Och efter det då?
Från det medeltida Kina kommer det kanske märkligaste sätt att analysera samtidens trender och framtidspotential som skapats, den yttersta reduktionen av livets skeenden till ett begränsat antal representationer.
Kalla gärna representationerna med tillvaron givna "entelechier" eller "monader"1. Var människa och vart evenemang blott ett skuggspel av distinka kraftsystem som verkar bakom scenen. Före DNA fanns "tanken på ett DNA", fenomenvärldens determinant. Systemet som studerar tillvarons "dolda tankar" kallas Ho Lo Li Shu - floderna Ho och Lo:s rationella talvärden.
Enligt det här idiosynkratiska systemet utgörs tidsströmmen av predefinierade subsystem vilka lagbundet turas om som den verksamma tidsandan. I det traditionella Kina var det ledarens primära uppgift att veta "vad tiden var liden", för var tid krävde sina mått och sin tankehöjd.
I backspegeln klingar redan avgående presidenten George W Bushs kinesiska födelseomen kusligt sant (och jag introducerar här tempus i den kinesiska piktografiska skriften):
"Han som satte straffarméerna i rörelse mot den tomma (eller värdelösa) staden."
(I Ching, omen #46, Shêng, Strebern)
Bara en minimal inlevelseförmåga krävs för att i denna sentens se Bush i krig mot terrorismen och/eller Irak, eller, om vi ska vara helt ärliga en sekund, den kapitalistiska västvärldens projektion av sin egen orättfärdighet på en demoniserad oriental.
Men också "11 september" låter sig lätt ses i Bushs predeterminerade "livsform" (kineserna underkände polariseringar av typen "jag / den andre", allt är ett samverkande helt): Straffattacken "terroristerna" satte in var just mot "den värdelösa staden" - USA som Babylon, den stora skökan. Det är ingen slump att Bush vedergällning i nästa steg riktade sig mot Irak som varande territoriet för, ja, det bibliska Babylon!
"Straffexpeditionen" var i båda fallen missriktad eftersom, återigen, "staden" numera var "tom", "värdelös" och uttjänt. I fallet Irak anföll Bush en fantasi, likt den felande knektens utfall mot väderkvarnarna, och för terrorattacken blir slutsatsen densamma: USA var vid detta tillfälle också redan en död, historisk relik. Bush junior som vald president (eller ditsmugglad av ekonomiska intressen), med sitt besynnerliga födelseomen, personifierade och tydliggjorde bara detta faktum.
De båda straffexpeditionerna var ett nollsummespel för båda parterna som båda levde i ekot en fossiliserad, passerad verklighet, dvs, den verklighet 99,9% av mänskligheten framlever sina liv i, från dag till dag - i Platons grotta där man tagit avbilden för att vara originalet2.
När Obamas födelsetid smidigt blev tillgänglig för världens siare efter ifrågasättandet av hans amerikanska medborgarskap, kan den avgående presidentens eget omen - som blev ett omen av nationell och global vikt - studeras konjunkt med hans efterträdares.
Obama, född till tredje trappsteget (heldragen Yang-linje)av omen #9 ur den konfucianska klassikern I Ching. Verkets
64 kapitel satt i ryggmärgen på antikens politiska rådgivare.
Obama är Hsiao Ch'u, "Lill-fostraren", "Tämjaren av det lilla" eller "Fostraren av det ringa" - kinesisk bildskrift tillåter flera uttydningar vilket gör orakeltexterna pregnanta av implicita meningar. Ett fruktbart material som fordom interagerade med de kejserliga rådgivarnas psyken för inspirerade läsarter.
En annan läsning ser i symbolen två komponenter: Vinden (övre halvan) som föregår Himmelen (lägre halvan), eller en liten molnformation på den majestätiska, gudomliga Himmelen.
I samma ögonblick undertecknad insåg ominats möjligheter och begränsningar började Obama resonera med den tyske prästen Richard Wilhelms föredrag över symbolen Hsiao Ch'u, hållet någon gång mellan 1926-29:
"En ytterligare aspekt (av tecknet Hsiao Ch'u) presenteras: 'Tjocka moln men inget regn från vår västra region'. Bilden hänför sig till kung Wens era, grundaren av Chou-dynastin. Han levde runt 1100 fvt när Chou i västra Kina ännu led av förtrycket från Yin-dynastins siste tyrann, Chou Hsin.
Tyrannens kontroll var förtryckande. Trots att kung Wen bar inom sig potentialen att skapa ordning, lyckades han inte externalisera densamma. I den västra regionen, Chou-familjens säte, steg molnen på himlen, regn var överhängande, men det föll inte.
Vi måste inse tragedin i kung Wens position. Han såg vad som måste ske, men han såg sig också förhindrad av omständigheterna. Kung Wen visste att han skulle få leva och dö utan att ha uträttat ett enda dugg.
En man fattade djupet av denna tragedi. Den mannen var Goethe. Det är i sanning slående att hans lilla dagboksanteckning, 'O Ouen Ouang' (Åh, kung Wen), görs under Goethes svåraste tid i Weimar.
Uppenbarligen hade han läst om kung Wens situation i den tidens jesuitiska översättningar. Av dessa förstod han att här var en man som visste vad som borde ske, men som ihärdigt stoppades och betrycktes av förhållanden som han var sig kunde åtgärda eller övervinna med de uppenbart nödvändiga åtgärderna. Den lilla marginalanteckningen är poemet Ilmenau komprimerad till en suck."
(Richard Wilhelm: Lectures on the I Ching. Eng. ö.s. av Irene Eber. Routledge & Kegan Paul 1980, s. 106)
Låt oss återvända till detta arketypiska omen en obestämd tid efter Obamas en eller två mandatperioder och begrunda vilken större förändring på jorden han var predestinerad av ödet att agera "preliminär" åt, eller förberedare för.
För en större kursändring ligger alltså implicit i tecknet Hsiao Ch'u. "Den ringa fostraren", eller, med kinesiskans paradoxala gåtfullhet, "Den som fostrar de ringa/sekundära frågorna", kommer att följas av en tid av "ta ch'u", av fostran av den större gestalten eller visionen.
När detta födelsetema åtföljer en USA:s tillträdande president måste hela landets prioritering / värdeskala sättas ifråga!
Vilken är den felaktiga häst landet har satsat på, på det att dess Huvud förklaras en god kraft men i fel övergripande fråga? Notera att jag här väljer att följa, inte Wilhelms läsning av kung Wen som den sista bakbundne "kraften för gott" innan den korrupta Yin-dynastin gick under, utan ur det perspektivet att hans bakbundenhet var hans personliga öde, hans tilldelade "15 minuter" av odlande en extern, mekanisk perfektion, frukten av hans delaktighet i ett ringa, yt- eller strukturfixerat perspektiv på världen.
Obama kan vara den siste amerikanske presidenten utan högre medvetandegåvor, den siste som enbart verkar med rationalitetens begränsade förmåga att famna tidsandens egna indikationer.
Den yttersta frågan är alltså vad "ringhet" (ch'u) kontrasterar mot, alltså vad sann storhet (ta) är, om storhet nu inte ska fattas som USA i rollen som världsledare/polis eller ens internt som alstrare av ekonomisk tillväxt. Känner västvärlden och USA överhuvudtaget till något annat sätt att dra en slipsten?
Jag satsar min slant på att vi snart har utomjordingarna här! (Och läs i "utomjording" in valfri typ av "friskt blod".) Den tongivande sekulära västvärldens filosofi bygger på idén om envar som ett svart hål som söker suga så mycket massa/energi till sig själv som möjligt - Darwins fantasi om naturen som ett system av arter som alla står sig själv närmast och där människan, som skapelsens krona, med nöd och näppe lyckats reglera sina primitiva drifter och etablera en civilisation.
En sådan modell kan bara falsifieras (eller fördjupas) genom att en Främling handgripligen öppnar ögonen så att den som omfattar myten om att människan är alltings mått (och utifrån detta bedriver ohämmad projektion mot Naturen) fastnat i ett cirkelresonemang. Väst utgår i dag från det som ska bevisas.
Ett systems sanna natur och verkliga värde låter sig inte inses förrän en observationspunkt etableras som ligger totalt utanför systemet självt. Här kommer Främlingen in, eller "det högre medvetande" som religionens mystiska falang alltid hävdat, och det är med anledning av detta vi ser den fundamentalistiska intoleransen hos bigotta biologister som Richard Dawkins närhelst deras anspråk på att vara den senaste - och ultimata - herren på täppan sätts i fråga.
(Paradoxalt nog har blotta omnämnandet av religion i vår tid blivit ett lackmuspapper som röjer exakt hur illa det är ställt med den i sina egna ögon så "upplysta" västerlänningen!)
Bara genom en radikalt extern betraktare kan väst bringas att se sin modell som likvärdig med den freudianska dödsdriften. Kanhända var det detta Hitler och nazismen spelade upp för oss likt en sanningssägande dåre - Förintelsen som nidbilden av vansinnet i västerlandets logisk-tekniska "hantering", nej skövling, av allt som kommer dess väg.
Myten om den västerländskt produktiva människan är en överkompensation som skyler en annan, i grunden destruktiv, myt om henne själv. Komplicerat? Skriv upp det! Det är klassiskt Mörker som uppträder maskerat som Ljus. Så primitiv är historien när man går till botten om den. Och Bush hade fått allt om bakfoten, trodde han och det fria väst representerade Ljuset. Men ljuset kommer från Öst, och har så alltid gjort.
Från hjärtat av detta vårt eget system kan vi inte räkna med att Obama ska lyckas vända skutan mot något radikalt nytt mål. Därför är han bara är ännu en i raden av västledare som fostrar (ch'u) den ringa människans perspektiv. Trots att han vunnit presidentämbetet är Obamas position alltjämt analog med den maktlöse Wen, vilken - och det nämnde inte Wilhelm - först postumt började kallas "kung".
Finns det något av bestående värde i Obamas ande så är det inte något av det han under sitt mandat kommer att realisera. Obamas eget födelseomen är ett intressant omen för västvärlden under de närmaste 4-8 åren. Det är vad som kommer därefter som kan tänkas attrahera delar av mänskligheten och rendera andra delar obsoleta. En spännande tid vi lever i!
Efterord.
Vad hände då i Kina 1100 fvt, efter Wen? Yin-dynastin gick under till följd av sitt materialistiska och hedonistiska leverne, Mittens Rike hade blivit helt demoraliserat. Det hade vänt sig bort från de högre intelligenser (kollektivt samlade i begreppet "Himmelen") varav deras kultur och i förlängningen civilisation var avhängig.
Himmelens Mandat tillföll nu istället Chou, ett fattigt distrikt som inte värdesatte konsumtionsvaror och lyx utan enbart individer som förkroppsligade höga moraliska ideal.
Den moraliske Obama som, förväntningarna till trots inte var Messias, inte var den som fick se regnen falla (ett tecken på Yin och Yang i blomstrande harmoni), utan tvärtom kom att regera i en tid då "man och hustru vände blickarna från varandra". (På flera plan ett hemskt omen om USA:s närmaste år, om sanningen ska fram.) Men som dock var en frisk vindpust och ett löfte om något annat, något mer. Vindpusten som föregick den stridande Himmelen.
"Se, jag gör allt nytt!"
Jag vill också passa på att hänvisa till de övriga inlägg (nya fönster) jag efter detta skriveri ägnat Obama.
Den silkeslene Obama - vad slags mjöl i påsen?
Obamas ödesår direkt - "horan talar"
Obamas kinesiska våromen - talet
____
1. Begreppen myntades av Aristoteles resp. Gottfried von Leibniz och betecknar självsubsistenta, komplexa entiteter, av biologisk natur hos Aristoteles och mer filosofiskt idealistisk hos Leibniz. Jfr Platons levande, intelligenta former eller Carl Jungs arketyper.
2. Det verkliga "nuet" inträffade för en liten stund sedan. Vad du nu läser är frukten av dina egna "filter", "medvetandespärrar" - din egen uppkoppling mot Världssjälen. Uppkopplingens kvalitet hänger mindre på att du äger bredbandets hastighet än huruvida den förbindelse du faktiskt förfogar över störs ut av mer eller mindre obsoleta åskådningsformer som dröjer sig kvar från tidigare "sessioner".
Kalla dem skåpmat, fossiliserade försanthållanden från t.ex. skolåren vilka nu blivit till formidabla attitydlåsningar. Världssjälen når oss aldrig utan studsar först mot våra skygglappar. Åldrande - i alla avseenden - följer den som definierar sig för hårt eller får för sig att kartan kan diktera verkligheten.
Längden av denna stund som föregår den egna varseblivningen är det fantastiska mysteriet om hur ödet pusslas ihop på en våning av verkligheten som helt undgår den positivistiska materialistens förstånd...
______
Data:
Bush, 6/7 1946 07.26, New Haven CT
Obama, 4/8 1961 19.24, Honolulu HI
Beräkningar: online-kalkylatorn på www.hall-of-man.com
Detta är inte ett inlägg det är en förfrågan. På FEL ställe. Låt oss säga att A är råtta enligt det kinesiska horoskopet.
SvaraRaderaWorst enemy till råtta är häst.
Lägg där till att kineserna menar att du är tre tecken: år, månad och timme.
Säg nu att A är född i hästens månad. Och ormens timme. Vad renderar det i?
För att ytterligare komplicera det hela; fyll på med att A blir kär i B. Enligt det västerländska horoskopet är A (sol)kräfta och B (sol)kräfta. Klockrent. Men det stuper ty, i efterhand visar det sig att B är häst...
Yttermera tillägg; A har måne skorpionen, asc. i jungfrun.
__________________
Vad du efterlyser - om vi bortser från det logiska missgreppet att söka blanda samman två olika modeller (kinesisk zodiak och tropisk zodiak) och håller oss enbart till inläggets Kina prognos - är förstås en analys enligt den äkta kinesiska metoden.
SvaraRaderaDen kan jag inte ge här, men sök på "Four Pillars of Destiny" på nätet, så kommer du att hitta mycket material.
De fyra pelarna är år, månad, dag och timma. Talet om årets, månadens och timmans djur tillhör introduktionsböcker som grovt förenklat metoden. Här nämns inte att även dagen har en valör, som dock inte ens i förenklande syfte kan beskrivas med ett djurtecken.
Det verkliga systemet har "10 himmelska stammar" (5 element i en Yin- och en Yang-fas) samt "12 jordiska grenar" - de 12 grenarna är djurzodiaken.