Ateistens självhat (2)

Mitt inne i läsningen av Aldous Huxleys fenomenala antologi "The Perennial Philosophy" spritter tankarna och jag upplever att en del II angående ateistens självhat kan vara på sin plats.

Om ateisten har svårt att se det meningsfulla livet, ett liv som enligt den stora biologen Thomas Huxley bara kan te sig sjyst om man inkluderar reinkarnationen i sin världsåskådning, hur mycket svårare blir det inte att besinna egot inte bara som en falsk "platshållare" för Medvetandet, utan att det därtill för närvarande kan finnas flera personer på jorden som alla är reinkarnationer av samma historiska gestalter!

Åtminstone av läkaren Walter Semkiws studier av reinkarnationen att döma. Det här är en nöt att knäcka! Man ska hålla i minnet att indisk filosofi, inklusive västerlandets stora mystiker Plotinus (200-talet), var av åsikten att den individuella själen är, för att citera Plotinus, en egen, unik FORM i den rena Intelligensens värld. Ytterst motsäger detta inte Semkiws studier via en av USA:s skickligaste mediala personer, den av Shirley Maclaine anlitade Kevin Rhyerson. Frågan handlar om på vilken nivå man önskar identifiera Personen, eller det sant individuella.

Här är några lösa tankar jag fått, utifrån problemställningen. Ett gjort liv är "offentlig egendom" både före, under och efter den korta livssträckan - hur mycket egot än söker mörka och montera extra dörrlås för "sitt eget". Egot kallas ahamkara på sanskrit och notera det lilla negativa prefixet "a" - "jag-skaparen" betyder egentligen "icke-jag-skaparen". Egot skyler det riktiga jaget!

Som offentlig egendom kommer och går Andar oupphörligen genom våra liv. Det är bara att gilla läget - vi läcker (i allmänhet) som såll. Ibland har vi mycket onda krafter som leker med vår kropp, ibland ljusare väsenden på besök. Kan vi styra vår väg och välja vilka andar vi önskar kanalisera? Ja. Det finns metoder. Yoga. Meditation.

Köttet (kroppen) är en tjänare, men Satan viskar i sina barns öra att kroppen regerar! Uh! Jordandar! På så sätt kan kroppen med åren bli hemvist enbart för låga och självtjänande andar - parasiter i den psykiska verkligheten. Eller omvänt. Aldous Huxley citerar islamiske mystikern Jalal-uddin Rumi flera gånger i sin antologi:

Förnuftet är som en officer då Konungen visar sig;
I detta ögonblick förlorar officeren sin makt och döljer sig.
Förnuftet är den skugga Gud kastar. Gud är solen.

Men innan man blir helt och hållet "SOL" finns många psykiska lager att bläddra sig igenom. Och dessa är "de tidigare liven", dvs de utflykter i vardandet Människan gjort. Dessa utflykter är som små komplexa härvor i den stora härvan och ytterst kommer bara en Ena betraktare att se sig själv som en helhet. För människor som nått den graden av Hjärtats Integritet måste satanister passa sig, för de här ser rakt igenom sin omgivning - de läser tankar och uppsåt som i en öppen bok. Helt enkelt för att de sedan länge slutat "tro" på satans sätt att klyva och splittra. (Tro, dvs grundläggande attityd till fenomenet är något oerhört kraftfullt!)

Välkommen den dag du som f.n. är en tvivlare vaknar ur din diskbänksrealism och ser att ditt eget liv är en historia i en historia i en historia... Mödosamt höjer dock själen sig ur sin tidigare nesa - det är det faktum att dess centrum representeras av Solen hos den islamske mystikern (och i astrologin) som gör att det alltid finns en kraft som teleologiskt drar själen mot det som paradoxalt är både tidens början och slut. Kvar lämnas hösket - alla skrikande, gråtande och förtvivlade egohöljen som satsade sitt liv på att mörka den storslagna sanna berättelsen om livets mening.

Reggaesångaren Bob Marley dog 1981. Jag förundrades väldigt över inspirationen hos den jamaicanska artist som tog Marleys "död" på rätt sätt i omslaget till hans sista album. Problemet är bara att skivan kom sommaren 1980, innan Marleys sjukdom ens blivit känd! Vad säger det om Tidens illusion? Bakom tidsflödet existerar Sanna milstolpar eller arketypiska stationer som måste mötas. Siaren ser, om så behövs, runt hörn och får budskap från det som för oss andra är morgondagen.

*****

Rättstavningsfunktionen fastnade på "hösket" och jag insåg att det måste vara dialektalt uttryck jag snappat upp som barn. (Katrineholm = omgivet av jordbruk). Det är förstås en försvenskning av engelska "husk" - agn (i "separationen av agnarna från vetet") eller "värdelöst ytterskal" (som Norstedts säger).

Kroppen som förbrukningsvara för det som är det viktiga, själens mognad under livsprocessen. När man dör är det så dags att rätta till det som krokigt var - det som inte är perfekt måste göras om i ännu ett liv.

Den eviga filosofin är fantastisk. Se hur illa svenskarna översatte Huxley 1952. "O-förgänglig filosofi" är ju ett i grunden negativt uttryck, precis som a-teism. Naturligtvis ska det vara "evig" såsom jag spontant alltid tänkt kring ordet "perennial" före jag upptäckte att boken en gång fanns (och sen försvann) från den svenska marknaden.

perennial = evergreen (stadigvarande)

http://www.etymonline.com/index.php?search=perennial

Prova även att smaka på hur friskt/patologiskt detta ord i jämförelsen ter sig:

nihilism
1817, "the doctrine of negation" (in ref. to religion or morals), from Ger. Nihilismus, from L. nihil "nothing at all"...

Ja, vad säger en människa om sig själv om hon väljer Nihilismen? Jo det är en gryende, men ännu psykopatologisk, insikt att hon bara är ett tomt värdelöst ytterskal. Men den upptäckten fixar hon inte i dagsläget utan svartmålar därtill allt annat också! Hur kan en Gud finnas som låter lilla ego-jag dö?

*****

Huxley visar med vilken logik mänsklighetens bästa representanter sett igenom grundhållningar av rädsla, egocentricm, skepsis, med mera. Alltet är fantastiskt! Den med extra ambition kan återvända till min rekommandation av helikopteruppfinnaren Arthur M. Young.

Hans "rosettasten" (nämnd enbart i diskussion med en kommentatör i del II av detta inlägg) förefaller visa hur tid och evighet hänger samman. Tyvärr har jag inte hans geni - eller matematiska kunskaper - för att i djupet se hur tillvarons grundläggande metafysiska principer skär igenom alla världens olika manifestationer - vilka vi med vår splittrande logik har framskapat där det egentligen inga revor fanns.

Är också "the first principles" våra fantasiprodukter?

Jag fick i vilket fall starka intuitioner av hans märkliga bok "The Geometry of Meaning" och axiomet att allt kan ses i termer av "en cykel av aktivitet". Men jag misstänker att det här är en bok för att återintroducera metafysiken för matematiker, en grupp som i vår tid tränats till rent tunnelseende under det sekulära, materialistiska paradigmet.

För tänk åter tillbaka några hundra år - hur mycket mer fantastiskt och underhållande var inte tänkandet hos en Newton eller Kepler, som inte enbart fastnat i hållfasthetsberäkningar eller någon annan själlös "utilitaristisk" yttergren på den dödsdömda konsumtionsapparat som kallas västerlandet (eller t.o.m. världen som vi idag känner den)? Netwon var alkemist, Kepler bekännande astrolog! Det var tillåtet att tänka större förr.

http://hall-of-man.com/images/young_rosetta_stone.gif


Tillägg.

I en klassisk jungiansk synkronism hamnar jag några timmar efter ovanstående på en bok av Robert Svoboda, skicklig vedisk astrolog, där dock ämnet är en biografisk skildring av en indisk mystiker. I en av recensionerna läser jag så detta:

The chapter on Avishkar is all about possessions, whether it's by a low-level spirit or by a high-level deity. After reading this chapter, you should no longer be misled by people claiming to be incarnations of deities, since the mechanics of possession will become clearer to you.

Nog tycks det som om "Aghora, At The Left Hand of God" skulle kunna säga något i frågan om det mänskliga jaget som svängdörr för allsköns andar!

Amazon.com