måndag 9 februari 2009

Einstein under typologisk lupp


Ett tidigare inlägg noterade att Albert Einstein - själva sinnebilden för en upplyst, rationell västerlänning - hade en djupare syn på religion än man kunnat ana, väldigt annorlunda från den mediokra förnuftstro som predikas i landet Sverige sedan några år.

För Einstein var själva det vetenskapliga strävan en verksamhet i grunden styrd av människans oändlighetslängtan - ett religiöst sentiment om något.


I det här inlägget granskas Einstein som en idealtyp: "Den öppna människan". Den här märkligt passande rubriceringen kommer från en 3.000 år gammal kinesisk psykologi som under Mingdynastin kopplades till ett kalendariskt (deterministiskt) system. Tid är karaktär!

Kineserna hade redan i antiken nått en psykologisk insikt vars komplexitet väst nådde först på 1900-talet. Deras metod skulle kunna beskrivas som "inget nytt under solen", allt kommer igen och kineserna menade sig ha kodat vissa rytmer i sitt kalendariska system.

För att bättre kontrastera kopplingen mellan begåvning och en positiv syn på religionen, ska vi ställa Einsteins typ mot dess naturliga motpol, den typ som istället för öppenhet söker stöpa sig efter färdiga former, söker ansluta sig till ett "kulturellt mönster".

Man kanske kan säga att Einstein bäst kontrasterar sig mot den "politiskt korrekta" typen. Detta kunde man nästan ana av hans svar på hur han fann vägen fram till relativitetsteorin och Nobelpriset i fysik: "Jag ifrågasatte ett axiom."


*****

Först ett Einstein-citat för att känna in hans tänkande:

Utvecklingen från en religion som bygger på fruktan till en som bygger på moral är ett stort steg i människors liv. Och dock är det en förutfattad mening att hävda att primitiva religioner enbart bygger på fruktan och civiliserade folks enbart bygger på moral. Vi måste vara på vår vakt mot denna.

Sanningen är att alla religioner i varierande utsträckning är en blandning av båda typerna, med följande differentiering: på det sociala livets högre nivåer dominerar den moraliska religionen.

Gemensam för alla dessa typer är gudsuppfattningens antropomorfiska karaktär. I allmänhet är det bara hos individer av enastående förläningar, och hos ovanligt högsinnade samhällen, den här nivån i nämnvärd utsträckning överskrids. Men det finns ett tredje stadium av religiös erfarenhet vilket tillhör dem alla, även om det sällan påträffas i sin rena form: jag tänker kalla detta för kosmisk religiös känsla.

Ur: Ken Wilber [redaktör] - Quantum Questions, 1984, s.104

Einstein låter kanske lite mossig här, fångad i det tidiga 1900-talets rationalistiska och evolutionistiska syn på allt, inklusive religionerna: Från panikrädd vilde i djungeln till moralisk kulturmänniska i väst...

Men lustigt nog har hans presentation något arketypiskt över sig. För säg den tid när människan inte såg en rörelse från mörker och irrationell känsla mot ljus och förståelse (rationalitet)!
Man skulle kunna säga att det vetenskapliga idealet, där förnuftet prövar alla utsagor, bottnar i en förvetenskaplig, mystisk idé om att "det går framåt".

Sidoutvikning. Ska man spela med i de mytskapande forskarnas spel skulle man kanske kunna teoretisera om att det ytterst var jordens rotation och solens skenbara medsolsrörelse som lärde aporna att skilja "höger" från "vänster", ljus från mörker.

Förnuftet - i bemärkelsen förmågan att medvetet registrera dikotomier föddes i så fall redan för miljoner år sedan, även om mindre kunniga anhängare av rationalitet ibland ger sken av att ha monopol på begreppet "upplysthet".

Det är vår rörelse genom att oändligt vardande som gör oss så tragiskt analfabetiska så fort vi stöter på andra eller äldre civilisationers sätt att kodifiera samma vetande vi själva har.

Intelligent är istället
insikten om att våra avlägsna anfäders idé om en gudomlig värld som går bortom alla motsatspar är exakt densamma ontologiska ordning som 1900-talets främsta fysiker lyft på den naiva materialistiska täckelsen och till del skådat in i. Einstein visar sig här mänskligt felbar, han också, genom sin västcentrerade och outvecklade uppfattning om antika folks förmåga att förstå skillnaden mellan "gudomlig process" och "statisk representation".

Ser vi i väst en antik gudastaty och dessutom har en självbild enligt vi är upplysta och har nått långt bortom djungelstadiet, är detta som att be om "a failure of ideation" - vi stannar kort om målet i vår tankeprocess och pissar på objektet för vårt studium. Giordano Bruno, som såg mer än de flesta i sin samtid, skulle ha kallat det en undlåtenhet att "kopulera" med ämnet i fråga. Visdomen talar inte till dem som egentligen inget vill veta.


När å andra sidan en medioker förnuftsivrare av modernt snitt därtill söker förringa religionen, och kalla den en uttjänt fantasi, är det sin egen ringa kunskap hon förringar. Och hon gör sig samtidigt skyldig till kulturimperialism!

Naturligtvis kunde äldre, religiösa kulturer skilja mellan det gudomliga varat (existensen, livet) som process och dess grovfysiska avbildningar (ofta med förmänskligande attribut) av denna process.

Enligt det kinesiska system som menar sig kunna utläsa KARAKTÄR ur TID - tiden som process, karaktärerna som statiska, symboliska representationer - föddes Einstein under ett tidssegment kallat WU WANG, ungefär "utan-kluven-tunga-kalkylerande".

Einstein, han som inte är ett "smartass", är med andra ord fullständigt olik vår egen tidsanda! Inte konstigt att samtiden saknar den stora visionen. Rubriceringen "Den öppna människan", nämnd i inledningen, härleds ur själva födelsesymbolens bild av en himmel och därunder en responsiv energi.


Detta är bilden av en natur som hela tiden söker hålla sinnet öppet för VAD SOM FAKTISKT ÄR GIVET utan att snurra iväg i lösryckta griller. En slags jordnära realist som tror på en objektivt given Sanning, bara man rör sig i trofast unison med det som ges för vart steg man tar.



Systemets uppsättning "element" låter oss också likna Einstein som "Åska" (den lägre symbolhalvan, yang-yin-yin) som rör sig under, men i harmoni med, "Himmelen" (yang-yang-yang).

Individen låter sin fot (undre halvan) styras av vad himmelen (övre halvan) signalerar (himmelen kan i detta system sägas motsvara Aristoteles Förste Rörare, eller Gud). Ett naturbarn med "känsla" för rörelserna i rymden. Den kosmiska religiösa känsla, som Einstein talade sig varm för! Öppenheten mot vart universum söker leda den som vill följa med på upptäcktsfärden.

Men notera också den antika kinesiska symbolismen: "Det som går utanför militärexpeditionen nyttjar till intet" - generalisera det domsordet och resultatet blir något i stil med en modern naturvetenskapsman absoluta tilltro till ett lagbundet och begripligt universum.

Eftersom foten (den agerande människan) rör sig i harmoni med himmelen blir den också delaktig i himmelens rörelse - synergi! - och, måste det sägas, kommer att delta i en Intelligens som är många gånger högre än den hos individer som sätter sin ribba lägre än himlavalvet. (Jag talar nu direkt ur perspektiv av de kinesiska symbolerna och vad de kommit att konnotera.)

Einstein beskrivs som således som befriad från skygglappar, och i någon mån tänkande i unison med den himmelska planen för allt.


Kineserna såg, precis som dagens fysiker, en dold ontologisk realitet bakom de manifesta fenomenen. Den var långtifrån en naiv projektion av människans eget tänkande, människan hade det i sig att förstå något av TAO, den bakomliggande Vägens ordning.

Ett av de gamla kinesernas tidiga försök att systematisera världen resulterade i de 64 hexagrammen, vilka ligger till grund för det senare korrelerandet av tid med samma hexagram. I detta slutna, deterministiska kalendersystem äger varje manifestation sin kompletterande motbild - se bilden överst.

I del 2 ska vi se på Einsteins logiska motpol, dem som - ibland med rätta - utbrister: "Jag är väl ingen j***a Einstein, heller!" Då kommer Einsteins arketypiskt korrekta intuition om en motsättning mellan futtig känslomässighet (fruktan) och kosmisk storslagenhet (rationalitet) att bekräftas av själva motbilden till hans arketypiska dominant WU WANG.

(Med denna dikotomisering sade egentligen Einstein inte ett dyft mer än Paulus i Nya testamentet, där han konstaterade den välkända sanningen om att även om anden är villig, är köttet svagt.
)

_____

Einsteins data: 14 mars 1879 11.30 Ulm, Tyskland
Karaktärskalkylator på www.hall-of-man.com



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar