Humanisten ateist-Lunas fadäser

Humanisterna släpper nu ut Lena Andersson på banan eftersom ordföranden Sturmark bara retar upp folk med sin haltande tankestil. Men ateister är ateister och det är inte att räkna med samma espri som hos dem som hos normalbegåvat folk. Andersson avslöjar i sin DN-kolumn det bristfälliga kunskapsläget inom Humanisterna. Rörelsens hjältar kommer från en historisk parentes i den västerländska idéhistorien.

Hon försöker raljera med prästen Gerle som nagelfarit Humanisterna, men allt faller så platt.

"Det är bland annat resonemang av det här slaget som är ”farligt förenklade” och ”förlegade”, enligt författaren [Gerle]. Att bryta ner i beståndsdelar och definitioner kallas i vår tid dogmatiskt." 

-Lena Andersson följer uppenbarligen inte diskussionen i den vetenskapsteoretiska framkanten. Det gör egentligen inte jag heller annat än som normalintresserad, så jag förstår inte vad hon har för problem som varken kan grundläggande filosofi (utöver billigt namndroppande av David Hume, en alkoholiserad flumtänkare definitivt på väg ut ur västerlandets kanon, eller den miserabla och illamående ateisten Hedenius vars positivism inte ens engelsmännen vill ta i längre) eller varför hon inte förefaller veta något om  helomvändningen inom modern vetenskap. 

Andersson har inte fel i att kemister med flera löser upp sina studieobjekt i deras beståndsdelar. Men detta är 1800-tal! Idag rör diskussionen i framkant "komplexa system" och om det överhuvudtaget går att förstå molekylärbiologins objekt som annat än teleologiskt perfekta maskiner. Varje försök att bryta ner dem omintetgör möjligheten att förstå vad delarna är till för.

Andersson tycks inte vara medveten om att helheten ("holism") är avgörande för delarnas funktion utom i riktigt simpla sammanhang - som den gamla sortens Lego (innan delarna började skräddarsys för deras slutmål). Kemi var som den gamla sortens Lego och Humanisterna talar som om inget hänt sedan det periodiska systemet upptäcktes!

Den brittiska matematikern John C. Lennox använder den enkla liknelsen med en musfälla vars, säg, 5 delar, sönderbrutna, aldrig skulle kunna avslöja den immateriella meningen bakom den monterade musfällan - dess teleologiska mål.

Förstora nu, säger Lennox, musfällan till något flera tusen gånger så komplext och försök sedan inbilla dig att blind evolution bara "råkar" slänga ihop en så komplex mojäng där precis allting måste komma till samtidigt för att funktionen ska vara där! Sannolikhetsberäkningar visar att det inte finns en chans i helvetet (ursäkta franskan) att slumpen skulle ha lyckats hitta fram till vår biologiska komplexitet, om vi antar att det här gudstroende geniet lyckats beräkna universums ålder korrekt.

Andersson är antingen helt okunnig eller också är hon lika oärlig i sin debatteknik som Sturmark vars halvlögner är ändlösa. (Intressant nog sitter han av alla människor ner med Gerles bok och räknar alla småfel.)

Jag reagerade på i princip varenda gliring i Anderssons artikel - inget funkade som retorik. Andersson citerar Gerle: 

"De [Humanisterna] skapar ”distans till den som inte framstår som självklart svensk”. Fantastiskt. Har dessa osvenska personer så annorlunda hjärnor att de inte kan attraheras av David Humes, Bertrand Russells eller Ingemar Hedenius tänkande? Det vore så märkvärdigt att saken borde undersökas neurologiskt, om inte rasbiologiska institutet hade lagts ner." (min emfas)

-Jag tänker inte analysera och synliggöra detta genanta och osmakliga stycke. Den som kan läsa undertext och dolda grundantaganden ser att det bekräftar ateisternas orena mjöl i påsen vad gäller främmande nationaliteter i landet, nysvenskar. Så här djupt förmår alltså Andersson bottna i verkligt allvarliga frågor: inte alls!

Som en tredje observation på osunt tänkande (men jag kunde ha gjort över halvdussinet), anför jag fortsättningen på ovanstående:

"Det stämmer emellertid att uttalanden, åsikter och handlingar kan skapa distans. Professor Gerle skapar till exempel distans till landets analfabeter när hon skriver en bok för allmänheten som bygger på hermeneutisk teori och svåra akademiska begrepp. Analfabeterna är fler bland dem som inte framstår som självklart svenska, varför kränkningen blir dubbel."

-Som så vanligt i den pajkastning Andersson sysslar med kan det hon säger vändas direkt på henne själv. Om Gerle använder bildat språk, varför sitter hon själv på DN:s debattsida och repeterar alla konstiga ord istället för att återvända till den förort från vilken hon hämtade sin tidiga författarinspiration och hjälper nysvenskarna med språket? Ateister är och förblir hycklare, så är det bara.

Fast jag inte läst Gerles bok är Sturmarks och nu Anderssons lågkvalitativa försök till "skadehantering" så skrattretande att jag tror prästinnan hittat sektens svaga punkter. 

För hur än Andersson försöker låtsas om att ateismen inte är en ideologi är hon uppenbarligen medlem i en organiserad rörelse med ett aktivistiskt program: håna religionen med omoderna argument och se hur länge bluffen håller.

(För kristendomen har verkligen tunt på fötterna i många avseenden - de är sittande ankor, mot vilka Konfucius sade att en ädel människa aldrig skulle rikta sin pil. Varav följer: Humanisterna företer skitstövelns signatur.)

Hör Anderssons egenhändigt rabblade trosbekännelse - hennes treenighet löd: "Hume, Russell och Hedenius".

Vartenda ord de här språkrören yttrar, mer så Anderssons vill synas, präglas dessutom av de svenska ateisternas slaviska imitation av den raljante religionshataren Richard Dawkins. 

Det är det faktum att de bara imiterar några förgrämda brittiska gubbar som gör det svenska fenomenet Humanisterna så löjeväckande och retoriken så bedrövligt halt. Det går inte att översätta brittisk sarkasm till svenska - läs Anderssons inlägg i DN och hör själv. Hon har gjort samma sak som när svenskarna försökte sig på ett amerikansk koncept och resultatet blev "Grillad" - ännu en av svensk tv:s allt frekventare kalkoner.

Inget kan ersätta en gudstro eller åtminstone en metafysisk föreställning om de yttersta tingen. Det är själva attityden som öppnar kanalerna rakt in i kreativitetens hjärta. Humanisterna saknar precis allt det som gör en vetenskapsman kreativ: öppenheten.