The Blame Game

Några rubriker från en svensk nättidning. Det spelar ingen roll vilken, för det här är den svenska tankehöjden i ett nötskal:

Professionell åsiktsmaskin:
För dem som styr med rädsla är varje skräckslagen människa en seger.

Proffs 2:
Antidemokrati den största terrorfaran.

Gunilla Rask, 392, mitt i julhandeln:
Är man rädd låter man terroristerna vinna.

Det bästa sättet att kanalisera ett folks ambitioner är att rigga en snitslad bana för dem. Vi har t.ex. Newsmills färgknappar att trycka på, en morot för vissa att stanna kvar i känslodimensionen ("Är du glad eller arg lilla spädbarn?"). Här bjuds också enkla enkäter som tillåter val mellan lättbegripliga alternativ. 

Politik har sedan Franska revolutionen, minst, byggt på simplistiska tvådelningar - det gamla och underförstått dåliga och det nya och naturligtvis goda - enligt de unga. De gamla noterar å sin sida att historielösheten hos de unga bara kommer att leda till ett nytt varv i det historiska ekorrhjulet. Alla misstag kommer att upprepas en gång till och hjulet självt uppfinnas på nytt.

Så här illa är det för människor som fastnat i den dikotomiserande mentaliteten och inte förmår bearbeta sina intryck från den viktiga position vi känner som den där man "tänker utanför lådan".

Intressant är att i dessa terrortider alla sluter samman för att värna det rådande, fastän det uppenbarligen inte kan vara helt friskt om det finns människor som ger sig på det! 

Den instinktiva reaktionen leder alltså till att man försitter den chans till självreflektion och fördjupad självförståelse som borde följa på det misslyckade bombförsöker i Stockholms shoppingtätaste distrikt.

Ur den antika vishetens perspektiv kommer allt från den gode Guden, skaparen och förutsättningen för att vi alls existerar. Även det onda eftersom det kontrasterar mot vad som vid närmare betraktat bara kan betecknas som relativt gott. Ljus och Mörker är ett nollsummespel och den alltigenom gode Gudens verktyg för att föra människan från klarhet till klarhet.

Men vad händer i en sekulär kultur, som den svenska, där man redan föst "empiriskt obevisbar" och därför meningslös och onyttig metafysik på dörren? Sekularisten har byggt sig ett mentalt fängelse som inte möjliggör någon som helst självreflektion eftersom hela utgångspunkten är att han själv är det absoluta måttet på vad som nu gäller. 

Att total värdesubjektivism råder i den här människans föreställningsvärld står i genant kontrast med att han samtidigt hävdar att terrordådet är enbart ont och inte kan medföra något gott. Sekularisten har här upphört fungera på Naturens betydligt djupare och rikare och mer intelligenta nivå och kan inte undvika att framstå som i djupet exakt så irrationell och godtycklig som han söker framställa terrorismen. Terrorismen är hans egen onda Skugga!

Vi kan också säga att sekularisten själv har blivit om möjligt än mer platt och enfaldig än de religiösa fundamentalister som i hög grad är resultatet av hans egen otillständigt degradering som levande varelse.

I ett astrologiskt inlägg förde jag ordet "vishetskultur" på tal, dvs. de äldre kulturer som föregick den västerländska materialismen. De här kulturerna utgick från att kosmos är besjälat och intelligent och att den som lyssnar förstår varför saker sker som de sker. 

Det här är nu väl mycket att hoppas på av förfrusna nordbor som kämpat mot vinter och kyla i årtusenden och strävat efter att övervinna naturens ogästvänliga uttryck. [1] Men i varmare klimat, där inte kollektivpsyket antog fullt så fyrkantiga former, framskapades astrologin som ett medlande gränssnitt med vars hjälp man kunde förstå vad tiden - och gudarna - ville människan. 

Och naturligtvis beskriver astrologin exakt vad slags vakna upp-signal som träffade Sverige häromdagen. Ämnet är emellertid alltför komplext för nyhetstidningar och människor vars RAM-minne nu knappt sträcker sig längre än ett twittermeddelande. Så jag antar att Sverige kommer att skruva sig fast än hårdare i förskolementalitetens "vi mot terrorismen" och helt misslyckas dra de slutsatser som Livet försöker förmedla till oss angående vår livsstil och våra attityder till omvärlden. 

Om inte terrorbombare förslår lär Naturen ta till storsläggan nästa gång. Och då talar vi naturkrafter! Bara en oerhört korkad civilisation tror att människan (i hennes klok- och dårskap) är ett separat fenomen från det kontinuum av Intelligens vi är inbäddade i. 

Men just detta försöker sataniska grupper som Humanisterna slå i folk. Och det är precis som det ska vara. Satan är utsedd av den alltigenom gode Guden och sparrad mot ärkeängeln Mikael. Det är dessa två, Mörkret och Ljuset som får showen att fortsätta genom den här världens utmätta tid. 

Jag menar, hur trovärdig är naturvetenskapen som över en natt kommer på att världsrymden var tre gånger rymligare än de trott tidigare? Vi talar inte om verifierbara storheter här, och därför är klassisk metafysik bättre ämnat att besvara människans behov av ett psykiskt universum. 

Återinför snarast såväl religion som astrologi som centrala ämnen i skolundervisningen, med samma dignitet som t.ex. astronomin, en så kallad "exakt" vetenskap - ja, tills revisionen om universums storlek häromveckan då...

Det måste bli ett slut på teknokratin som faktiskt skapar terrorismen i sitt försök att lägga världen under sig. Inte för att jag tror att mer än tio goda människor i det här landet förstår den verkliga dynamiken i dessa skeenden... För att kunna härleda teknokratin tillbaka till dess källa krävs en större kartritning än vad de sekulära själva håller sig med. Det var det jag sade inledningsvis. De har på något sätt låsa in sig i en garderob och är i värsta fall redan bortkopplade från historiens fortsatta gång.

*****

Exempel på den svenska sandlådan/dikotomi-träsket:

DN: Carl Bildt svarar på kritik från sosse.

SvD: Vi mot dom-tänkandet illustreras i den här artikeln medan sanningen ju ligger på individnivån: "Vilken världsbild och vilka attityder har jag investerat i?" Samhällsandan är inget annat än resultatet av många individuella val.

_____

1. Detta var nu inte riktigt sant. Den från Tyskland importerade Bondepraktikan blev på 1600-talet och för några hundra år framöver mäkta populär i Sverige. Troligen för dess folkliga omen som relaterade till väder och vind, men möjligen passerade dess något urvattnade astrologiska läror inte svensken helt spårlöst förbi.
   
   I förordet frammanas en mäktig kunskapsbro med ena fästet i senantike Ptolemaios. Bron välver sig via några korrumperade arabiska namn och slår rot på europeisk mark i det andra brofästet, Albrecht, en tysk förmedlare av antikens vishet. Hans identitet är lika lite känd för litteraturhistorikerna som astrologins arabiska studenter.