fredag 16 oktober 2009

Stegel, stegel på väggen där...



Med Bödeln och dennes dräng, Rackaren - befinner vi oss på själva botten av senmedeltiden och den efterföljande Vasatidens samhälle. Djupare kunde ingen sjunka än till utövare av samhällets mest avskydda funktioner: utförandet av skam- kropps- och dödsstraffen.

Källa

Den här underhållande artikeln av medeltida hemskheter som jag skummade delar av, fick mig plötsligt att förstå Tarotkortet nummer tio, "The Wheel of Fortune". Kortet innehåller ju en tydlig allusion till det medeltida (om inte äldre) straffet stegling!

Stegel = horisontellt stående vagnshjul varpå den avrättade kroppen, styckad i tre delar, fästas. Och det nyckfulla ödets hjul visar just tre "bestialiska varelser" fästade vid ett upprättstående vagnshjul. Implicit, via veven, förstår man att hjulet roterar.

Men Tarotsymboliken stannar inte vid en enkel avbildning av en stegel. Kortleken döljer många symboliska antydningar. Det faktum att det är sub-humana kräk som fästats vid på hjulet tyder på att människan har det i sig att sjunka lägre än sin egen art! I synnerhet den i "fritt fall" till vänster har ännu ett människohuvud men har i övrigt förvandlats till ett djur.

Uppenbarligen finns det mer filosofi bakom Tarotkorten än vad som förmedlades till det påvra medeltida Sverige. För Tarotkortet rymmer en symbolisk djupnivå bortom det uppenbara steglingsmotivet: tanken om kretsloppets hjul som nära sammanhänger med reinkarnation... "What goes around, comes around..."

Att tala om Fru Fortunas hjul och att säga som i den svenska barndomsramsa jag svagt tycker mig minnas, "lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som lyckan får", är att fullständigt ha missat att kretsloppsprincipen! För den länkar in i frågan om etik och den osynliga morallag som genomsyrar universum (kinesernas TAO). Karma - förflutna gärningar poppar kontinuerligt upp igen och förfaller till återbetalning (eller som vinster) närhelst hjulet roterat sitt varv...

Besinnar man detta, börjar man ana hur mycket DJUP som saknats i den svenska folksjälen, i ett millennium. I dagsläget existerar inte ens föreställningen om en naturrätt längre - naturen har inget att säga den sekulära humanisten, den är bara en resurs att dra nytta av.

I vad mån den sekuläre svensken upplever något mer än estetiska intryck och allmänt välbehag av sina helgvandringar i naturen, kan jag inte uttala mig om. Det är sällan man hör rapporter som den om Ruth Dahlén som fick en kosmisk insikt i naturen under en skogsvandring under 1940-talet i vilket fall. Vi svenskar tycks verksamma på "låg vibrationsnivå".

Att det blev socialrealism och inget därutöver på våra breddgrader är inte att undra på. Seder och bruk vi importerat hit från sydligare breddgrader har vi eventuellt bara fattat ytan eller den yttre funktionen av, men den djupare signifikansen blev kvar i ursprungsmiljön.

När den geografiskt avskurna svensken importerat företeelser via imitation (som Tarotkortet visar att steglingen är ett importerat bruk), kräver likväl hennes inre en "mening" med görandet, och vi kokar därför ihop våra egna förklaringar till det vi ser och vistas med.

När popmusiken t.ex. importerades från England kunde man höra när det var svenska textförfattare i otympliga engelskspråkiga tankefigurer utan idiomatiska förlagor. Här hördes den svenska praktikerns konstruktion av engelska utifrån en förtrogenhet med grammatiska regler. Ännu in på 70-talet och ABBA-texterna kunde man höra att det här inte var en engelsk mentalitet, men melodierna "sålde in" de styltiga konstruktionerna. "Knowing me, knowing you - Is the best I can do".

Exkurs. Den första gången jag reagerade var vid 12 när jag hörde den redan då lastgamla svenska hitlåten "Bird's Eye View of You" av Ola & the Janglers och inte kände mig bekväm med frasen. Jag mindes den just, googlade den - och mycket riktigt förekommer den överhuvudtaget inte.

Men vad vet man vid tolv om ett andraspråk, frågar sig den vakne! Naturligtvis inte mycket, såvida man inte levt ett eller flera tidigare liv i England!

Närmare vår egen tid återkommer samma platthet och vi importerade entusiastiskt Skinners behaviorism (numera kallad kbt) medan det svenska Folkhemmet ännu hade vind i seglen. För den som inte redan noterat det är behaviorism universums mest själlösa psykologiska doktrin, hämtad från en kartesiskt influerad idé om människokroppen som en mekanisk maskin som bara "beter" sig och därmed kan omprogrammeras.

Jag har tidigare snuddat vid att svensken betalat ett högt pris för att bli en driven ingenjör. Han saknar djup, så till den grad att landet hamnat i en fullständigt fixering vid hastighetsrelaterad teknologi (bredband). Italien har redan gjort den trippen en gång (minns Futurismen) och det slutade i fascism. Det är därför jag flaggat några inlägg som "IT-fascism" här - etiketten är inte bara effektsökeri, utan drar ut konsekvenserna av den nya korrupta svensken.

Vi har historiskt saknat kontinuitet med världen - och klarsynta dagar har vi i det förflutna skämtsamt kallat vår lokala avkrok för "ankdammen". (När var det senast? 80-talet?) Det är mer förödande sant än någon kan föreställa sig! Vi är verkligen avskurna från Världssjälen, dvs det Kollektiva Psyket som den remarkable psykologen Carl Jung definierade den urgamla (och korrekta) tanken om anima mundi.

Häri ligger merparten av förklaringen till dagens sorgligt provinsiella och alltmer främlingsfientliga genomsnittssvensk. På min astrologiska blogg Sideriska siktet, har jag upprepade gånger beskrivit vad som händer när ett strömmande vatten avsnörs och bildar ett stagnant bakvatten, en ankdamm: fenomenet är essensen av Skorpionens tecken och dess kombination av "elementet" Vatten med "kvaliteten" Fixerad (stillastående).

Logiken är glasklar, tecknet betecknar "tilltagande korruptionen som leder till döden"? Stagnanta vatten blir skämda, psyken förgiftas. Det är också i Skorpionen som den lokalt förankrade världsbilden går under till följd av sin inskränkthet. I zodiakens nästa och nionde tecken, Skytten, introduceras den universalistiska typen, den som färdas långväga och ser hela världen som en enda plats att fördoms- och förbehållsfritt upptäcka. Här ett nypublicerat filosoferande just kring Skorpion-symbolen, en av de mest laddade människan traderat som kulturvarelse.


Tillägg 091019.

En kommentatör (se nedan) bifogar ett citat som understryker Tarot-kortens uppenbara förankring i en underliggande filosofi - den universella eviga filosofin. Från det att den allra tidigaste människan besinnat vad som föreföll vara himlavalvets kretslopp har förstås hjulet varit en eminent symbol att knyta allsköns föreställningar om cyckliska förlopp till, och jag tror inte det bifogade citatet uttömmer alla läsarter!

Inspirerad av de få orden i citatet om buddhismen tillfogar jag följande illustration av dess livshjul ur John D. Blakeleys "The Mystical Tower of the Tarot" - en spränglärd liten bok från 1974 som knyter samman korten med den hermetiska visdomen.




Klicka bilden för läsbar text.


Vad de tre varelserna egentligen representerar tror jag inte längre säkert kan sägas. Vissa Tarotkort har blivit korrumperade, och det ritas nya versioner med avvikande utföranden. Aleister Crowleys kortlek är väl den vildaste och mest egensinniga, med mängder av tillägg jämfört med de klassiska motiven.

Min spontana tanke är dock att de tre symboliska djuren i det buddhistiska livshjulet eventuellt kan återföras på den indiska materiella filosofins tre gunas, tre kvaliteter.


Det skulle innebära att den synbarligen noblaste av bestarna, den som verkar ha en viss balans på toppen (och som håller ett stavliknande objekt - kanske som en lindansare som håller i en stabiliserande stav), motsvarar kunskapens och godhetens kvalitet sattva (mindfulness!). (Sök via google-funktionen på tidigare blogginlägg om Hermes, en annan kunskapsorienterad figur med stav i handen. Staven avbildas ibland med två ormar som tvinnar sig runt den.)

De andra två bestarna, värre däran, kunde då representera tamas - sjunkandet ner i mörker och medvetslöshet - respektive rajas - uppåtstigandet i hunger efter ett varv till i kretsloppet, just den "Lust for Life" som Buddha såg som sin uppgift att söka utsläcka. Dessa två senare stämmer perfekt in på bildtextens svin respektive tupp. (Och ja, låtskrivaren till "Lust for Life", Iggy Pop, är naturligtvis född under nymånen i det fallna egots tecken Väduren till kvaliteten rajas - det blinda livsbegäret!)

Och jag kan tänka mig att i buddhismen, som vägrar se något gott alls i denna världen, den goda kunskapskvaliteten sattva har demoniserats och kallas "ormen" - notera det djurets uppenbara koppling till kunskap (sattva) i andra traditioner som inte är fullt så världsfrånvända som buddhismen.


7 kommentarer:

  1. Mer om tarotkort #10:

    "The tenth numbered major trump is called La Roue de Fortune, the Wheel of Fortune, and portrays a mysterious wheel with eight spokes--the familiar Buddhist symbol of the Cycle of Necessity. To its rim cling Anubis and Typhon--the principles of good and evil. Above sits the immobile sphinx, carrying the sword of Justice and signifying the perfect equilibrium of Universal Wisdom. Anubis is shown rising and Typhon descending; but when Typhon reaches the bottom, evil ascends again, and when Anubis reaches the top good wanes once more. The Wheel of Fortune represents the lower universe as a whole with Divine Wisdom (the sphinx) as the eternal arbiter between good and evil. In India, the chakra, or wheel, is associated with the life centers either of a world or of an individual. In the pseudo-Egyptian Tarot the Sphinx is armed with a javelin, and Typhon is being thrown from the wheel. The vertical columns, supporting the wheel and so placed that but one is visible, represent the axis of the world with the inscrutable sphinx upon its northern pole. Sometimes the wheel with its supports is in a boat upon the water. The water is the Ocean of Illusion, which is the sole foundation of the Cycle of Necessity."

    SvaraRadera
  2. Mitt i prick! En bra uppsjö motiv för vad som kan dölja sig under det yttre "vedergällningshjulet"!

    Tarotkortens ursprung är intressant - och tydligen inte helt klarlagt. Jag har en fascinerande bok av en John D. Blakeley som via ett sällsynt persiskt 1800-talsmanuskript spårade motiven tillbaka och fann dem vara en följd av Alexander den Stores expansion österut.

    Blakeley såg, med stöd i den persiska meditationen över ett torn i sju våningar med tre rum på var våning, en kodifiering av ett nyplatonistiskt frälsningsschema i Tarotkorten. Rummen kan med något undantag, och förutsatt att man byter nummer på några få kort, distinkt kopplats till de 21 bildkorten - plus då dåren/den fallna själen som har uppgiften att färdas upp genom det mytiska tornet och lära sig lektionerna.

    Författaren, en pensionerad kemist med vida intressen, spekulerade också kort över ett möjligt ursprung för Tarotkorten i östra Afghanistan - utkanten av den hellenistiska kultursfären. Sedermera kan denna märkliga nyplatonistiska "bilderbok" ha transporterats av zigenare till Europa under medeltiden.

    Men frågan är förstås om inte Öst redan från början påverkade västerlandets platonska filosofi!

    SvaraRadera
  3. Synkronicitet var det ja! Jag var inne och räknade på Dalai Lamas födelse förut idag i mina funderingar och så ploppar han upp igen på astrobloggen ;) Nå, något som jag frekvent funderar över, trots min ringa kunskap, är Stora Arkanans arketyper i tarotleken och dess speglingar av det astrologiska/själen, andevarelsen. Min fråga är svår att översätta i ord: om man ser Arkanan som en trappa - huruvida beträder vi trappstegen? Ett och ett, eller som en rask Hermes, tre och tre? Hoppar vi tillbaks några steg? Universum är cykliskt och själen dyker ner där läxorna stämmer överens med det som skall övas ligger nog svaret. Så Tarot-trappan beträdes nog ej steg för steg...
    Nu över till applikation av korten; blogginnehavarens kort låter jag tala för sig själva, Själen XX - Yttersta Domen, Personligheten II - Översteprästinnan, Livsmål V - Översteprästen. Ta sedan dessa och sätt i korrelation till antihumanisterna Christer Plattmark och Björn Ulv-i-fåraskinn (Ulvaeus). Plattmark har själen i XVIII Månen och livsmålet i XVI Tornet. Ulven står på randen - XXI Världen, vilket torde kunna läsas som en långt framskriden själ - men med valet att förneka Källan är fallet diametralt motsatt. Men här är det väl uppenbart att också korten såsom kanske astrologin visar på isomeri, samma yttre men olika inre? Dalai Lama då? Han får XXII, d.v.s. han hamnar utanför Arkanan - torde inte det då precis som Siwert noterar: han står över Världen XXI och är en avatar...
    /Ronny
    Kolla länken för kortfattad info om arketyperna.

    SvaraRadera
  4. Själv har jag själskortet i X...
    /Ronny

    SvaraRadera
  5. Tack för "food for thought"!

    Tarot-korten var något jag lekte med för länge sedan, men det var inte min "cup of tea". Därför bara anar jag ett fascinerande bakomliggande ramverk (tolkningssystem).

    Frågan om "mekanismerna" för själens entré i tid och rum, när och vilken kropp (vilka kroppar?) den ska ta, sammanhänger förstås med en mängd andra metafysiska antaganden, och huruvida Tarot-korten berättar något mer än att en Dåre plötsligt vinglar fram längs livets väg, har jag aldrig tänkt på.

    Trevliga ämnen att impregnera sin själ med, likväl! En vacker dag kanske en illumination kommer på den lilla punkten! Filosofen Plotinus sades ha erfarit kraftfulla kosmologiska illuminationer flera gånger i sitt liv. Såna episoder skriver tidningarna sällan om numera. Undrar vad det beror på.
    :-)

    Men jo, jag förstår lite av kortens individuella språk. Sturbark och Månen är naturligtvis en själ fast i en nattmara, vilket jag länge misstänkt (uppenbarligen Mars/Venus i Kräftan i indisk 210° mot Vattumannen/Saturnus), liksom att hans mål är rent destruktivt (Tornet) och/eller att han är stadd mot förintelse.

    För egen del tackar jag för triptyken hur den än producerats. Själen och Domen kunde läsas som att något ligger i vågskålarna, men kortet, fastän färgat av kristna föreställningar om de dödas uppståndelse ur sina gravar, representerar för mig Hågkommelse (Platon). Precis som Pytagoras sades minnas flera tidigare liv har jag (ytterst fragmentariskt) återfunnit flera tidigare liv i min själ, ibland under meditation ibland via nattdrömmar, genom årtiondena.

    Domen är, förstås, att i skenet av sin bästa kunskap här och nu avgöra om dessa tidigare liv får följa med på resan eller om de representerar ett stickspår man kan lägga ner! Faktum är att jag trots minnenas fragmentariska natur "förstår" vad de personerna gjorde i sina liv, och var de felade. (Jag har inte hittat ett enda liv med känslan att det var helt och hållet väl utfört. Möjligen ett…)

    Ulvaeus Världen behöver knappast tolkas i skenet av hans musikaliska arv, repriserad med lika stor framgång i Mamma Mia! Här missar jag finliret (Källan = det porlandet vattnet i kortet Stjärnan?). Men jag förmodar att här avses ett fall ner i världslighet snarare än steget ur den här skolådan.

    SvaraRadera
  6. Med Källan menar jag alltings upprinnelse...
    /Ronny

    SvaraRadera
  7. Ah, så klart! Ibland är det enklare än man tror.
    :-)

    SvaraRadera