måndag 9 februari 2009

Man är väl ingen Einstein heller

I föregående inlägg såg vi Einstein skildrad som en vidöppen och förtröstansfull människa av den kinesiska astrologin. "Den som söker får svar."

Den naturliga motpolen till detta tillstånd är en människa som inte upplever den naturligt givna världen som en trygg plats att vara i, och som inte uppfattar dess signaler som i sig meningsfulla eller vägledande för det egna livsprojektet.

O
mgivningarna frånkänns här all intelligens och godhet, och individen känner trycket på sig att själv vara den som måste lösa allt, förklara allt, tillskriva tingen deras mening...

En människa som inte litar på världen kallar kineserna TA CH'U, "storfostraren" (lite vanvördigt: "superdisciplinären"). Den här typen anser att man måste disciplinera den naturliga världen, och via styrning ge den "onda naturen" en civiliserad form.

På många sätt känner vi i den här 3.000 år gamla symbolen igen det 1800-talets materialistiska och kolonialistiska västerländska man. Eller en människa i vilken tidsålder som helst där det enda påbudet är "Lägg världen under dig och tukta den tills den överensstämmer med dina egna föreställningar."




Tuktandet av den "onda naturen" illustreras genom att "Himmelen" buras in under ett "Berg". Det senare, den övre symbolhalvan, illustrerar de materiella former och skepnader på jorden som föregått en själv, och som man anser bör vara paradigmatiska vid utformandet av en kultur.

En stor dos konservatism här, med andra ord. Inför/ovanför sig ser TA CH'U-individen ett BERG. "Ah, kulturnormer! Så här är formen (stort och majestätiskt berg) jag måste anpassa mig till för att få passersedel genom det trånga bergspasset för att jag - den driftiga himmelsenergin ska få mitt erkännande."

Notera hur Himmelen här blir betingad av jordiska förebilder! Detta är det givna ÖDET i denna symboliska konfiguration.

Berget är också sinnebilden för död, för en gravsten eller en historisk kulturhjälte - man begravde stora män under artificiella berg i Kina. Sådant är riktmärket för vart man ska kanalisera Himmelen som nu demoniserats och blivit en ond libido-kraft som vållar mer skada än nytta om den inte fostras eller kanaliseras så att den enbart animerar sanktionerade eller kulturellt godkända uttryck. Kommer begreppet "politiskt korrekt" för någon här?

Berget, som symboliserar det förflutnas gravitationella inverkan på nuet (karma) och därmed agerar som ett riktmärke för framtida satsningar på toppen av Himmelen är en ur den fria andens perspektiv så pass naturvidrig symbol att systemet via flera av symbolens linjer varnar för hur undertryckt energi kan övergå i destruktivitet.

I sig finns det ingen radikal förnyelse i ett system där allt libido enbart kanaliseras mot gamla historiska riktmärken eller auktoritativa och imposanta "sanningssägare". Vi får en kultur som enbart repeterar sig själv, ett slutet system som demoniserar sådant som "kvantsprång". För minns: det som inte är tuktat och fostrat måste ju vara något ont, enligt den här utblicken...

Vi får en ö
verdriven auktoritetstro. Det är inte förvånande att motbilden WU WANG med sin förnämliga representant Einstein saknade detta mentala slaveri under auktoriteter. Därför kunde han förklara sin upptäckt av relativiteten i orden: "Jag trotsade ett axiom". Detta hade aldrig ens kommit för "Storfostraren"...

I TA CH'U är vi, som synes, helt låsta till "denna världen", där den sociala människan fjärmat sig från naturen och dess intelligenta signalspråk, och odlar sin egen grott-version av den verkliga världen därute. Många år med det här systemet har övertygat mig om att TA CH'U handlar om att skapa en moralisk och stabil värld för människor att bo i, men som metafysiker har den här totalt inomvärldsliga mentaliteten inget att erbjuda.

Hade det varit en politiskt pressad tid som Jesus tid, när ett judiskt uppror mot den romerska ockupationsmakten låg i luften, skulle man kunnat ställa TA CH'U-psykologin ett ultimatum: "Vem tänker du tjäna, Satan (denna världens furste) eller Gud?"

Givet den här psykologins klena tilltro till det som ännu inte tuktats av den egna handen (samt att Gud per definition inte låter sig reduceras och fostras), skulle individen - nervöst och i djup vetskap om att den nu var på väg att ge fel svar - ta parti för Mammon - penningen - eller Satan själv.

Detta världens barn stänger därmed bergspasset för sig självt och dess libido fortsätter att svalla enbart i förhållande till de materiella formernas värld. Med rätta är det här ingen Einstein. Men inte pga. någon medfödd IQ-brist utan pga. en grundläggande attityd till omvärldens obegåvning och deras fruktan att släppa på kontrollbehovet.

Och från det att lotten fallit på "denna världen" uppstår av nödvändighet en otrogen natur, ljum eller rent aversiv till sådana fenomen som religion, vars utövare TA CH'U-individen - kontrollfreaket - inte kan förstå hur de kan leva i lugn tillförsikt utan att ens försöka kontrollera allt och alla i sin omgivning.

*****

Einsteins analys av religionens tre nivåer i förra inlägget har tydliga beröringspunkter med hans "motbild" i detta TA CH'U.

"Storfostrarens" baslinje berättar om primitiva samhällen: "Fara å färde. Bäst att avstå." Detta motsvarar Einsteins religion som enbart bygger på individens eller stammens fruktan! Detta är den första av tre linjer där "Himmelen" (obeskrivlig kraft) uppenbarligen känns så främmande att det fyller individen med fruktan.

"Berget" därovan är mycket starkare och utöver en starkt repressiv kraft - "lägga locket på". Notera hur orsak och verkan inte har med predikamentet att göra: repressionen är där för att libidot upplevs så hotande och naturen/världen så ond och brutal. Låt oss bygga en skyddad verkstad för att alls kunna växa till oss.

Samtliga följande linjer (med deras individuella "domslut") beskriver sedan arbetet på att övervinna en rent instinktiv flykttendens och pö om pö lära sig att CH'U - tygla, fostra och utveckla libido, CH'I-kraften eller vad du vill (Himmelen), tills det inte längre hallucinatoriskt manifesterar sig som en naturens inneboende ondska, utan istället som den energi som driver en själv genom livsupplevelsen, ja är ens själva livsblod!

Och hur märkligt "arketypiskt korrekt" den store Einstein tänker syns av TA CH'U:s avslutande topplinje där plötsligt "Himmelens vägkorsningar" förs på tal. Och hur den som når ett "tämjande" (CH'U), dvs en förståelse av dessa planetära banor, nu kan inkassera "succé".

Människan har nu höjt sig från räddhågsen och rent instinktiv känslomänniska, via ett moraliskt mellanstadium, och klarar nu att öppna dörrarna och kliva ur sin sandlåda (sitt sociala experimentstadium) och som fullvuxen ande återkoppla sig till hela sin värld - Himmelen och dess begripliga (astro-logiska) signaler.

Människan har nu uppnått den kosmiska religionens mognad!

Många är kallade, men enligt det här kinesiska karaktärs- och ödessystemet är det bara en sjättedel av de ömsom självrepressiva, ömsom repressiva, som har det i sig att nå så stor fostran och disciplin att Einsteins öppenhet mot livet blir fullt begriplig. Denna minoritet är dem som når bergets översta topp och därmed inte längre är slavar under formalism och kulturnormer.

Likt ett timglas vänds symbolen upp och ner i detta grandiosa ögonblick och vi står plötsligt på Einsteins planhalva som en "felfri" WU WANG-människa, på stadig mark, med energi i våra fötter och inget annat än en oändligt meningsfullt signalerande himmel ovan oss. I en annan era skulle Einstein ha blivit den tidens störste astrolog och teckentydare!

Den "kosmiska religiositeten" stämmer förstås perfekt in på det babyloniska samhället för 3000 år sedan, där astronomerna hängivet satte sig i sinnet att förstå gudarnas vilja genom att lära sig systematiken i kosmos. Säkerligen var det denna tredje typ, så ovanlig i sin "rena form", som Einstein kände sig besläktad med.

Einstein _hade_ kontakter med psykologen Carl Jung, som i sin tur var bästa vän med prästen Richard Wilhelm som populariserade I CHING, först i Tyskland på 1920-talet, och sedan i övriga väst (utom i u-landet Sverige när vi fick vår översättning först på 1980-talet, och då på hopplöst högtravande bibelsvenska och bara halva verket översatt...).

Kan Einstein möjligen ha smygläst I CHING (som Strindberg gjorde) och oavsiktligt blivit "arketypiskt präglad"?

Nej, det är väl troligare att både det kinesiska verket och Einstein båda visar att det existerar ett formlöst något bortom fenomenvärlden som påverkar och "formar" det vi ser i kategorier vi kan identifiera. Kineserna kallade detta något för TAO och Platon talade om en bakomliggande värld av FORMER.

Babylonierna och säkert många andra folkslag hade redan nått denna kollektiva mognad av "kosmisk religiositet" - hade börjat förstå arketypernas osynliga värld - men själarna från den kulturen har säkert, med några undantag (här sitter jag igen!)t fått passersedel och lämnat vårt solsystem nu.


Efterord.

Det här var en kritisk läsning av symbolen TA CH'U ur den konfucianska klassikern I Ching, Förvandlingarnas bok.

Som domsordet visat, lovar kineserna storfostraren god lycka i dennes värv. Och visst, i så måtto vi talar om bondgården med dess uppdrivande av boskap, är det här ett löftesrikt omen. Energin (himmelen) finns där, och ett tydligt och påfallande konkret mål (berget). Någon Einstein är det som sagt inte, utan en synnerligen praktiskt orienterad natur. Först på topplinjen, när behovet att spänna sina muskler ebbat ut, öppnar sig vägen för en högre kontemplation av vad livet handlar om.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar