När utspökade ABBA tar hem schlagersegern med Waterloo i Brighton 1974 är den engelska glamrocken redan död. Den glittriga ytan med dess bisexuella övertoner är inte längre provokativ (och många år senare ska det visa sig att Gary Glitter var pedofil...).
The Sweet dumpar det här året låtskrivarna till alla deras glammiga tuggummihits och satsar på egentillverkad hårdrock. Mott the Hoople lägger ned med en kalkylerad avskedssingel. Marc Bolan avslutar också sin effeminerade affär med smink och platåskor. Frågan är om inte kompisen David Bowie var den förste som sökte sig vidare.
Vad går då svenska bonnläpparna Tears från Katrineholm och gör under senare delen av året? Jo, släpper Sveriges första glamrockplatta!
Till delar en skiva där man till och med kan namnge vilka brittiska originallåtar låtmakarna spanat in då de knåpade ihop debutens många praktkalkoner. Sweets "Little Willy" blev lille Ollie som cyklar runt på sin trehjuling. Ja, sån är nivån!
De missade helt den engelska dubbelmeningen och "little willy won't go" blev en bokstavlig låt om grabben som inte vill cykla hem till sin familj (socialrealism?). Men vi svenskar har ju bestämt oss för att vi är så himla bra på engelska...
Tears hörsammades förstås inte, men kom senare under 70-talet tillbaka som ett avsminkat The Radio och hade några mindre hits hos Kaj Kindwall i Tracks.
England 1973: ett nytt glamrockband debuterar
Svensk kreativitet 1974
Några minnesbilder från en tid då Sverige kopierade (illegalt?) det som hände utomlands, bara lite mer valhänt.
(Tillbakablicken hittad i en folder daterad 10 dec 2000)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.