onsdag 31 oktober 2012

Ateism, ångest, Hegel

Några rader ur en intressant artikel i DN om filosofen Hegel tjänar väl bloggens undersökningar av den astrologiska symboliken.

"Hegel är dödens filosof men därmed också ateismens, inflikar den tidigare prästkandidaten Bataille" - en motsägelsefull natur enligt artikelförfattaren. Bataille tar fasta på den glåmiga Hegels sträva anmodan att inte skygga och fly undan döden (som en ynklig borgare) och talar om "den glada ångesten, den ångestfyllda glädjen".

Hegels födelsetid är känd, och så som astrologin betonar värdet av att känna det stigande tecknet blir man först häpen av att Solen i härskarläge i Lejonet i öster skulle kunna ge en så glädjelös och dödfixerad natur. Men tänk så här: Solen - den agerande viljande andliga essensen i varje människa - behöver den lägre själshalvan - sinnenas Måne - för att alls kunna verka i denna värld. 

Månen är sinnenas och den inre föreställningens symbol, och vad händer med ett positivt Lejon, med Solen som andesjälens indikator, när den fallna Månen i dödens Skorpion skapar en sjuk vrångbild av vad människan egentligen är?


Som en lustig parallell eller kontrast noterade bloggen tidigare två dramadrottningar, Bo 'Stakka Bo' Renck och Calle Schulman, hos vilka Sol och Måne växlat tecken jämfört med Hegels horoskop. Jag föreslog där att de mörklagda (Tamas kvalitet) tecknen med deras inre rigiditet skapar en onyanserad dramadrottning när just Livets Lejon och Dödens Skorpion befolkas av de viktiga Ljusen.

Faktum är att Hegel sorterar under samma förgrovade mentalitet som svenska högerpolitiker som Reinfeldt och Borg. Tysken har visserligen inte storkorset i Mörkrets kvalitet, men sju kroppar av nio och därtill placerade i de framskjutna hörnhusen. Det torde ha varit svårt att uppleva Hegel som någon tilldragande typ.

(Att svenskarna föll för Reinfeldts blida röst berodde förstås på att han lyckats gömma sin svarta och helvetiska natur i de dolda husen så att ascendenttecknet Jungfrun i Sattvas eller kunskapens och medvetens kvalitet givit honom förmågan att dupera folk att han vet hur man sköter ett samhälle. Det är landets största sol-och-vårare! En siffertrixare av Guds nåde, denna Jungfru när den, som i statsministerns fall, kombineras med den omoraliska Mars och dominerar det personliga rollspelet.)

Hegels sinnelag är inte bara svart, både den hungrande demonen Rahu och den filosofiska och förstärkande Jupiter bidrar till kolsvärta man sällan hittar i horoskop. Dödens filosof, sade fransmannen. Fast knappt något är en ovillkorlig regel i astrologin där allt betingar allt, är det värt att notera vilken planet som är kartans atma karaka (vad själen åstundar): filosofins Jupiter ligger längst fortskriden av alla planeter, i 25e graden av dödens Skorpion.

Skorpionen är emellertid inte frisk på något sätt. Dess disponent Mars befinner sig i ett långt mer primitivt tillstånd än sinnelaget själv. Det är som om Hegel har bakläxa från ett tidigare liv. Hans Mars agiterar över Jorden över identifikationen med kroppen och de substanser som håller den vid liv. Hegels "sataniska axel" anfäktas av kretsloppets futilitet (precis som den samtida Schopenhauer) men väljer istället för buddhistisk pessimism att hävda Andens evolution genom det cykliska. Och här äntligen förstår man att den stigande Solen i Livets Lejon ändå driver horoskopet, trots det helt perverst förfallna psyket.

Det här fattar nu inte den franske avhoppade präststudent och dåre som fann inspiration i Hegels filosofi och trodde det var ateism tysken predikade:


Som synes idealiserar Bataille Lejonet via projektion mot sjunde partnerhuset - en man som Hegel är vad fransosen skulle vilja alliera sig med för att få del av den lyskraften !!! Jag t.ex. noterat en individ med ytterst kort stubin och den ettriga Mars i Väduren opponera och snedvrida vågskålarna i öster: han lastar andra i sin omgivning för att vara ilska. 

Bataille har således samma projektionsbenägenhet, och fascinerande nog är det återigen filosofins och religionens Jupiter som är horoskopets atma karaka! Man skulle kunna tro att fransosen upplevde en homosexuell avståndsattraktion till Hegel.

Stöd för en djup andlig perversion hos den "motsägelsefulle" fransmannen är den onda stjärnan Algol eller Satans huvud som här närmast gradexakt underminerar Saturnus, själens form men också ideologi och tankebyggnader. Skadan är också, i linje med den kroniska Kronos/Saturnus natur, en fixering på döden. Fransosen kommer inte förbi mörkret och han är dömd att sluta som en ateist, en mindre begåvad underart av den verkliga människan.

Bristen på genuin intelligens syns också genom att Saturnus tar ett stryptag om intelligens planet Solen, som därtill ur världsligt perspektiv är döende i väster. Två planeter i olyckans onda hus (6e) och två ytterligare i det onda korruptions- och dödshuset (8e). Ingenting beter sig moget eller balanserat på den här himlen.

Månen stiger i öster i det tänkande och konceptuella tecknet Vattumannen, men det vill sig inte bättre än att Månen ovillkorligt klassas som en verksam illgörare då detta tecken stiger i öster. Månen äger nämligen det onda sjätte huset i detta fall. Det gör att fransosen inte bara är född under den sprickfärdiga fullmånen i den helvetiska mörka kvaliteten Tamas, utan också har ett sinne som skapar vrånga fantasmer och falska föreställningar. 

Den sattviska och kunskapssökande Jungfrun är per definition materialist men ligger därtill i åttonde korruptionshuset, där saker pga. dålig karma placerar tingen att kompostera eller ruttna bort tills själen är fri att bryta ny mark. Det merkuriska intellektet minglar dessutom med den både essentiella och här också verksamma illgärningsmannen. 

Det finns en enda vek räddningsplanka och det är det illa stämda psykets (Månen) ägare, Saturnus. Som härskare över det stigande tecknet ges Saturnus klartecken och är visserligen en essentiell illgärningsman (det är dock dödens planet, den ultimata gränsdragaren) men tjänar Vattumannen i öster gott och blir en verksam välgörare. Därför kanske den perverst talanglösa fransosens glädjesprång över det lustfyllda i dödstemat. Men också "den ångestfyllda glädjen": Döden, Stryparen, Saturnus kopplar ett hårt grepp mot glädjens element Elden och dess främsta representant, Solen i Lejonet.

Nu förstår vi mer av den ångest och oförmåga att tänka högt och rätt som utmärker Humanisterna via deras ordförande, vars Sol-Lejon är utsatt för ett liknande angrepp från Saturnus. Visserligen var inte en solär intelligens hämmad av Saturnus underrepresenterad i gruppen av Nobelpristagare i matematik och fysik så det går inte att tala om ren stupiditet. 

Men samtidigt kanske man inte ska överskatta intelligensen hos fysiker och matematiker - Platon noterade dock att talen bara intar en lägre mellanstation mellan människans förnuft och den högre formdrivna och verkligt levande andevärlden. Nobelpriset delas alltså ut till vad de konfucianska statsfilosoferna i Kina benämnde den "medelmåttiga människan", och inte till den bästa sorten. 

I den meningen kan vi alltjämt tala om att Saturnus - själens form - sätter en snäv gräns för intelligensen (Solen) eller andesjälens förmåga att påverka och än mer verkan genom en människa under hennes liv på jorden.

När dessutom Batailles (bataljens?) Satan - den stora Negationen - blandar sig med symbolen för själens form (ifrågasätter eller förnekar den), då kan man med rätta tala om själar speciellt utvalda till att vara Djävulens språkrör. Hans veka räddningsplanka sätts ifråga av Satan själv.  Satan är en självdestruktiv kraft och här ses den i full karriär (tionde karriärhusets Saturnus bryts sönder inifrån det fjärde huset för inre lycka).

På en punkt har fransosen dock läst Hegel så tydligt som om han haft det sideriska horoskopet framför sig. DN-artikeln nämner att han såg "sambandet mellan den avgrundsdjupa och den kärva, jordnära sidan av denna filosofi". Detta "samband" är inget annat än den sammanbindande oppositionen mellan Skorpionens avgrundsdjup och den "kärva, jordnära" aggressorn Mars i den blott fysikaliskt orienterade plattmarksmänniskans tecken Oxen.

Dessa själar - de med ingenting som fungerar på kartan - måste vara de Gud valt att fördöma, döma i förväg eftersom spelet kräver också negativa varelser. De själva har inte roligt och de glädjer heller inga andra, men VI behöver dem för att förstå att vi är "home free". Satans barn statuerar dåligt exempel med sina liv och åsikter. 

Sverige blir med andra ord rikare och mer mångfaldigt av ett knippe byfånar som Vetenskap och Folkvett, och Humanisterna. Den gudomliga leken var inte deras att förstå men de står där som svarta hål på spelplanen och söker med sitt fäktande immobilisera Intelligensen. Allt de gör är i själva verket att bilda sina egna negativa kretslopp, och den med förstånd gör väl att hålla sig borta från det scientistiska mörkret (och korrekt förstå vad vetenskap egentligen är, en beskrivning av verkligheten, men inte nödvändigtvis den enda eller ens mest fullödiga).

Tamas guna eller den indiska kosmologins helvetesvärldar syftar på förnuftet (Saturnus eller själens form är tamasisk) men förnuft är dock inte intelligens (Solen). Tvärtom, dessa två planetära platshållare anses ömsesidiga fiender i indisk astrologi.

*****

Detta inlägg repriserades från bloggen Sideriska siktet i ett försök att förstå hur DN:s outsourcade censurföretag numera sköter bloggosfären åt tidningen.

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Länkar till kommersiella erbjudanden undanbedes

    SvaraRadera