Människan som hjärnans randfenomen

De antika vishetskulturernas bild av människans flera kroppar

I DN en artikel där en mängd forskarrön samkörts och nu visar att kiddsens dataspel gör dem just sådana as man genom de interaktiva nätmediernas kommentarfunktioner kan uppleva att svenskarna blivit på senare år. Vi har nu förhållandevis vuxna människor som vuxit upp slaktande varandra i de våldsamma dataspelens fantasivärld. Datanördar har skrattat mig i ansiktet åt teorin. Visst kan hjärnan hålla isär spel och verklighet. Verkligen?

De här människorna är undan undantag extremt ofilosofiska teknokrater - de vet allt om prylarna de fingrar på men inget mer. Och varför skull de? Den övergripande världsbild det materialistiska västerlandet är så deprimerande att vem som helst skulle ta sin tillflykt i en virtuell verklighet där man kan döda och slakta och ändå leva vidare i nästa spelomgång.

DN-artikeln, skriven av vad jag förmodar är representativa forskare för den materialistiska svenska världsbilden, släpper igenom signalerna om och om i sin text:

• Impulser för aggression och våld kommer från det limbiska systemet i hjärnan.

• Hjärnforskning har visat att det finns ett empatisystem i hjärnbarken vilket kan hindra oss från att göra andra illa eftersom hjärnan gör en modell av den smärta som vår handling kommer att orsaka dem. 

Det kom en tid för västerlandet då det drevs av närmast pinsamma utvecklingspsykologiska nivåer - jag syftar på barnets trotsiga vilja att bryta sig fri från en patriarkal åsiktsdiktatur som den kristna läran om en Gud, och med Laplace triumfatoriskt påpeka att de självhändigt ritade kartorna minsann stod på egna ben, utan "den hypotesen" (Gud).

Men långt dessförinnan hade mänskligheten redan kartlagt och utforskat en större, flerskiktad människa som de barbariska européerna på tröskeln till vår materialistiska mytbildning antingen var helt omedvetna om, eller som, när väl de österländska texterna på allvar började bli kända under 1800-talet, inte längre kunde tas på allvar. Den européiska vetenskapen nådde uppenbart resultat inom den förkrympta sandlåda den stipulerat världen för att utgöra.

Det fanns nu ingen anledning att ta en indisk yogi eller shaman som rapporterade medvetet inducerade ut ur kroppen-resor på allvar. Västerlänningen visste i sin oändliga dryghet att alla fenomen som kunde rubriceras som religion bara var fantasier och inbillning. Materia kan inte tänka, materia är död - det var Europas nya paradigm.

Det är från denna dödens världsbild forskarna resonerar när de trollar bort människan själv ur ovanstående beskrivningar. Att vi tänker och läser detta är en helt oavsiktlig slump av naturens evolution och medvetandet kan därmed avskrivas som "epifenomenalism" - ett oavsiktligt (men för vår del rätt angenämt) kringfenomen.

Verklighetens yttersta grund är för en del oerhört eftersläpande discipliner (såsom neurologin tycks vara) alltjämt en fråga om atomer och biokemi. Och visst är det frestande att trycka på knappar och se responser. Ingen kan väl förebrå dessa forskare för vad de gör och vad de upptäcker. Inom ramen för sin exempellöst förkrympta sandlåda som kallas den materialistisk-reduktiva världsbilden.

De här forskarna kommer aldrig att sitta ner tio år av sina liv och meditera för att den vägen söka validera extremt utförliga rapporter från äldre kulturer vilka ger vid handen att dagens materialister fått hela grundbilden om bakfoten. Att de kemiska reaktioner i hjärnan de studerar uppstår för att det finns en levande - men för dem osynlig - varelse bakom ridåerna. En kännande och levande andesjäl! Det är den varelsen som degraderas av våldsspelen, inte hjärnans kemi.

När forskare, som i DN-artikeln, kallar emotionell avtrubbning för en "verksam mekanism", då måste man ifrågasätta det västerländska materialistiska projektet i dess själva grundantaganden! Det är ju helt ute och cyklar! Men begripligen: materialismen har ryckt mattan undan sig själv genom att exkludera från ekvationen det enda som skulle kunnat ha givit intelligenta svar: medvetandet!

Men nätet är fullt av publicerat material från andra och visare kulturer än vår. Det gäller bara att kunna åtminstone ett nyckelord, som "reinkarnation" eller "subtila kroppar" för att börja hitta alla pärlor så det teknokratiska västerlandet som grisar ignorerade eftersom de vi är av någon anledning utgör en annan underart människor än de folkslag som en gång nådde enorma insikter med sina hypersensitiva kroppar och öppna sinnen.

Vishetskulturerna nådde sina kunskaper helt utan mätinstrument och ett uppsvullet egos hat mot blotta tanken att människans egen intelligens gör det troligt att det finns fler och ännu intelligentare arter över oss i någon slags evolutionstrappa, arter som inte ens är materiella i vår mening.

Det är här Humanisterna kommer in med sina patetiska korståg mot "new age" som bl.a. inkluderar föreställningen om änglar - vare sig betraktade som ett annat led av levande varelser eller helt enkelt som människans egen "högre" väsensled, den Levande Varelsen. Hon, han - den! - bara leker människa i sin inkarnation här på jorden! Enbart väldigt syndiga andevarelser, med mycket förseelser i säcken, blir vredgade när deras sanna identitet hotar att yppas! Demoner trivs bäst i mörkret och det är demoner som drivit fram den västerländska empirin och förnekandet av att medvetande föregick fiktionen om "medvetande först efter hjärnan".

Visst är resultat via "empirisk metod" otvivelaktiga. Bara en dåre skulle förneka att varje uppsättning grundpostulat med nödvändighet skördar sina på förhand givna resultat. Om siffror och "statistiskt säkerställda samband" inte övertygar beror det antingen på låg intelligens hos mottagaren eller på att den scientistiska vaccinering mainstreammedierna ständigt bedriver inte tagit ordentligt.

Men inte för inte talar den kristna traditionen om Djävulens bländverk, bara en lätt omstöpning i negativ riktning av den Platons tanke om att världen är en blek och mörk avbild av en annan verklighet, men att vi - åtminstone materialisterna bland oss - sitter som fångar i vår grottliknande, begränsade sandlåda. "Empirins" studieobjekt är en slags testverkstad för dem som är rädda för den radikala innebörden i ordet frihet.

Exakt samma idé om världen som bländverk, som ett ytterst sett ointressant fenomen, återfinns också i den äldre indiska filosofin där världen kallas "maya", illusion eller bländverk.

Världen kan upplevas nog så verklig nu, men då kroppen drar sitt sista andetaget kommer den Levande Varelsen direkt att se skillnaden, som om ett dis eller en slöja eliminerats från medvetandet (den slöjan, neurologer, är ert levebröd den fysiska hjärnan).

Själen ser dessutom nu - kan jag rapportera från en egen ut ur kroppen-upplevelse i ungdomen - med 360° panoramavision! Det är egentligen en inkorrekt beskrivning, men har jag ingen bättre liknelse. Själen är ren intentionalitet och medvetande, och den har, så att säga, just så stort eller brett medvetande som dess nuvarande intention är.

Med detta blir påminnelsen nästan skrämmande hur vissa till människor förklädda andevarelser kommit att bli snävt kringskurna i sin intention genom många återfödelser. En del kan inte ens tänka rent längre, fastän födda i väst - den mest logiska av kulturer - utan kallar tillståndet av oförstånd för en "verksam mekanism". Det, om vi översätter det till gamla religiösa termer, är inget annat än att bekänna tron på en ONTOLOGISK ONDSKA!

Lustigt nog existerar ingen motsvarande ontologisk godhet hos de här människorna. Och det är därför vi kallar dem nihilister. En annan sort som bara på ytan ser ut att tillhöra homo sapiens. I senantiken gillade man tillspetsningar, och på min andra, astrologiska, blogg, tar jag ibland upp den terminologin. Den empiriska forskningens mest fanatiska anhängare är utom tvivel Satans barn, den Mörka Kraftens aktiva agenter och här för att pröva (likt Satan ges tillstånd av Gud att pröva Job i Gamla testamentet) dem som tillhör Ljuset.

Notera dock att inte heller detta är den absoluta sanningen. Dödahavsrullarna, med deras påfallande inflytande från zoroastrianismens lära om de två aktiva kosmiska krafterna (astrologins positiva resp. negativa polaritet?), noterar insiktsfullt att Ljus och Mörker är knutna till kosmos temporala aspekt, det Platon kallade en "ständig tillblivelse men helt utan genuint vara".

Äldre kulturer föredrog att utforska det som verkligen är - det bisarra med västerlandet är dess dödsfixering, dess enahanda studium av allt som förgås. Det är inom den sataniska, svarta ringhörnan vi hittar utvecklare av våldsamma dataspel, de myriader av andesjälar de hjälper till att korrumpera och den så kallade forskning som låtsas spjärna emot världens totala sönderfall men i själva verket bara är ett pseudoförsvar som ytterst också det bottnar i nihilismen!

Det finns verkligen inte mycket som talar för att västerlandet är morgondagens modell för planeten jorden. Inte så länge majoriteten av vetenskapsmännen i väst isolerar sina bästa - Nobelprisbelönade! - tänkare och låtsas som de aldrig uttalat sig i de stora och mer övergripande frågorna om vad slags värld vi egentligen lever i.

Se Nobelprisblönta fysiker som Werner von Heisenberg, Niels Bohr eller Wolfgang Pauli, för att bara nämna några. Det är fascinerande hur dessa inte ens verkar ha existerat i den nidbild av vetenskapen som t.ex. Humanisterna eller Vetenskap och Folkbildning presenterar. Skälet är solklart. De såg vad fysikens framkant indikerade - och den visionen skrämmer skiten ur materialisterna. Det är nämligen de gamla kulturernas insikter som är på väg tillbaka igen, paradoxalt nog förmedlade genom materien själv den här gången!


I ett kan man dock ge materialismen rätt: fast den själv inte förstår sin uppgift i en vidare kontext berättar den, låt vara på ett distorderat sätt, om att människan är ett imaginärt ting, en produkt av hjärnan som det heter i den neurologiska berättartraditionen.

*****

Illustrationen hittades på bhagavadgitausa vid en sökning på "subtle bodies". Vidhörande webbsida är höggradigt kapabel, trots simplistisk layout (och saknade bilder). Faktiskt, det finns all anledning att misstro alltför snyggt designade informationssidor! Där teknokrater (dataprogrammerare) och esteter tagit över ruljansen hittar man ofta rätt slätstruken information.

Den här sidan tycks väl diskutera den indiska filosofin kring de många kroppar som bygger ett hölje för den själavandrande Levande Varelsen. Den ger några intressanta kontraster med hur kristendomen historiskt sett på själen (dvs, det materialisterna nu reducerat till en hjärnan som fysiskt organ).

Men seriöst, hur många i dagens pockande och lockande värld skulle sitta ner med en komplex text och ur den rekonstruera den shaivitiska traditionen? För den som, likt mig, fastnar redan vid sidans inledande liknelse vid själen som en saltkristall som antingen kan uppta SHIVAs KRAFT eller MALA i sig, kan dock sägas att termerna förefaller motsvara det arketypiska Ljuset resp. Mörkret från den iranska traditionen.

Ordroten "mal", till olycka för alla kvinnor döpta Malin, betyder ju illasinnad, ond etc, vilket den här listningen av "mala" i klassisk indisk litteratur tydligt påminner om. Notera också dess koppling till vitlök, en association vi väl känner igen från vampyrismens värld! Vampyren är ännu en gestaltning av den nihilistiska mentaliteten som suger blodet (livet) ur de sina under föregivandet att de måste räddas till tänka i linje med "förnuftet"!

"Anava", ännu ett ord ur den tekniska texten för att komma förbi tröskelvärdet. Utan att kunna sanskrit ser jag här spontant "a" - negation - negerandet av ett "nav" - dvs. att sakna centralitet.

Du är hjulets nav och allt du slungar ut (dia ballein = diabolos = djävulen) är bara ett bländverk, en myt. Ansvaret ligger sedan hos den själv fallna och ocentrerade själen (den inkarnerade människan) att duperas eller inte av idén att den är en hjärna.

Detta är också, löst fattat, Platons filosofiska idealism.