Knastertorrt (Om Jordelementet)

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

Pop-trivia 1974: det svenska bonnläpperiet

När utspökade ABBA tar hem schlagersegern med Waterloo i Brighton 1974 är den engelska glamrocken redan död. Den glittriga ytan med dess bisexuella övertoner är inte längre provokativ (och många år senare ska det visa sig att Gary Glitter var pedofil...).

The Sweet dumpar det här året låtskrivarna till alla deras glammiga tuggummihits och satsar på egentillverkad hårdrock. Mott the Hoople lägger ned med en kalkylerad avskedssingel. Marc Bolan avslutar också sin effeminerade affär med smink och platåskor. Frågan är om inte kompisen David Bowie var den förste som sökte sig vidare.

Vad går då svenska bonnläpparna Tears från Katrineholm och gör under senare delen av året? Jo, släpper Sveriges första glamrockplatta!

Till delar en skiva där man till och med kan namnge vilka brittiska originallåtar låtmakarna spanat in då de knåpade ihop debutens många praktkalkoner. Sweets "Little Willy" blev lille Ollie som cyklar runt på sin trehjuling. Ja, sån är nivån!

De missade helt den engelska dubbelmeningen och "little willy won't go" blev en bokstavlig låt om grabben som inte vill cykla hem till sin familj (socialrealism?). Men vi svenskar har ju bestämt oss för att vi är så himla bra på engelska...

Tears hörsammades förstås inte, men kom senare under 70-talet tillbaka som ett avsminkat The Radio och hade några mindre hits hos Kaj Kindwall i Tracks.

England 1973: ett nytt glamrockband debuterar

Svensk kreativitet 1974

Några minnesbilder från en tid då Sverige kopierade (illegalt?) det som hände utomlands, bara lite mer valhänt.


(Tillbakablicken hittad i en folder daterad 10 dec 2000)

Sfärernas musik: Dagen Död för svensk monarki

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

När biologin växer upp

Life's Leap To Multicellularity: Much Earlier?

Okej, jag tillhör ingen naturvetenskaplig disciplin, men låter inte var och varannan vetenskaplig nyhetsrubrik så här? Sanningarna står inte stadigt längre - om och om flyttas de tillbaka si eller så många miljoner år.

Fortsätter vetenskapen på det här viset kommer de snart att nå positionen hos både förespråkarna av Intelligent Design och de gamla hederliga Kreationisterna: nämligen att liv inte alls utvecklas efter vår myt "från det enkla (encelliga) till det komplexa" utan att det måhända är "en trappa upp" som hela förarbetet görs, hela blueprintet ritas ut.

Fram i skapelsens morgon drällde en hoper sammansatta lösningar - kanhända uttryck för en bakomliggande arketypvärld modell Platon.

Sedan, i Platons domän av "vardande", liksom bara tillkommer ytterligare nyheter i vår värld, som om de vore akter av ren och skär skapandekraft. Zap!

Det är därför vi inte har de där efterlängtade "övergångsförmerna" som skulle bevisa att Darwin hade rätt. Det har aldrig funnits några övergångsformer. Ännu en vetenskaplig myt för att "fylla i tomrummen" - vilket är exakt vad vetenskapens värstingar, positivisterna, själva anklagat religionen för att ha gjort via gudsbegreppet.

(Föga har vetenskapen förstått att religionen - i dess klarsynta form i vilket fall - överhuvudtaget inte befattar sig med deras konstrukt av empiriskt mätbara sub-set av verkligheten, utan med den psykiska verkligheten - en helt annan domän.)

I det extrema läge jag här visualiserar, kommer den f.n. mest mentalt begränsande av våra samtida vetenskaper, biologen, att ha gått ett varv fullt och åter göra gemensam sak med mänsklighetens uråldriga, intuitiva insikter om hur allt hänger ihop.

Kanhända otippat blir då religion och filosofisk idealism parhästar, och och de som leder vägen. Biologin renar sig från sin osmakliga pseudoreligiösa biologism (Richard Dawkins) och återtar sin korrekta plats som en liten hjälpdisciplin i utkanten av diskussionen om Verklighetens natur.

Morgondagens vetenskap kommer att bli exakt vad Nobelpristagaren i fysik, Wolfgang Pauli, efterlyste: en kombination av fysik och psykologi. För uppenbarligen har medvetande och INTELLIGENS med själva kärnan i vår tillvaro att göra. Det är hög tid för biologerna att vakna upp och titta på vad deras kollegor kvantfysikerna för länge sedan insett.

Back to Plato.


_____

Tillägg 090226:

Ovetandes råkar tre dagar senare DN:s rubriksättare ge stöd åt inläggets tes, att biologerna som bindgalna rusar mot skapelsens morgon för att sätta sitt bomärke så nära Begynnelsen de någonsin kan. För det är ju den Allvetandes roll de omedvetet söker överta:

Forskare i Australien har hittat de första exemplen i världen på att djur har utövat sex. Det skedde mycket tidigare än man tidigare har trott.

Som sagt, snart kommer tidsfönstret för all Livets smarthet (här: sex) att vara så komprimerat att man lika gärna kunde kalla alltihopa en enda kreativ akt eller en lansering av en mängd fenomen som redan planlagts i det omanifesta!

För just teorin om ett självlärande universum som sparar sina bästa lösningar i ett långtidsminne till "nästa varv", se vidare flera verk av systemteoretikern Ervin Laszlo, tvärvetenskaplig, flerfaldig hedersdoktor vid Sorbonne.

Den här lilla saken från 2003 på 130 sidor är faktiskt mer koncis och "to the point" än hans efterföljande Science and the Akashic Field (vilken expanderar på samma tema). Som sig bör, då den tidigare titeln återfinns på ett universitetsförlag:

Johannes hemliga bok

Nag Hammadi-bibliotekets redaktör Marvin Meyer kallar Johannes hemliga bok ett prima exempel på gnostisk kosmologi - en senantik mytisk berättelse om världens och människans tillblivelse.

Gnostikerna var nu inte kätterska kristna som man länge trodde. Strömningen (för det fanns flera skolor), som blandade filosofi och mytiska motiv för sina meditationer, tycks ha föregått kristendomen. Den var ett typiskt hellenistiskt synkretistiskt fenomen. Men det är spännande att identifiera vilka trådar den vävt in i sina berättelser.

Det här bannlysta "Johannesevangeliet" som hittades med 50-talet andra texter i en egyptisk åker 1945, är en fri bearbetning av bibliska och grekiska motiv vilka vävts samman till något nytt. Texten är troligen skriven någon gång under 100-talet (eller kanske redan under det första århundradet) av en spekulativ tänkare. I ett senare skede har texten omarbetats så att Jesus agerar språkröret som uppenbarar de kosmologiska hemligheterna.

I slutet av berättelsen (som börjar långt före den materiella världens tillblivelse) har den lägre skaparen av vårt universum, Ialdabaoth, våldtagit Adams hustru Eva och via henne frambringat två andar i avsikt att via dessa lura mänskligheten (minns, det var Eva som åt frukten som lät henne skilja mellan "gott" och "ont" - dvs, det diskursiva intellektet vaknade). Ur Eva utgår nu en godhetens och en lögnens ande, och båda står alltså i den okunniga "denna världens herres" tjänst.

Människan är således en mycket liten pusselbit i den här omfattande senantika kosmologiska berättelsen om "fall" och "återupprättelse".

Här är stycket om den fallna mänsklighetens problem, eller rättare sagt problemet för de själar som inte fick tillräckligt mycket sannning och ljus med sig då alla själar skapades:

"De människor över vilka den falska anden sänker sig ner, kommer att ledas vilse av den."

Jag sade, "Mästare (Jesus), var tar deras själar vägen när de lämnar kroppen?"

Han skrattade och sade till mig, "En sådan (själ) som som har en större del kraft än Blasfemins ande i sig, är stark. Hon (psyché är femininum i grekiskan) undflyr det onda och genom Den Oförgänglige räddas hon och tas upp till den eviga vilan."

Jag sade, "Mästare, vart går då de människors själar som inte har känt till vem de tillhör?"

Han sade till mig, "Blasfemins ande har växt sig starkare i sådana människor under det att de gick vilse. Den här anden lägger en tung börda på själen och leder henne till onda gärningar och slungar henne långt ner i glömska. Efter att själen lämnar kroppen, lämnas hon över till Auktoriteterna som kom till genom (den ignoranta) Härskaren (över "detta kosmos", Ialdabaoth).

Auktoriteterna (de sju planeterna) binder henne med kedjor och kastar henne i fängelse. De går runt med henne tills dess att hon vaknar från sin förglömmelse och förvärvar kunskap (gnosis). Det är på det sättet hon uppnår fullkomlighet och blir räddad.

Jag sade, "Mästare, hur kan själen bli yngre och återvända in i en moders sköte eller in i en mänsklig varelse?"

Han blev glad när jag frågade honom om detta och sade till mig, "Du är sannerligen välsignad, för du har förstått. Den här själen kommer att få följa en annan själ i vilken Livets ande härbärgerar, och räddas genom den associationen. På det viset undgår hon att slungas in i ännu en inkarnation."

Marvin Meyer (red) - The Gnostic Gospels of Jesus, s.179

Som synes en fullständigt explicit själavandringslära. Tilläggas kan att den onda världshärskaren tidigare har skapat "glömskans flod" - ett direkt lån från den grekiska mytologins Lethe, som får själarna att glömma sina föregående liv om de skulle dricka från floden innan de reinkarnerar.

Det mest intressanta är att det verkar finnas kvar ekon från esséersekten i Döda havet i den här texten. I de förkristna, judiska Dödahavsrullarna finns redan den explicita åsikten att Gud redan i begynnelsen skapade alla själar som avkomma till antingen Ljusets eller Mörkrets ande.

Vad som hänt här är att det inte längre är Gud utan en lägre skaparinstans - Ialdabaoth, den den onde världshärskaren, som låter de två andarna uppstå, och därtill inifrån Eva eller människosläktet självt. Den här delningen tillhör inte Livet - det är ur människans djup som instinkten att dela upp allt på "gott" och "ont" kommer. Och varför?

För att människorna är feta Egon som alltid väljer ett "perspektiv" och därmed gör sig till imbeciller, till partsinlagor, i den fulla Verkligheten. Och ur det perspektiv de trivs bäst med, blir automatiskt motsatt perspektiv "det onda".

Dikotomiserande är alltså följden av total okunnighet, precis som universums herre Ialdabaoth är ett nöt jämfört med de större krafter/gudar som existerar bortom världen.

Meyer översätter den onda anden som "contemptible spirit", den föraktfulla anden eller blasfemins ande. Den syns mig identisk med vad jag i ett annat inlägg kallat "egenmäktighetssyndromet", synliggjord genom vissa ogynnsamma astrologiska signaturer i barnets födelseögonblick.

På ett snarlikt sätt arbetade asketerna i Döda Havet med horoskop för att studera om aspiranter till rörelsen hade förutsättningar för den mentala disciplin som rådde där, dvs tillräckligt mycket av "Ljusets ande" i sig.

Det finns avsevärda psykologiska insikter i de senantika myterna. Inte för inte är det tack vare dessa som modern djuppsykologi klingar så förundransvärt riktigt. Carl Jung måste ha varit västerlandets mest belästa psykolog på sin tid!

Jag, som inbiten astrologistudent sedan snart 30 år, lutar åt att man med viss säkerhet förutsäga vilka nyfödda barn som kommer med en större del av "Satans" tendens att förneka och ställa sig på tvären. Å andra sidan är ju samtiden en tid av normlöshet, ultrasubjektivism och bildstormande, så man kan säga att det är lysande tider för huggormens avföda att vara på jorden just nu! De är i sitt rätta element.

Dessa förgrämda och mörkerlagda själar blir med lätthet ateister när de är gamla nog att tänka självständigt. Ja, det är egentligen tänka (i viss, mer precis mening) de inte kan, och det är just därför de tvärar. För ett fritt tankeflöde leder alltid hela vägen hem till tankens källsprång - till gnosis/kunskap - och upptäckten att människan inte är "sin egen" utan ett resultat av en föregående, intelligent skapelseakt. Astrofysikern Paul Davies är en av vetenskapens mest vältaliga representanter för den grupp som följt tanken hela vägen hem.

Johannes hemliga bok har således tydligt bevarat ekon av Döda havs-esséernas lära om de två andarna, men så här låter en tradition när den byggts ut och varierats under säkerligen 150 år. Likväl finns de centrala teserna från esséersamfundet kvar: frågan om hur det onda uppstod, vilket är människans öde - eller rättare sagt människans själs öde.

Gnosticismens svar var mer hoppfullt än det som kom att bli den kristna kyrkans doktrin ("acceptera Jesus eller döms för evigt"). För visserligen frammanas bilden av totalt vilsegångna ateist-själar - under starkt inflytande av Bespottarens ande, men genom lidant renas själarna under upprepade jordeliv tills dess att de till sist bryter sig igenom det arroganta Egot.

*****

Egot är en imitation av Satans/Ialdabaoths okunniga och därmed uppstudsiga autonomi gentemot Universums Ursprung (den Sanna Guden, om man så vill), en ego-identitet han vinner enbart genom att likt ett ovuxet barn mopsa sig och negera alla positiva inkommande signaler. Satan är Bibelns vedersakare, Gud använder Negationen (nihil) för sina outgrundliga syften.

Så upprätthåller t.ex. Satan/Ialdabaoth detta universums gränsdragningar, och alla själar som kommer i kretslopp härinne måste nu av egen kraft övervinna Lögnens eller Blasfemins ande.

När själen når insikt och kunskap, försvinner egot/Satan som den chimär det egentligen var, och själen får tillbaka sitt större och "högre" medvetande. Då, berättar all världens psykonauter, blir allt Ljus utan någon dikotomisering av typen "gott"/"ont" - då vet själen att allt som händer är EN ENDA perfekt orkestrerad helhet. Jesus: "Himmelriket är utanför och innanför er".

Då slipper själen substitutsmörjmedel som t.ex. musik, vilken bara simulerar Enhetens realitet med jordiska färger och klanger. Nu ÄR själen en levande del i den verkliga symfonin. Detta sjöng Kate Bush om redan när hon var runt 18-19. Vissa själar är "gamla själar", andra behöver några tusen år speltid på jorden ytterligare...

Då ser själen att t.o.m. de grymma händelserna på jorden är perfekt anpassade till de själar som behöver dessa grafiska lärdomar. Det är därför de kinesiska mystikerna konstaterade att den gudomliga Himmelen inte var "god" på det sätt de ringa människorna som bara jagade välbehag och flydde undan smärta uppfattade saken. Jämför Dödahavsasketerna: "Sökarna efter lena ting."

Dessa ringa människor domineras ännu av sitt animala värddjur och själen vilar i total glömska - pga. några få droppar från floden Lethe före ankomsten hit.

Trots att kärt barn drar på sig många namn - Ialdabaoth är en version av Satan - har uppenbarligen mänskligheten alltid berättat samma berättelse. Bara när en texts innebörd går förlorad uppstår klumpiga collage där varianterna av samma myt utan att sammanställaren inser duplikationen av en och samma arketypiska berättelse.

Att förfalla till ord och fraser är vår samtida kulturs sjukdom. Här finns inte ens ambitionen till en Stor Berättelse längre. Fragmenteringen sprider sig genom det kollektiva medvetandet som en cancer. Snärtiga en-radare, där ligger ambitionsnivån på själarna som är på jorden just nu (lustigt hur själarnas kaliber svarar mot deras tillgängliga kommunikationsmedel...).

Vad är detta för överblivet material? Är detta själar som ska vara med om "den stora smällen" om tjugo år? Lära sig ett elementärt arketypiskt motiv genom "livets hårda skola"?

Samtida slavar under it-tekniken, vars format
tvingar intellektet ner mot nya bottenrekord.

_____

Anmärkning. Förloppet i Johannes hemliga bok är något mer komplext än vad som här redovisats. I utvecklingen av motivet med de två andarna introduceras Lögnens ande inte samtidigt med Ljusets ande, som i Dödahavsrullarna, utan i ett senare stadium då den onde världsskaparen redan satt igång Ödets krafter (vilka binder själen i mörker).

Mörkrets ande kan ses som själva essensen av vad ett alltigenom inomvärldsligt liv innebär: en ensidig och ignorant fixering vid mätbara, konkreta ting. Detta liv är då, redan innan själen i förglömmelse söker rättfärdiga sina minnesluckor i termer av ateism, en blasfemi mot den yttersta källan till själens existens.

I dessa tankar igenkänner man mycket av den senare kristendomens åsikt om människans alltigenom syndfulla och distorderade natur. Lögnanden genomsyrar henne och får henne att hävda sin autonomi gentemot allt och alla!

Ego är söndring - den sataniska principen i konkret manifestation. Aldrig har väl vår tids personkult fått en sådan oönskad bismak som då den betraktas som frukten av medvetandets kollaps in i ett drygt "Ja men, så ser JAG på saken..." Mörkläggaren och frammanaren av provinsialism hörs plåtaktigt tala genom var och varannan människa.

Pusselbitar till en självspillares dåd

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

Kostnaden att förbli en fruktfluga

Vetenskapen är fantastisk. Nu kan den kvantifiera - precisera - fruktflugehonans kostnad för att para sig med en hane.

It is costly for females to mate because competition among males has led to behaviours and adaptations in males that are injurious to females, such as harassment during mating rituals and toxic proteins in their sperm fluid.

ScienceDaily.com relaterar ett testresultat från Uppsala Universitet

Fynd av den här typen påminner om vad de flesta glömt, som uppskattar de exakta vetenskaperna antingen för deras praktiska effekter på våra liv här och nu eller också bara för att de är exakta. (Till den senare gruppen hör strömningar jag kommenterat i inlägg taggade "it-fascism".)

Det som glömts är att vad vetenskapen finner alltid är mindre än livet självt (och det var dagens underdrift). När den i mytologisk form kodade skapelseberättelsen Gud beslutar att utestänga Adam och Eva från Livets Träd sedan de redan ätit frukten från Kunskapens Träd (kunskap på, eller om, gott och ont), är det för att de nu är hotande nära att bli lika gudarna själva.

För vad om människosläktet, efter att ha blivit självmedvetna och nu medvetet strävar mot njutning och undviker smärta, därtill lyckas etablera denna dikotoma världsbild ("somligt är åtråvärt, annat skall undvikas") på livets egen ontologiska nivå?

DETTA MÅSTE FÖRHINDRAS! Adam och Eva drivs resolut ut ur Paradiset.

Vad är det Bibeln säger här? Jo, att människosläktets sätt att splittra Livet och dela upp den i en avdelning för "goda" ting och en avdelning för det "onda" hör hemma på kunskapens nivå, men inte på livets egen nivå. Kunskap är ett sub-set av Livet och inte större än Livet självt.

Det är när människans mentala luftbubbla växer sig större än Livet självt som hennes hybris är ett faktum och dödsstörtningen ner i liv med liten bokstav - syndafallet - inträffar.

Människan har här missat målet (synd = missa måltavlan) och börjat ägna sig mer åt sina egna mentala modeller - kvantifierbara vetenskapliga studier - än åt Livet självt. Nu, i de skickligt mytologiserade berättelserna som kommit till oss från antiken, träder "döden" in i världen.



I indisk astrologi motsvaras planeten Saturnus, "gränsdragaren", av dödsgudinnan Kali. Även i västerländsk tradition associeras Saturnus med den yttersta gränsen och med Liemannen som skär av alla fenomen som överskrider deras tillmätta tid och gräns (jfr Einsteins tid-rum, mer "i tiden" men i grunden samma mytiska föreställning om universum som en sluten, självsubsistent domän...).

Den som drar en gräns eller definierar något - det vetenskapen sysslar med - har därmed själv inviterat döden. För att inte tala om att den vetenskapliga metoden som, för att kunna fortsätta vara vad den är kontinuerligt stympar sig i vad som annars skulle ha varit en mognad i metodik. Vetenskapen är en avundsjuk gud som kräver offer på sitt altare: generationer av vetenskapare kommer och går, lever och dör i tjänandet av "empirins gränslinje".

Att vara obönhörlig i sin gränsdragning och blunda för varje anomali som går utöver dess pre-fabricerade verklighetsuppfattningen är i praktiken kravet för att få delta i detta "språkspel". Det är därför inte konstigt att vetenskapen så lätt urartar till scientistisk övertro: att man i stora drag står i kontakt med "vad det handlar om".

Den som vill töja vetenskapens utstakade gränser bör först ha ett Nobelpris i bakfickan, och inte ens det räcker alla gånger. När hörde du t.ex. senast talas om att prisbelönte (1945) kvantfysikern Wolfgang Pauli ansåg vår nuvarande naturvetenskap vara ofullständig intill dess att den inkorporerat psyko- och parapsykologin på ett vettigt sätt?

Eller att en annan Nobelpristagare i fysik, Brian Josephson, för en heroisk kamp i England mot skräckslagna ateistiska vetenskapsmän av betydligt lägre kaliber som söker smutskasta parapsykologins oemotsägliga fynd?

Eller att Nobelpristagaren i kemi 1993, Kary Mullis, öppet godtar reinkarnation som en realitet?

Reinkarnation har kartlagts och diskuterats i många religioner. Den var en självklarhet för västerlandets portalgestalt Platon (och den syditalienska matematikern och mystikern Pytagoras som Platon troligen först fick informationen från).

Men reinkarnationsfrågan förkastas a priori av mainstream-vetenskapen då den inte tycks kunna samexistera med dess favorithypotes att medvetandet är en effekt av hjärnans biokemiska soppa. Vetenskapen som uttryck för högsta rationalitet ger oss snarast anledning att fråga om rationaliteten är vid full sans!

Inte för inte sade det antika Kinas taoistiska mystiker: "Den som definierar sig blir inte för den sakens skull tydligare." (Boken om Vägen och Kraften) De pekade mot en upptäckt den västerländska vetenskapen och merparten av kulturen - med undantag av kvantfysikerna och några till - ännu inte gjort.

På något sätt verkar människans självmedvetenhet stå i strid med Livet självt!

Därför handlar alla utvecklade religioner i sin innersta kärna, mystiken, om hur individen ska kunna rätta till sitt skadade förhållande till Livet som helhet. Därvidlag måste hon börja med att avveckla sitt vetenskapliga sinne som ständigt hårklyver, söker precisera och begränsa var kunskapsbit från var annan för att - så smart i sitt eget sinne - kunna operera på sin egen lilla ask med byggbitar som vore hon Gud själv.

John Lennon sjöng: "Keep on playing those mind games - forever." Det är denna, det dikotomiserande förnuftets totalt futila verksamhet, han djupast avsåg.

Alla civilisationer som baseras på denna hybris, där man tar sig själv som "alltings mått" (den grekiske sofisten Protagoras), går skoningslöst under. Om det vittnar en annan biblisk representation: moralismen om människorna som försökte sig bygga ett torn som sträckte sig ända upp till himmelen.

Men den som vunnit sina distinktioner genom att helt leva inuti ett av Livets många sub-set, i sin egen mentala konstruktion där humanismen är det enda som existerar, kan aldrig adlas och bli en av de sanna gudarna förrän hon abdikerar från sin hybris.

Vetenskapsmannen utan ytterligare kvalifikationer är för evigt en plagiatör av Gud, en rebellisk frammanare av substitutvärldar. Indisk filosofi förnekar visserligen inte maya - mätbarhetens domän. Men man ska vara bra obeläst, eller i vetenskapsmannens fall narcissistisk, för att röra till saker för sig och, som Buddha varnade för, förväxla kartan med verkligheten.

De akut obildade eller mindre intelligenta faller för knepen, och den narcissistiska falangen av "de vita rockarna" njuter i vår kultur i fulla drag av den kvasi-gudomliga status de gör anspråk på och som de mindre vetande tillerkänner dem.

Dessa är de horder som faktiskt tror vi talar om verkligheten från dag till dag och inte bara en mental modell. "Pragmatism" - bekvämt att inte ständigt behöva kvalificera vart uttalande - säger kanske någon. Men så är det inte i praktiken.

Människor i gemen vet inte att också vetenskapen är en myt - på precis samma sätt som den religion många ser ner på i dag (till följd av en sammanblandning av religionens innersta kärna och mänskliga extremuttryck i religionens namn). Dessa västerländska horder har ännu att genomskåda sin egen scientism som den grundlösa hybris den ger uttryck för.

Djuppsykologin, med början i Carl Jung (i högintressant kollaboration med nämnde Wolfgang Pauli), har naturligtvis genomskådat vår moderna vetenskapsmyt, men det är få som förmår gå utanför det kollektiva trancetillstånd västerlandet befinner sig i och till yttermera visso valt att kalla "förnuft".

Till ett så ultimat upptäcktsresa saknas alla incentiv. Det är ju som att invitera stigmatisering och social utstötning. Samhällen i alla former och färger bygger just på att medborgarna delar samma trancetillstånd, observerar samma observanser, är eniga om samma "verklighet", vare sig denna uttrycks i termer av gudar eller de tankestrukturer man bör röra sig med för att i dagsläget passera som politiskt korrekt, dvs "förnuftig".

Charles T. Tart, fil dr, har talat mycket om "consensus trance" - samfälldhetens hypnostillstånd.

"Most humans are stumbling around in mutually-reinforcing trances, and it takes a great deal of effort, thought and time to escape from that trance."

Länk 1 (kort översikt)

Länk 2 (intervju ang. konsensusmänniskans sömntillstånd)

(öppnar i nya fönster)

Tidig Tart-klassiker

När relativistiska kulturjönsar "dekonstruerar" kulturens "texter" stannar de således innan det börjar bränna till på allvar. Men radikal dekonstruktion är exakt vad religionen och den klassiska filosofin alltid sysslat med.

Samma energi du kan använda för att spilla ett liv på att fragmentera världen via ditt vetenskapliga sinnelag och bli ett rabblande mänskligt uppslagsverk, samma energi kan används för att läka din sjukdom som atomiserar världen. Den turkisk-grekiske tänkaren Herakleitos sade: "Vägen upp (mot unifikation) är densamma som den som leder ner (i fragmentation)".

En del tror vi progressivt lär oss mer och mer och pekar mot stenålderskulturen, som om vi visste ett dyft om vad dessa människor förmådde uppleva! Allt vi vet är att shamanismens spår (ut ur kroppen-tillstånd med mera) leder oss rakt tillbaka till stenåldern. Vem kan utesluta att mänsklighetens vetenskap låg på en helt annan nivå för, säg, 12.000 år sedan och tidigare?

bildkälla: www.mimosaspirit.com

I själva verket är det vi kallar fortskridande en låsning i ett litet segment av ett större kretslopp. Från Darwin och framåt är det vår egen mentala "input" vi själva skördar några år (eller årtionden) senare med "empiriska fynd", vilka i ett tredje stadium sanktioneras via t.ex. ett prestigefullt Nobelpris.

Antikens proto-vetenskap reproducerade den här processen av självuppfyllande "profetior" via modellen av de "Fyra Elementen". Det som visualiseras i ELD och konceptualiseras i LUFT, är skeenden på det platonismen kallade den Rationella Själens nivå.

Detta är då idévärlden, en ontologiskt själständigt realitet. Vad vi - fångarna i Platons mörka grotta - sedan sysslar med, vetenskapligt eller i största allmänhet - tillhör den Irrationella Själen. VATTEN och JORD indikerar den intuitiva känslans slutliga somatisering.

Simsalabim! I den stendöda som "materia" objektifierade slutprodukten (Jordelementet) hittar vi så förnuftsdyrkarna och deras begränsade, skyddade verkstad där de går på med sitt tjat om empirisk verifierbarhet. Men som Jesus sade: "Låt de döda begrava sina döda, och följ mig." Många av oss är destinerade till större ting än så!

Livet lever företrädesvis på den Rationella Själens nivå, vi, denna världens barn får nöja oss med att se skuggor av den verkliga showen! (Och naturligtvis har vi då ateisterna - de stora efterrationaliserna - som försöker skriva om spelet genom att hävda att vår grotta är allt som finns. Och de säger detta genom att hänvisa till de spelregler de själva kokat ihop men som bara är ett sub-set av Livet självt.

Den enda gången i detta spektakulära drama när det finns anledning att tala om tragik är när ett sekulärt land - som t.ex. Sverige - faller så lågt i sin allmänbildning att folk inte längre kan förstå hur de kom att så okritiskt vaggas in i en konsensustrance av detta slag. De är nu fångar i sin egen mentala konstruktion av verkligheten!

Men där inne, i en annan sammanflätad härva av existens, skrattar de verkliga gudarna åt detta patrask som krälar ute på ytan och via förstoringsglas projicerar sina föreställningar på ett substrat som inte ens är materia längre.

Biskop George Berkeley hade, tror jag, rätt: vi tänker kollektivt "fysisk värld" och är så långt inne i den drömmen att vi till och blöder när vi ramlar och skrubbar knäet. Men innanför och bortom oss - och detta är metafysik - finns andra som drömmer oss.

Intressant är att den monoteistiska judendomen refererar till en gud som i några få men ytterst viktiga passager talar i vi-form om sig själv(a). Är detta ett fragment av insikt om våra herrar som åser oss, människorna på jorden, spinnande sina härvor av mentala föreställningar om hur naturen egentligen hänger samman?

Den svenska folksjälen - en horoskopanalys

Kate Bush på 80-talet - kvävd av den uniforma folksjälen?
(Från videon till "Running Up That Hill")

I en musikartikel simulerar SvD:s skribent, politiskt korrekt, problem med att förstå ordet folksjäl i termer av en geografisk-temporal avgränsning. Det går att gissa hur genuint oförstående han skulle stå inför begreppet om det istället definierades i termer av planeternas placering på himlen vid en milstople i landets historia - just på det sätt som forna kulturer gjorde bruk av stjärntydarkonsten för att ta pulsen på sig själva.

Men experimentet är väl värt att göra. Två nätter i rad för snart tjugo år sedan kastades undertecknad just vid insomnandet under en evighetslång sekund in i en djupblå rymd. Där spelade samtidigt och i full samstämmighet all musik som någonsin skapats och någonsin kommer att skapas! Det var som om sfärernas harmoni röjde sin existens.

Från den upplevelsen vet han att den antika astrologiska konsten har mycket gemensamt med musiken. Och det visste Pytagoras med. Den hänförande upplevelsen, repriserad nästföljande kväll, har aldrig återkommit. Men det finns "peak experiences" man bevarar för resten av sitt liv...

SvD-skribentens förlust av meningen i ordet folksjäl bottnar möjligen i ett problem i själva den svenska folksjälen...

Jag har haft anledning att fundera över samma horoskop också i skenet av den generation som vuxit upp framför sina datorer och uppenbarligen verkligen tror att den illegalt nerladdade musik de hämtar från nätet för att använda som en diffus ljudtapet är deras självklara rättighet. (DN har en utförligare redogörelse för samma rapport.)

Fanns någon sådan egoistisk tendens smygande i den svenska nationalsjälens skrymslen, redo att vakna upp där möjlighet ges att fylla fickorna utan att "storebror" ser det, en slags degenererad rövar-viking?

Svaret är ja, det finns ett litet moment av smygkriminalitet i den svenska folksjälen - vilket vi ju alla vet även utan astrologi, se t.ex. F-kassans nystande i det svenska bidragsfusket, svartjobb, med mera...

Men låt oss ta ett steg i taget! Som senaste milstolpe används vår konstitution från 1974 och metoden är den astronomiskt korrekta sideriska astrologin som tar hänsyn till vårdagjämningens precession.

(Astronomen Ptolemaois förödande feltänk på 100-talet, vilket övertogs av västerlandet, har lett till att nu bara en av fem födslar inträffar under korrekt stjärnbild. Indierna gjorde ett bättre metodval och har därmed alltjämt en fullt fungerande astrologi.)

Ett står helt klart redan efter en kort granskning av det sideriska nationalhoroskopets dominanta symboler - det ser ut precis som vi är som folk: svala och kargt resonerande utåt och invärtes osolidariska med det mesta utöver våra egna materiella hållpunkter på tillvaron.

Men märk att detta är "snittsvensken". En del faller kort om horoskopet, andra har nått längre. En nationalsjäl rör, om man så vill, alla och ingen.


Den rationella handlingsmänniskan

Vi är aktiverade mot ett mål (Solen) av Vattumannens typ - det är det saturniska tecknets svala rationalitet som är vår ledstjärna. Men märk här att Vattumannen hade ett annat namn i Babylonien, där studiet av stjärnorna hade sin begynnelse. "Den Stora" var dess namn.

En poäng med benämningen är att novisen undviker missuppfattningen att Vattumannen skulle tillhöra Vattenelementet. Den är i själva verket ett av de tre tecken som grupperas under det mentala Luftelementet.

Med "storhet" menade babylonierna "signifikans", det som är stort i bemärkelsen viktigt och avgörande. Den här idén klarnar (tankar och idéer "är" Luftelementet) om man kontrasterar tecknet mot Lejonet på zodiakens motsatta sida.

Lejonet är Solens eget tecken och allting dallrar i hettan. Påtagligt närvarande men suddigt i kanterna (åtminstone i den del av världen där symbolerna skapades).

Det kreativa och slösaktiga Lejonet hittar därför sin perfekta motpol i Vattumannen, som via sin härskare, Saturnus, koncentrerar och riktar in Solens översvallande energi. Vattumannen äger förmågan att konvergera och skapa något signifikant och strukturerat av Lejonets kreativa utflöde.

Vattumannen bygger en mental representation av det som för Lejonet är översvallande och levande liv. Lejonet existerar, Vattumannen står bredvid och verkar som en slipad kristall, en optisk lins. Bilden blir tydligare och framförallt begriplig - hanterbar, begreppslig - även om priset är att det mesta av Lejonets fullhet tvingas utgå.

Det är vad vi svenskar vill! Diskret stå vid sidan av och bygga precisa mentala luftbubblor som representerar livet. Inte konstigt att svensken anses som lite tråkig i länder där man lever livet (mer likt Lejonets tecken)... Men vi är lyckade som ingenjörer och tekniker - och för detta har vi förstås vår Vattuman-Sols herre Saturnus - den precisa avgränsaren - att tacka för.

Saturnus är i sitt andra härskartecken Stenbocken det materialistiska Jordelementets huvudman. Även när Saturnus tar sig an Luftelementet bevarar den sin tendens att sätta upp restriktioner och definiera stramt och snålt - men effektivt. Här träder bilden av ingenjörsmentaliteten fram, praktisk och duglig. Fena på att rita snygga skrivbordsprodukter...

I den värld vi lever i representerar soltecknet våra högtidstunder, momenten vi arbetar mot - och ofta förverkligar.


Den känslomässiga snittsvensken

Men om vår själ eller sinnelag (Månen), berättar nationalhoroskopet en annan historia. Där är vi egoistiska likt det mycket unga tecknet Väduren. Zodikan inleds av Väduren och representerar barnets psykologi, den första formuleringen av en distinkt jag-kärna i psyket.

Väduren är Aries på latin, vilket går tillbaka på grekernas krigsgud Ares, och, förstås den i slutet av 1800-talet så omhuldade tanken om de ariska folken, främst och bäst precis som Väduren/Aries utgör zodiakens huvud och start. I vårt nationalhoroskop av 1974 tycks historiska skuggor dröja kvar...

I vårt inre känner vi oss kanske alltjämt snäppet bättre än alla andra, men det är således en egocentrisk subjektivism som borde granskas utifrån - vilket naturligtvis "snittsvensken" inte är intresserad av. Väduren är lika lite intresserad av objektiva sanningar som Vattumannen inte äger något annat än förmågan till mental kartläggning...

Den här centreringen på en väldigt basal jag-medvetenhet som enbart kretsar kring den subjektiva upplevelsen av sin separathet från alla andra är bestickande vid jämförelsen med det centralistiska motiv som Vattumannens herre Saturnus (koncentration, tyngdkraft) för med sig.

Samtidigt stämmer inte riktigt bilden av en gallskrikande hypersubjektivistisk och ständigt utagerande vardagssvensk. Men astrologin är mångbottnad och ett steg återstår att ta...

Ja, var är då Vädurens välkända aggression? Svensken är ju närmast aggressionshämmad! Eller tillhör det den "yttre" myten som är kopplad till Vattumannen? Finns våldet men först när man går in i hus och stuga för att studera de enskilda uttrycken för det väduriska, impulsiva sinnet?

Genom att även väga in placeringen för de två primära tecknens härskare, Saturnus och Mars - för övrigt båda klassificerade som "naturliga illgärningsmän" i astrologin - kan vår fantombild av den svenska nationalsjälen preciseras ytterligare.

Och den bilden säger, tyvärr, att vi är ett rätt mterialistiskt och fifflande folk, om än duktiga på att i slutändan rationalisera våra förehavanden (via det solära uttrycket i Vattumannen) och få det att se ut som om vi är konforma med lagandan!

Under genomsnittssvenskens egocentriska instinkt att slinka undan varje form av överhet lokaliserar vi Vädurens härskare Mars i Oxens tecken.

Placeringen i ett tecken av Jordelementet stämmer genast om den "ariska krigaren". I folkdjupet är vi inte längre ute på vikingens härnadståg, vi har istället jordbrukarens grundkänsla.

Mars ligger obekvämt nerbäddad i Oxens materialistiska element men i enlighet därmed attackerar svensken sin jord med spett och plog. Odla för bövelsen, för din inkomst och ditt materiella välstånd! Passion för det fysiska.

(Om problemet med att kombinera Eld och Jord i ett horoskop rör hela mitt långa inlägg om aggression, egenmäktighet och materialism.)

Svensken går på instinkt och vaknar aldrig till så mycket som när frågor som "bara" rör prylar och materialistiska betraktelsesätt går i dagen. Det finns något djup ospirituellt i den här naturen, något psykologiskt trubbigt. En nybörjare (Vädur) i inre frågor men ett första steg som kvävs av att disponenten Mars dödar andens eld med en skyffel jord!

Budskapet om avsaknaden av individualitet i folkdjupet är minst sagt en smula störande. Vad gjorde Sverige under hela 1900-talet, sedan folkfattigdomen åtgärdats? Vilka var insatserna för att kultivera folksjälen? Hur kan vi fortfarande stå på ruta ett? Nej, till och med en överkryssad ruta ett!

Mixen av Vädur och Oxe är den kanske mest ofärdiga kombination astrologin känner (se inlägget om "egenmäktighetssyndromet" vilket, händelsevis, också skymtar i vårt nationalhoroskop).

Är det för att skyla denna krumhet landet går och myser i högfärdig inbillning om att vara så himla bra? Fungerar Solens placering i Luftelementet till dels som överkompensation för en grund själslig nivå?

Den största nyttan med astrologins rika symbolspråk, sade psykologen Carl Jung, är att en halvtimmas preliminärt studium av patientens horoskop kortar dennes behandlingstid med två år.

En larmande hop, uppenbarligen i klorna
på en fritt utagerande Mars

En blockering i nationens tanketillägnelse

Vilket är då målsättningen, vad var och är ledstjärnan för folkets omvandling och utveckling som distinkt aktör i världen? Solen i Vattumannen indikerar att rationalitet är A och O när det kommer till landets målsättningar, men låt oss nu titta på Vattumannens härskare Saturnus.

I indisk astrologi menas att det är Solen som visar det objektiva arbetet Sverige söker åstadkomma (förnuftsmässig strukturering - kanske in i absurdum), men det är Solens disponent (dvs, värdtecknets härskare) som anger hjärtat bakom denna målsättning.

Och precis som vi såg att den svenska egoismens hjärta klappade för Oxen, den egna jorden, den egna trädgårdstäppan eller sommarstugan, prylarna och den materiella komforten (ekar 1800-talets Fattig-Sverige fortfarande i vår folksjäl?), på samma sätt bottnar den svenska förnuftstron i Saturnus placering i en högst olustig konjunktion med den södra månnoden eller "draksvansen".

Indisk astrologi kallar de båda noderna där månens bana skär solekliptikan för demonerna Rahu och Ketu. Drakhuvudet är Ketu (då månen stiger uppåt relativt solekliptikan) och detta är en girig influens.

Mot vidundret som girigt sökte roffa åt sig gudarnas odödlighetsdryck ingrep enligt legenden gudarna och halshögg den objudna gästen. Drakhuvudet Rahu behåller girigheten, medan den blinda draksvansen indikerar en känsla av "been there, done that". Eller kanske en känsla eller ett de facto-tillstånd av isolation och avsnördhet...

Det finns något avmätt och oengagerat över den här placeringen, och det svenska nationalhoroskopet drabbas tyvärr av en allmänt negativ grundton när det kommer till intresset att inhämta och organisera ny kunskap (Saturnus och Ketu möts i Tvillingarna, ett Lufttecken redo att i grunden förändra sina mentala konceptioner).

Det är inte helt lätt att förstå vad problemet med den svenska ledstjärnan är, men så mycket kan sägas, att bakom Vattumannens svenska organisationsmentalitet klappar ett genuint hjärta. Också Solens disponent befinner sig i Luftelementet och det anses ge en allmän tematisk synergi. Det är ingen slump att Sverige producerar "system" som är väl genomtänkta.

Men jag vill dröja vid denna störda influens som den avhuggna draksvansen indikerar... I dessa tider av global recession, är det möjligt att man ska läsa dödsdomen över svensk rationalitet inskriven i själva nationalhoroskopet?

För alla luftbubblor, oavsett hur kompetent konstruerade spricker med tiden, vartefter att helt nya tankemodeller krävs för att möta nya verkligheter. Och Saturnus har den kusliga innebörden av Liemannen - döden. Tänk själva: vad när ett system nått total rationalitet, när kartan är färdigritad. Går då inte livet genast vidare? Gamla modeller faller sönder som de byggnadsställningar de ändå bara var...

Min preliminära åsikt om det svenska nationalhoroskopet från 1974 är att det på sikt omvittnade svenskens framtida problem med att släppa sin rationalitet och börja tänka i helt nya banor.

Se diskussionerna om SAAB och Volvo - svensk bilindustri som själva sinnebilden för den svenska rationaliteten och ingenjörskonsten - och de omställningar som nu krävs när vi lämnar industrisamhället och därtill - fast det vill ingen tala om än, pga den våldsamma friktion det kommer att medföra - en global civilisation byggd på ekonomiska och marknadsekonomiska principer.

Den lojhet och handfallenhet inför att ta till sig nya tankemodeller som proppen i annars så sangvina Tvillingarnas tecken tecknar, kan vara den identitetskris det här landet nu har nått. Vi är inte längre samma Sverige som då vi teknifierades - den förhärskande ton som fångas upp ännu 1974 som en Vattuman-nation. Men vilka idéer landet ska hämta hem (via kommunikatören och resenären Tvillingarna), det står ännu inte klart för någon. Hela världen ligger ju i vågskålarna dessa år.

Dessa var några tankar rakt ur huvudet, utan den djupare analys en astrolog bör ägna sin klients horoskop. Kommer några snilleblixtar, uppdateras inlägget.

Framför allt noterar den astrologiskt bevandrade att jag inte sade ett ord om landets Vågascendent - landets persona eller rollmask i dess mellanhavanden med omvärlden. Vågens härskare är Venus och den befinner sig i saturniska Stenbocken (och därmed drabbas nationalhoroskopet också av en mild version av egenmäktighetssyndromet jag bloggat om under februari 2009).

Jag kanske återkommer till kombinationen Vågen/Stenbocken i något annat sammanhang. Den ger ett kluvet budskap och en tydlig indikation om varför svenskarna kallats "tråkiga" (och det var dessutom före den stukade svenska naturen konfronterades med datorn som ersättningsliv).

Men sägas kan, att mixen av Stenbocken och Vågen egentligen är en diplomatisk, överslätande kombination. Naturligtvis är vinsten av en diplomat förlusten av en dynamisk närvaro, medan detta stämmer fullt ut med det svenska kynnet.

Samtidigt ger den här punkten ännu en antydan om att landets Luft inte är vad den borde vara: sant fri i sin tanke. Jämmer-Sverige? Minns att vårt solteckens herre är Saturnus, inte bara liemannen då den dagen kommer, utan i indisk tradition den låga shudra-kastens markör. T.o.m. vårt nationalhoroskop viskar "jantelag", ett begrepp som uppenbarligen hittat ett hem hos oss.

Att det finns problem med "höjden i det mentala taket" syns när en gruppering med distinkt låg snitt-IQ, Humanisterna, kan annektera ordet "fritänkande" och göra det till en synonym för ateism!

Men programmatisk scientism/ateism är så långt ifrån fritt tänkande man kan komma! Det innebär i själva verket en total slutenhet "uppåt" mot luften (symbolen för ett rörligt intellekt) och himmelen. Och det är just detta Saturnus/Ketu-kombinationen antytt och som nu också rollspelet instämmer i genom att Venus hänvisats till Saturnus frigida jordlott.


Sammanfattning

Överlag är detta dock ett gott horoskop - underskatta aldrig uppfinningsrikedomen hos en individ eller grupp som har både Sol och Måne positivt polariserade (Eld och/eller Luft)!

Men en reservation för att folkdjupet är för egocentriskt och materialistiskt, och att nationen på handlingsnivå ser ut att lida av en kontraproduktiv avmätthet inför radikalt nytt tankegods.

Och en reservation för att - fast nu frångår jag kriteriet på en sammanfattning - nationen kan, som andra västländer, misstänkas för en tendens att gynna sig själv i bilaterala avtal med utvecklingsländer ("bistånd mot motköp av våra produkter"). Väduren är en egoistisk grundton i vårt kollektiva psyke och aldrig så mycket elegant retorik i det blå (Vattumannen) kan göra en självtjänande grundattityd ädel.

I synnerhet i frågor om religion (och övriga "stora frågor") visar svensken en närmast kriminell okunskap och flathet. Det egocentriska barnet har för mycket mental luft men med för lite egna upplevelser för att kunna uttala sig omdömesgillt (minns den ohyggligt outvecklade kombinationen av Vädur/Oxe i sambande med vårt kollektiva psyke).

Och vi svenskar har en tendens att fastna i våra egna system (mentala eller objektifierade). Kanske är det därför vi anses som självgoda? En egenhet kring nyckelplaneten Saturnus visade att vi är så pass avmätta på att inhämta radikala perspektiv utifrån att en misstanke infinner sig: kanske föredrar vi att leva inuti en kollektivt delad inbilskhet om vår förträfflighet (minns åter nationalhoroskopets skugga av vår arisk-teutoniska själ)...

När det finns anledning att spika nästa nationalhoroskop, kommer vi därur att kunna avläsa om svensken då rört sig från individualistisk materialism och mot en ökad mental rörlighet!

Vid den tiden kanske SvD:s musikskribent också förstått att hans motvilja mot begreppet folksjäl perfekt återspeglas av nationalhoroskopets ovuxna Mån-Vädur, sentimentet hos det lilla barnet som till varje pris vill markera att det minsann står på sina egna två ben.


______

Tillägg 090223.

I anslutning till den andra (nyinfogade) SvD-länken hittar jag ett förträffligt inlägg om den s.k. svenskheten i samband med fildelardebatten, skriven av en italiensk gästprofessor i landet.

Utifrån det han skriver, tror jag han skulle instämma i den svenska nationalsjälen som föga mer än en filtrering av vissa universella egenskaper och i så måtto helt i linje med den astrologiska granskningen härovan.

En enad global värld utan profitintressen, det skulle naturligtvis förändra förutsättningarna för hela upphovsrättighetsdebaclet - men kan Sverige hantera frågor på så hög filosofisk/ideologisk nivå? Jag tittar återigen misstänksamt på Månen i Väduren som knappast har någon synergi med sin herre Mars, nersjunken i myllan...


Tillägg 090313.

Bloggen AllansfrittSverige bjuder på en genomgång av statsminister Reinfeldts ungdomsvision från 1993 av nationens tillstånd. Fascinerat noterar jag att hans spensliga skisser av svenskarna - "det sovande folket" - uppvisar påfallande likheter med dem jag här gjort utifrån nationalhoroskopet.

Se bara hur formuleringen "svenskarna söker sig till kollektiv, samtidigt som de strävar efter ensamhet" machar Solen i kollektivistiska Vattumannen samtidigt som Månen i individualistiska Väduren ter sig "kvävd i sin linda" pga härskaren Mars i Oxen och det problematiska att Eld (Väduren) och Jord (Oxen) inte gärna låter sig förenas.

Bloggens syfte är uppenbarligen inte att ära Reinfeldt för hans litterära ungdomsverk, men det astrologiska perspektivet bekräftar hans klara blick för den inkrökta kollektivsjälen. Det är kanske därför han idag är landets ledare...

ps. undertecknad ser sig som apolitisk, pga geschäftet och all ytlig retorik, med novellisten Jorge Luis Borges drömmer han om en dag då mänskligheten blivit andligen blivit myndig och inte längre behöver några regimer...

Och ordet blev kropp (Mickey Rourke)

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

Den banala ondskan talar i Pirate Bay-rättegången

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

De fyras gäng (piraterna)

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

Darwins bulldog - en astrologisk studie i materialismens psykopatologi

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

Aporna vassare än människan!

http://www.sciencedaily.com/releases/2009/02/090211161840.htm

Bara ännu en meningslös - ännu - faktabit från genetikens oöverskådliga myller.

Ett avgörande skäl till att knappt någon biolog (i USA) bevärdigat sig kommentera synske Edgar Cayces utsagor under 70 års tid är att denne på 1920- och 30-talet satte startskottet för det vi kallar människan 10 miljoner år tillbaka i tiden. På den tiden var siffran löjeväckande. (De allra viktigaste skälen till att biologer utelämnar Cayce är förstås att de flesta inte ens hört talas om honom.)

Men Cayce gick längre - mycket längre. Han hävdade ur sitt trancetillstånd att den evolutionsgren människorna påbörjat var en effekt av dem själva. Eller rättare, påbörjats av de "andevarelser" som med tiden skulle komma att bli de själar som idag utgör mänskligheten.

Utanför världen - vår biologiska bubbla - existerar en annan dimension varifrån kartritningen till världen blir till genom rent och skärt kreativt visualiserande. "Kreationism" med andra ord! I Platons (med fleras) värld av "vardande" (addera tidsmomentet), tar förstås saker sin tid. I brist på bättre vetande kan man här tala om en gradvis evolution över tid.

Avmystifierar man religionens tal om "andevarelse" och "själ" så gott det går, handlar det om att enskilda medvetandeentiteter (matematikern och filosofen Whitehead) - droppar av medvetande i den medvetanceocean som kallats Gud började interagera med det fysiska livet på jorden (som redan existerade).

Edgar Cayce 1877-1945

En kritisk läsning av Edgar Cayces tranceföreläsningar skulle kunna tyda på att hans flitiga bibelläsande (han var troende kristen i sitt vakna liv) påverkade de "historier" han föredrog inför frågeställare under självinducerad trance.

När allt kommer omkring påminner hans skapelseberättelser i delar om hur i Första Mosebok Guds andar kommer farande över jorden och finner jordens döttrar (djurlivet) fagra, och äktar dem. Bang! Två ontologiska ordningar möttes och en mer komplex medvetandestruktur inympades i den i sig helt naturliga naturens utveckling! Två kartritningar dubbelexponerades.

Men ett studium av fenomenet Cayce som helhet visar att varje lätt undanflykt med hänvisning till en eller annan hypotetisk influens faller. För varje detalj man tror sig ha förklarat bort, återstår många andra.

Till exempel droppade Cayce i trance spontana strökommentarer om skeenden på andra platser vilka, fastän han knappast avsåg det, blev till verifierbara, empiriska tecken på att hans medvetande faktiskt lämnat dess normala identifikation med den fysiska kroppen Cayce och var ute som en shamanisk frisjäl och "samlade korrekta uppgifter" för sitt tranceföredrag!

Dean Radins bok The Conscious Universe: The Scientific Truth of Psychic Phenomena (som enbart ett exempel av många på aktuell litteratur) borde vara obligatorisk läsning innan en naturvetare av mainstream-slaget ens hämtar andan för en avvisande kommentar till för honom/henne okända företeelser och kunskapsvägar bortom de fem sinnena.

Vi sitter fast i en materialistisk världsbild och leker med de byggbitar vi lyckats isolera via våra fem sinnen (eller deras förlängningar i mikroskop och annan apparatur). Vi kommer aldrig på det viset att förstå VARFÖR något händer. Inte om Orsaken är en icke-materiell Ande utanför det system vetenskapen isolerat.

De Nobelprisbelönta kvantfysiker filosofen Ken Wilber lät komma till tals i sin Quantum Questions var, som de förstarangens vetenskapsteorietiker de var, glasklart medvetna om att "förklaringen" till ett system aldrig kan hittas medan man själv befinner sig inuti systemet. Det är därför man måste "tänka utanför lådan", eller som Einstein, "trotsa ett axiom".

Häri ligger då motsättningen mellan vetenskap och den i vetenskapens ögon fossiliserade religionen. Religionen har redan svaret och det hatar vetenskapen (på alla nivåer av Geni som faller kort om Nobelpristagarnivån vill det synas).

Samtidigt kan inte heller religionen bevisa Guds eller den odödliga själens existens utifrån vetenskapliga spelregler - vilket inte är att undra på givet att religionen söker tala om det outsägliga via bilder, metaforer, analogier...

Men vetenskapens mindre än geniala utövare/anhängare förstår inte tydligt att det är två helt olika modeller, och söker att helt förringa religionens utsagor om evigheten, kreativ intelligens och skapandeakter som nonsens eller i bästa fall overifierbara och icke-empiriska. Och visst är de. De bygger på subjektiv observation av en ande som passerat förbi låsningen till sina fem sinnen och en ap-hjärna som modifierats i fel riktning.

Cayce betecknade också den här utgreningen som ett "misstag" i evolutionen (han kallade även ilska för en mild form av sinnessjukdom) - att jämföra med ScienceDaily-artikeln som pekar ut schizofrenins början i denna avlägsna tid.

I likställandet av vrede med sinnesjukdom gjorde Cayce i trance en koppling till kättarkristna skrifter som hittades nedgrävda i en åker i Egypten i december 1945. Men Edgar Cayce dog i januari 1945 - ett fall av "fjärrläsning" av ännu inte upptäckta skrifter?¹

ScienceDaily-artikeln säger - och det här kan läsas som en antydan om att det pågår "intelligent kreationism" bakom ridåerna, ungefär som i tider just före lanseringen av en nyprogrammerad datorprodukt:

Surprisingly, the rate of duplications slowed down again after the lineages leading to humans and to chimpanzees diverged.

Men eftersom en gestalt nu håller forskarvärlden ensidigt låst, läser man och tolkar fynden i en viss riktning, med eller utan tillgång till Edgar Cayces, det medges, fenomentalt spejsade historier.

Var går gränsen mellan myt och verklighet...?

Det är inte utan att man börjar undra lite kring Cayces trancemeddelande att mänskligheten var ett evolutionärt misstag ("syndafallet" i kristendom och gnosticism) när man ser experiment som dessa:

Schimpanser har bättre minne än du

Dagens Nyheter

Kommer då framtiden att avgöra om det var en abnorm eller "sjuklig" mutation i DNA:t då människan bröt sig loss från apsläktet?

I den konfucianska klassikern Förvandlingarnas bok (I Ching) är inte alla 64 representationer av identifierade tillstånd i naturen likvärdiga, även om alla behövs (för att systemet som sådant ska vara balanserat och komplett). Vissa "hexagram" indikerar återvändsgränder i evolutionen eller, som kineserna skulle ha sagt, "vägar i naturen" (tao = väg).

Andra hexagram, som artisten Madonnas födelsesymbol "Himmelen", indikerar brutal "urkraft" eller "libido" - en skakande okänslig energi och bara "Moder Jord" kan temperera i detta proto-vetenskapliga system som väl ytterst är av den berkeleyanskt idealistiska typen².

Moder Jord, utan spiritualiserande inflytande från Himmelen, tenderar å sin sida att kastrera sina barn och göra dem till materialister utan förmåga eller intresse av att vakna upp inför det fysikaliska livet som en gåta att lösa (och upplösa).

Istället myser Mater Materia ju fler av sina barn hon vaggar till ro så att de sömndruckna lullar runt i butiker och shoppar sig genom livet. Fem sinnen = Satans domän enligt ockultismen.³

Men religionerna har redan tusentals år av erfarenhet av funderingar i dessa riktningar. Lyssna inte på de dårar som söker presentera religionen som "bokstavstro", "en död bok", etc.

Givet att varje mänsklig tradition kan gå in i en återvändsgränd och sluta TÄNKA, vittnar sådana uttalanden ändå mest om tendensen hos dem som själva fäller dessa nedlåtande yttranden.

Och jämfört med dessa andliga krymplingar skulle jag själv hellre umgås med en själ som börjat högakta Text & Tradition än en som satt sitt ringa Ego som Domare över Skapelsen. Detta om jag nödvändigtvis måste välja mellan två ting. Men "andeperspektivet" är inte dikotomt som den mänskliga ärthjärnans. Sanningen är att andens värld tycks ha väldigt lite gemensamt med den lilla myran - människans - värld.

Det här uttrycks tydligt i den mystika kinesiska klassikern Tao Tê Ching ("dao dejing" i det försämrade transkriptionssystemet pinyin som ersatt det föregående av Wade/Giles, gissningsvis för att det senare för kineserna hade konnotationer av kristen kolonialism):

Himmelen är inte god [i människans futtiga definition].
Den behandlar de levande varelserna som halmdockor [att kasta på offerelden].

Men likväl är den andliga aspekten tidlös och evig. Dikotomier som "liv och död" får man leva med så länge man befinner sig i den världsbeskrivning de döda människorna ritar upp för allmän konsumtion. Döda människor som Charles Darwin, hans påläggskalv Richard Dawkins och Humanisterna - dessa som predikar ner i vad de tror vara slummen just för att de själva befinner sig där men ännu inte ser sin ovetenhet.

För skillnaden mellan att vara ett Slummens barn och måhända leva i den utan att därför vaggas till sömns kan den taoistiska Tao Tê Ching ("klassikern om vägen och kraften") hörsammas ännu en gång:

Skillnaden mellan dem [slummens, världens barn] och mig är att jag inte prissätter något som inte kommer från den Mörka Modern [Tao].

För att börja förstå mystika texter måste man minnas att det som ser ut som IRRATIONELLT och MÖRKT ur vårt världsliga perspektiv mycket väl kan vara tvärtom när man öppnat sitt ockulta öga - det tredje ögat - och medvetandet börjat ana "former" även i det formlösa.



_____

1. I dessa texter, Nag Hammadirullarna, översätta och publicerade flera årtionden senare, hittas plötsligt den explicita kopplingen mellan ilska och sinnessjukdom. Det är troligt att tanken förts på tal även på andra ställen - vad om de grekiska klassikerna och krigsguden Ares (Mars) fatala inverkan på psyket t.ex.?

Men ett studium av Cayce ger vid handen att han tycktes remarkabelt förtrogen med en äldre form av kristendom, mycket olik den han själv praktiserade i sitt vakna liv.

Cayces egen trance förklarade den saken som att hans medvetande inte ens behövde tappa det universella minnet, utan hämtade från sin egen själs upplevelser. Cayce tillskrev sig i trance ett tidigare liv just efter Jesus levnad. Han kom i detta liv under namnet Lucius Septulus att efter en äventyrlig ungdom konvertera till kristendomen.

Just det tidigare livet är omöjligt att verifiera, men se t.ex. läkaren Ian Stevensons 40-åriga arbete på att verifiera tidigare liv närmare i tiden.

2. Kineserna sökte inga svar från "materien" i sig, utan kartlade de arketypiska, psykiska realiteterna därbortom. De som först i sista skedet - om de inte funnit sitt uttryck på "noblare nivå" - blir till koagulerad ch'i-energi, dvs materiell utgestaltning.

En så annorlunda ingång till vår upplevda verklighet jämfört med det nu avdöda (tack vare kvantfysiskens upptäckter) västs naiva realism! Biologin fortfar dock på sina håll i ogenerad materialism - den förefaller lika omedveten om kvantfysiken som om mänskliga fenomen som Edgar Cayce.

I en sidoutveckling kombinerades I Ching med den kinesiska 60-årskalendern för ett deterministiskt system - varav karaktäriseringen av Madonna som uttryck för ett segment tid. För likställandet av individualitet med Zeitgeist, se www.hall-of-man.com.

3. Femtalet = i ockult numerologi ett underkänt ur Himmelens - andevärldens - perspektiv, och bäddat för reinkarnation och ett nytt försök att vakna upp. För den mark du tappat på jorden, måste du också återerövra på jorden. Sanningar med stort S som inte naturvetenskapen inom överskådlig tid kommer att ställa frågor kring.

När också Nobelpristagare vittnar om själavandringen...

Dr Walter Semkiw väntar med trumfkortet till sist i sin sällsamma studie av hur själar reinkarnerar i grupp och hur ledande personer från Amerikanska Revolutionen i vår tid tycks ha återvänt till USA för att, hävdar han, bistå Amerika i övergången till det postmaterialistiska samhället. ("Return of the Revolutionaries", 2003)

Inte ens en så välkänd andlig sökare som Shirley MacLaine ville, fast hon samtyckte till publiceringen av hennes identitet under revolutionen, citeras som uttrycklig anhängare till just den identifikationen. Tacka för det, hon var en av ledarna (då i manlig kropp) bakom Bank of America, men dog själv utfattig och i nesa!

Några sådana baktankar om huruvida affirmationen av egna, tidigare liv kan komma att skada ens nuvarande karriär har nu inte Kary Mullis, Nobelpristagaren i kemi 1994, när dr Semkiws efterforskningar (brukandes bl.a. just Shirley MacLaines kända trancemedium Kevin Ryerson) gav vid handen att Mullis var den revolutionäre amerikanen Benjamin Rush 200 år tillbaka i tiden.

Mullis stöttar helhjärtat dr Semkiw i dennes agenda: att få slut på de mänsklighetens småaktigheter som uppstår genom okunnighet om att vi är reinkarnerande själar som ömsom är vita, ömsom svarta, ömsom kristna och ömsom araber. Och så en del liv i urspårad ateism förstås...

När mänskligheten fattar att de biologiska processerna på jorden bara är del i ett ännu större skeende som mänskligheten känt till tidigare (och presenterat i mer eller mindre mytisk form i religionernas värld), faller plötsligt rasism och religionskrig bort som helt irrelevanta.

*****

Det är därför fullständigt kontraproduktivt för Björn Ulvaeus och övriga 9 september-traumatiserade sekularister att i lönndom gå och förfasa sig över muslimer, extremister eller andra, för på detta sätt närmast garantera sig sitt nästa liv just som muslim och gärna då på en tid och plats i historien där muslimerna trakasseras av en annan intressegrupp. För här är en hemlighet: Du blir det du fruktar!

Eftersom själar grupperar i gigantiska sällskap, kan man leka med idén om gigantiska själsomflyttningar mellan liven. Hela grupper av Västeuropas befolkning idag, de som njutit välfärdens sista år, kommer att återfinnas som beduiner i någon stenöken om, säg, 100 år! I ett sådant framtidsscenario kommer Björn Ulvaeus förstås att vara stammens speleman, för själen ärver både de goda och dåliga sidor den förvärvar i varje enskilt människoliv!

Detta är inte att kasta skit på den nomadiska livsstilen, utan bara ett försök att inskärpa att varje samhälle och individ därinom har ett oförytterligt ansvar för hur man tänker kring sin medmänniska och andra kulturer!

Det finns helt enkelt inte plats för det illa maskerade hånleende man så ofta sett Humanisternas ordförande Sturmark kosta på sig närhelst religionen förs på tal. Varje attityd kommer med en kostnad och en karmisk reaktion beroende på om attityden är i harmoni med livets högre lagar. Om dessa lagar kan inte naturvetenskapen uttala sig pga. själva det sätt den avgränsat det område den söker uttala sig om.

*****

Genom åren har jag via ett starkt intresse för astrologin (grundat i ett tidigare liv som babylonisk stjärntydare) sett samma mönster: det är bara den absoluta toppen av intelligentian som klarar av att se bortom samtidens relativisering eller t.o.m. förringande av de förfäder som hjälpte till bygga vår nuvarande kunskapsnivå, och kanske t.o.m. se att antikens tänkare hade ett bättre grepp om Sakens natur än vi!

Flygingenjören och snillet Arthur M. Young - helikopterns uppfinnare - var en sådan man: stadigt förankrad i samtidens vetenskapliga synsätt och dock större. En hängiven astrolog!

Under det här tunna elitskitet finns ett gigantiskt segment av rätt klyftiga men desto fler genomsnittliga individer som ingen av dem orkar eller har kapacitet att bedöma enskilda frågor.

Istället gömmer de sig bakom konsensus och rapar upp den bekännelse som är vår samtids förbannelse: den politiskt korrekta skepticismen som bygger på ett helt oreflekterat accepterande att vår tid skulle vara så mycket mer "upplyst" än föregående generationer.

(Tanke: för varje landvinning, inom t.ex. genforskningen, trängs annan kunskap bort. En individ eller kultur har bara så mycket "arbetsminne" till sitt förfogande. Men hur bedömer man graden av framsteg hos en människa som vunnit hela världen men förlorat sin själ? Särskilt som en sådan individ inte ens längre märker att hon tappat en väsentlig del av sig själv på vägen... Västerlandets psykiska illamående och kroppsfixering är ett tydligt tecken på att den mediokra massan inte längre förfogar över en fungerande själ...)

*****

Kary Mullis sorterar naturligtvis under den minoritet som förstår tillräckligt mycket av livets sammanhang för att inte falla för scientistiska plattityder. Därmed är han också uttalat positiv till den astrologiska modellen, ehuru den inte är strikt vetenskaplig.

Dr Semkiw noterar att Mullis är en minst sagt frisk fläkt inom sin disciplin, en rebell och uppstickare i naturvetenskapen. I detta tycks han ha ärvt ett personlighetsdrag, inte i första hand via sin genuppsättning, utan från sig själv i ett tidigare liv i Europa då han startade ett stort tumult inom kyrkan.

Nobelpristagaren Mullis bejakar tanken på att han var Martin Luther i ett liv som föregick det som Benjamin Rush!

"Det finns mer mellan himmel och jord än du någonsin drömt om i din filosofi, Horatius!"

Shakespeare

_____

Länkar:

Mullis självbiografi (i nytt fönster) hos Nobelprisstiftelsen

Dr Semkiws "kampanjsajt" vid lanseringen av hans bok.

Elementärt, min käre Watson (Mer om Eld- och Luftelementet)

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

Man är väl ingen Einstein heller

I föregående inlägg såg vi Einstein skildrad som en vidöppen och förtröstansfull människa av den kinesiska astrologin. "Den som söker får svar."

Den naturliga motpolen till detta tillstånd är en människa som inte upplever den naturligt givna världen som en trygg plats att vara i, och som inte uppfattar dess signaler som i sig meningsfulla eller vägledande för det egna livsprojektet.

Omgivningarna frånkänns här all intelligens och godhet, och individen känner trycket på sig att själv vara den som måste lösa allt, förklara allt, tillskriva tingen deras mening...

En människa som inte litar på världen kallar kineserna TA CH'U, "storfostraren" (lite vanvördigt: "superdisciplinären"). Den här typen anser att man måste disciplinera den naturliga världen, och via styrning ge den "onda naturen" en civiliserad form.

På många sätt känner vi i den här 3.000 år gamla symbolen igen det 1800-talets materialistiska och kolonialistiska västerländska man. Eller en människa i vilken tidsålder som helst där det enda påbudet är "Lägg världen under dig och tukta den tills den överensstämmer med dina egna föreställningar."




Tuktandet av den "onda naturen" illustreras genom att "Himmelen" buras in under ett "Berg". Det senare, den övre symbolhalvan, illustrerar de materiella former och skepnader på jorden som föregått en själv, och som man anser bör vara paradigmatiska vid utformandet av en kultur.

En stor dos konservatism här, med andra ord. Inför/ovanför sig ser TA CH'U-individen ett BERG. "Ah, kulturnormer! Så här är formen (stort och majestätiskt berg) jag måste anpassa mig till för att få passersedel genom det trånga bergspasset för att jag - den driftiga himmelsenergin ska få mitt erkännande."

Notera hur Himmelen här blir betingad av jordiska förebilder! Detta är det givna ÖDET i denna symboliska konfiguration.

Berget är också sinnebilden för död, för en gravsten eller en historisk kulturhjälte - man begravde stora män under artificiella berg i Kina. Sådant är riktmärket för vart man ska kanalisera Himmelen som nu demoniserats och blivit en ond libido-kraft som vållar mer skada än nytta om den inte fostras eller kanaliseras så att den enbart animerar sanktionerade eller kulturellt godkända uttryck. Kommer begreppet "politiskt korrekt" för någon här?

Berget, som symboliserar det förflutnas gravitationella inverkan på nuet (karma) och därmed agerar som ett riktmärke för framtida satsningar på toppen av Himmelen är en ur den fria andens perspektiv så pass naturvidrig symbol att systemet via flera av symbolens linjer varnar för hur undertryckt energi kan övergå i destruktivitet.

I sig finns det ingen radikal förnyelse i ett system där allt libido enbart kanaliseras mot gamla historiska riktmärken eller auktoritativa och imposanta "sanningssägare". Vi får en kultur som enbart repeterar sig själv, ett slutet system som demoniserar sådant som "kvantsprång". För minns: det som inte är tuktat och fostrat måste ju vara något ont, enligt den här utblicken...

Vi får en överdriven auktoritetstro. Det är inte förvånande att motbilden WU WANG med sin förnämliga representant Einstein saknade detta mentala slaveri under auktoriteter. Därför kunde han förklara sin upptäckt av relativiteten i orden: "Jag trotsade ett axiom". Detta hade aldrig ens kommit för "Storfostraren"...

I TA CH'U är vi, som synes, helt låsta till "denna världen", där den sociala människan fjärmat sig från naturen och dess intelligenta signalspråk, och odlar sin egen grott-version av den verkliga världen därute. Många år med det här systemet har övertygat mig om att TA CH'U handlar om att skapa en moralisk och stabil värld för människor att bo i, men som metafysiker har den här totalt inomvärldsliga mentaliteten inget att erbjuda.

Hade det varit en politiskt pressad tid som Jesus tid, när ett judiskt uppror mot den romerska ockupationsmakten låg i luften, skulle man kunnat ställa TA CH'U-psykologin ett ultimatum: "Vem tänker du tjäna, Satan (denna världens furste) eller Gud?"

Givet den här psykologins klena tilltro till det som ännu inte tuktats av den egna handen (samt att Gud per definition inte låter sig reduceras och fostras), skulle individen - nervöst och i djup vetskap om att den nu var på väg att ge fel svar - ta parti för Mammon - penningen - eller Satan själv.

Detta världens barn stänger därmed bergspasset för sig självt och dess libido fortsätter att svalla enbart i förhållande till de materiella formernas värld. Med rätta är det här ingen Einstein. Men inte pga. någon medfödd IQ-brist utan pga. en grundläggande attityd till omvärldens obegåvning och deras fruktan att släppa på kontrollbehovet.

Och från det att lotten fallit på "denna världen" uppstår av nödvändighet en otrogen natur, ljum eller rent aversiv till sådana fenomen som religion, vars utövare TA CH'U-individen - kontrollfreaket - inte kan förstå hur de kan leva i lugn tillförsikt utan att ens försöka kontrollera allt och alla i sin omgivning.

*****

Einsteins analys av religionens tre nivåer i förra inlägget har tydliga beröringspunkter med hans "motbild" i detta TA CH'U.

"Storfostrarens" baslinje berättar om primitiva samhällen: "Fara å färde. Bäst att avstå." Detta motsvarar Einsteins religion som enbart bygger på individens eller stammens fruktan! Detta är den första av tre linjer där "Himmelen" (obeskrivlig kraft) uppenbarligen känns så främmande att det fyller individen med fruktan.

"Berget" därovan är mycket starkare och utöver en starkt repressiv kraft - "lägga locket på". Notera hur orsak och verkan inte har med predikamentet att göra: repressionen är där för att libidot upplevs så hotande och naturen/världen så ond och brutal. Låt oss bygga en skyddad verkstad för att alls kunna växa till oss.

Samtliga följande linjer (med deras individuella "domslut") beskriver sedan arbetet på att övervinna en rent instinktiv flykttendens och pö om pö lära sig att CH'U - tygla, fostra och utveckla libido, CH'I-kraften eller vad du vill (Himmelen), tills det inte längre hallucinatoriskt manifesterar sig som en naturens inneboende ondska, utan istället som den energi som driver en själv genom livsupplevelsen, ja är ens själva livsblod!

Och hur märkligt "arketypiskt korrekt" den store Einstein tänker syns av TA CH'U:s avslutande topplinje där plötsligt "Himmelens vägkorsningar" förs på tal. Och hur den som når ett "tämjande" (CH'U), dvs en förståelse av dessa planetära banor, nu kan inkassera "succé".

Människan har nu höjt sig från räddhågsen och rent instinktiv känslomänniska, via ett moraliskt mellanstadium, och klarar nu att öppna dörrarna och kliva ur sin sandlåda (sitt sociala experimentstadium) och som fullvuxen ande återkoppla sig till hela sin värld - Himmelen och dess begripliga (astro-logiska) signaler.

Människan har nu uppnått den kosmiska religionens mognad!

Många är kallade, men enligt det här kinesiska karaktärs- och ödessystemet är det bara en sjättedel av de ömsom självrepressiva, ömsom repressiva, som har det i sig att nå så stor fostran och disciplin att Einsteins öppenhet mot livet blir fullt begriplig. Denna minoritet är dem som når bergets översta topp och därmed inte längre är slavar under formalism och kulturnormer.

Likt ett timglas vänds symbolen upp och ner i detta grandiosa ögonblick och vi står plötsligt på Einsteins planhalva som en "felfri" WU WANG-människa, på stadig mark, med energi i våra fötter och inget annat än en oändligt meningsfullt signalerande himmel ovan oss. I en annan era skulle Einstein ha blivit den tidens störste astrolog och teckentydare!

Den "kosmiska religiositeten" stämmer förstås perfekt in på det babyloniska samhället för 3000 år sedan, där astronomerna hängivet satte sig i sinnet att förstå gudarnas vilja genom att lära sig systematiken i kosmos. Säkerligen var det denna tredje typ, så ovanlig i sin "rena form", som Einstein kände sig besläktad med.

Einstein _hade_ kontakter med psykologen Carl Jung, som i sin tur var bästa vän med prästen Richard Wilhelm som populariserade I CHING, först i Tyskland på 1920-talet, och sedan i övriga väst (utom i u-landet Sverige när vi fick vår översättning först på 1980-talet, och då på hopplöst högtravande bibelsvenska och bara halva verket översatt...).

Kan Einstein möjligen ha smygläst I CHING (som Strindberg gjorde) och oavsiktligt blivit "arketypiskt präglad"?

Nej, det är väl troligare att både det kinesiska verket och Einstein båda visar att det existerar ett formlöst något bortom fenomenvärlden som påverkar och "formar" det vi ser i kategorier vi kan identifiera. Kineserna kallade detta något för TAO och Platon talade om en bakomliggande värld av FORMER.

Babylonierna och säkert många andra folkslag hade redan nått denna kollektiva mognad av "kosmisk religiositet" - hade börjat förstå arketypernas osynliga värld - men själarna från den kulturen har säkert, med några undantag (här sitter jag igen!)t fått passersedel och lämnat vårt solsystem nu.


Efterord.

Det här var en kritisk läsning av symbolen TA CH'U ur den konfucianska klassikern I Ching, Förvandlingarnas bok.

Som domsordet visat, lovar kineserna storfostraren god lycka i dennes värv. Och visst, i så måtto vi talar om bondgården med dess uppdrivande av boskap, är det här ett löftesrikt omen. Energin (himmelen) finns där, och ett tydligt och påfallande konkret mål (berget). Någon Einstein är det som sagt inte, utan en synnerligen praktiskt orienterad natur. Först på topplinjen, när behovet att spänna sina muskler ebbat ut, öppnar sig vägen för en högre kontemplation av vad livet handlar om.