Att våga bli in-formerad

Indisk filosofi föreligger inte på nivån för Dummies. Först måste man lära sig ta instruktioner, våga öppna sig förutsättningslöst för text - vilket kan bli problematiskt om man till följd av dåligt karma föddes under ett Caligula-komplex (en inneboende tyrann från ett tidigare liv som barlast i det undermedvetna).

När man möter fullständigt obildbara, tjurskalliga naturer, då finns där i botten alltid ett grasserande auktoritetskomplex. Hur lite individen än vet, är han/hon minsann herre på sin egen täppa och bestämmer vad som ska få passera Censorn! Dessa själar är dömda till lång tid i ofattbar dumhet.

Studentens anteckningar. Preliminärt uppdrag innan filosofin: Lära sig lyssna till andra och assimilera deras poänger, inte för att de har makt eller en titel i samhället, utan för att deras kommunikation bär på ett innehåll.

Med rutten attityd till Läraren (guru) straffar själen ut sig redan innan den hunnit "kugga in" i ett samhälle. Dessa inkarnationer på jorden är således "straff" eller "dåligt Karma" från tidigare liv. Utanförskap är helvetet på jorden, särskilt om man inte fått redskapen med sig att förstå varför.

I det läget föds människorna som bara kan ställa frågor men inte hitta (eller acceptera) de svar som ges. De ÄR i helvetet här på jorden! Förhoppningsvis åtgärdar ovanstående bok en del av dessa problem.

Men när de preliminära attitydproblemen åtgärdats är kusten klar. Indisk filosofi har en suggestiv kartritning för vad människan är...

Buddhi är den dimension (eller pol) i hjärtat/sinnet (chitta) som attraheras av Brahman. Den andra "polen" i chitta kallas manas och karaktäriseras av attraktion till former och ego-konstruktion (ahamkara). Manas förorsakar genom sin identifikation med materia och sitt begär efter sinnliga njutningar Brahman att inkarnera i den materiella existensen som en individuell själ.

Buddhi leder genom visdom (prajña) och urskillning den inkarnerade själen i den motsatta riktningen och upplöser identifikationen med materiella fenomen (med motsvarande världsliga begärs upphörande) och uppnår sedermera befrielse.

http://en.wikipedia.org/wiki/Buddhi

(min översättning till svenska)

*****

Jag har tittat på hur astrologins fundamentala byggbitar kan mappas mot den indiska filosofin (eftersom alla texter - tecken - antyder att de är olika sidor av samma sak). Om man börjar med "hjärtat" eller "sinnet" är detta uppenbarligen kluvet hos många människor (de som saknar "integritet" i sina hjärtan), och representeras astrologiskt av duaden Sol/Måne.

Tanken är inte helt problemfri eftersom Solen uttryckligen sägs "regera" över det fysiska hjärtat medan Månen fysiologiskt kopplar till bringan/bröstet. Psykologiskt associeras Solen med ingen mindre än jiva-atman, människans inre eviga andeväsen, och Månen representerar psykologiskt just "sinnelaget" (manas).

Emellertid täcker dagens och nattens planeter närapå samma kroppsliga region, och man anar att vi här har att göra med en gammal åsikt att människans hjärta är en "dual princip", eller som judarna sade, bar på en tendens mot gott och en annan tendens mot ont (yetzer tov och yetzer ha-ra).

Det finns ett yttre och ett inre hjärta - eller kanske bara ett hjärta men som ser olika ut beroende på dess orientering! I Lejonets tecken sägs Solen härska, och illustrerar här ett hjärta/sinne centrerat i sig självt, självtillräckligt och autonomt. Man påminns om Jesus rekommendation, att "vara i världen men inte av den".

I granntecknet Kräftan har Månen sitt härskarläge ("hemmaplan"), och illustrerar där ett sinnelag som importerar världen in till sin inre (trygga) teaterscen och där imaginativt föreställer sig och reflekterar över "tinget i sig".

Månen alluderar också till den traditionella kvinnan i säkerhet bakom hemmets lyckta dörrar. Där, för sig själv, kan hon fantisera över vad maken berättat hem om sina eskapader ute i världen. (Här antar den maskulina Solen i stället en helt sekulär valör! Dagjaget och slitet i världen under den stekande "fysiska" solen.)

Det är notabelt att manas på annat ställe i de indiska skrifterna liknas vid tömmarna som kusken (buddhi) håller i, och att tömmarna som är förbundna till ekipagets hästspann är sinnena respektive den fysiska kroppen med dess sinnesorgan (ögon, öron, mun etc).

Buddhi, Intelligensen, skulle således motsvara Solen eller judarnas yetzer tov - böjelsen mot gott - medan Manas, det inre Sinnet, är bojorna (tömmarna) som skapar ADHD-människor: fixerade vid sinnenas rastlösa (hästar är rastlösa djur) fladdrande efter nya kortlivade stimuli.

En fallen själ, böjd mot det onda, är alltså en sinnesfixerad konsumist. Hon har upphört tänka självständigt och blir av den typen som reagerar eller kommenterar på vadhelst sinnena signalerar henne. Hon är slav under Ögonblicket (inte i någon positiv bemärkelse som "Carpe diem"-filosofin från filmen Döda poeters sällskap). I värsta fall kan hon inte ens konstruera en enda sammanhängande tanke eftersom sinnena hela tiden stimuleras av nya signaler.

I sitt mest fallna tillstånd är själen ett fullständigt offer för sin kropp, dess sinnen och interna hormonella flöden. Jämför den mördande satiren på en sådan här människa i Peter Griffin, pappan i den fullständigt absurda tecknade serien Family Guy!

Jag har mött människor så förslavade under sinnena att det inte går att föra en intelligent dialog med dem då de ändrar sin ståndpunkt helt beroende på vilka "laddade" ord motpartens argument innehåller! Ett enda ord-stimuli derangerar hela deras kognitiva landskap och de börjar jaga i en ny riktning, synbarligen i fullständig förglömmelse av att en annan diskussion fördes sekunden före deras nya urspårning. Här syns en akut brist på inre organisatör, inre kartläggning av vad saken egentligen rör. (Astrologiskt sköts det inre ankaret av Saturnus.)

Vad har sådana här själar gjort i tidigare liv för att så fullständigt sakna integritet? Ska de vakna och börja läka glappet i hjärtat?

Exkurs. Den extrema judiska sekten i Döda havet för 2.000 år trodde inte på den jordiska människan. Via astrologi och filosoferande hade de kommit fram till att predestinationen är total. Från skapelsens morgon till Yttersta domen är varje "rollinsats" fullständigt predeterminerad. Alla levande varelser är representanter för Ljuset eller Mörkret, några ytterligheter men de flesta urvattnade mixturer. Och alla för evigt låsta, "arketypiska manifestationer" - just de gestalter som Alltet krävde i den positionen just då.

Tanken är extremt lik den grekiska stoicismen vid samma tid (runt vår tideräknings början), och det finns åsikter om att denna "kosmiska fatalism" dominerade det intellektuella klimatet runt Medelhavet vid tiden.

Faktiskt formulerade västerlandet samma idé under sin allra mest materialistiska fas under Darwins glansdagar i slutet på 1800-talet! I den mest bisarra världsbild någon kultur någonsin skapat ansågs människan bara bestå av små biljardbollsliknande atomer som kolliderade med varandra och från tid till annan bildade sammansatta former.

Givet tillräcklig matematisk beräkningskraft, sade dessa europeiska "lärda" män, skulle man kunna påvisa exakt hur en strikt orsakskedja från begynnelsen lett fram till sakernas tillstånd som de nu tedde sig, och även förutsäga Slutet! Är det någon mer som hör att vetenskapsmän också ägnar sig åt religion - som det ordet används när man degraderar det och använder det som slagträ?

Det är uppenbart att Solen representerar hjärtats tendens mot andlighet i astrologin och att Månen är syndabocken för dess böjelse att avvika från den inre solära kärnan och därmed förlora sig utåt i yttervärlden (det sk. syndafallet). Månen har i astrologin sedan antiken associerats till kvinnan, och bevarar alltså skälen till att kvinnor hölls kort i forna kulturer. De ansågs mer fysiska och verksamma på den sinnliga nivån. Moder jord.

Män var närmare relaterade till himmelen och dess primära himlakropp Solen. Solen som Apollon - bringare av intelligens och t.o.m. profetisk klarsyn in i framtiden. Sinnets ädlare halva som känner attraktion till den tidlösa värld som föregick det fysiska universums födelse, Platons eviga värld av levande, medvetna intelligenser (även kända som Formerna).

Det goda med vår tid (fast föranstaltat redan i Thomasevangeliet och Maria Magdalenas evangelium där Jesus håller kvinnan som en lika andlig varelse som mannen), är ju en syn där människan som art är viktigare än den sekundära uppdelningen på man och kvinna. Den feminism som inte håller Enheten i första rummet är inte bättre än den historiska patriarkalism som svartmålade kvinnan för hennes (onekligen) mer biologiskt påverkbara medvetande.

Kanhända är det dessa Platons levande Former vi känner under namnet änglar. Naturvetare studerar naturlagar utan att förstå att det är levande väsen de likt blinda män fingrar på och söker bilda sig ett grepp om! De levande väsena ter sig för oss som omutliga lagar, men det är för att vi "fallit utanför" ("syndafallet") och är materiella varelser någonstans på det ondas väg. Vore vi på insidan, centrerade i Solen/Intelligensen skulle vi förstå universum på ett helt annat och mer intelligens sätt. Vi skulle se livet istället för den döda materien.

Vår västerländska vetenskaps sätt att först objektifiera "materien" och mäta den med det bisarra kravet att MEDVETANDE a priori måste uteslutas från varje teori (en djävulens dyrkan av död materia!) avslöjar hur långt västerlandet förirrat sig längsmed yetzer ha-ra, driften mot det onda.

Västerlandet t.o.m. lär ut att människor bara är död materia där lite biokemisk elektricitet i kroppssystemet håller verkligheten igång. Själar som fallit så här lågt får naturligtvis den ångestskapande världsbild de förtjänar, och enda syftet med Nihilism, förnekanden av Absoluta Värden i livet och påföljande tomhet och ångest (se den ateistiska franska Existentialismen) är förstås att driva den vilsegångna själen så totalt in i desperation att den når Vändpunkten.

Universum är ingen nanny, utan låter gärna själar som valt fel, bokstavligen gå åt Helvete! För i det större schemat, har dessa nitlotter och stolpskott hjälpt sina aningen mer begåvade bröder och systrar att första ett och annat. Vem vet, kanske vänds rollerna till det ombytta i nästa världsskapelse?

(Om någon slirade av bana var det här en fri associationsresa genom några teman med inre relationer. Det är alltid av värde att återvända till insidan och upptäcka att allt verkligen hänger ihop - exakt som antikens tänkare också upptäckt. Västerlandets materialistiska monism är den fattiga människans lågbudgetversion av samma sak. Men likte dummyn i akut behov av att lära sig ta instruktion propsar den på att representera den högsta insikten!)