tisdag 3 februari 2009

På härvan av tid och rum...
(om själens överlevnad)

ESALEN - en amerikansk "think tank" för de stora filosofiska frågorna En härlig artikel och - givet att ämnet är det största som finns - fullständigt begriplig! Värd ett andra omnämnande....

[T]here is no appreciable difference between an infinite series of identical lives and the idea that each of us has one life to live.

Kelly thinks this understanding also helps explain déjà vu experiences. Instead of thinking that they are memories of past lives, we might think of them as awakenings to something that is "occurring eternally." A déjà vu is an experience of a moment that is some-how always there and always happening. When we experience it, we are simply coming into resonance with what has always been there all along.

Och direkt efter, i nästa stycke, blir det rejält spännande:

To help flesh out this approach to the survival question, Kelly said it is necessary to grapple first with two seemingly opposed views of time:

1) The linear arrow of time: stretching from past, to present, to future.

2) The block view of time: complete blocks of spatially arranged events (proposed by Einstein and developed by Julian Barbour)

Denna Einsteins syn på tiden var tidigare helt okänd för undertecknad, och uppvisar beröringspunkter med USA:s omdiskuterade trancemedium Edgar Cayce, när han talade om "tid och rum" som en "tingens härva":

"The records of an entity are written upon time and space as the skein of things. They may be called [by man] as images. For thoughts are things, and as they run so are the impressions made upon what we call time and space."

(Ur första tranceföredraget åt klient nr 1562, återgivet i Mary Ann Woodwards "Story of Karma", 1971. Woodward tillhörde dem som levde vid tiden och hörde och såg Cayce diskutera vilka ämnen som helst under trance.)

Vad säger Amerikas "sovande profet" här? Först och främst att människornas produktion av tankar är "ting" - varje enskild tanke har en ontologisk status (på ett osynligt verklighetsplan). Människans tankar förefaller stanna kvar i universum som den bakomliggande "trasselhärvan" till manifesta ting. Kort och gott: det du tänkte i går möter du i morgon som din manifesta verklighet!



Edgar Cayce (1877-1945) - en "en på miljonen"-psykologi,
stick i stäv med västerlandets kartritningar.
"Jag gör inget som inte någon av er skulle klara."

Vid andra tillfällen lade Cayce ut texten för hur själar fastnar i det här solsystemet och kommer att gå vidare först när de lyckats "trassla sig loss". Tills det händer reinkarnerar de (inte bara på jorden utan i solsystemets övriga dimensioner av vilka vi på jorden inte upplever annat än planeterna i sina omloppsbanor).

Psykologin talar om att vara "driven" av psykologiska komplex. Djuppsykologin tillägger att komplexen är transpersonella, tidlöst råder de över tid och rum och fungerar som magneter och binder fast svaga själar i kritiska situationer. Vi är inte våra egna herrar! Därför är det alltid samma psykopatologier man finner, och säg det dårhus som inte har sin Napoleon!

Men är de psykologiska komplexen samma sak som föredragshållarens vinkling på Einsteins segment av rymd (exempelvis vårt solsystem) inom vilka arketypiska mönster eller "event patterns" ligger kodade i evigheten?

Osökt kommer jag att tänka på den irriterande oproblematiska men likafullt märklige hypnoregressionisten Michael Newtons patienter. Förda till extremt djup hypnos (specialutvecklad metod av Newton) börjar hans klienter tala ur perspektivet av sin egen själ.

I denna djupa trance kan de redogöra för hur de uppfattar tillvaron i intervallen mellan liven på jorden. Newton samlade på dessa rapporter under mer än 30 år och började skissa på en bild av livet "på andra sidan"...

Själarna tittar "på filmer" och väljer ut "händelseserier" de vill göra till sina i sitt nästkommande liv på jorden. Omogna själar får typiskt inte veta vad deras liv kommer att innehålla utan äldre själar mer eller mindre väljer deras väg åt dem... (Jag utgår från att "omogna" eller unga själar syftar på mängden erfarenhet i den här trasselhärvan vi kallar solsystemet...)






Jag kan ärligt säga att jag flera gånger var på väg att kasta den första boken. Newton problematiserar inte utan bara redogör rakt upp och ner för vad som utspelat sig på hans klinik. En slags naiv aningslöshet störde mig otroligt. Men så, en gång, och så igen, redogjordes för episoder som hade påfallande strukturella likheter med några av de mest memorabla drömmarna i mitt liv. Jag gav upp min skepsis, här pågick något underligt i Newtons behandlingsrum!

Jag lutar nu åt arketypteorin - "den andra sidan" sägs ju dock vara befolkad av de levande intelligenser platonisterna kallade "Former", och psyket är ytterst rotat "därhemma", i dess naturliga mijlö. Det som rapporteras under djuphypnos kan därför lika väl erfaras i nattdrömmen.

Jämför med de babyloniska drömprästerna - specialister på att under sömn färdas till gudarnas värld och hämta orakulära svar till nytta i denna värld. Detta var en institutionaliserad version av shamanens väg med dennes kontroll över sin "frisjäl".

Man kanske se det som att nu pensionerade Michael Newton bemyndigade sina klienter att bli sina egna helare genom att i anden färdas och se de själsliga härvor som ligger utströdda på andra tid-platser.

*****

Kanhända står alla individer på jorden still i ett evigt vaxkabinett och det som rör sig är själarna som passerar förbi dessa arketypiska, frusna positioner och animerar teatern. Det är bara att lägga på lite färg och luktfantasier och, simsalabim, har du ditt egen fullständigt verkliga dröm om ditt alldeles högst personaliserade liv!

Det skulle kanske ta lite av glädjen ur föreställningen att veta att kanske dussintals, kanske tusentals själar gjort "din" grej tidigare (gör den just nu?), att de har passerat exakt samma stationer i "ditt" liv.

Att inse helar. Du är inte längre driven av ett monster utan ansikte, du vet vem du var, som blev den du är, och du tar ditt ansvar för båda stegen på väg mot ett tredje. Det tog några årtionden, men Cayce fick rätt - trancetillståndet var inte unikt för honom. Alla individer har via sin inre ande tillgång till biblioteket i alltings mitt.

Men en dröm är vad det är, så njut av känslan att vara ett förtätat jag så länge den varar! Efteråt öppnar sig själens förståelse-horisont på ett sätt som skulle få den dödliga att klappa ihop om det hände abrupt och individen därtill var en exceptionellt bigott ego-baserad natur!

Inte undra på att många individer fruktar den religiösa upplevelsen på jorden och hellre vill diskutera eventuella "religiösa fläckar" i hjärnan (biologism) än ämnet i dess upplevda realitet.

För de räddhågsna svänger pendeln åt andra hållet: de begraver sig i sinnesvärlden och hedonism - hur någon nu kan njuta som samtidigt hela tiden förtränger det stora perspektivet...

Människomedvetandet är ett under av dubbelt processande. Den vite mannen talar med kluven tunga, sa indianerna. Japp! Hon är inte helt sann mot sitt väsen.

Nyplatonisterna (c 200-500) kallade de sinnesorienterade för "irrationella själar" - besatta av att dyka allt djupare ner i tingens oändliga förgreningar. Hela vårt materialistiska vetenskapsprojekt kan sorteras under denna grundläggande irrationalitet.

Men alla som gjort resan några gånger vet att SLOTTET INTE HAR NÅGRA YTTERVÄGGAR. Ju mer du vandrar, desto mer miljö uppstår "magiskt". Och likväl har du din ryggsäck med dig och den innehåller den trasselsudd du är en del av - ett blueprint vilket den magiskt nyskapade miljön formar sig efter. Ingen kan vandra bort från sitt öde.

Först efter vändpunkten när den rationella själens åter tar tag i spakarna kan de högre vetenskaperna bli tillgängliga för människosläktet. Och undantaget de bästa vetenskapsmännen är vi inte riktigt där än. Kommer väst att få föra den olympiska elden och människan till nästa nivå?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.