tisdag 5 oktober 2010

Mästare ser både smått och stort

Jag läser en fascinerande artikel i SvD om detaljrikedomen i konsten hos t.ex. Leonardo da Vinci. Målaren som inbillade sig ha blivit antastad av en fågel i barndomen. 

I sin "Art and the Creative Unconscious" (1959) diskuterade den jungianske djuppsykologen Erich Neumann Leonardos underliga föreställning i termer av modersarketypen. Jag ser istället fågeln som uttryck för en annan idé som senare möter i hans ivriga skissande på ett flygplan. 

Leonardos blick för mikrodetaljer på en 4 millimeter stor yta mår väl av att kontrasteras mot det "tidsfönster" eller den tavelram inom vilken han var satt att verka. Genialitet kan aldrig förstås utanför den kontext som är den Stora Bilden, vår gåva från idévärlden. Leonardo som motiv i egen rätt var enligt kinesisk människosyn visserligen inte fågeln men väl en flygande drake! Det är uppenbart att vi har med samma arketyp att göra, bara i två olika förklädnader.

Läs mer i denna djupdykning i arketyper och konstens upprinnelse i vad Platon kallade den eviga idévärlden. Scientismen, konstens baneman, och svensk politik kommer också att få sitt. För allt hänger intimt samman, som antikens lärde så klart förstod. De gamla kineserna uttryckte det så här: 

"I en mästares händer är inget otjänligt."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar