Krångel-Sverige (vår systematiks gamla anor)

Den svenska ingenjörsmentaliteten har nu infiltrerat allt ner till enklaste folkunderhållning som melodifestivalen. Datakod är makt och går det att "implementera" en ny "feature" i ett vinnande koncept så må det ske!

Var till mans är vi offer för denna dyrkan av förändring för förändringens skull - den är ju i linje med tillväxtsamhällets främsta regel: håll kunden dum och basal så hon torskar på nästa "produktförbättring" också.

Men med årets fragmenterade regelsystem tycks botten för melodischlagern nådd och folkförtreten ett faktum - åtminstone enligt Aftonbladet.

Låt oss vara lite historiska. "Inget kan komma ur inget", sade ju den gamle greken Parmenides. Jag hittade följande bisarra sak på nätet, som visar att den svenske systemdåren var i farten redan på 1700-talet med sina briljanta uppslag.

Sweden has a curious history, deciding to make a gradual change from the Julian to the Gregorian calendar.

By dropping every leap year from 1700 through 1740 the eleven superfluous days would be omitted and from 1 Mar 1740 they would be in sync with the Gregorian calendar.

But in the meantime they would be in sync with nobody!

http://www.geocities.com/calendopaedia/gregory.htm

(Och dråpligheterna slutar inte där - läs fortsättningen.)

Sensmoralen blir förstås: Ge aldrig tekniker och krångelpellar fria tyglar, då går allt åt pipan. Om det vittnar inte minst F-kassans senaste bortkastade miljoner - vad var det, 150? - på suboptimal IT-teknologi. (Var själv i branschen några år, så jag har en del självupplevt...)

Det är Platons filosof-kungar som gäller än för sättandet av en dagordning. Även om det ser dystert ut nu är de snart tillbaka på jorden - garanterat fria från systematikens (förnuftets) förvillelser men maximalt i kontakt med de vägledande arketyperna på våningan ovanför.

Det finns dock alltid åtminstone några av dem på jorden, vakande och kommenterande... Kolla in Wolfgang Pauli, Nobelprisbelönt kvantfysiker, av en del ansedd som ett starkare intellekt än t.o.m. Einstein, och hör hans dom över empirikerna.

I sak säger han att den som inte kan höja sig till Platons bildskådande, dvs våga sväva fritt en stund utan verifierbarhetens mara flåsande sig i nacken kommer aldrig att bidra med något stort, ovsett verksamhetsfält.

Det är så hantverk skiljer sig från geni, har jag förstått.

Boktips

Amerikanske filosofen Ken Wilbers "Quantum Questions" (1984, rev. 2001) är en underbar ögonöppnare som på ett ställe samlar alla de riktigt stora kvantfysikernas djupare tankar om livet och Sammanhanget. Nu är vi långt bortom det här landets förmåga att krångla till och "systemifiera" det som kunde vara så enkelt och, omvänt, söka simplifiera det som kräver en smula sublimitet.

Det är intressant att finna Einstein en av de blekare tänkarna i antologin när det kommer till att förstå den nya fysiken ur ett filosofiskt perspektiv. Här finns tyngre tänkare, Schrödinger, Planck och Heisenberg m.fl. Och så sagde Pauli, förstås.

Redaktören fyrar i finalen av med astrofysikern Sir Eddington, en så vass tänkare att jag - fast jag trodde jag var varm i rocken av de tidigare kapitlen - måste läsa vart och vartannat stycke två gånger.

Det är signifikativt att den här boken inte rekommenderas av föreningen Humanisterna, vilka söker slå i landets gräsrötter att vetenskap och religion skulle vara antagonister. De största snillena avslöjar vilken dumpropaganda kändisar som Björn Ulvaeus och andra tyvärr lånat sig till.


____

Även i detta inlägg (nytt fönster) avhandlas Quantum Questions.

Se också den astrologiska kortanalysen av Richard Dawkins, en vilseledd ateist som för mer väsen av sig än de verkligt stora stjärnorna.