måndag 13 september 2010

Perspektivskiften i fågelvärlden

Aftonbladet redogör på tillkrånglad svenska för en fascinerande upptäckt från fåglarnas värld. Tanken att en betydligt bättre redogörelse står att finna på ScienceDaily bekräftas. Redan bildtexten förklarar fyndet perfekt:

Researchers have observed that male bowerbirds create a staged scene, only visible from the point of view of their female audience, by placing pebbles, bones, and shells around their courts in such a way that objects (or a bowerbird male) appear larger or smaller than they really are, as shown in this still image from a video of the behavior.

Vad förutsätter det här resonemanget? Jo, att fågelhanens medvetande är fritt i förhållande till hans kropp - precis som hos (en del) människor så att han kan designa sin teaterscen ur åskådarens perspektiv. Fågeln har, bokstavligen, föreställningsförmåga!

Att djuren är "mekanismer" som enbart drivs av genetiskt hårdkodade instinkter är en dumhet jag tror man kan lägga ner nu. Om Naturen innehåller system med uppgift att placera objekt i viss turordning för att skapa illusioner hos ett subjekt som talar för förträffligheten hos ett annat subjekt, då har vi väl börjat tänja väl mycket på ordet instinkt?

Materialisternas mest hatade ord, "teleologi", ändamålsenlighet, lurar i bakgrunden. Och ändamålsenlighet kräver rimligen en Planerare som riggar scenen utifrån ett visualiserat slutresultat. Varför hatar det ordet? För att de vill att världen ska vara död och meningslös. Go figure.

På omvända vägar har mänskligheten äntligen börjat skönja Medvetandet som det kontinuum det är, och hur de levande varelserna rör sig genom en klarvaken värld - precis tvärtom vad materialister säger, de som dödförklarat hela universum. Djävulen lyckades länge övertyga mänskligheten om att det här var stället att vara, men så är det inte. Till och med i jordens natur avslöjar sig oupphörligen ekon av högre sanningar.


3 kommentarer:

  1. Det här självet som skriver har ännu icke öppnat sitt tredje öga men ska göra det! Utgår, för att samla ihop tankeställningen (den slirar dock iväg), från inläggets begrepp teleologi. Börjar med citatet ur texten om Liam Norberg på Sideriska Siktet: "Dagens skränande egoister, tjuvnerladdare på nätet, rasister och religions/filosofihatare är just det slödder som Månen i Väduren indikerar i nationalhoroskopet och som de äldre själarna (Solen/Jupiter) valt att ta ansvar för. Eller har de äldre själarna också fallit dit och flytt landet för sin egen del? Då har vi inget kvar att hoppas på här." För att knyta an detta till en fråga om hur Algol står under 2002-2020 apropå inlägget om Sverige för att ytterligare anknyta till 2012 och de äldre själarna. Har nämligen hittat en intressant infallsvinkel om Moder Jord och chakran hos en Diana Cooper (om vilken jag ej känner till - se länken). Lånar ett citat av en prof. Alf Ahlberg om visionären Ruth Dahlén: "Men hon anar också tecken till att vi befinner oss i en genomgripande religiös och världsåskådningsmässig revolution. /.../Urgammal visdom måste åter väckas till liv." Kanske hoppet inte är ute ändå? (För att anknyta till Cooper)

    SvaraRadera
  2. Nej då hoppet är inte ute! Men man måste ju spetsa till det lite - för att använda astrologitermen "spets" - "the cusp of an age" eller som Sverige, utan astrologi i sin kulturella tradition, skulle säga: "vi står på randen till en ny era". Tidsålderns spets anses tydligen ligga något innan eonen i sig rullas ut.

    Tidiga varsel om den borde gå att se. Piratnerladdning kan t.ex. vara ett tecken på nästa tidsålders tonläge, men är ännu ett korrumperat och primitivt uttryck för Vattumannens genuina kollektivism. (Inom nuvarande världsbild är det kriminalitet.)

    Steg för steg kommer mänskligheten att renodla det nya Ordet (logos) och allt bättre förstå vem eller vad Vattumannen är.

    SvaraRadera
  3. Vattumannen (ursprungligen vattukvinnan påstår någon om tarotleken), detta att inte behöva förhäva sig mot någon annan för att försöka bevisa att man är bättre. Det kommer ur ego och svaghet.
    Acceptera andras specialiteter, liksom sin egen i skapelsens totalitet.
    Acceptera det individuella ansvaret, för individen och helheten.
    Tre undringar och förslag.

    SvaraRadera