Humanisterna, nu 20% mer opportunism

Dagen efter ett blogginlägg som bl.a. spekulerade över vad bottensedimentet hos Humanisterna egentligen är om man eliminerar antireligiositeten - kanske helt enkelt bara fruktan för det främmande (främlingsfientlighet)? - ser jag att samma dag Humanisternas två ledande språkrör, ateisterna Sturmark & Lindenfors har vädrat morgonluft och på Newsmill vill framställa Humanisterna främlingsfientlighetens svurna fiender. 

"In your dreams!"

Problemet är att deras sekulära humanism är en viktig ingrediens i det främlingsfientliga sentiment som knappast går att särskilja från antireligiositet. Fast Humanisterna med sitt uppvaknade maktsug kanske inte tänker på det, är den religiösa tillhörigheten det kanske mest identitetsskapande människor emellan i resten av världen!

I Sverige däremot, propagerar Humanisterna för att de religiösa ska hålla sina tankar i den riktningen inne på kammaren. Det dessa ateister i Humanisterna står för genererar på ett djuppsykologiskt plan just de motsättningar som deras läppar bedyrar att de motsätter sig!

Deras biologistiska människosyn är problematisk, inte minst för de många tecken som tyder på att vi människor är något mycket märkligare än den gamla biologi evolutionsbiologerna uttalar sig om.

På världens största bokhandel, amazon.com, placerade sig förra året en modern diskussion av DNA-rönen, komplexa informationsstrukturer och intelligent design på femte plats [1]. Men jag förmodar att Humanisterna alltjämt tror att Richard Dawkins gudshat är senaste skriket. Dawkins grundstämning - obegripligt nog för en zoolog - kan sammanfattas i orden, "Hur kan en Gud ha frambringat något så bestialiskt som Naturen där alla äter alla?" 

Behöver det sägas att det här är ett stört mänskligt ego som talar, utan förmåga att lämna sitt eget "humanistiska" värdesystem för att förstå hur skapelsen egentligen är inrättad? De gamla kineserna tycks ha förstått Naturen betydligt bättre än en typisk evolutionsbiolog av västerländskt snitt. Konfucius (eller någon i hans skola - författarskap var inte så viktigt förr) konstaterade att Naturen "realiserade tjugo operationer i en enda tanke". Det, bästa Humanister, är intelligens i verksamhet en aning över det tak ni satt er under beteckningen "förnuft"!

Humanisterna har en obsolet människosyn, som smög sig på och förgiftade våra "förstånd" under dess korta glansperiod 1800-1950, cirka. Att Humanisterna fortfarande tror det är Hedenius som gäller är en smula beklämmande. Det är viktigt att veta från inom vilken "tidsanda" de här propagandisterna verkar och inte bara naivt tro att deras pladdrande om hårda fakta och vetenskaplighet motsvarar vetenskapens nuvarande ståndpunkt(er).

Den mer korrekta bilden som efter en tid i bann åter lyser fram är den av homo religiosis [2] - se för övrigt hur symbolanalys kan påvisa hur religiösa motiv formligen exploderade i den litterära genren science fiction under den föreskrivna ateismen i kommunist-Sovjet. Täpper man till på ett ställe kommer människans tidlösa essens fram genom något annat medium!

Humanisterna visar sig till sist bara ha varit en opportunistisk förening som till följd av sin äregirighet inte ens förmådde stämma av den egna doktrinen mot ett sakernas större tillstånd. De förmådde inte famna vad en människa egentligen är pga. sin materialistiska grundsyn. Låt sekulära humanister själva hålla sig inne på sin kammare - samma medicin de påbjudit de religiösa. 

Man kan t.o.m. diskutera om yttrandefriheten borde begränsas för dem som torgför uppenbart beskurna världsbilder vilka hämmar medborgaren i hans naturgivna rätt att växa i kunskap. Det Humanisterna framställer som om det vore objektiv vetenskap är i själva verket bara en myt.

Läs utmärkta matematikern och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith (kristen) för ett mästerlig och succint analys av den scientism som Humanisterna är genomförgiftade av:

• Cosmos & Transcendence - Breaking Through the Barrier of Scientistic Belief (1984/rev 2008)
  
  Kapitlet om "pseudo-vetenskaparen" Carl-Gustav Jung doftar lite av revanschlystnad. Jung tog som bekant parti för de kättarförklarade gnostikerna mot de kristna i den senantika ideologiska kampen mellan urkristendomens båda grenar. I själva verket ligger Jung närmare den tidlöshetens filosofi Smith företräder än han vill medge.
       Men även som vän av Jungs tänkande ser jag Smiths knivskarpa intellekt få in några fullträffar om den moderna egocentrerade människan och hur vår Zeitgeist naturligtvis påverkat även Jungs tänkande.

• The Quantum Enigma - Finding the Hidden Key (1995/rev 2005)
  
  Ett litet mästerverk för den som vill förstå hur kvantfysiken dragit mattan under fötterna på Humanisternas scientistiska fundament.

• The Wisdom of Ancient Cosmology - Contemporary Science in the Light of Tradition (2004)
  
  En slags "Best Of" som emellertid flyttar fram tankarna betydligt och introducerar nya ämnen och vinklar. Ej att missa!

Böckerna bör läsas i turordning, att ha tagit del av den mästerliga "Wisdom" och sedan läsa den första boken (som jag gjorde) var lite bakvänt. Samtidigt är inte "Wisdom" någon ersättning till "Cosmos" även om ett kort synopsis ges av huvudtankarna i den äldre boken.

_____

1. Stephen C. Meyer: "Signature in the Cell - DNA and the Evidence for Intelligent Design" (2009)

2. Hur förklara fenomenet ateism inom ramen för den eviga filosofins tanke om den religiösa människan? Är det bara en taskig tripp, en snedtändning, en missanpassning mellan kropp och själ? Ja, något i den stilen.

Philosophia perennis har också svar på hur det kunde gå så illa, för som redan de gamla grekerna förstått, uppstår inget ur intet. Det är reinkarnationstanken som förklarar hur en människa över tid kan degradera sig till den grad att hon till sist inte har något gott med sig i själsbagaget, utan hjälplöst blir precis det var enskild Zeitgeist hon träder in i dikterar! Mardrömmars!