tisdag 14 december 2010

Dröjsamma ledare (kinesisk protopsykologi)

[Långt inlägg, cirka 8 A4]



På allt godare grunder förefaller det födelseklockslag för statsministern som under en tid tillhandahölls av en svensk webbplats som också stoltserade med kungafamiljens av hovet verifierade födelsedata, stämma.

Ett tecken på detta var att den deterministiska Ho Lo Li Shu-metoden från Kinas Mingdynasti likställde Reinfeldts höstkvartal - med start ungefär samtidigt som valet den 19 september - som ett handlöst fall ner i en fängelsegrop ("hämmad handlingsfrihet"). SD:s vågmästarroll var knappast vad den borgerliga regeringen önskat sig.

När nu Reinfeldt behöver 19 timmar för att inta landsfadersrollen i samband med bombdådet (eller 12 efter Bildts preliminära kommentar), går tankarna direkt till det tidsfönster som låg till grund för prognosen om ett fängslat (och handlingsförlamat) fjärde kvartal 2010. 

Senfärdighet är en underförstått viktig del i detta tidsfönster, som i dess bästa "tagning" handlar om en krigsherre kapabel att entusiasmera folket till strid genom att timligt spinna på folksentimentet enligt "minsta motståndets lag".

Delar av detta känner vi igen i statsministerns till egoismen vädjande skattepolitiken för dem som redan har, och den fula, ideologiskt motiverade önskan att helt rasera det välfärdssamhälle socialdemokratin byggt upp. Reinfeldt kan här liknas vid en förlorande herre i slutet av ett krig, nu besluten att bara bränna så många broar mot det förflutna som möjligt, men inte med någon egentlig vision om vad meningen med vad hans krig för total privatism skulle tjäna till.

Kinesiska politiker studerade under nästan 2.000 år den konfucianska klassikern I Ching för den perfekta statsmannakonstens subtiliteter, och det är denna text som under Mingdynastin korrelerades med den kinesiska kalendern.

Det ligger f.n. bortom västerlandets horisont att begripa hur en sådan syntes faktiskt skulle kunna fungera; västs materialism erkänner nämligen inte medvetandet som tillvarons konstitutiva faktor. 

En kinesisk taoist hade i stället sagt, "Jag ser sanningen i den andre och skördar därför sanning." Eller, lite slarvigt: "anything goes" - eftersom allt faktiskt är möjligt för den som hör upp med att leva i det västerländska grundtillståndet som är ett dikotomt "antingen-eller"-tänkande. Det senare skulle kineserna ha kallat att leva i lögn. Varför välja ett perspektiv när du kan få dem alla och därtill se hur Tao, den objektiva morallagen, driver världens skuggspel framåt.

Den så kallade naturvetenskapen följer inte alls med här, men inifrån religionsdebatten (likaledes marginaliserad i det materialistiska väst) kan kanske förståelse glimra till om man kopplar den kinesiska tanken till frågan om exklusivistiska kontra inklusivistiska religionsformer.

Låt oss därför lämna det systemteoretiska åt sidan och bara höra vad den kinesiska 60-årskalendern såg för slags rot-tematik, måhända rot-problematik, timman då Sveriges nuvarande statsminister föddes. 


Tidens "kvalitet" eller manifesta natur kallades Yi, ett av systemets mest mångfacetterade piktogram. Fastän själv ingen sinolog har jag med årens gång (närmare bestämt runt 30 stycken) insett att ordets flera betydelser alla spinner på ett gemensamt tema och så att säga uttrycker olika facetter. Grundidén är den som redan antyds, timlighet eller förmågan att tajma en aktivitet (t.ex. militärkampanj) för att vinna maximal anslutning från folket.

Lärda matematiker säger sig ha funnit likheter med dna-molekylens struktur i det system av grafisk representation via åtta byggblock kombinerade två om två, men helt klart är att det existerar ett bakomliggande regelverk som styr varför vissa av de ses "perspektiven" som utgör tidsfönstrets schematiska representation åtföljs av goda, neutrala, olycksbådande eller rent katastrofvarslande omdömen.

Här är den övergripande tanken och de sex perspektiven (egen översättning 2001 baserad på studier av ett tiotal engelska översättningar och en kinesisk ordbok). 

Notera hur påfallande flera av dem anknyter till frågor om statsministerns tajming, känd som en eftertänksam gränsande till senfärdig natur som han är:

Overall judgement:
Enjoyment/Contentment/Repose/Weariness.
Favorable to appoint a feudal lord and set the army marching.

Individual line judgements:
Bottom six:
Cries out [about] contentment.
Misfortune [strikes]!

Six at second:
Armored [and immobile like hewn] in rock.
Before [lit: not] the end of the day, steadiness brings good fortune.

Six at third:
Taken in by enjoyment [lit: astonished staring at...] is regretful.
Tardiness has repentance, too.

Nine at fourth:
Following preparedness: great is the acquisition!
Do not doubt!
Friends relate [like hair gathering around a] hairpin.

Six at fifth:
A chronic [lit: steady] sickness.
[Use] the Hêng ritual - no death [will thus be incurred].

Top six:
A weariness/apathy dark and deep as the night.
[For that which is] finished, there is a change.

Jag har levt 30 år med det här systemet och känner mig ganska säker när jag säger att tema Yi beskriver en dagslända. Tematikens tidsrymd är förhållandevis kort och kan liknas vid att den första klunken öl är den som smakar bäst. Intrycket falnar snabbt. För en mindre tvångsmässig och mer långsiktigt syftande mentalitet använder kineserna ett flertal andra natursymboler. 

De sex linjerna här ovan tecknar ett initialt driv som ebbar ut sedan "åska" (yang-yin-yin) över "jordytan/kollektivet" (yin-yin-yin) urladdat sig. Faktum är att bilden beskriver ett långt ifrån önskvärt tillstånd ur nationellt perspektiv. Den enda entusiasmören (Yi) är yang på fjärde linjen och bara så länge den bullrar och hittar på trick resonerar jordytan (dovt) med åskan. Talar vi en "one trick pony" här?

Systemet bekräftar att Reinfeldt såg på svenskarna som "det sovande folket". Hexagrammet omvittnar folk som något passivt, något lägre, något man måste skaka liv i via opportunistiska åtgärder. Tyvärr är åskan själv ett snart övergående fenomen, och vi kan redan nu säga att Reinfeldt inte går till historien som någon som tillfört landet något bestående. Den kinesiska determinismen är just så kuslig, och för hur rätt vi nu kan säga att det kinesiska kalendersystemet hade om Obama, se äldre inlägg under etiketten "astrologi (kinesisk)".

Det har sin poäng att prova tidsfönstrets alla synvinklar på statsministern, även om den explicita tagningen ger hans ödestyp som den femte linjen räknat nedifrån. Detta är den centrala positionen i den hierarkiskt överordnade strukturen (åskan = härföraren, entusiasmören), men som saker står är det inte den nominella ledaren som äger kraften! 

Jag kan förstå att Reinfeldt är olycklig över att Carl Bildt - den klassiska ministern just under härskarlinjen -  indikerar mer av yang-energi, har mer kuk i sig, än ledaren själv! Jag har anonyma fall av denna femtelinje som så lätt förlorar initiativet till andra underordnade vars liv varit just rena katastrofer av struntviktighet och formalism men utan några genuina härskarförmågor.

Låt oss, mest på kul, bocka av de sex perspektiven och se huruvida statsministern bemästrar de här alternativa personligheterna.
Baslinjen, en gräsrot, uppmanas att inte börja hojta och stimma för minsta lilla kontakt med makt och ära. Självskryt vinner inga anhängare. Den här kan han! En mer tillsluten natur är svår att föreställa sig!

Andra linjen, "bepansrad och orörlig som vore han huggen i sten", är egentligen samma medalj men en mer välpolerad sida. "Beredskap till trupprörelse" är vad den här texten antyder, och återigen har vi Reinfeldts åtbörd av stoisk återhållsamhet eller självkontroll tydligt på näthinnan. 

Perspektivet är underifrån, den lägre symbolhalvan, men centralt. Det relaterar typiskt till en förbindelseofficer ute i fält, eller mitt bland folk, en lokal ledare som uppmärksamhet lyssnar till överheten. I Reinfeldts fall Storkapitalet och USA, och kanske några till. Här är Reinfeldt som en lydig och trofast hund, den rollen kan han.

Tredje linjen blir överväldigad av trupprörelsen, entusiasmen eller hur vi nu önskar översätta ordet Yi i denna kontext. Notera närheten till den genuina entusiasmören (yang-linjen ovanför). Inför uppseendeväckande händelser finns risken att bara bli stående vid sidan av och tappa helt kontakten med det tidsbundna förloppet. Det finns tecken på att statsministern regredierar till en åskådare när det gäller!

Fjärde linjen, situationens enda naturliga ledare och tillika "energin" i åskan som drar framåt/uppåt i den extremt stiliserade figuren. Den antika kommentatorn tycks ana att den enda yang-kraften bland så många yin kan bäva en smula inför uppgiften att entusiasmera eller sätta fart på "de sovande", som Reinfeldt skulle säga. 

Men i temat Yi är uppgiften liten och ytterst sett obetydlig - det här handlar bara om ett slag i ett större krig - och det räcker med lite personlig karisma/energi för att sätta saker i rörelse. Jag har genom åren ofta tänkt att det här är bilden för en popstjärna, en "overnight sensation", den där första klunken öl som smakar så rikt. Efter Reinfeldts seger 2006 kallades han "karismatisk" av pressen, även utländsk, men det var just den första klunken av en nyöppnad flaska.

Femte linjen. De spelregler jag tänkte bespara läsaren måste ändå nämnas. Den tredje linjens problematik med att ta sig upp från rollen som undersåte till den högre halvan av dominanter brukar ofta följas av en besläktad kommentar på härskarens femte position. Processen har här lett till en trygg etablering i den övre, ledande symbolhalvan. På grund av tiden Yi:s särskilda konfiguration återkommer emellertid ett snarlikt problem hos den som bekläder härskartronen som hos linje tre. 

Men på linje fem vilar ett större ansvar för striden, och den kroniska seghet som piktogrammet Yi nu bäst kan översättas som, måste åtgärdas. Vi har minsann fått en mentala debil härskare på tronen och i en tid när ännu inte psykologhjälp var uppfunnen fyllde djävulsutdrivande exorcister samma funktion.  Nog sagt om den här linjens naturliga kompetens för heta strider, punktinsatser. 

Topplinjen är här, som så ofta, ett antiklimax. För tidsfönstret Yi var varningarna redan utfärdade tidigare under dess "interna evolution" och att den ointresserade regenten här har bränt ut sig som ett förverkat tomtebloss, förvånar föga. Jag har ett skrämmande, anonymt fall av en födelse till detta perspektiv: en högintelligent men mentalt instabil, autistiskt fixerad människa som nästan knivhögg en annan människa till döds. Enligt uppgift har personen aldrig någonsin i hela sitt liv upplevt känslan av tillfredsställelse - vilket är en av Yi:s innebörder. 

Vi anade detta redan i statsministerns föregående "kroniskt sjuka" linje och även genom hans tydliga minspel/ansiktsspråk. För topplinjen formligen skriker texten ut vilken leda vid livet eller sin uppgift den här människan upplever. Notera hur tecknet Yi nu gått från förmaningen att hålla inne en entusiasm som gör att man knappt kan bärga sig till en fullständigt andligt död varelse, en apatisk varelse helt utan empati med andra. Var glad att inte Reinfeldt var en topplinje-typ när han skissade på sin "sjukvårds"-reform med Husmark-Pehrson. Då hade vi fått dödsläger istället för jobbsök för de cancersjuka.

Jag har sagt det i andra inlägg: västerlandet anser sig mer upplyst än ålderdomliga och traditionalistiska kulturer. Hur kommer det sig då att folk verkar ännu dummare i dag än förr? Den 3.000 år gamla kinesiska furstespegeln som kom att kopplas till kalendern långt senare i tiden, hade redan nått en fulländat insikt i skillnaden på folk och fä. 

Ändå väljer folk representanter i denna demokratiska tid som om de helt saknade vett och inblick i hur ett samhälle måste hänga samman från botten och upp för att kunna kallas ett gott samhälle. Nuvarande statsministern representerar, som en tidlös arketyp och återspegling av svenskarnas egen mentalitet vilken låg självbild och kultur vi har i landet. 

Vi är alla lystna vinstjägare som tajmat rusar fram för att göra "klippet", vi försöker vinna enstaka strider men har inte ens blick för vilket det verkliga kriget är. Det kriget är så stort att man måste gå till religionens värld för att hitta symboler för det. Obama såg den stora bilden, men han kom för tidigt i historien. Ett öde. 

Reinfeldt är mer av en tvångsneurotiker, vissa fixa idéer som han bara måste genomföra, men baserad på noll koll om den stora bilden, det stora kriget för det Ena, det Goda, det Sköna. Entusiasmörerna, till syvende och sist, skiljer sig inte mycket från sol-och-vårare. Jag undrar hur djupt den berömde bluffmakaren i hans familjehistoria påverkar självbilden och gör den grundare just för att han inte vill ta tag i familjerötterna.

*****
Hur landet Sverige gått ner sig rejält i leran inser man kanske inte förrän man tittar på Mona Sahlins kinesiska ödestecken. Det var som att välja mellan pest och kolera vid senaste valet.

Morgondagens svenska ledare måste kvalitetssäkras på ett helt annat sätt än idag. Och de kan inte fortsätta sitta fast i den sekulära smörjan. Det är i himlen framtiden skapas här och nu. Portförbjud den svenska socialrealismen, den kan vi bara alltför väl och den hämmar oss från att ta hand om de nya människor som kommer från utlandet. 

Vi är för provinsiella och okunniga om Livet och de stora Penseldragen. Hur krigsdrabbade andra länder än är, har de oftast en större och rikare kultur än den svenska nubben och midsommarstången. 

Det här landet duger bara till något om det går i bräschen för en total globalisering i sitt tänkande. Sverige skulle kunna bli en tankesmedja och en smältdegel som ett USA i miniatyr. 

Men då måste den svenska fegheten, introvertismen och obildningen utmönstras, den som skapar låga livsformer som Sverigedemokraterna och deras anhängare.

Säg som James Bond, "The world is not enough"! Där är rätt nivå på ribban, sånt motverkar främlingsfientlighet och trångsynta perspektiv. Lägg politiken i händerna på filosoferna - om det finns några i landet. Annars får vi väl importera våra framtida ledare från utlandet, som en gång Bernadottarna togs hit.

*****
AB/Lena Mellin: Gruffande politiker, snabba och långsamma
Expressen: Haltande hantering
DN: Regeringen åter fälld av oppositionen
AB: Anders Lindberg ger på ledarsidan sin syn på 19 timmar av tystnad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar