Peter Englund - mystifierad

Peter Englunds antika zodiak - eller den för hans födelsedygn (födelsetimman saknas) - visar just hur en duglig historiker ska se ut! Himlarna berättar här om någon som via inlevelse bevattnar dammiga fakta och skänker dem ett ögonblick eller två av nytt liv.

När nu Englund uppgått i en tingens högre ordning som Svenska Akademiens sekreterare, låt oss som i svunna tider pröva med att omvandla detta nästan personliga omen till ett tecken i tiden för Sverige! Låt oss för en stund föreställa oss att förnuftsfascismen aldrig slog rot i västerlandet, och vi alltjämt står i meningsfull kontakt med allt i vår omvärld. Låt oss åter bli enskilda psyken fria att röra oss i det objektiva psyket (Carl Jung), eller som det fordom kallades, anima mundi, världssjälen.

Här nedan Englunds födelsedygn som en antik zodiak med de sju synliga planeterna:


(Detta är den astronomiskt korrekta zodiaken, kompenserad för vårdagjämningens precession genom den indiska Lahiri-metoden. Västerlandets astrologi har blivit allt skevare sedan astronomen Ptolemaios tog ett dåligt beslut i Alexandria för nästan 2.000 år sedan.)

Himmelens enda eldplacering, kommunikatören Merkurius i Väduren (latin: Aries) åsido, historieämnet tecknas sannerligen av föreningen av JORD-elementet i bemärkelsen "döda fakta" och VATTEN-elementet med dess befruktande fantasi! (Se den nästan helt intuitiva färgkodningen av zodiaktecknen.)

Det enda som lyfter Peter Englund ur en skuggtillvaro nere i underjordiska dokumentarkiv syns vara sagda kommunikatör, här färgad av vistelsen i ett ELD-tecken. Allt annat är negativt polariserat, introvert riktat tillbaka mot "jorden och dess skeenden och de föreställningar som utlöses av den direkta sinnevärldens urskiljbara data."

Se särskilt den detalj- och faktaorienterade Jungfrun (Virgo). Jupiter bringar sin tillväxt och Jungfrun får ett myller av data att lägga pussel med. Denna enorma datamängd opponerar sig mot Solen/Venus i Fiskarna (Pisces) och visar verkligen en som harmonierar (Venus) en stor mängd (Jupiter=pluralism) fysiska fakta.

Solen och Jupiter i relation är därtill en klassisk intelligenshöjare. Här kanaliseras intelligensen neråt, i enlighet med nyplatonismens distinktion mellan den lägre själen som alltmer förlorar sig i världen, och den högre själen som söker sig hem mot sin hemvist i en värld som för oss som bara har fem sinnen att tillgå måste te sig abstrakt och ogripbar.

I allt detta har indikerats den materialsamlande aspekten i historikerns (eller vetenskapsmannens) arbete, men för att sedan gruppera och reducera det (rationalisera det), behövs en motsatt faktor.

Astrologin kallar denna faktor Saturnus, och Englund har den inte otippat i tät integration med sitt psyke (Månen), med själva sin själ. Hans sinnelag befinner sig i ständig dialog med formförlänaren Saturnus.

Sinnelagets eller själens Måne med krigaren Mars i Oxen (Taurus är det territorialt bundna tecknet!) avslöjar sig också ganska omgående. Englund, som fick sitt genombrott med boken Poltava, är ju krigshistoriker. Nu har han vandrat på 1a världskrigets krigsfält i arbetet med en ny bok. Himmelen är glasklar i de bilder den målar upp dygnet för Englunds födelse: Oxen - territoriet, landägorna - symbolen för makt i en äldre, feodal tid. Mars blir här till kriget om marken och makten.

Har man för övrigt någonsin sett ett mer "storsvenskt" horoskop än detta? Vi var ju själva expansiva i en tidigare historisk inkarnation... Symboliken återspeglar totalt den gamla mänskligheten som lät sig definieras av sin mylla. Svensken och hans sommartorp, svensken och hans "naturreligion"...

Hade istället Englund för sitt reflekterande sinnelag (Månen) kombinerat Solen (handlingskraft) med krig (Mars) i samma jordbundna tecken, då hade han kanske själv, givet rätt tid och plats, varit en stridande godsherre!

Om Jupiter var expansion inom Jungfruns faktaorienterade mentalitet, indikerar Saturnus ett annat slag av faktamedvetenhet. Här är, som nämnt, planeten som i egenskap av förnuftet drar gränslinjer och därmed separerar det ena från det andra. Saturnus grupperar och konstellerar.

Här intar den vanvettigt praktiska och jordnära organisatören en opposition till sinnet (Månen). Den psykiska verkligheten är definierad av den helt "inomvärldsliga" JORD/VATTEN-polariteten. Med de båda "onda", Mars och Saturnus, i kombination med sinnelaget, kunde det knappast ha blivit annat än en krigshistoriker och en specialist på den trälbundna människans lott i livet.

Men kan sammanfatta den iögonenfallande signaturen, där organisatören Saturnus är ankaret, i utropet

"Nån jävla struktur i lervällingen måste det väl ändå vara!"

Dog Englund i slaget vid Poltava? Är det här hans liv att rekapitulera och vinna själen åter från den ktoniska dominansen?

*****

Innan vi går vidare med vad Englunds utnämnande representerar på ett symboliskt plan, en belysande kontrast: socialdemokratiska partiordföranden Mona Sahlins horoskop.

Hon är född samma år som Englund, exakt ett månvarv tidigare. Men med Solen i Vattumannen (ett positivt polariserat LUFT-tecken, inte VATTEN) vänder hon sig utåt med sitt psykes aggressivt materialistiska tonläge och talar om/till arbetaren - "oxfolket"/dragardjuren.

Notera den tydliga effekten av Oxe och Vattuman - det senare tecknet symboliserar den sociala människan, den stora gruppen som sammanhålls av någon gemensam föreställning eller ideologi.

Sahlins koppling till ödet som "arbetarklassens ledande röst" förklaras väl av att just den här distinkta kombinationen av tecken och att aktörerna är Solen och Månen - de viktigaste psykologiska byggbitarna.

(Karl Marx, med sin helt och hållet materialistiskt baserade samhällsanalys, uppvisar en lika grasserande kombination av "folket"/Vattumannen och dess "materiella bas"/Oxen.)



Av Sahlins med Englunds besläktade men ändå så olika horoskop kan vi dra slutsatsen att det är VATTNET som får saker att tippa över i en introvert, tillbakablickande, reflekterande och historiserande riktning. Exakt som VATTEN beskrivits från antiken och framåt.

Sahlins födelsetiden gavs av henne själv cirka 1984 i ett tv-program om astrologi lett av Catrin Jacobs. Därigenom kan den konstellation som stiger i öster vid födelseögonblicket (ascendenten) etableras. Rollmasken visar sig vara ett av zodiakens mest ledarsugna: Lejonet.

Det stigande tecknet var i antiken nyckeln till allt, för härigenom kunde de sju planeterna lokaliseras i sina hussektorer och så ge en mer detaljerad bild än vad t.ex. Peter Englunds blotta födelsedygn ger.

Sahlins Saturnus i 4e sektorn (räknat från personan/1a ascendentsektorn) kopplas i Indien till traditionellt nedärvd utbildning.

Sahlin, vars brist på akademisk skolning ibland påtalats, har en tillsvarande indikation vid sin födelse. Saturnus i 4e indikerar explicit en inskolning i shudra-kasten som planeten råder över. Shudras i det indiska varnasystemet¹ motsvarar lite grovt vår under- eller arbetarklass.

Härvidlag kan man betänka den antika skildringen av Saturnus. I indisk tradition är han en svarthyad dödsgud, och från senantiken hittar vi samma föreställningar i Galenos redogörelse för kroppens svarta galla, kopplad till melankolin vilken i sin tur är en effekt av det tyngande jordelementet.

Saturnus, den store rationalisten och materialisten - även förknippad med bly - drar obönhörligt nedåt och naglar fast. Saturnus immobiliserar och kanoniserar. Att identifiera sig med materien är att känna gravitationen och att känna sig "låg". Är detta då "the saturnine mood" (som britterna berett en plats i sitt rika språk) ett självvalt helvete?



Den eviga filosofins² slutsats är att det är människans fixering vid materien, vid enbart materialistiska perspektiv, som sänker henne i graderna, i de fall hon framhärdat i samma disposition från liv till liv. Efter många inkarnationer når den vilsegångna andemänniskan i något tidevarv en kultur med etiketteringsdille, och stämplas där som en av delmängden shudra eller underklass. (Eftersom alla mänskliga kulturer besitter förmågan att forma begrepp, kan den renodlade saturniern alltid räkna med att finna sig en plats som en underdog i något avseende.)

Skulle tiden och kulturen dessutom vara av sådan art att alla förbindelser med himmelen och noblare insikter strukits som varande icke-existerande, som fabler eller ignoranta påståenden om "religionen som ett folkets opium", då återstår bara ett harvande i materialismens och socialrealismens lervälling under hela den livscykeln...

Men ur den depression som alstras av ett i grunden oandligt liv (liknat vid grisen som vältrar sig i lera och sin egen avföring - indierna kopplar mycket riktigt Saturnus till anus), uppstår kanske på sikt en motrörelse. Den kallas insikt och en viljeimpuls till omvändelse från den det nedåtriktade fallet. Saturnus inses som den black om foten den är.

Den botfärdiga själen behöver nu bara från sin tidlösa horisont avvakta en tid och plats där miljö och bildningsnivå möjliggör en förnyad insikt om det högre medvetandet som ontologisk realitet i människovarelsen. En fakultet bortom förnuftet - och därför föga diskuterad i väst sedan "upplysningen".

Senantikens nyplatonister hade inga problem med att identifiera upplysningsfolkets "förnuftsnivå" med Platons grotta såsom Hades, dödsriket. Ur perspektiv av människans optimala medvetande flyter kulturer genom tidsströmmen i ett tillstånd av total omedvetenhet, förfallna till den blott dikotomiserande mentaliteten, som inte kan säga något utan att det sker på bekostnad av något annat.

Upplysningens myt om idel evolutionära framsteg är ett nollsummespel där utveckling enbart kan upplevas genom att man värderar som lägre vad som föregick nuet. Indisk filosofi kallar förfaringssättet att vara snärjd i mätbarhetens domän - illusionen. (Vilken känga riktad mot den mönstergilla svenska ingenjören - mätbar i kubik!)

Vanvett av den här arten utmärker var sekulär kultur som under positivistiskt inflytande bordlagt metafysiska undersökningar som meningslösa utifrån samma positivistiska definition av vad mening är. (Aj aj aj, cirkelresonemanget! När ska materialisten förstå att han åtminstone provisoriskt måste byta paradigm för att veta hur pass tillfyllest hans "språkspel" egentligen var...?)

Sverige är just en sådan materialistisk skuta på drift mot världens rand. Och idéerna har börjar tryta alltsedan Världsanden - utan att vi märkt det - bytt tonart och bjudit in till en ny sång. Den svenska folksjälen är inte stämd att resonera mot framtiden - ännu. Den svenska industrins sönderfall i dessa dagar är en naturlig konsekvens för dem som länge krälat i stoftet. Saturnus är, när allt kommer omkring, Liemannen.

C 2007 Disney, LLC/Jerry Bruckheimer Films

Sveriges Regeringsform av 1974 behärskas distinkt av Saturnus i kombination med Englunds och Sahlins markör för missriktade fälttåg, alternativt den naive realistens identifikation med materiella förhållanden: den 28 februari 1974 passerade åter Mars Oxen - symbolen för jordplätten vi passivt invaggas i samklang med. Den överlag fridsamma, orala men uttalat anti-intellektuelle svensken...

Men Mars har ingen naturlig plats i den statiska Oxen och samtidigt som placeringen antyder lågt satta (materialistiska) ambitioner, blir olycksbringaren också ett omen om att landet lider av en turbulent underström i frågor rörande mark och ägande - och pengar (Oxens possessiva natur).

Jag tittade lite på röster som var för IPRED-lagen mot svenskarnas utbredda stjälande av upphovsrättsskyddat material och fann både Sauk och Guillou ha aktiva planeter i Oxen i linje med ovanstående.

Tecknet symboliserar på sin positiva sida just respekten för annans egendom. Så kan Mars i Oxen ses verka i den svenska folksjälen på två nivåer samtidigt: förkämparna för lag och ordning, men också som den småfifflande, svartjobbande och kontorssnattande svensken - dess senaste variant inte att förglömma: den urartade tjuven av underhållning som tillkommit med brandbandstekniken.

Att Svenska akademin nu tillsätter en person med Peter Englunds elementära sammansättning efter den eldsprutande avgående förre sekreteraren, är en stillbild av nationell betydelse att kontemplera.

Detta är då ett ockult omen om Sveriges intellektuella prioritering december 2008. Drömmen om fornstora dagar och storsvensken - är detta symbolvärdet i Peter Englund, betraktad som ett tecken i tiden? Eller är det kanske ett varsel om stridigheter i det svenska intellektuella luftrummet? Den svenska materialismens slutliga sönderfall i ett inbördeskrig?

Nomineringen av landets sinnebild för platonismens Intelligens i skriftlig form har indikerat ett arbete att utföra på hemmaplan, just då år av ofärd (Mars/Månen i hemlandet) anträds.

Är Englunds hermetisk-merkuriala antenner i ELD tillräckliga för att guida vår folkhemska intellektualitet ett steg till? För att alludera till Sven Lindqvists boktitel från en svunnen tid: gräv för guds skulle inte mer där du står! Det materialistiska och sekulära Sverige har nått sitt bottenläge. Dags att inympa en ny gren på det lokala kunskapsträdet.

Så kunde kanske ett antikt orakels utlåtande inför nyåret ha ljudit.

_____
Noter:

1. Sanskritordet "varna" betyder färg. Jämför engelskans "varnish", fernissa. Visst lyser rasism igenom i dessa gamla föreställningar: tudelningen av mörkhyade "fernissade" sydindier och de mer ljushyade nordindierna. Varnasystemet, sägs det, var ursprungligen inte samma sak som det segregerande kastsystemet, men sammanflätningen måste ha underlättats av en idéernas släktskap.

2. Philosophia perennis. Universalgeniet Gottfried von Leibniz (1646-1716) definierade begreppet som en tänkt evig filosofi vilken tränger igenom alla tider och kulturer med sensibilitet nog att formulera dess högre insikter.

Djuppsykologen Carl Jung kanske skulle ha talat om det kollektiva omedvetna med dess arketypiska motiv - astrologins verktygslåda av symboler är sådana - som en tillräcklig psykisk bakgrund. Samma idéer tenderar att återvända om och om igen, nödtorftigt klädda i sin tidsandas moderiktiga kostym.