Fritt utflöde - men bara vid perfektion!

Från det att jag på en inrådan från en bekant, presschef inom ett område som gränsar till de exakta vetenskaperna, i mars i år bröt ut mina astrologiska betraktelser och placerade dem på Sideriska siktet, har lite av gnistan gått ur den här bloggen!

Presschefen må ha gjort den korrekta politiska mainstream-bedömningen för inlägg som ber om att bli tagna på allvar - och jag lystrade till rådet tillfälligt glömsk om att programförklaringen inte var rysansvärt ambitiös. I den här tudelningen av materialet upptäckte jag emellertid vad mitt eget hjärta ändå klappade varmast för!

Den här bloggen skapades som en motimpuls till ateistföreningen Humanisternas scientistiska världsbild, men det är - som man kunde gissa - den astrologiska bloggen som tilltalar mångfalt fler besökare. För vem bryr sig egentligen om scientism?

Uppdateringsfrekvensen har därmed sjunkit på Ockulta ögat. Det lär väl bli ett och annat inlägg i fortsättningen också, men jag känner nu, tio månader senare, att skälet till att starta bloggen var negativt, inte positivt, och att Humanisterna numera bara ter sig löjeväckande i mina ögon och inte längre någon motståndare som inspirerar till inlägg.

Jag fördjupar mig sedan ett år i ett parallellt studium av Platon och nyplatonismen, den gren vars början sätts vid Plotinus födelse 204 och som varade en bit in på 500-talet, då en kristen kejsare stängde Akademin i Aten för gott och väst gick in i "den mörka medeltiden".

Från en ytterst informationsrik och samtidigt kompakt introduktionsbok (tyvärr inte längre i tryck), från en av de stora kännarna av nyplatonismen, Richard T. Wallis, skulle jag gärna vilja citera ett, närmast godtyckligt valt stycke.

Plotinus, like many subsequent philosophers, denies the existence of free will in any sense incompatible with determinism. It is true that he opposes the Stoics' subjection of man to the Fate governing the sensible cosmos, but though man's higher soul is independent of Fate, its character, and its whole destiny, are still the expression of an Intelligible archetype and as such ordained by that archetype.

On the other hand it is no more accurate to describe incorporeal beings as determined by their nature than as producing their nature by their will. All we can say is that within the Intelligible world will and order imply one another; to distinguish one as prior to the other is possible only on a level of greater multiplicity.

Freedom for Plotinus consists in tending spontaneously and with full knowledge towards realisation of one's true good, and thus contrasts with actions performed under compulsion or under constraint from man's irrational nature.

Choice between opposite courses (or, more strictly, the illusion of such choice) is therefore paradoxically the sign of a lack of freedom; for at such times our irrational nature as clouded our judgment and prevented our seeing and pursuing the right course automatically. True freedom by contrast consists in the absence of any possibility of change for the worse.

It is with these considerations in mind that we should approach Plotinus' references to creation as motivated by divine generosity or, to use a less tendentious translation of the term in question (aphthonia), by divine 'ungrudgingness'.

R.T. Wallis - Neoplatonism (Charles Scribner's Sons, New York, 1972, s. 63-4. Styckeuppbrytningar gjorda för enklare webbläsning.)

Plotinus menade också att Det Ena (det gudomliga) i evighet (utan början i något "big bang") "spiller över gratis", till följd av sin inre perfektion och att detta är upphovet till vår eviga värld. När jag skriver om astrologi upplever jag att jag på ett besläktat sätt "spiller över", medan inte få av den här bloggens upplägg varit lite sökta eller konstruerade. I en tid av studier av så sublima tankar som Platons och nyplatonisternas, är det gissningsvis bara naturligt att "spillet utåt" avtar. Människan behöver verkligen tider att fylla på med bränsle!

Den som hittar den här boken i något antikvariat ska avgjort lägga vantarna på den! Jag bara önskar att jag börjat i rätt ordning. För även om jag om sedan 1993 flera gånger läst om en fristående uppföljare, en antologi med forskarpapper där Wallis var redaktör men bara själv bidrog med en essä, är det ingen liten sak att söka rekonstruera nyplatonismens finare nyanser utifrån forskare som i Neoplatonism and Gnosticism (State University of New York Press, 1992) ovanpå den specialistkunskapen granskade den senatika gnosticismen, som likaledes baserade sig på Platons filosofi (och som Plotinus kritiserade hårt).

Läsningen förra året (och omläsning redan i år) av introduktionen har fått många suddiga fläckar i min förförståelse av hur nyplatonismen skiljer sig från platonismen att bli tydligare.

Den som är nyfiken på platonismen och gnosticismen, deras gemensamma bas i Platon men på vilka punkter de skilde sig åt, och som hittar den här likaledes utgångna antologin, ska inte tveka att skaffa den. Ett flertal intressanta studier! Prova bara några essätitlar:

• "Plenty Sleeps There" - The Myth of Eros and Psyche in Plotinus and Gnosticism
• Higher Providence, Lower Providences and Fate in Gnosticism and Middle Platonism
  
• Mani's Twin and Plotinus - Questions on "Self"
  
  ...och många fler
  

Plotinus var den förste filosofen i den västerländska traditionen som hävdade den individuella själens existens, och som antytts via många blogginlägg om tecken på reinkarnationens verklighet verkar han ha haft rätt.

*****

Rättelse: Den blågröna boken är inte utgången! Den finns listad på Amazon.com. Inte en enda människa har recenserat den, vilket säger något om hur smalt ämnet är och kan ge en vink om varför jag trodde den inte längre fanns i tryck...