära sfären mot den sublunära sinnliga världens stimmiga anspråk. [1] Det är uppenbart att Guds ordningar rankar högre än någon jordisk kejsares och därmed blir Jesus underton närmast sinister: Ge Rom vad hon, Skökan, förtjänar! [2]

Han säger det utan att säga det rakt ut: han var själv en av folkuppviglarna  Rom fruktade, en selot. (Varför är en av hans lärjungar beväpnad med svärd i Getsemanes park natten Jesus arresteras?) 

Detta motsägs inte av andra bibelställen där han hävdar att hans rike inte är av denna världen, utan som tvärtom bekräftar hans agenda: att få folk i gemen att se att de har "himmelen runt hörnet" om de bara öppnade sina sinnen och såg Guds rike (den supralunära sfären) verka även på jorden. 

Världsliga auktoriteter - kejsare, politiker eller avgudabelägen - är ingenting, absolut ingenting, jämfört med att själv kunna skåda den gudomliga Lagen verka från dag till dag. (Se det här korta citatet i nytt fönster om den naturliga Lagen, Platons Rationella Själ i antik/senantik tanke.)

*****

Svensken, påverkad av lutherdomen, har i den mån han överhuvudtaget ägnar religion en kvalificerad tanke (apskocken och deras läten, ledda av demagoger som Humanisterna räknar jag inte till tankeverksamhet), har kanske insett att åsikten att hålla religionen för sig själv, på sin kammare, religionen som privatsak, springer just från Gustaf Vasas implementation av Luther och hans tvåvärldsregemente: världslig sektor och gudomlig sektor. Det visar hur galet det kan bli när man bara söker i texter för att hitta sanktioner för en senare tids samhällssystem. 

De första judekristna såg en Guds vilja eller gudomlig lag som knackade på dörren och frågade efter att bli omsatt i det sociala. Religionen är allraminst en privatsak, den är en vision om det goda samhället där insikten hålls levande att alla hör samman eftersom de är "facettögon" av samma gudomliga medvetenhet. Solen är Logos i vår värld - Kristusanden - och Världssjälen de klassiska planeterna som i sina banor "väver" den nya Människan, den andre Adam. De enskilda själarna är som arbetsmyror och under upprepade återfödelser tar den nya Kroppen sakta form. 

Det här har naturligtvis ingenting med de fallna biologisternas våta dröm om att själva skapa evigt biologiskt liv, fastän den fallna sublunära sfärens själva natur ligger just i dess temporala och korruptibla natur. Vi här är för att dö och dö igen. Sakta vaskas guldet fram.

Denna naturens impermanens hatar lustigt nog de som sysslar med naturvetenskap, kanske främst biologerna. Hos ateist-zoologen Richard Dawkins finns besynnerliga formuleringar som får en att undra vilken perversion i själen som överhuvudtaget fått honom att studera den natur som enligt honom är idel grymhet. Men människan är fascinerad av skräckhistorier och Moder Jord är i så fall det ultimata monstret. Och för vissa kan det ge kalla kårar av rysning att tänka sig tanken att man "bara" är förgängligt kött i den här blinda och meningslösa reproduktionsmaskinen Monstret, Modern.

När kristendomen med precis samma kluvenhet inför den biologiska verkligheten så småningom blev romersk statsreligion, uppstod snart problem med den kristna doktrinen. De lärda kyrkofäderna hade i själva verket redan stridit i mer än ett århundrade om vad kristendomen egentligen lärde ut. Jesus närmaste bekanta, för vilka läran om en ställföreträdande soningsdöd genom korsfästelsen, skulle ha uppfattats som rent nonsens, var de första som tystades.

Sen återstod bara den närmare frågan om hur man skulle uppfatta mannen Jesus, och hur hans gudomlighet förhöll sig till hans fysiska kropp. Kristendomen togs över av spekulerande män som inte ens kände till den judiska rörelsens politiska ambitioner! (Och här någonstans passade Dan Brown på att berika sig själv genom en menlös historia om att Jesus, asketen, skulle ha lägrat Skökan och bildat en blodslinje. Notera motivkombinationen - den har viss suggestivitet, det medges.)

Människans fria vilja att omvända sig för att genom kristendomens nya berättelse om soningsdöden erhålla syndernas förlåtelse, tycktes strida mot den senantika uppfattningen om kosmos som ett deterministiskt system där själarna tilldelas precis vad som ankommer dem utifrån deras gärningar i tidigare liv. 

Kristendomen kom på kant med hela den samtida världsbilden men idéhistorikern Richard Tarnas påpekade i sin hyllade "The Passion of the Western Mind", hur astrologin, trots påvliga dekret, vårdades och studerades vid Europas universitet genom hela medeltiden. Kristendomen genomdrev vissa postulat som t.ex. att astrologin "fungerar" för väderförutsägelser men inte för människor (eftersom vi har fri vilja).

En besvärande position, eftersom astrologin klart och tydligt visar att Världssjälen ibland stänger i stort sett alla dörrar och öppnar tidsfönster som inte rymmer någon fri vilja! Likväl föds människor också vid dessa tidpunkter!

Det här kan inte längre kristendomen förklara och hit riktar därför ateister sin svidande kritik. Likt Job i Gamla testamentet pekar de på livets alla orättfärdigheter och frågar hur en god Gud kunde ligga bakom sådant. 

(Gud är nu inte god i den njutningslystna, fallna människans mening, så ateisterna ställer okunniga och felformulerade frågor. Ja, vi vet att det inte ens är genuina frågor, för deras grundposition är ett a priori förnekande och frågeställningarna visar sig därmed tillhöra därför Satans läger, spridare av missljud. Riktiga vetenskapsmän är inte a priori bestämda att förneka något.)

*****

Fram till 2010. Med det politiska riksdagsvalet för dörren publicerar Aftonbladet en viktig och reflekterande artikel om vad regeringen Reinfeldt håller på att göra i sönderbrytandet av det svenska samhället i linje med den själviska borgarens fiktion om allt kan klassificeras som en av två motsatser: den tärande delen och den närande produktiva.

De goda, i egoistens ögon, är de som producerar mervärde, de onda är de som inte håller takten, de som blir efter. De goda tycker sig inte ha något ansvar för "skräpet" utan söker likt nazismen svälta bort dem från landet. Man kan hävda att Hitler var mer barmhärtig som gasade ihjäl undermänniskorna, för det tog bara några minuter!

Här, i Sverige, går således den urkristna världsbilden i dagen ännu en gång. För de kristna levde för den gudomliga lagen men trosbröder och systrar hade i praktiken inrättat världens första kommunistiska egendomsgemenskap. De levde för högre andliga ideal och inte för Penningen (kalla det gärna historiens första försök till nolltillväxtsamhälle, en civilisationstyp i harmoni med naturen), men på resande fot kunde en kristen alltid räkna med härbärge hos en annan.

Jag har i dagarna avböjt att härbärgera en bror under tre nätter eftersom hans livsstil tillhör de tärande, fast han i Reinfeldts omvända värld klassas som närande. Hans livsstil är den sekulära svenskens, och alla pengar han tjänar ihop i systemet läggs på flygresor och upplevelsekonsumism. 

När pengarna inte räcker ska han likväl resa och söker vägar för denna narkomani, t.ex. genom att bjuda in sig hos vänner och bekanta. Filosofi vägrar han att ta i. Ett tvättäkta Satans barn som så många andra till följd av den dunkla livsfilosofi borgare bekänner sig till. 

En sekulär människa skulle troligen inte ens förstå vad de gamla kineserna menade med orden, "Forntidens härskare satte sig i stillhet och väntade på sitt öde". Jämför den sinnebilden av människor i medveten samklang med Tao, med den Rationella Själen (synliggjord via planetsystemet) med dagens runtrännande shoppomaner och upplevelsejunkies. Har mänskligheten förfallit och blivit idioter? Nej, "de fattiga har ni alltid omkring er", sade Jesus.

Hårddrar man för att se vilken kärnfrågan är inför valet, vilket man ibland måste göra, odlar högerregeringen Reinfeldt visionen av en mänsklighet som på sikt kommer att ta död på sig själv. Den sekulära människan ger bara näring åt sin lägre själ, den irrationella, knuten till de fem sinnena och djurets vilja till överlevnad. 

Det är denna basala drift som ligger bakom hela det rovkapitalistiska system som t.o.m. klenpresterande individer (dvs, de som ännu, fast med nöd och näppe, hör till Reinfeldts "närande sektor") bedrar sig att tro att det har en framtid. Det här självbedrägeriet beror på att de är så klenpresterande att de inte ens vågar se sin egen annalkande kroppsliga död i vitögat.

Och hur skulle en så rädd och ofärdig människa som den i borgerlig mening "närande" kunna börja planera för sig själv och övriga mänskligheten i termer av hundratals år och nästa civilisationssystem på jorden?

"Vet ni inte att ni är gudar i vardande?", frågade Jesus. Nej, de flesta vet inte det. De flesta har oavsiktligt fallit in i Satans led och är nu kanonmat på det "produktiva fältet". Detta pga kristendomens historiska synder och deras egen okunskap och själviskhet.

Svenskens dubbla tragedi är att socialdemokratin visserligen innehåller de första kristnas praktiska solidaritetsfilosofi. Men spelar det någon roll om de förnekar sin koppling till den gudomliga världen och är så historielösa att de, likt sekulära humanister, tror de uppfunnit ord som "rättvisa" av egen kraft?

Kanske kan socialdemokratin räddas om den till sin praxis lägger en ny ideologi och människosyn. Det här är inte längre 1800-talets skitiga fabriker, det här är den vaga början på Vattumannens tidsålder, då människans sanna Identitet kommer att gå i dagen.

Också Miljöpartiet har i sin kritik mot tillväxtekonomin antytt att partisjälen står i kontakt med den eviga filosofin - philosophia perennis - vilket är ett slags blueprint för mänsklighetens tankestrukturer och som sådan en delmängd av Guds medvetande, den del som tillhör planen för Människan.

Arthur Waleys fantastiska översättning av det nästsista kapitlet i  2300 år gamla taoistiska klassikern "Vägen och dess Kraft" summerar perfekt det nygamla civilisationssystemet efter denna världens slut:

Given a small country with few inhabitants, he [the sage ruler] could bring it about that though there should be among the people gadgets requiring ten times, a hundred times less labour, they would not use them.

He could bring it about that the people would be ready to lay down their lives and then down again in defence of their homes, rather than emigrate. [3]

There might still be boats and carriages, but no one would go in them; there might still be weapons of war but no one would drill with them.

He could bring it about that the people should have no use for any form of writing save knotted ropes, should be contented with their clothing, satisfied with their homes, should take pleasure in their rustic tasks.

The next place might be so near at hand that one could hear the cocks crowing in it, the dogs barking; but the people would grow old and die without ever having been there.

Engelske sinologen Arthur Waley -
bild hittad i intressant citatsamling
med anknytning till kinesisk filosofi.
Roande är kinesen angående västs
"Upplysning"/Franska revolutionen!

_____

1. I ett annat handlingsmaxim tycks dock Jesus, listig som en orm och fridsam som en duva, rekommendera att man inte mopsar sig mot den romerska närvaron i landet. Jag syftar på att romerska vägpatruller hade rätten att tvångskommendera lokalbefolkningen att göra uppgifter åt dem. Storsint - eller ironiskt - föreslår Jesus att man bär den romerske soldatens bördor dubbla distansen han hade rätt att begära, eller räcker honom fler klädesplagg än nödvändigt.
   
   Det är alltså inte helt klart om det här är ett exempel på Jesus definitiva rättesnöre, "att inte spjärna emot ondskan", eller en ren sarkasm!
   
   För den underdåniga och fantasilösa Martin Luther var det emellertid ingen tvekan om att den kristna människan alltid skulle underordna sig världslig makt och till och med göra "överloppsgärningar" enligt en bokstavlig läsning av ovanstående. Jag misstänker starkt att Luther läste bibeln helt utan litterär känsla och i dessa ekivoka och underfundiga texter ser bokstavliga regler att tillämpa i sin tids Tyskland!
   
   Tacka för att vi, germanska svenskar, blivit så spaka och slemma. Det bor något djupt ohälsosamt i den här självrepressiva folkkroppen med dess totala brist på en tydlig och fungerande livsåskådning.
   
   Måtte tillräckligt många av, om så är, själviska själ inse att regeringen Reinfeldt kommer att lyckas bryta sönder den solidariska svenska modellen om de får fyra år till. Den bakomliggande tanken i det svenska välfärdssamhället är korrekt och rimmar med den eviga filosofin. Vänsterideologiernas ateism är definitivt inte korrekt, men det får tillskrivas deras omogna psykologi. Den är ju frukten av en felfördelad undersåtes protester mot sin forna herre som omfattade den korrupta form av kristendom jag skissat här.
   
   
2. Bokillustrationen, som jag hittade efter att ha skrivit texten, kommer från Amazon, där jag i en läsarrecension noterar en till min inte helt obesläktad tolkning av den kända episoden med Jesus och Caesars mynt. Recensenten (S.E. Moore) avvisar dock tanken om politisk aktivism hos Jesus - den vanliga reaktionen hos kristna när de tvingas tänka kring den "jordiska" Jesus av kött och blod. De föredrar hellre att vara förvaltare till en lära så tokgalen att den bokstavligen trodde på världens undergång. Detta visar att Luthers oförmåga att tolka symbolik är ett utbrett problem hos de kristna.
   
   
3. Kineserna var ett erkänt harigt folk som tenderade att retirera inför anstormande barbarfolk.