Några rader ur en intressant artikel i DN om filosofen Hegel tjänar väl bloggens undersökningar av den astrologiska symboliken.
"Hegel
är dödens filosof men därmed också ateismens, inflikar den tidigare
prästkandidaten Bataille" - en motsägelsefull natur enligt
artikelförfattaren. Bataille tar fasta på den glåmiga Hegels sträva
anmodan att inte skygga och fly undan döden (som en ynklig borgare) och
talar om "den glada ångesten, den ångestfyllda glädjen".
Hegels
födelsetid är känd, och så som astrologin betonar värdet av att känna
det stigande tecknet blir man först häpen av att Solen i härskarläge i
Lejonet i öster skulle kunna ge en så glädjelös och dödfixerad natur.
Men tänk så här: Solen - den agerande viljande andliga essensen i varje
människa - behöver den lägre själshalvan - sinnenas Måne - för att alls
kunna verka i denna värld.
Månen
är sinnenas och den inre föreställningens symbol, och vad händer med
ett positivt Lejon, med Solen som andesjälens indikator, när den fallna
Månen i dödens Skorpion skapar en sjuk vrångbild av vad människan
egentligen är?
Som en lustig parallell eller kontrast noterade bloggen tidigare två dramadrottningar, Bo 'Stakka Bo' Renck och Calle Schulman,
hos vilka Sol och Måne växlat tecken jämfört med Hegels horoskop. Jag
föreslog där att de mörklagda (Tamas kvalitet) tecknen med deras inre
rigiditet skapar en onyanserad dramadrottning när just Livets Lejon och
Dödens Skorpion befolkas av de viktiga Ljusen.
Faktum
är att Hegel sorterar under samma förgrovade mentalitet som svenska
högerpolitiker som Reinfeldt och Borg. Tysken har visserligen inte
storkorset i Mörkrets kvalitet, men sju kroppar av nio och därtill
placerade i de framskjutna hörnhusen. Det torde ha varit svårt att
uppleva Hegel som någon tilldragande typ.
(Att
svenskarna föll för Reinfeldts blida röst berodde förstås på att han
lyckats gömma sin svarta och helvetiska natur i de dolda husen så att
ascendenttecknet Jungfrun i Sattvas eller kunskapens och medvetens
kvalitet givit honom förmågan att dupera folk att han vet hur man sköter
ett samhälle. Det är landets största sol-och-vårare! En siffertrixare
av Guds nåde, denna Jungfru när den, som i statsministerns fall,
kombineras med den omoraliska Mars och dominerar det personliga
rollspelet.)
Hegels
sinnelag är inte bara svart, både den hungrande demonen Rahu och den
filosofiska och förstärkande Jupiter bidrar till kolsvärta man sällan
hittar i horoskop. Dödens filosof, sade fransmannen. Fast knappt något
är en ovillkorlig regel i astrologin där allt betingar allt, är det värt
att notera vilken planet som är kartans atma karaka (vad själen åstundar): filosofins Jupiter ligger längst fortskriden av alla planeter, i 25e graden av dödens Skorpion.
Skorpionen
är emellertid inte frisk på något sätt. Dess disponent Mars befinner
sig i ett långt mer primitivt tillstånd än sinnelaget själv. Det är som
om Hegel har bakläxa från ett tidigare liv. Hans Mars agiterar över
Jorden över identifikationen med kroppen och de substanser som håller
den vid liv. Hegels "sataniska axel" anfäktas av kretsloppets futilitet
(precis som den samtida Schopenhauer) men väljer istället för
buddhistisk pessimism att hävda Andens evolution genom det cykliska. Och
här äntligen förstår man att den stigande Solen i Livets Lejon ändå
driver horoskopet, trots det helt perverst förfallna psyket.
Det
här fattar nu inte den franske avhoppade präststudent och dåre som fann
inspiration i Hegels filosofi och trodde det var ateism tysken
predikade:
Som
synes idealiserar Bataille Lejonet via projektion mot sjunde
partnerhuset - en man som Hegel är vad fransosen skulle vilja alliera
sig med för att få del av den lyskraften !!! Jag t.ex. noterat en
individ med ytterst kort stubin och den ettriga Mars i Väduren opponera
och snedvrida vågskålarna i öster: han lastar andra i sin omgivning för
att vara ilska.
Bataille
har således samma projektionsbenägenhet, och fascinerande nog är det
återigen filosofins och religionens Jupiter som är horoskopets atma karaka! Man skulle kunna tro att fransosen upplevde en homosexuell avståndsattraktion till Hegel.
Stöd
för en djup andlig perversion hos den "motsägelsefulle" fransmannen är
den onda stjärnan Algol eller Satans huvud som här närmast gradexakt
underminerar Saturnus, själens form men också ideologi och
tankebyggnader. Skadan är också, i linje med den kroniska
Kronos/Saturnus natur, en fixering på döden. Fransosen kommer inte förbi
mörkret och han är dömd att sluta som en ateist, en mindre begåvad
underart av den verkliga människan.
Bristen
på genuin intelligens syns också genom att Saturnus tar ett stryptag om
intelligens planet Solen, som därtill ur världsligt perspektiv är
döende i väster. Två planeter i olyckans onda hus (6e) och två
ytterligare i det onda korruptions- och dödshuset (8e). Ingenting beter
sig moget eller balanserat på den här himlen.
Månen
stiger i öster i det tänkande och konceptuella tecknet Vattumannen, men
det vill sig inte bättre än att Månen ovillkorligt klassas som en
verksam illgörare då detta tecken stiger i öster. Månen äger nämligen
det onda sjätte huset i detta fall. Det gör att fransosen inte bara är
född under den sprickfärdiga fullmånen i den helvetiska mörka kvaliteten
Tamas, utan också har ett sinne som skapar vrånga fantasmer och falska
föreställningar.
Den
sattviska och kunskapssökande Jungfrun är per definition materialist
men ligger därtill i åttonde korruptionshuset, där saker pga. dålig
karma placerar tingen att kompostera eller ruttna bort tills själen är
fri att bryta ny mark. Det merkuriska intellektet minglar dessutom med
den både essentiella och här också verksamma illgärningsmannen.
Det
finns en enda vek räddningsplanka och det är det illa stämda psykets
(Månen) ägare, Saturnus. Som härskare över det stigande tecknet ges
Saturnus klartecken och är visserligen en essentiell illgärningsman (det
är dock dödens planet, den ultimata gränsdragaren) men tjänar
Vattumannen i öster gott och blir en verksam välgörare. Därför kanske
den perverst talanglösa fransosens glädjesprång över det lustfyllda i
dödstemat. Men också "den ångestfyllda glädjen": Döden, Stryparen,
Saturnus kopplar ett hårt grepp mot glädjens element Elden och dess
främsta representant, Solen i Lejonet.
Nu
förstår vi mer av den ångest och oförmåga att tänka högt och rätt som
utmärker Humanisterna via deras ordförande, vars Sol-Lejon är utsatt för
ett liknande angrepp från Saturnus. Visserligen var inte en solär
intelligens hämmad av Saturnus underrepresenterad i gruppen av
Nobelpristagare i matematik och fysik så det går inte att tala om ren
stupiditet.
Men
samtidigt kanske man inte ska överskatta intelligensen hos fysiker och
matematiker - Platon noterade dock att talen bara intar en lägre
mellanstation mellan människans förnuft och den högre formdrivna och
verkligt levande andevärlden. Nobelpriset delas alltså ut till vad de
konfucianska statsfilosoferna i Kina benämnde den "medelmåttiga
människan", och inte till den bästa sorten.
I
den meningen kan vi alltjämt tala om att Saturnus - själens form -
sätter en snäv gräns för intelligensen (Solen) eller andesjälens förmåga
att påverka och än mer verkan genom en människa under hennes liv på
jorden.
När
dessutom Batailles (bataljens?) Satan - den stora Negationen - blandar
sig med symbolen för själens form (ifrågasätter eller förnekar den), då
kan man med rätta tala om själar speciellt utvalda till att vara
Djävulens språkrör. Hans veka räddningsplanka sätts ifråga av Satan
själv. Satan är en självdestruktiv kraft och här ses den i full karriär
(tionde karriärhusets Saturnus bryts sönder inifrån det fjärde huset
för inre lycka).
På en punkt har fransosen dock läst Hegel så tydligt som om han haft det sideriska horoskopet framför sig. DN-artikeln nämner att han såg "sambandet mellan den avgrundsdjupa och den kärva, jordnära sidan av denna filosofi". Detta "samband" är inget annat än den sammanbindande oppositionen mellan Skorpionens avgrundsdjup och den "kärva, jordnära" aggressorn Mars i den blott fysikaliskt orienterade plattmarksmänniskans tecken Oxen.
På en punkt har fransosen dock läst Hegel så tydligt som om han haft det sideriska horoskopet framför sig. DN-artikeln nämner att han såg "sambandet mellan den avgrundsdjupa och den kärva, jordnära sidan av denna filosofi". Detta "samband" är inget annat än den sammanbindande oppositionen mellan Skorpionens avgrundsdjup och den "kärva, jordnära" aggressorn Mars i den blott fysikaliskt orienterade plattmarksmänniskans tecken Oxen.
Dessa
själar - de med ingenting som fungerar på kartan - måste vara de Gud
valt att fördöma, döma i förväg eftersom spelet kräver också negativa
varelser. De själva har inte roligt och de glädjer heller inga andra,
men VI behöver dem för att förstå att vi är "home free". Satans barn
statuerar dåligt exempel med sina liv och åsikter.
Sverige
blir med andra ord rikare och mer mångfaldigt av ett knippe byfånar som
Vetenskap och Folkvett, och Humanisterna. Den gudomliga leken var inte
deras att förstå men de står där som svarta hål på spelplanen och söker
med sitt fäktande immobilisera Intelligensen. Allt de gör är i själva
verket att bilda sina egna negativa kretslopp, och den med förstånd gör
väl att hålla sig borta från det scientistiska mörkret (och korrekt
förstå vad vetenskap egentligen är, en beskrivning av verkligheten, men
inte nödvändigtvis den enda eller ens mest fullödiga).
Tamas
guna eller den indiska kosmologins helvetesvärldar syftar på förnuftet
(Saturnus eller själens form är tamasisk) men förnuft är dock inte
intelligens (Solen). Tvärtom, dessa två planetära platshållare anses
ömsesidiga fiender i indisk astrologi.
*****
Detta inlägg repriserades från bloggen Sideriska siktet i ett försök att förstå hur DN:s outsourcade censurföretag numera sköter bloggosfären åt tidningen.