fredag 10 december 2010

Kielos exceptionella analys

Jag måste ge AB:s Katrin Kielos den kredd hon är värd efter en tidigare, rätt negativ studie av hennes horoskop. Blicken för vad Mona Sahlin sagt i kritiska ögonblick och - vare sig hon vet det eller inte - referaten till kinesisk filosofi via kultboken "Lille prinsen", det är tungt för att vara Sverige!


Å andra sidan är det helt i linje med min fantasifulla teori om ett franskt adelsförflutet för Kielos del. Fransmännen hade i århundraden ett väldigt gott öga till Orienten och Kinas subtilitet.

I analysen av Sahlin hämtar Kielos t.ex. från furstespegeln I Chings 30e kapitel när hon talar om det futilt oförståndiga i att anbefalla solen att stiga ned efter lunch om det är sommar. 

Men hon vänder bilden baklänges och gör den krystad. I det 3.000 år gamla kinesiska orginalet står det istället så här apropå Solens "fastklängande" vid himlen - lämpligt nog en sinnebild för härskaren, men "kung av Guds nåde" bara i den utsträckning han inte gör sig själv till alltings mått utan förhåller sig medveten och öppen om att han bara kanaliserar ett större ljus:

Att snärjas av den sjunkande solen - otur!

Man förbigår lertrumman och stämmer enbart upp till sång.

Regeln för den åldrande mannen [härskaren på nedgång]
är att sucka. Otur!

Två, ev. tre, nattsvarta felsteg pekas ut för den som passerat sin maximala ljuskraft. Det första är att mentalt identifiera sig med sitt sjunkande (popularitet, etc.) - en garanti för att förlora all flexibilitet i tanke, tal och handling! 

Kineserna var mästare på att spela det sociala spelet i med- och motvind, men det förutsatte ett fritt sinne som korrekt kunde analysera varje situation och förstå dess rätta "väg".

För det andra felsteget används ett kulturellt betingat beteende. Texten är svåröversatt. I den här läsarten tycks män(niskor) i sorg ha förväntats ackompanjera sin egen klagosång. Det är tydligen ett olycksomen att frångå den förväntade ritualen i ett motigt läge och tappa bort den musikaliska inramningen till sitt dystra sentiment. Detta skulle avslöja att man tappat den mentala autonomin visavi ens faktiskt sjunkande sol (opinionssiffror, etc.).

Men hur förstå den avslutande raden om regeln för åldrande män(niskor)? Det ser ut som om föregående kritik mot solosången helt sågas och en ny regel introduceras: I det här skedet är alla former av ceremoniella åtbörder om aldrig så korrekt utförda, likväl fel väg. Håll tillbaka dina uttryck maximalt och sucka på din höjd!

På något egenartat sätt har Katrine Kielos bakvänt lyckats nudda vid dessa antika kinesiska härskarregler, för hennes analys i krönikan handlar just om vilka Sahlins första och sista ord var - och de var inte de rätta! 

Man behöver nu inte begränsa sig till den kinesiska visheten. Det är naturligtvis ingen slump att Jesus står helt tyst när anklagelserna haglar över honom i Nya testamentet. Han visste att han befann sig i den sjunkande solens tema och att ord inte längre nyttjade till något.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar