Vetenskap: barn söker befästa sig själva

När man börjar titta djupt på vad vetenskapsmän och forskare säger - biologer och i synnerhet de upphaussade neurologerna - kan man få den upplevelsen av att lyssna på barn inne i en period när de egentligen inte söker några nya svar utan bara ränner runt och söker tvinga in verkligheten i ramar de redan bestämt sig för. Och visst är det så, de vetenskapliga upptäckterna har sin egen rytmik, och var dag bjuder inte på ett paradigmskifte...

"We showed that distinct linguistic processes are computed within small regions of Broca's area, separated in time and partially overlapping in space," said Sahin. Specifically, the researchers found patterns of neuronal activity indicating lexical, grammatical and articulatory computations at roughly 200, 320 and 450 milliseconds after the target word was presented. These patterns were identical across nouns and verbs and consistent across patients.

http://www.sciencedaily.com/releases/2009/10/091015141500.htm

Det som är ett givet i ovanstående är människans klassificering av sitt språk i olika ordklasser, och minsann! - tycks inte hjärnan "signalera" att den hanterar språk på precis samma sätt!

Är det bara jag som är konspiratorisk, eller är forskningen ibland smått infantil? Kan det vara så att mänskligheten är mer road av att onanera till sina föreställningar än av att verkligen söka sig ut i mörkret se om där finns något att låta sig in-formeras av och som man sedan kan föra hem till den gamla värld som bara trampar vatten?

Buddha visste hur man tog sig ur dessa självgenererade stillon, dessa mentala luftbubblor som ovanstående vetenskapscitat är ett så pinsamt tydligt exempel på. Men Supermänniskans födelse blir också slutet för den råtthjärna som i vit rock bedriver "vetenskap" och "empiriska studier". Kontrolldåren måste avskrivas, men kontroll är ju vad väst åtrår - hör bara hur det låter så fort andra länder närmar sig högteknologiskt kunnande (läs: atomkraft)!

Steget till Supermänniska har varit representerat på jorden i tusentals år men ter sig alltjämt så radikalt för majoriteten att t.o.m. grupper som Humanisterna från tid till annan utkristalliseras ur konventionalismens bottenskrap och förklarar kring mot Verklighetens framkant, mot "så-heten" som buddhisterna kallar det levande livet. Att så ger i vårt språk en dubbelmening, men Buddhas idé i engelsk klädedräkt - "suchness" - har förstås inte den konnotationen.

"Många är kallade men få utvalda", säger Matteusevangeliet (22:11-14) kryptiskt. Men jag förmodar Världen - bakom rökridåerna som hålls upp för den naiva människan - är ett raffinaderi och en gallringsmaskin. Här trimmas de levande varelserna och skördas efterhand.

Jag väntar spänt på att medicinmannen Robert Svobodas bok "The Greatness of Saturn" ska anlända, nyfiken på vad den indiska astrologin (integral med deras filosofi) ska ha att berätta om Saturnus som symbol för Skördaren.

I det egocentrerade väst är bilden av Liemannen enbart mörk, i det att reinkarnations- eller återvinningsperspektivet saknas och att raffineringen här ses i termer av en medvetslös evolutionsprocess. Vi har - så här långt i alla fall - inte haft intelligens nog att sätta ihop pusselbitarna korrekt.

Svaren finns redan, men den store Satans glimrande Penning och mainstream-åsikter synliggör människosläktets genomsnitt. Detta genomsnitt är den sekulära ateisten, och den religion han självbelåtet tycker sig ha lämnat bakom sig är i själva verket den framtid han i spiralform rör sig mot ... i det raffinaderi vars rökridåer han för ögonblicket inte förmår genomskåda.

*****

Personlig anmärkning. Undertecknad föddes med en Saturnus med maximal världslig styrka på himlen - sjunkande i väster, och detta är en bra illustration av det horn i sidan Ockulta ögat har till materialismen som yttersta förklaring! (Horoskopet i nytt fönster.)

I världsligt hänseende står nämligen en sålunda placerad Saturnus på fallrepet - i väster dör de sammansatta tingen och in i väst har jag fötts för att klart och tydligt se hur en civilisations begynnande sammanbrott ser ut.

Men det är klart, med Mandelbrots tankeväckande fraktaler kan man tänka sig att antikens idé om den makro- och mikrokosmiska parallellismen upprepar sig på var magnitud man behagar kasta sin blick. I astrologin är det DEN SOM SER SOM ÄR VAD HAN SER. "Lo and become!" Men denna tes modifieras alltså om synnerliga omständigheter föreligger, och väderstrecket väster indikerar snarare "Skåda ditt exkrement!" Så här ligger det till.

Jag har på senare år spekulerat över denna remarkabelt prominenta Saturnus och insett att denna symboliserar en före detta mycket världslig människa som i detta liv dör (faller under västra horisonten) och under denna bortdöendets process "svettar ur sig" sitt forna jag i projektioner riktade mot omvärlden.

Och tänka sig - det finns miljontals tacksamma måltavlor för den förfallna materialismen kvar "därute". Kanhända kommer de också att genomgå samma avgiftning om ett millennium eller så.¹ Eller den här tidsdimensionen en villoväg, den också?

Håller man tiden som konstant, avundas jag inte de generationer som kommer att födas i väst i centrum av det tidsåldersskifte vars början vi tydligt ser omkring oss. Länder utan religion och filosofi kommer att drabbas värst, som Sverige.

För vad skiftet innebär, är en återgång till individens Centrum och den sekulära människan har grundligt fått lära sig att förneka detta för att istället fokusera externa nätverk. Det skapar på sikt en enormt urholkad och livsoduglig människotyp.

Se upp för Facebook - hela it-fenomenet hotar att separera egot från dess substratum själen.

:-)


_____

1. I privata rekonstruktioner av det karma som resulterat i det gällande svenska jaget har jag placerat min egen materialistiska peak runt 1100-talet - men materialet är knapert då jag inte är någon utvecklad klärvoajant.

Heller har jag inte tagit slutgiltig ställning till den buddhistiska lama jag en gång lyssnade till under en religionsvetenskaplig föreläsning på universitetet. Laman sade att de tidigare liv du kan uppleva här och nu (i meditation, via drömmar eller ingivelser, etc) representerar din status i nuet. Ändrar du attityd kommer du omedelbart att se andra "tidigare liv".

Tanken motsäger egentligen inte hinduismen eller den västerländska mystiken (Platon, Plotinus m.fl.) med dessas syn på en individuell, evig andesjäl. Det som händer när en människa byter ideologi, plattform eller överhuvudtaget rätar ut ett inkrökt liv, är att man byter karmiskt mönster. Därmed har ett annat subset av potential etablerats, och med detta möjligheten (för den som så önskar) att se andra tidigare liv än de som var tillgängliga före "omvändelsen".

Vissa dörrar förblir låsta tills dess att man nått vissa erfarenheter i livet. Naturen är inte så korkad och buggigt konstruerad att den omintetgör väsentliga lärdomar genom "sneak previews" av desamma!

I väst går i princip alla individer genom ett helt liv med dess upplevelser utan att känna till att de vandrar en Väg (Tao) som är ett osynligt blue-print bestående av historiska pusselbitar vilka dock är lagrade på ett allt annat än historiskt-linjärt sätt. Jag kan av dagens kosmologiska spekulationer med hyperrymd och annat (som egentligen kräver högre matematiska kunskaper) bara intuitivt ana hur det huset kan tänkas vara byggt...

I avsaknad av reinkarnationsteorin överväger inte ens människor plötsliga "knyck" på livsvägen i termer av annat än "blind slump". I själva verket har de nått en gräns där ett nytt karmiskt betingat problemkomplex från förr har "växlats in på nu-spåret". Inget av detta har någon som helst plats i den västerländska agendan. Nå, även fattigdomen (Saturnus) har en gräns bortom vilken den faller över världens kant!